Således får vi se tillbaka på svunna tider, då vädret var med oss.
Men…håll ut, snart är det dags att plocka ner modellerna från vinterförvaringen och låta flygetygen erövra skyarna.
Till dess…en tillbakablick.
Stefan med Elisabeth brukar besöka Hovs Hallar då och då under sina resor.
Stefan flyger mest mindre modeller och flygande vingar av lika konstruktioner.
Lördagen bjöd på perfekt väder för det skulle bli njutningsfylld flygupplevelse. Det var solsken 22 grader varmt och 3-4 m/sek vind rakt på hanget.
Alla förutsättningar skapade mycket bra lyft. Ska man klaga så var vinden termisk, vilket i alla fall gjorde att man kunde ta blåsor över havet och hänga med upp.
Mycket turister passerade och som vanligt var det de äldre (de mer erfarna), som ställde flest frågor.
Ibland kan man säga att världen är liten. Det kom två äldre, 85 år gamla och började prata. Kvinnan berättade att de bodde i Ahrensburg som ligger just NO om Hamburg och det visade sig att de hade sitt hus just jämte det hotell där vi brukar bo…
Stefan, Elisabeth och jag fick en finfin dag med bra upplevelser och vi kunde inte begära mer.
Personligen kastade jag ut kl 0930 och landade 1500. Så jag var nöjd.
Tyvärr blev det sydlig vind på söndagen, om det nu inte blev sjöbris och flygbart ?
Hoppas familjen Tholin var nöjd då de återvände till Vara-slätten.
Lite bilder och en videosnutt blev det.
Starting my ”Introduction”.
Pitarea
Weird horizon though…
Not a huge slope…
Elisabeth taking some pics…
A flying wing belonging to Stefan.
Taking a bumpy ride…
It´s not easy getting good pics model to model…
The bench we are using is the ”Slope soaring pilots bench”
A picture taken from The top of Hovs Hallar with 300 m zoom
Two pilots
Elisabeth and Stefan.
Stefan Tholin
Stefan´s small ridgeburner.
My model awaiting start clearance from local ATC
Andra dagens flygningar skedde på Haväng dit vi anlände efter lunch.
Vinden var svag då vi kom och den avtog efter hand.
Men under 2 timmar kunde vi flyga. Det gällde att passa på.
Vädret då man åker till vår årliga träff är ju alltid det problematiska.
Vi kan aldrig vara säkra på flygbart väder, men vi är inte kräsna, vi tar varje chans.
Vår träff är inte bara flygning, det är social samvaro, sightseeing och god mat.
Vi fick 3 flygdagar av 5 vilket gör oss nöjda. De två resdagarna inräknade, gör att vi tycker, det var bra utdelning.
Här lite bilder tagna med dels Mobius och dels med min systemkamera.
En svensk mästare i F3F på gång, Håkan.
Håkans snabba modell.
Denna modell utan motor hade sopat rent på hangen 1976…
Dick och Kent på Ravlunda
Kents kärra.
Tummen upp!
Kents radio
Håkan landat.
Du ramlar väl inte baklänges…
Det är vackert vid Haväng.
Rolf Maier, den sanne modellflygentusiasten.
Under många av mina termikflygningar har jag haft sällskap av likaså termikflygande fåglar.
Främst glador, ormvråkar men även tranor.
Tranorna är de bästa termikflygarna följda av ormvråkar.
Glador är inte goda termikflygare. Om jag flyger med min modell och det är sjunkande luft, kommer gladorna till mig i tron det finns termik, även om jag kurvar i sjunket.
Kanske det är en betingad reflex, likt Pavlows hundar, som får gladorna att kurva ?
Eftersom jag ofta har min Gopro på modellen, har jag försökt, då tillfälle ges att fotografera fåglarna.
Det är inte lätt, då det är svårt att sikta. Men ibland lyckas det då jag videofilmar och sedan kan klippa bilder ur filmen.
Min bästa film är, då jag flög i en fin termikblåsa med ca 50 tranor. Mäktig upplevelse.
Denna gången lyckades jag få lite bilder, som beskriver en glada liggande i samma blåsa som min modell.
Finns det en glada nära där jag flyger termik, så kommer fågeln och piggybackar. (Piggybacka =Åka snålsjuts)
Bilderna klippta ur min video därav lite dålig kvalitet.
Jump in and buckle up !
Frankie och Mats
Glada på termikjakt
I samma blåsa
”Nu gäller det att hänga med”, säger gladan.
Modellflyg
Vy med Cu-moln
Den jag flög rote med
Min rotetvåa
Vacker fågel och en utpräglad och anpassad predator
Ava Pro, ett utmärkt plan med goda egenskaper.
Med trycken över norr Europa ganska fast parkerade, räknade jag med stabila vindförhållanden. Ett lågtryck över Baltikum borde pumpa ner arktik/polaluft över södra Sverige. Trodde jag…
Väderutsikterna enligt yr.no förutsåg för måndagen 1-3 m/sek från norr. Låter för en hangflygare som ljuv musik, om man har en lätt modell.
Från mer än 50 års erfarenhet av hangflyg på Hovs Hallar så vet jag, att det är flygbart även vid näst intill noll vind…
Jag åkte dit och möttes förutom av solsken och ett folktomt Hovs Hallar även av ett totalt vindstilla väder…
Inget att göra åt utan bara att montera och förbereda sig.
Jag hade mina aningar, att vinden skulle ta sig ganska snart.
Stående på Platån kände jag att det började dra vid toppen. Mycket svagt men det var dock rörelser i luften.
Min modell har 3 m spv ch den väger mindre än ett kg.
Modellen försedd med elmotor. Bra att ha under marginella förhållanden vid starten.
Jag prövade vid ”Fortet”, men det visade sig ogörligt. Det fanns inte lyft så min lätta modell kunde hålla sig flytande. Alltså gick jag upp till toppen av Platån för att pröva där.
Jag kastade ute och klarade av att flyta ett par vändor, innan min höjd var förbrukad och jag måste landa.
Flera försök gjorde jag med samma resultat.
Efter att ha spanat efter vind i 30 minuter såg jag hur havet fick mörka partier, vilket för mig betydde, att vinden håller på att vakna till liv.
Vindstyrkan stabiliserade sig runt 1 m/sekund, vilket inte direkt är styv kuling, men det räcker att kunna flyta på hanget.
Sammantaget fick jag 1.5 timma i luften denna fina solskensdag.
Jag kan inte vara annat än glad …
Lite bilder blev och en videosnutt.
Alla bilder är klippta ur videofilm tagen med min lilla Mobiuskamera. Som med förlov sagt är en makalös kamera. Att en så liten kamera kan åstadkomma så bra bilder, är om inte ofattbart så i alla fall imponerande !
Som du ser, havet ligger stilla…platsen är vid ”Fortet”
Mitt Hovs Hallar, en av mina favoritflygställen. 
Min modell vid min vanliga tuva beredd att starta.
Start !
Up and away…
Loss … 
Nu är det upp till dig !
Utsikt mot Hallands Väderö från Platån.
Landning och inflygning.
Landning med full klaff och full kontroll.
Min trogna JR, 7 år gammal.
Fungerar perfekt och har alla funktioner jag behöver. Varför skulle jag byta ?
Jag har som regel; Ändra inte något, som fungerar !
En gammal hangflygare…fast ung i sinnet.
Ofta hävdar jag, att det händer alltid något
icke planerat, då jag är ute för att få mig en
sväng i luften.
Det gör det också. Behållningen av min flygning
behöver inte vara själva flygandet med modellen,
utan något som är associerat till det.
Läget onsdag var vad gäller vädret, att vi hade
en högtrycksrygg över södra Sverige, som gav
ett stabilt väder med mycket sol från en klar sky.
Ingen molnbildning på grund av inversion,
luften troligtvis genomvarm varför förutsättningarna
för termik som bildar Cu-moln var dåliga.
Dock, torrtermik, det vill säga termik (varm luft som stiger)
som inte skapar de vita Cu-molnen var trolig.
Start kl 11 med min ”Introduction” försedd med vario
och en Mobius i fall att…
På 40 m fick jag en blåsa och kunde efter lite gnet
komma så högt jag önskade. Väl på höjd märktes
att termiken var stark och framför allt utbredd.
Man tycktes glida runt i konstant lyft. Det gjorde
det hela enkelt, men för att få lite spänning i
flygandet, bromsade jag ner mig, för att se på
vilken lägsta höjd jag kunde fånga en blåsa.
Det lägsta, enligt min exakta höjdmätare angav,
det var 14 meter.
Uppe i skyn drog vråkar förbi under sin migration
till södra Europa eller Afrika för en behaglig
vintervistelse.
Ännu tycks inte flytten kommit igång riktigt,
för då kan du få se, hundratals vråkar ligga
kurvande i samma termikblåsa.
Ormvråk är en mycket skicklig termikflygare…
nästan lika bra som min modell…
…vilket man inte kan säga om gladorna.
De har inte samma nedärvda förmåga att flyga
termik som vråkar och bra modellflygplan.
Ofta piggybackar gladorna på ormvråkar eller
min modeller. det märkliga med glador är,
att om jag lägger min modell och kurvar i sjunk,
händer regelmässigt att gladorna slår sällskap
med min sjunkande modell…inte speciellt smart.
På den platsen jag flyger häckar, vill jag säga nästan
en koloni med glador i ett skogsparti, så att flyga
med glador här, det är ingen ovanlighet.
Så även i dag var det livlig rovfågelsaktivitet.
Naturligtvis hoppades jag få med någon fågel
i min kamera, som jag flög rote med i blåsan.
Min kamera satt monterad i 45 graders vinkel åt
vänster på ovansidan av nosen filmande video.
Min kamera, en Mobius, som är en favorit,
den tar förvånansvärt bra bilder och video
och jag rekommenderar den varmt.
Bilderna är till ytterligare visso klippta ur videon,
vilket på verkar kvaliteten. Mina bilder är oxå
starkt uppdragna, vilket försämrar bildkvaliteten.
Men det handlar inte bara om kvalitet och pixlar.
Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tid.
Så lite bilder blev det.
Mun tid i luften blev nästan 3 timmar och för dessa 3 timmars flygning hade jag förbrukat 545 mA för mottagare, servo och elmotor. Ganska energisnålt eller ?
Eller kanske en indikation på hur bra termiken var.
Efter 3 timmar i flygstolen var jag genomstekt och avbröt. Jag sitter, om jag kan, alltid i skuggan av min bagagelucka för att inte bli för knaperstekt i solen.
Men jag for hem mycket belåten efter en fin upplevelse och spänd på, hur min eventuella bilder blev.
I morgon blir samma väder, så då tar jag med
en ny stor elseglare !
En gröda som håller sig grön även i torka är fodermajs.
Fortfarande grönskande i det gula landskapet.
Glada
Lätt att känna igen på den delade stjärten.
