…så beror det på att du inte är medlem i SMOS…
Sveriges enda modellflygtidning kom med sin senaste edition i dag.
Alltid lika välkommen med intressanta artiklar och ämnen.
Om du klickar på länken kan du också bli lyckliggjord !
Under många av mina termikflygningar har jag haft sällskap av likaså termikflygande fåglar.
Främst glador, ormvråkar men även tranor.
Tranorna är de bästa termikflygarna följda av ormvråkar.
Glador är inte goda termikflygare. Om jag flyger med min modell och det är sjunkande luft, kommer gladorna till mig i tron det finns termik, även om jag kurvar i sjunket.
Kanske det är en betingad reflex, likt Pavlows hundar, som får gladorna att kurva ?
Eftersom jag ofta har min Gopro på modellen, har jag försökt, då tillfälle ges att fotografera fåglarna.
Det är inte lätt, då det är svårt att sikta. Men ibland lyckas det då jag videofilmar och sedan kan klippa bilder ur filmen.
Min bästa film är, då jag flög i en fin termikblåsa med ca 50 tranor. Mäktig upplevelse.
Denna gången lyckades jag få lite bilder, som beskriver en glada liggande i samma blåsa som min modell.
Finns det en glada nära där jag flyger termik, så kommer fågeln och piggybackar. (Piggybacka =Åka snålsjuts)
Bilderna klippta ur min video därav lite dålig kvalitet.
Jump in and buckle up !
Frankie och Mats
Glada på termikjakt
I samma blåsa
“Nu gäller det att hänga med”, säger gladan.
Modellflyg
Vy med Cu-moln
Den jag flög rote med
Min rotetvåa
Vacker fågel och en utpräglad och anpassad predator
Ava Pro, ett utmärkt plan med goda egenskaper.
Med trycken över norr Europa ganska fast parkerade, räknade jag med stabila vindförhållanden. Ett lågtryck över Baltikum borde pumpa ner arktik/polaluft över södra Sverige. Trodde jag…
Väderutsikterna enligt yr.no förutsåg för måndagen 1-3 m/sek från norr. Låter för en hangflygare som ljuv musik, om man har en lätt modell.
Från mer än 50 års erfarenhet av hangflyg på Hovs Hallar så vet jag, att det är flygbart även vid näst intill noll vind…
Jag åkte dit och möttes förutom av solsken och ett folktomt Hovs Hallar även av ett totalt vindstilla väder…
Inget att göra åt utan bara att montera och förbereda sig.
Jag hade mina aningar, att vinden skulle ta sig ganska snart.
Stående på Platån kände jag att det började dra vid toppen. Mycket svagt men det var dock rörelser i luften.
Min modell har 3 m spv ch den väger mindre än ett kg.
Modellen försedd med elmotor. Bra att ha under marginella förhållanden vid starten.
Jag prövade vid “Fortet”, men det visade sig ogörligt. Det fanns inte lyft så min lätta modell kunde hålla sig flytande. Alltså gick jag upp till toppen av Platån för att pröva där.
Jag kastade ute och klarade av att flyta ett par vändor, innan min höjd var förbrukad och jag måste landa.
Flera försök gjorde jag med samma resultat.
Efter att ha spanat efter vind i 30 minuter såg jag hur havet fick mörka partier, vilket för mig betydde, att vinden håller på att vakna till liv.
Vindstyrkan stabiliserade sig runt 1 m/sekund, vilket inte direkt är styv kuling, men det räcker att kunna flyta på hanget.
Sammantaget fick jag 1.5 timma i luften denna fina solskensdag.
Jag kan inte vara annat än glad …
Lite bilder blev och en videosnutt.
Alla bilder är klippta ur videofilm tagen med min lilla Mobiuskamera. Som med förlov sagt är en makalös kamera. Att en så liten kamera kan åstadkomma så bra bilder, är om inte ofattbart så i alla fall imponerande !
Som du ser, havet ligger stilla…platsen är vid “Fortet”
Mitt Hovs Hallar, en av mina favoritflygställen. 
Min modell vid min vanliga tuva beredd att starta.
Start !
Up and away…
Loss … 
Nu är det upp till dig !
Utsikt mot Hallands Väderö från Platån.
Landning och inflygning.
Landning med full klaff och full kontroll.
Min trogna JR, 7 år gammal.
Fungerar perfekt och har alla funktioner jag behöver. Varför skulle jag byta ?
Jag har som regel; Ändra inte något, som fungerar !
En gammal hangflygare…fast ung i sinnet.
Väderläget var 1-2 m/sek sydost och torradiabatik.
Som gjort för termikflyg med bra modeller.
Anders messade, att vi skulle ses vid Haga och
jag var i luften 0915.
Det var varmt redan då och jag befarade att luften
skulle vara stabilt skiktad, vilket inte är bra för
termikbildningen. För bra termikbildning då vill vi
ha labil skiktning, så vi får en bra hävningskurva.
Visserligen är luftmassan närmast marken nu i stort
genomvarm, men instrålningen var så stark, att
torradibatiken hade kommit igång.
Jag fick en blåsa väldigt lågt med min Ava Pro
och kurvade brant i tighta cirklar för att utnyttja
lyftet.
Det var inga problem, att komma upp så långt
jag önskade. På höjd var termiken stark och utbredd.
Såg ut att kunna bli en bra flygdag.
Anders dök upp lite senare, men några av sina Art-Hobby-
modeller. Inte helt avsedda för termikflyg, men de är lätta,
varför termikflyg inte borde vara problem.
Det var det inte heller. Anders hade inga problem att ta
sig upp, så högt han ville. Han påpekade, att då modellen
låg i en stark blåsa, då fick han en orolig känsla i magen,
som påpekade: Tänk om jag inte kommer ner”?
Men det gjorde både han och jag. Då vi flög, hade vi sällskap
av glador, som piggybackade på våra modeller. Vi steg ifrån
gladorna, så det visslade.
1300 packade vi ihop synnerligen nöjda och for hem efter
en fin dag på Haga !
Dagens sista termikflygning
En glada som fick känna sig förbiflugen i blåsan.
Två piloter i solskenet görande det de helst vill…
En av Anders termikmodeller.
Jag och en ormvråk slog följe i termiken.
Det gäller att harva efter brödsädskörden.
Den torra jorden far upp i termiken som brandrök…
Ava Pro.
Koncentration inför start.
Anders nya FrSky
Två modeller
Lätt och elegant
“Scorpion” heter modellen
Vass motor skjuter på
.
Start
Temikmodell
Mycket lätt V-stabbe.
Ser ut som en av Sigurd Isacsons gamla friflygande modeller eller…
Flög bra och okritiskt.
…men någonstans måste man ju vara för att kunna
utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill
falla i dvala framför passiviseraren nummer ett,
dumburken.
Nej, jag föredrar att säga:
Ut i naturen hangburen !
Vilket jag gjorde i fredags.
Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det
vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.
Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden, såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.
Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats.
Tog en spaning på kanten och på stranden de första
badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet.
Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.
Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.
Alltid roligt att dokumentera sin flygning.
Jag förväntade mig vid utkastet, att det skulle vara
a piece of cake att flyga..
Men nej, det var uruselt lyft.
Jag inser, att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.
Hur som helst så kämpade jag på, i det att jag tycktes
studsa framåt längs kanten…
Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.
Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.
Första flygningen skedde i vindar, som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.
Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.
Då jag flög, observerade jag en annan hangflygare ca 500 m
norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade
en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.
Modellen var vit och piloten var skicklig.
Jag tänkte, att det var kul med ännu en entusiast här.
Planerade att gå till honom och prata, efter jag landat.
Att landa på stranden är att rekommendera för att
hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år,
vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.
Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten
och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.
Jag gjorde två landningar i dag.
En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den
stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp
nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.
Andra landningen valde jag annan inflygning och
då blev landningen kontrollerad.
Då jag skulle gå till parkeringen, avsåg jag att besöka
den duktige hangflygaren, som idogt höll på med sin
flygning norrut.
Det blev lite av en antiklimax, då jag klättrat uppför
sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.
Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med
Dynamic Soaring !
Såedemede !
2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.
Alla bilder klippta ur Mobiusvideon. Videosnuttarna
från min GoPro i nosen och min Mobius på mina
solglasögon.
Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i
spelarens inställningar.
Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.
Min Spirit vinglar fram.
Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.
Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan.
Synd att företaget lagt av att tillverka dessa. Trots många
påstötningar från modellflygare.
Jag och min rotetvåa…
Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.
Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …
Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.
Sista entusiasterna…tja man vet aldrig…Första året var vi
21 piloter som dök upp med våra modeller.
I år var vi 8 piloter. Det är i och för sig inte dåligt,
men det hade varit roligare med 21…
Dock, vi ger inte upp, vi kör till siste pilot och sista
modell finns kvar !
Då vi åker till Ystad, är vi utlämnade till vädret. Det är ju
vindriktning och styrka, som bestämmer, om vi ska
kunna flyga.
Så att träffas är ett vågspel. Lyckligtvis för oss hade
väderläget förändrats inför vår vistelse på Skånes kullar,
det var lovat syd- och sydväst, vilket är, vad vi vill ha.
Förändringen i väderläget berodde på att jetströmmen
över norra halvklotet ändrat sig, vilket medför att lågtrycken
över Atlanten ändrde sin bana och därmed trycken och
de förhärskande vindarna.
I korta ord fick vi flygningar varje dag på vårt hushang
vid Löderup.
Så vi kunde inte klaga.
Flygträffen är inte bara modellflyg utan social samvaro
och god mat, vilket vi i alla delar fick rikligt av.
En överraskning för mig och andra var, att Håkan Oskarsson
från Mölndal, som dök upp som gubben ur lådan vid SM i F3F
1976 och tog hem mästerskapstiteln dök upp vid träffen.
Det var 45 år sedan jag träffade honom och han var sig,
precis som vi andra, precis lik som vi minns honom 1976…
Vi bodde som vanligt på Österlens Gästhärbärge hos
värden Henry, eftersom där är synnerligen trivsamt.
Synd Henry har sålt sin verksamhet…Jag kommer med bilder
på Henrys B & B senare. Vi kommer att sakna Henry och hans
boende.
Jag tog mycket bilder och har editerat upp ett par hundra
, som jag ska publicera i sinom tid.
Här kommer lite diversebilder i inlägg nummer 1.
Bilderna från min lilla Mobiuskamera. Det betyder att
de är små, ca 0.6 Mb, jämfört med RAW 25 – 30 Mb
eller Jpeg 5-8 Mb.
Det kommer mycket mer och bättre bilder.
Från vårt hushang vid Löderup. Håkan och Kennet.
Till vänster Kennet och sedan Rolf Maier och Rolf-Erik.
70-tals modeller. Blå Fenix till exempel. Blå Fenix, alltid välflygande.
Den typiska naturen vid Löderup med kanterna
präglade av århundradernas kreaturshållning,
som skapat de terrassliknande formerna på kanten.
Mycket diskussioner i väntan på att dimman ska lätta.
Min “Introduction” över Östersjön på tisdagen. Vinden
var mycket sned, då jag kom och jag trodde, att det inte
skulle vara flygbart, men det var flygbart !
Dimma
Vy mot Löderups Strandbad.
Här var vi. Bilden tagen från högsta trädet…
Naturligtvis frotterade vi oss med galanta damer
och vi hade hängivna unga beundrarinnor !
Svenska Mästaren i F3F 1976, Håkan Oskarsson.
Håhåjaja…
Löderups dimhöljda kullar…
En lätt modell kan man flyga med för det mesta. Även om lyftet är svagt.
Modellen 305 cm spännvidd och vikt 920 gram…
Min modell kämpar på i sned vind…
Landningsytorna är generösa.
Biltemas däcksstol är populär.
Mat är halva födan…
Skål, säger Roffe.
Det går åt energi hävdar Rolf-Erik från Herrljunga.
Kennet släcker törsten.
Det händer inte så mycket på modellflygfronten just nu.
Vi har ett för modellflyg uselt väder. Mycket vind och vind från
“fel” håll.
Vi avvaktar tills jetströmmarna parkerar en högtrycksrygg
in över Skandinavien, vilket kan förbättra situationen.
Det är bara att hålla ut.
Men under tiden kan du trösta dig med ett litet bildspel,
från då vi kunde se våra modeller i skyn.
Luta dig tillbaka och låt minnena vakna upp !
Jag tycker dessa bilderna är suggestiva.
Vita dramatiska…men ändå lugna spår mot en skarpt
blå himmel.
Att släppa ir-facklor har blivit vanligt på flyguppvisningar
av idag, då de skapar en överraskningseffekt och spektakulära
bilder.
Det bästa jag i denna genre, var en amerikansk C-17
transportkärra som fyllde skyn med facklor.
Här kommer några bilder från Malmen.
Efter att ha genomfört förändringar på min Leprachaun,
var det dags för att testflyga.
Väderläget lovade i stort vindstilla, liten risk för regn,
vilket på mig verkade lovande, så jag och en kompis åkte ut.
Problemet med min modell var, att den hade bärande stabbe,
vilket antagligen beror på, att den som gjort ritningen hade
i stort kopierat en gammal friflygritning.
Under friflygeran ville man tillföra så mycket lyft som
möjligt till modellen för att få långa flygtider.
Alltså gjorde man stabben bärande.
Men, detta kräver andra flygmekaniska och aerodynamiska
åtgärder. Eftersom stabben är bärande kommer det vid
en fartökning att skapas ett nosnermoment.
För att kompensera detta, fick man justera vingens
anfallsvinkel, så att om hastighet ökade, så skulle modellen
lyfta nosen, genom att lyftkraften ökade beroende på
högre hastighet/anfallsvinkel.
Modellen skulle bli stabil i sitt glid, vilket var önskeläget.
Den tidens profiler var kraftigt bärande och klarade upp
till 10-15 graders anfallsvinkel, innan det skedde en
avlösning av strömningen på vingen så den överstegrades
och förlorade lyftkraften.
Man var redan på den tiden klar över, att en modell måste
balanseras både statiskt, alltså med rätt tyngdpunkt och
dynamiskt med rätt funktion och balans av lyftkrafterna
på stabbe och vinge.
Vad jag gjorde före min testflygning var:
Flyttade fram tyngdpunkten, vilket var väsentligt.
Vingprofilen skapar vid ökad hastighet en tryckcentrumsvandring
av stora mått. Därför måste cg ligga rätt. Ett utmärkt
verktyg att förstå sin profil är programmet “Profili” som kan
hämtas på nätet.
Jag eliminerade all anfallsvinkel på stabben.
Den hade enligt ritningen rejäl anfallsvinkel , vilket gjorde den
kraftigt bärande.
Jag ökade vingens anfallsvinkel något.
Klart jag var nyfiken på, hur den skulle flyga…
Redan efter 10 sekunder i luften kände jag, att modellens
uppförande var helt annorlunda.
Det viktiga var, att den var stabil i luften. Det andra var
att modellen flög med rätt attityd.
Alltså överdelen av kroppen var i stort parallell med horisonten.
Du kan se et på videon.
Ser vi på, hur segelplan från 30-50-talet flög, ser man,
att kroppen nästan lutar lite” framåt”.
Det är en styggelse att se, en modell flyga med”hängande ”
stjärt, därför vingens och stabbens anfallsvinkel är felaktiga.
Se på hur en Cub flyger…du har aldrig sett en Cub i planflykt
flyga med släpande stjärt.
Nu flög min Leprachaun bra med god roderharmoni,
den styrs med skevfunktion via vridbara vingar och sidoroder.
Den var följsam i luften och som jag bedömde mycket mera,
låt oss säga, avkopplande att flyga.
Modellen är inte en F3A-modell, utan är mera en majestätisk
äldre dam, som ska behandlas därefter med förutseende och
mjuka händer…
Då jag slog av motorn, fick jag trimma upp modellen med
höjdrodertrimmen en aning, för den skulle glida effektivt
och stabilt.
Den är genom sin storlek och förhållande på ytorna ganska
iögonenfallande för betraktaren.
Efter provflygningen var jag nöjd med modellen.
Frankie flög med sin hotliner och den var inte lätt att se
mot den gråa skyn…då den snabbt försvann, eftersom
den är snabb.
Under min provflygning ökade vinden snabbt till 5-7 m/sek,
precis som yr.no hade utlovat, varför vi packade ihop
och for hem efter ett bra utfall på testflygningen.
Bilderna är tagna med min Mobius. Stillbilderna är
klippta ur Mobiusvideon. Det var dåligt ljus,
men det är som det är.
Mobius, en imponerande kamera. Sitter monterad på
min glasögonskalm.
Det jag ser, fotograferar jag. Enkelt.
Leprachaun, vilket kan översättas med ordet “Pyssling”
är ett begrepp från den irländska folksagan
och det är en liten grönklädd figur. Leprachaun uttalas:
(leprakå:n:)
De gröna ytorna på vingarna är de aerodynamiska bromsarna.
Jag gjorde de för effektiva, så jag ska minska deras storlek
med 50 %.
Frankies “Kunai”.
Jo, den är snabb…
Start
Landning
Min modell ska till väders.
Du ser väderfronten som är på gång…
Rejäl stabbe. Modellen konstruerad ca 1945
På väg hem såg vi ett hundratal glador som rastade
på en åker jämte vägen…
Det var migrerande ungfåglar på väg till Spanien/Nordafrika.
Jag har aldrig sett så många på en gång.
Tyvärr han jag inte plåta, då de satt på marken, vilket var synd.
De utgjorde en vacker röd/brun färgklick .
Det skiljer 75 år mellan konstruktionerna…
Gustav kontaktade mig, då han var intresserad av segelflyg
med modeller.
Efter lite väntan passade vädret oss och vi begav oss ut
till ett av mina flygställen.
Med hade jag min Ava Pro, eftersom jag var flygsugen och
även en ovan pilot hjälpligt kan flyga den.
Det borde vara en bra introduktionsmodell för den
predestinerade modellflygaren.
Väderläget var 3/8 Cu och västlig vind ca 3-4 m/sek.
Min Ava flög bra, så när som den var aningen baktung.
Efter lite instruktion tog Gustav över modellen.
Gustas flygerfarenhet är skärmflyg, vilket borde ge honom
en intuitiv känsla även för modellflygandet.
Det var precis det som skedde. Efer en stund behärskade
min Ava hyggligt. Gustav flög ca 30 minuter själv.
Termikläget var efter en stund bra med kry korkverkan.
Med en högpresterande modell är inte det svåra att
komma upp, utan att ta ner modellen från höjd.
Avan har mycket effektiva aerodynamiska bromsar,
viket gör jag kommer ner säkert även ur stark termik.
Gustav var synbarligen nöjd med dagen och termikflyg
och jag hoppas få se honom med en egen modell,
så snart det är möjligt för honom.
Vi ses Gustav !
Gustav flyger min Ava Pro.
Start
Piloterna
Jag åkte för att få mig några vändor i luften i går.
Vindutsikt för Hovs Hallar var på morgonen ONO
och under dagen vridande till VNV med styrkan 5-7 m/sek.
Den prognosen stämde på pricken från bästa vädersiten yr.no.
Jag kom ner till Segeltorp kl 14 och då hade vi NV til NNV
5 m/sek. Alltså perfekt vind.
På väg till hanget såg jag en modell i luften, vilket är ovanligt
och det visade sig vara en bekant från Västergötland, Stefan
med hustru Elisabeth.
De hade tagit en liten semester och bodde i Hallavara över helgen.
Alltid roligt om man slipper flyga ensam, vilket jag är van vid,
men flera är bättre.
Vi fick fina flygningar och kunde inte klaga på något. Jo…
det kunde varit varmare, för vi hade bara 11 grader.
Vid 1530-tiden gick Stefan med fru, men i gengäld kom två
skärmflygare.
De fick oxå fina flygningar och då jag gick hem vid 16-tiden,
såg jag en av dem hängande under sin trasa högt över Platån
på Hovs Hallar.
Jag är säker på att han njöt…som jag, då jag flög min modell.
Bilder klippta ur video tagen med min Mobius.
Såvardetmede !
Stefan och Elisabeth
Start av min Spirit
Den börjar bli lite ärrad nu, min Spirit Elite…
Start
Kroppsspråket…
Klart man är glad, när modellen är i luften på ett fint hang.
Landningssekvens av Stefans modell.
…det går lite för fort…
…landning i buske…
allt ok
Stefans lilla Taranissändare
Dags att åka hem...
…sen kom skärmflygare…
…som fick luft under vingarna…eller i alla fall fick fyllda skärmar.
Jag vill inte trötta ut mina kära besökare, men med hänsyn
till väderläget har jag inte så många options just nu.
Alternativet att ligga i dvala framför en tv och se på “Ullared”
föresvävar mig inte en sekund.
Då packar jag hellre mina flygattiraljer och far till ett hang,
även om jag varit där 1000 gånger under årens lopp.
Jag måste ju göra något i dessa Covid-tider eller ?
Lyckligtvis fick jag min första vaccination för
12 dagar sen, vilken kommer att följas av ytterligare en
om 2 veckor.
På radion meddelade en “forskare” att hyfsad immunitet
uppnås 14 dagar efter första sprutan.
Jaha, då kan ju livet börja igen lite smått…kan man ju säga.
Förresten, har du sett så mycket “Forskare” som plötsligt
blivit immunologer nu ? Vad krävs för att kalla sig “Forskare” ?
Om jag skickar upp en raket på nyårsafton…är jag då en
rymdforskare ?
Jaja, det löser väl sig med tiden…
Väderläget var ca 5 m/sek VNV, vilket sade , att nu gäller
Segeltorpshanget.
Så promenad 1.2 km med modell och tillbehör ner till
kanten.
Ja…sen var det bara att flyga. Jag tog lite video med
min Mobius och kom på att kolfiberstaven och furustaven
som jag laminerat, de räckte inte att hålla kameran stabilt.
Men bättring är på gång. Hav tålmod…
Ett par från Torekovs som är skärmflygare anlände
senare och de fick en fin flygning i den för skärmflyg
perfekta vinden.
Tyvärr glömde jag namnen. Mannen hette han…Niklas ?
Men om han läser detta, kan han be- eller avkräfta namnen.
Min första start skedde kl 1200 och jag gjorde dagens sista
landning 1500.
Förresten, det enda som bröt mönstret för min dag vid
Segeltorp var, då jag skulle landa.
För att slippa bära modellen beslöt jag att hänga på mig
min flygväska, mitt modellplan fodral och starta modellen
för att sen kunna gå upp till parkeringen och landa där.
Jovisst, jag startade nere vid hanget och modellen for upp
och iväg helt problemlöst.
Sen började jag min promenad uppför backen till parkeringen.
En promenad som avbröts av promenerande, vilka var
intresserade av”Hur det funkar egentligen med hangflyg”.
Ok allt gott och väl. Jag landade just söder om parkeringen
bara för att märka att mitt fodral till modellen saknades…
Det var bara att gå fram och tillbaka ännu en gång. Ca 2.5 km
på ganska styva ben, eftersom jag gått omkring halva dagen.
Jovisst, fodralet låg vid min startplats, där det fallit ur min väska
utan min vetskap.
Det man inte har i skallen, det får jag ha i benen.
Hur som helst ännu en härlig dag på Hovs Hallar med
en ytterligt välflygande modell !
Alla bilder är från min Mobius. Stillbilderna är klippta
ur videosnuttarna.
Häng med !
Skärmflygare från Torekov.
Bitvis sandbotten som nästan har en fluorescerande grön färg.
Parkering och värdshus och i bakgrunden Platån.
Den gamle… 
Startplatsen
Modell och skärm.
Tänk vad mycket goda upplevelser denna kant har
skapat för olika flygare under de senaste 50 åren…
En modellflygkompis, Anders, har köpt några modeller
från en framgångsrik polsk producent av lätta modeler.
Med sig i dag hade han sin Tigra, med 1.4 m spännvidd.
Jag hade åkt till hanget vid 10-tiden då det var västlig vind
utlovad till ca 5-7 m/sek.
Det tillfället vill jag inte missa.
Förhållandena vid hangkanten var som förväntat. Kanske
lite dragning på Syd, men det påverkade inte flygningen.
Jag hade…som vanligt min Spirit, som jag försett med min
mobius på ett stag i nosen, så jag filmade bakåt.
Det gäller att variera vinklarna. Kameran som vanligt och
genom hela berättelsen är min Mobius.
Alla bilder är klippta ur videofilmen kameran tog.
Jag arbetade med två Mobiuskameror. En lös som jag
kunde placera på modellen och en Mobius fäst vid
min högra solglasögonskalm, vilken filmar det jag ser på.
Mycket enkelt och praktiskt.
Efter att ha kanat på hanget i en halvtimma kom Anders
med sin Tigra. Han kunde som jag inte hålla sig från
möjligheten att få en stunds flygning.
Jag fick möjligheten att prova hans Tigra och den har goda
flygegenskaper, därfär den är ju så lätt.
Dessutom sitter det en effektiv vingprofil som kan hantera
både hög och låg hastighet. Modellen har högt glidtal
och god förmåga att penetrera motvind.
Sen är det ju inte två modellflygare som vill ha samma
inställning och trim på modellen. Anders hade programmerat
in mycket exponentiella utslag på roderna.
På modellen har man två skevroder, ganska små, som
också funkar som höjdroder via mixer.
Jag hade velat ha större roderytor.
Efter 2 timmar under mycket goda flygförhållanden
var vi nöjda och genomblåsta och pallrade oss till
parkeringen med våra modeller och våra flygningar.
Jag har gjort, lite hastigt, ett bildspel, men ska sätta ihop
videosnuttarna till en redigerad film. Den laddar jag upp
inom 24 timmar så keep looking.
6 m/sekund rakt på.
Min Spirit på väg ut med kameran på en pinne
Hanget
Anders Tigra.
Förutsättningar för hangflyg i dess olika former
var enligt yr.no goda i torsdags.
Nordväst 2-5 m/sek, under dagen ökande.
Alltså packning av bil med min moderniserade
Spirit. Jag har bytt alla 6 servona till servo med
kraftigare drag och starkare växellådor.
Servo är ju i dag relativt billiga jämfört med då vi
flög 1972…I dag lagar man inte servo…de åker i skroten,
om man är osäker på funktionen.
Jag vill inte riskera en modell, därför ett servo som kostar
200 kr krånglar.
Nere vid Hovs Hallars parkering träffade jag en skärmflygare,
Jan från Eslöv, som är en flitig besökare här.
Vinden var ca 2 m sekund NV varierande.
Vi gick ner till Segeltorpshanget och jag monterade
modellen och efter lite övervägande, startade jag.
Vinden var svag, bara ca 1.5 m/sek och varierande.
Det var inga problem att flyga emellertid, utan jag
kunde glida lugnt och majestätiskt med min Spirit
på hanget.
Solen sken och det kunde inte bli bättre. Mer än att
skärmflygare Jan ville ha mer vind.
Efter 30 minuter ökade vinden ganska snabbt upp till
ca 5/7 m/sek, vilket man kunde se på havet, eftersom
vågorna började bryta och skapa vita små mustascher.
Jan drog upp skärmen och startade och märkte genast
att lyftet var bra.
Själv fortsatte jag att flyga med olika kameraalternativ
på modellen.
Jag tog några bilder, då jag i stort flög bland bärlinorna
i Jannes skärm. Tur jag inte trasslade i mig.
Det blev en härlig dag och jag fick ett par timmar i luften
i det vackra vädret.
Senare kom ännu en skärmflygare, men jag vet inte, om han
fick flyga, eftersom vinden ökat. Mer än 8-9 m/sek ska det
inte blåsa för skärmflyg på Segeltorp, om det ska vara
behagligt i luften och bekvämt att landa.
Runt Hovs Hallar var jordbrukarna i full fart med att
sätta potatis att odla under plast.
På Bjärehalvön brukar man vara först med att skörda
nypotatis i Sverige.
Kl 15 vände jag bilen hemåt mycket nöjd med dagens
upplevelser.
Trots Covid-19 restriktioner, vill jag uppleva så mycket
som möjligt, vilket inspirerar mig i mitt liv.
Jag vill inte ligga i dvala framför en tv och vänta på
något, som aldrig kommer att hända.
Det blev en liten video och ett bildspel…om du orkar.
Jag var väldigt laddad för hangflyg på Hovs Hallar tisdag.
Väderutsikterna, yr.no, lovade NNO 3-5 m/sek vridande
till NNV.
Det kunde inte vara bättre.
Klockan 0900 anlände jag till HH, tog mitt pick och pack
och monterade modellen vid min flygtuva längst upp på
Platån.
Det var helt tomt på turister…de enda som gjorde mig sällskap
var korparna, som tumlade omkring på hanget kraxande
med hög röst.
Vinden var vid framkomsten NNO ca 1.5 m/sek.
Inte helt bra. Min modell, min Spirit Elite,
var en som klarar svaga vindar och som har åtskilliga
timmar i luften.
Jag gick fram och tillbaka och samlade mod och kollade
vinden och slutligen provade jag.
Men jag fick avbryta, då jag var väldigt lågt just i kantrotorn.
Det är ett läge, man inte vill vara i, då modellen då man
gnetar riskerar att hamna i oflygbart läge i turbulensen.
Så jag avbröt och lyckades landa kontrollerat på kanten.
Ånyo väntan på vind. Vinden kom i pustar och jag förstod,
att det gällde att utnyttja dessa pustar för att kunna
starta, komma igenom kantturbulensen och komma in i
den laminära havsvinden.
Jag gjorde så. Då vinden tillfälligtvis friskade i, väntade jag
tills lyftet byggts ut för att kunna kasta ut.
Det gick vägen och jag kom upp i det riktiga lyftet.
Är man väl förbi turbulensen vid kanten, är det enkelt
att flyga.
Trots den svaga medelvinden, inte över 2 m/sek NNO,
kunde jag klättra, så högt jag ville.
Det var solsken, men det var kallt och som vanligt…
låg mina flygvantar i bilen…det var 1.5 C bara.
Efter två flygningar på 1.5 timma var jag nöjd och landade
på en fri yta.
Kändes härligt att premiärflyga på Platån. Efter att ha gått
suktat en vinter med dåligt väder, var detta en befrielse.
Då jag gick till bilen, såg jag en man med en spade ute i
området, där man banat av jorden. Jag hade ju undrat ,
vad som var på gång.
Mannen förklarade, att han ägde jordbruksmarken och
han höll på att plantera blåbärsbuskar på de ca 7 tunnlanden,
för att utnyttja resurserna.
Så inget ska byggas där, eftersom det är klassat som jordbruksmark.
Då vet vi det.
Nu hoppas jag på vidare bra hangväder, så jag kan få mig lite
flygtid på mitt favorithang. Där jag modellflugit i 49 år…
Du ser att havet ligger i stort blankt.
Här ska det bli blåbärsskog…
Skörden sker med tröskor som skiljer ut bären.
Min pilotplats på toppen av Platån.
Landningsstrippen som vi håller tillgodo med.
Tuvan där jag suttit under många säsonger och flugit.
Här kan du se hur jag fäster en Mobiuskamera för få lite annorlunda bildvinkel.
Kameran sitter på ett kolfiberrör och fästs på vingen med två gummiband.
Här vinglar jag fram vid först startförsöket.
Med lite tur kom jag över kanten
…och landade under full kontroll.
Magnuseffekten är väl inte något som diskuteras
på mekbänkarna varje dag eller ?
Jag hittade denna fint beskrivande video på YouTube,
som skapar klarhet.
Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare
förstå, att jag är flygsugen.
Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort
sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.
Etersom jag bara segelflyger, är jag beroende av två saker;
Termik eller hang. Du har säkert märkt, att solen har lyst
med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik
är inte att hoppas på.
Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt,
då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.
Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.
I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel
och noll vind.
Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell.
Tänk om jag glömt, hur man gör ?
En modell som kan flyga under de flesta omständigeter, är
en av mina Blue Phoenixar.
Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius
på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.
Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.
Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.
Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen,
då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att
ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling,
uv-skydd och med kromatiska egenskaper.
Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och
hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.
Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp,
som jag upplevde den med solglasögon.
I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell
intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter
nästan en timma i luften utan vantar, hade min fingrar blivit
av med lite av sin känsel.
Alltså beslöt jag att landa.
Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig
i mitt sinne.
Jag hade modellflugit den 2. Februari.
Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt
vänster stillbilder.
Här kommer några flygögonblick från min utflykt.
Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig
ut och flyga från en av sjöarnas isar.
Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta
och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt
och är jämn.
Vi ses !
Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna !
Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…
Här ser du en av mina favoritkameror; Mobius, sittande på huven.
Så ser det ut…
Snön förändrar uppfattningen av landskapet.
Ljuset var mycket starkt.
Där jag normalt flyger termik. Du ser inga hinder och en mil från kusten.
Ett av mina termikflygställen.
Vy mot Halmstad.
Den gamle njuter sin hobby.
Gott om viltspår i snön. Rådjur, hare, vildsvin och räv.
Vy mot SSV
Slutet av en lång final.
Efter landning tar jag en bild för att dokumentera dagens flygning.
Hoppa jag snart kan sitta i min flygstol här och njuta
av min ny fina termikmodell snart…
Min Ava Pro har hängt på väggen nästan två år,
efter att jag just provfluget den.
Normalt flyger jag med min gamla HyperAva,
men den har nu loggat 967 timmar i termiken
och är pensionerad och utsliten till viss del.
Min nya Ava är vacker med sin slanka allflying stab.
Som är mycket effektivare än den gamla.
Eftersom modellen inte varit i luften på länge, ville
jag få bekräftat, att den betedde sig, som jag vill i luften.
Så klockan 0900 for jag iväg till mitt flygställe söder om
Halmstad vid Haga.
Vädret indikerade inte termik, eftersom det var 8/8 Cumulus
eller heltäckande molntäcke. Det var ingen solinstrålning,
som kunde bryta molntäcket ,vare sig då jag kom eller
for därifrån.
Bland Cu-molnen fanns ett och annat Cirrusmoln.
0945 startae jag efter att ha noggrant kollat modellen.
Bränd av erfarenheten kollar jag alltid alla roder med
fulla roderrörelser och att de går på rätt håll.
Jag hade en ny Mega-motor i och mycket välbalanserad
spinner och propeller, så allt såg ok ut.
Naturligtvis har jag en vario i modellen. Fabrikatet är
Renschler och typen heter Picolario.
Start och modellen ville dyka kraftigt.
Jag förstod, att stabben satt felinställd. Så det blev till
att svänga runt, landa och justera stabbinställningen.
Sedan ny start och stig till 50 meter. Utflygning och trim
av stabbe. Jag märkte, modellen hade tendens att stalla,
varför 30 gram i nosen skulle behövas…men…jag ska
flyga den lite mer, för att se om jag dynamiskt kan balansera
modellen först.
Det fanns lite termik här och där. Dock kunde jag inte flyga
ett helt varv i termik, utan det var plottrigt.
Fast med gnet kunde jag hålla mig runt 100 m.
Sammanlagt fick jag 1.5 timma i luften där vindstyrkan
ökade något efterhand.
Jag var nöjd, med vad modellen presterade, vilket var,
vad jag hade väntat mig.
Det blev lite bilder och en videosnutt.
Bilderna klippta ur en video, som min Mobius monterad
på mina solglasögons skalm tog.
Jag är klart imponerad av denna lilla kamera.
Ibland hörs på videon något som piper och det
är telemetri från sensorerna i modellen.
Häng med om du har lust…och jag såg inte en enda
migrerande rovfågel i dag…
Förresten att flyga förbi sig på låg höjd och höra det
laminära suset i vingarna på Avan, det är,
som att höra en orgel långt bort, där alla register är
utdragna och alla tangenter är nertryckta…
Vinden var västlig med dragning på nord, vilket
kunde resultera i fint väder vid vårt kusthang
vid Tönnersa Strand.
Normalt sett hade jag åkt till Hovs Hallar med en
prognos, som lovar nordväst.
Men jag vet, att nu i Covid-19 tider kommer HH att
vara packat med människor. Är det något jag försöker
undvika, så är det folk…med tanke på smittorisken.
Jo, det är tråkigt, men vad är alternativet ? Köra på
som om vi inte hade en pandemi ? Detta kommer vi att
få dras med länge ! Oavsett om vi får vaccin.
Så jag drog till Laholmsbukten med min Arrow.
Min Arrow som jag ägt i 12 år och är i skick som ny.
Därför jag har inte flugit den speciellt mycket, då den
kräver rätta förutsättningar.
Spännvidden 150 cm och vikten under kilot. Den har
kort kropp, vilket är negativt på ett litet hang som
Tönnersa. Min Arrow behöver ett relativt stort hang,
där man kan använda modellens fartresurser som en
stabiliserande faktor.
Men min Arrow fick åka med.
Framkommen möttes jag av ca 6 m/sek med vind
som kom från NV. Alltså låg vinden snett i förhållande
till kanten ca 30 grader.
Min bedömning var, att det skulle nog gå att flyga,
med det jag hade med.
Iväg och jag märkte omedelbart, att lyftet trots
snedanblåsningen var bra.
Jag fick bra höjd i lovartssvängen och fick bra hastighet
på den följande rakan.
Sträckan i motvind var seg. Jag hade något hastigt
programmerat min sändare till modellen och hade inte
finjusterat utslag, differentieringar osv.
Mina utslag på skeven var alldeles för kraftiga, vilket
gjorde det svårt att ligga rätt på vingarna på rakan.
Men alla justeringarna kan jag göra nu hemma,
då jag vet, vad som krävs.
Sen kommer min Arrow åter att bli harmonisk och
agil i luften för piloten. På Hovs Hallar har jag haft
mycket fina flygningar med modellen.
Den är snabb och kan matcha modeller som är 10
gånger dyrare. Allt under rätt omständigheter.
Om den är lättflugen ? Nä, eftersom den är byggd
för att prestera, är gränserna tänjda, vilket gör att
du måste ha styr på dina fingrar, då du styr…
Landningen funderade jag över…Skulle jag landa
på toppen, eller skulle jag ta det säkra före det osäkra
och landa på stranden ?
Jag landade på stranden, vilket var knepigt,
då vi hade högvatten och stranden hade krympt.
Det tvingade mig att flyga finalen nära
kanten och då fick jag lyft, jag inte ville ha.
Andra försöket lyckades och jag kom lyckligt ner.
Förutom jag och min modell var jag totalt ensam
på den långa sandstranden…
Här brukar var fullt med folk.
Här kommer lite bilder och en videosnutt.
Allt gjort i hast…
Kameran är en Mobius. Bilderna klippta ur video.
Hoppa in och häng med...
Sista minutenprogrammering.
Härligt sommarväder.
Knölen på nosen är min Mobius onboardcam.
Mycket vita mustascher på Laholmsbukten i dag.
Hanget är lång…
Ser du piloten till höger ?
Inga badgäster.
Här är riktning söderut…och du ser att vinden ruskar om växtligheten på kanten.
Efter landningen
Skuggspel
Sista dynbestigningen innan stigen till parkeringen.
Kärt barn har många namn, så ock våra moln i skyn.
Lenticularismoln uppstår vid de tillfällen, då
atmosfären är stabilt skiktad.
Det innebär, att förutsättningar för adiabatik
inte föreligger. Termik vill ha förhållande, som
innebär att temperaturen avtar med höjden, vi säger,
att det är labilt skiktat.
I onsdags rådde det förhållanden som kunde skapa
lävågmoln.
Vi hade sydostlig vind. Det var stabilt skiktat. Vi har två
hinder i terrängen, som kan skapa vågrörelser i luften.
Det är Hallandsåsen och höjderna vid Veinge.
Dessa specifika moln kallas också lävågmoln, vilket
förklarar lite, om hur det fungerar.
Jag var som vanligt flygsugen i solskenet och kuskade
iväg till en pilotplats söder om metropolen Halmstad.
Det såg bra ut med solsken, lagom vind från sydost och en
lång smal molngata med altocumulus.
Det borde vara möjligheter att få fin termikflygning…
men det sket sig. Ingen termik, helt fritt från veretikala
rörelser i lufthavet.
Ett flertal gånger prövade jag men ingen anslutning till
eventuell termik. Till och med ormvråkarna kastade
in handduken och hängde upp sina fallskärmar…
Ok, jag parkerade mig i min flygstol och studerade den vackra
omgivningen.
Efter en stund dök det upp snabbt bildande linsformade
moln rakt över mig. De låg i flera skikt.
En klocka ringde…kan det var lävåg ?
Efter en stunds funderade förstod jag att detta var fallet.
Vi hade rätt vind, vi fick en våg inducerad av Hallandsås
med en andra studs på höjden vid Veinge. Därför bildades
molnen rakt över mitt huvud. Molnen tycktes, trots vind,
var helt stationära.
Lävåg är ett användbart instrument, om man vill skaffa
sig en bekväm höjdvinst i turbulensfritt lyft.
Kanske inte för modellflygare eftersom du måste klättra i
rotorn för att komma upp i lävågen.
Men det är ett fascinernade naturfenomen.
Efter en halvtimma såg jag, att molnen hastigt började
falla ihop och jag förstod, att det kanske kommit in ny
labil luft, som förhindrade lävågen.
Så jag startade min modell eftersom det började komma
nybildningar av Cu där jag flög.
Jag drog motor till 120 m och omdelbart anslutning till
stark men aningen turbulent termik. Min modell klättrade
så högt jag ville och det kändes, att vi nu hade ett helt annat
termikläge. Nu var det finfina betingelser för en termikmodell.
2 timmar fick min ärrade HyperAva i luften, innan jag landade
i den jungfrueliga grönskan i försommaren.
Nöjd och glad packade jag ihop och for hem mätt på
upplevelser, som tåldes att fundera över.
Jag upplever, som jag tidigare påpekat, alltid något oväntat,
då jag är ute och luftar mina modeller.
Det gör man aldrig i dvala framför en tv…
Här några bilder.
Jaha, allt klart för start…
Här ser du hur skyn tedde sig vid min ankomst
med en smal gata av AltoCu-moln.
Jag tror min gamla HyperAva med 946 flygtimmar
närmar sig slutet på aktiv tjänst nu…
Den är sliten och ärrad…
Här de linsformade molnen som låg i stort sett stationärt trots vinden.
De löses upp
Principskiss lävågmoln
Här ser du väderläget ändrats med begynnande Cu-bildning.
En av mina modellflyginresserade åskådare.
…och lärkan slog sina drillar i skyn…
…och detta är en…
….i alla fall en nyinflyttad katt…
Min Ava tar en paus i grönskan…
Ingen dag utan flyg…