Det blev en resa trots allt…
Jag hade mejlat Per om en eventuell flygresa till HH i dag fredag.
Vädret såg bra ut, om än inte med lite frisk vind.
Men det stoppar inte en hängiven modellpilot. Lite får man stå
ut med, för att få sin modell i luften.
Jag skrev, att det var blåsigt och att jag fegade..men runt lunch
märkte jag, att vinden inte var så hård. Alltså in med grejorna
i bilen och iväg.
Min modell var en Gillette från FVK, som är ca 12 år
gammal konstruktion. Det är en mycket vacker modell, men låt mig
säga, att den kräver sin man att flyga på ett kontrollerat sätt.
Modellen känns instabil på något sätt…det är det bästa sättet,
flygkänslan kan beskrivas. Den har varit så, ända sen jag köpte
den för många år sen.
Jag har prövat med olika tp-lägen. Modellen är synnerligen
kräsen på tp och man måste noga se till, att tp ligger
på 30 % av kordan. Personligen ligger jag nu på 26 % och
upplever att den vrenskas mindre.
Profilen är Martin Hepperles välkända MH 32, vilket
borde ge modellen goda egenskaper.
Men det är bara att trimma och pröva. Modellen har kapacitet
att flyga riktigt fort, men jag måste kunna lita på den vid hög
lastfaktor, för annars kan det inte bli hastighet.
Det var i dag rent nordlig vind med styrkan 4-6 m/sek, vilket
innebär, att vinden ligger rakt på kanten och ger bra lyft.
Så montering och lite vankande fram och tillbaka uppe på
Platån för att kunna starta i rätt ögonblick.
I dag fanns det ingen märkbar topprotor…så jag startade
rakt ut i den laminära vinden och kom genast in i bra lyft.
Gilletten flög spikrakt med alla trimmar neutrala, så det
var bara att stå på efter hand.
Min start var 1140 i solsken. Modellen flög bra, men jag pressade
inte på. Med det lyft som fanns i dag, hade jag kunnat lägga i
minst 750 gram bly i tp. Det hade ökat min speed med minst 30-40 %.
Men även obelastad flög kärran bra.
Jag försökte filma med min lilla Mobius i vänsterhanden. Det var inte
lätt, därför jag fick vara fullt fokuserad på min modell.
Släpper jag modellen en mm…så tar den själv kommandot, så det
gäller att flyga med strama tyglar.
När klockan var 1321, landade jag uppe på toppen och stigen.
Jag lovar…det var mycket svårt. Lyftet var starkt långt in från kanten
och med en högvärdig modell utan kråkbroms kan det vara i stort
omöjligt att komma ner under ordnade former då.
Det enda jag kan bromsa med, är att fälla upp mina skevroder,
vilket jag också gjorde. Med ett nödrop skramlade jag ner
framför mina fötter. Jag var övertygad om, att modellen gått
sönder, men enda skadan var att ett hödjroderhorn lossat,
men det ordnades på en minut hemma.
Så ännu en gång kunde jag åka hem med en modell i ett stycke och
lite bilder. Bilderna tagna med Mobius och några med min Sony.
Som sagt, det blev en videosnutt också. Den sämsta videon jag
hittills gjort…men bättre än inget.
Det blev en timma och fyrtioen minuter i luften i alla fulla fall.
Synd du inte var med Per…
Min Gillette fotograferad med Mobius.
Ett fartyg lämnar Halmstad hamn
Halmstad 25 km bort
Gräset växer fortfarande.
Så här såg havet ut. Inga brytande vågor, alltså under 6 m/sek vindstyrka.
Längst bort var min pilotplats.
”JAG GER MIG” !
”MEN VI GER OSS INTE” !
Ingen frost än, björnbär finns det fortfarande gott om.
Mycket kraftig smak nu på bären då de är lite jästa av fruktsockret.
Ruling the skies…
…i alla fall just nu.
Här kan du se Gillettens vingkonfiguration
