Kategorier
Okategoriserade

JAG VAR BARA TVUNGEN ATT GE MIG UT MED MIN MODELL…

 

 

 

 

 

…och få lite flygning.

 

 

Det var 9 veckor sen jag flög…då kan du gode besökare
förstå, att jag är flygsugen.

Men omständigheterna under dessa 9 veckor har i stort
sett gjort modellflygning, som jag utövar det, omöjlig.

Etersom jag bara segelflyger,  är jag beroende av två saker;

Termik eller hang. Du har säkert märkt,  att solen har lyst
med sin frånvaro de två senaste månaderna, så någon termik
är inte att hoppas på.

Vind har vi haft, men ständigt från fel håll. Har vi haft nordligt,
då jag kan flyga på Hovs Hallar, har det blåst 7-12 m/sek.

Jag ställer mig inte på HH i 12 m/sek i -8 C.

I går hade vi ett högtrycksbetonat väder med molnfri himmel
och noll vind.

Nu skulle jag ut, för jag var tvungen att ratta en modell.
Tänk om jag glömt, hur man gör ?

En modell som kan flyga under de flesta omständigeter,  är
en av mina Blue Phoenixar.

Således tog jag med en eldriven sådan, monterade en Mobius
på nosen och for ut på bygden till ett av mina flygställen.

Det var vidunderligt fint väder och snön hade mjukat upp allt.

Det var oxå ca 6 grader kallt…och jag hade inga vantar med.

Men det fick gå i alla fall. Ljuset var oerhört starkt från solen,
då det reflekterades i snön. Jag har skaffat glasögon efter att
ha gått med linser i 40 år. Glasen är fina med antireflexbehandling,
uv-skydd och med kromatiska egenskaper.

Men det var ändå svårt att se modellen, så jag landade och
hängde på mig ett par av mina termiksolglasögon.

Nu gick det bättre, även om modellen inte var lika skarp,
som jag upplevde den med solglasögon.

I 45 minuter stod jag och njöt av flygandet och fick min modell
intrimmad perfekt. Det fanns även lite termik, men efter
nästan en timma i luften utan vantar,  hade min fingrar blivit
av med lite av sin känsel.

Alltså beslöt jag att landa.

Allt hade funkat och en känsla av tillfredsställese bredde ut sig
i mitt sinne.

Jag hade modellflugit den 2. Februari.

Kameran, min Mobius, satt på nosen och plåtade snett framåt
vänster stillbilder.

Här kommer några flygögonblick från min utflykt.

Nu ska jag sätta på skidor på en motorkärra och ge mig
ut och flyga från en av sjöarnas isar.

Alltid kul, då man har nästan obegränsade ytor att starta
och landa på. Samtidigt som isen har samma höjd överallt
och är jämn.

Vi ses !

 

 

 

Min trogna Blå Fenix efter dagens landning. Tack gode Gud för elmotorerna !
Tänk att stå och slå på en 1.5 – 2.5 cc glödstiftsmotor i minus 6 grader…

Här ser du en av mina favoritkameror; Mobius, sittande på huven.

  Så ser det ut…

Snön förändrar uppfattningen av landskapet.

Ljuset var mycket starkt.

Där jag normalt flyger termik. Du ser inga hinder och en mil från kusten.
Ett av mina termikflygställen.

Vy mot Halmstad.

Den gamle njuter sin hobby.

Gott om viltspår i snön. Rådjur, hare, vildsvin och räv.

Vy mot SSV

 

Slutet av en lång final.

Efter landning tar jag en bild för att dokumentera dagens flygning.

Hoppa jag snart kan sitta i min flygstol här och njuta
av min ny fina termikmodell snart…

 

 

 

Kategorier
Termikflyg

ÄNNU ETT TILLSKOTT TILL SEGELFLYGGÄNGET…

 

 

 

 

 

…fick vi,  då Frankie kom med två nya modeller.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frank, modellflygare sen 1980, men som haft en paus,
kom tillbaka rejält i dag med en nybyggd Blue Phoenix,
en nyprintad Foka och en ny fin Graupnerradio.

Frankie har alltid varit intresserad av innovationer, vad
gäller teknik och har skaffat en bättre printer, så han kan
printa ut sina egna modeller.

Fokan printade han ut och den blev lätt och fin (exakt).

Blue Phoenix är ett säkert kort, som rätt byggd ger mycket
glädje.

Klädd med oralight, transparent köpt hos HobbyKing för 110
kr /5 meter. I Sverige kostar det nog närmare 400 kr.

Vi åkte ut i värmen tidigt för att provflyga. Först ut var Fokan.

Flög exakt som förväntat men kräver lite förändrad tyngdpunkt
och justering av roderutslag.

Tyvärr gick reglaget sönder, så flygningen blev bara ett par minuter.
Frank fick landa i veteåkern utan skador.

Blue Phoenix var nästa modell. Flög precis som den skulle med en gång.
Tyvärr friskade vinden i och det var turbulent, men en lyckad
nypremiär.

Frnk har beställt en fin byggsats i England från Airflight,
vilket är en lätt segelmodell.

Hemma hos honom visade han mig sin printer, som printar ut
flygplan. Låt mig säga, en revolution väntar oss, vad gäller bygge.

Tekniken står aldrig stilla, utan den går hela  tiden framåt,
vilket ger oss
oanade möjligheter att uppnå det till synes omöjliga.

Frank hade printat ut en flygande vinge. Jag blev nästan mållös,
då jag såg den.

Jag tog lite bilder,  vilka dokumenterade dagen.

 

 

 

 

Montering av nyprintad Foka. Inga detaljer fattas. Franks nya Graupner. Skevroderna…passar exakt !   Dags för start…Koncentration vid provflygning. En ung modellflygpojk… Var gjorde du av magen, då jag plåtade Frank ? Allt utom pianotråden printat. Det saknas inget… Bäst sättet att transportera en modell…en sopsäck från BilTema Blue Phoenix Hur många ex av denna lyckade konstruktion är byggda ?

De e bara å åk…

I sitt element

2.4 antenn i skägget  eller ?

 

 

 

 

Franks cd-printer. Står i ett ”tält” för att ha jämn temperatur. Göra skruvvingar…en baggis att printa ut. Display Frank med sin sist printade. En flygande vinge. Huskatten hos Frank. En modellflygare botaniser i terrängen efter en oplanerad utelandning. …och lärkan spelade i skyn.

Kategorier
Termikflyg

ÅRETS FÖRSTA TERMIKBLÅSA.

 

 

 

 

 

Flyga termik i början av Februari ?

 

 

 

 

 

 

 

Inga problem om det finns förutsättningar.

Eftersom jag just nu är kroniskt flygsugen, tog jag
chansen att sticka iväg till ett inlandshang vi
Tjärby kyrka
för att få mig någon timma i luften.

Det var solsken, 4/8 Cu och västlig vind.
Min modell var en av mina tre Blue Phoenixar.

Jag tog med den med elmotor, för att kunna fega mig
ur ett dåligt läge.

Man kan ju aldrig veta, vad som sker.

Att flyga hang på ett inlandshang vid denna årstid kan
vara lite knepigt.

Är det bra solinstrålning är vinden termisk,
det vill säga den kommer i omväxlande varma eller kalla
pustar, 
som innebär lyft eller sjunk om vartannat.

Enkelt uttryckt så är det turbulent. Att då flyga en modell
som en Blå Fenix, vilken bara har sidoroder, kan innebära
problem. Så jag måste flyga med fantasi och förutseende.

Att flyga på hanget gick bra, med hänsyn taget till
omständigheterna,
och jag fick en timma i luften.

Jag kunde flugit dubbelt så länge, men
det var kallt och jag hade fuskat  med klädseln.

Tillsammans med mig flög också en glada på hanget
och i den varma vintern drog gulsparvar förbi.

Varm vinter…har jag inte det minsta emot. Härligt.
Hoppas det inte kommer snö, så jag slipper sätta på
vinterdäcken.

Då jag fått lite höjd på hanget stack jag rakt ut och lyckades
krångla in mig i en termikblåsa, som tog mig uppåt mot
skyn.

Vinden hade ökat till ca 5 m/sek, så jag drev iväg och alla
vet ju,  att Blue Phoenix inte är en fantom på att penetrera 
motvinden, varför min höjd gick åt för att trycka framåt
mot vinden.

Så småningom landning och jag plockade ihop och kunde
nöjd åka hem.

Där jag laddade acken och fann att jag konsumerat 300 mA.

Så det var en billig dag.

Här lite bilder och en filmsnutt.

Alla stillbilder är klippta ur en video, som min suveräna Mobius tagit.

 

På väg…

Miljön där jag flyger är speciell…och skapar en särskild känsla.

Vinter…?

Härlig februari. Jag har inget emot milda vintrar.

Ser du det är grönt i det höstsådda…

Lite sol höjer i alla fall mitt humör. Ljuset är viktigt efter den mörka period vi haft.

Som sagt…här blommar Cumulusmolnen och ger
en föraning om kommande fina termikflygningar

Min trogna Blå Fenix

Blue Phoenix med elmotor…det bästa nybörjarplanet.

Termiken lyfter min modell…

…som slutligen kommer till ro efter landningen.

 

 

Kategorier
Flygkameror - Teknik

ÄNTLIGEN EFTER 2 MÅNADER…

 

 

 

 

 

…fick jag tillbaka en av mina GoProkameror.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En av mina gopro, som jag byggt om genom
att ha fått
satt in en ny lins  har
varit nere hos
firman,   för översyn.
Linsen jag har är de i den översta raden.

Problemet var,  att min kamera inte fokuserade
100 %.
Jag försökte själv att ställa in, men insåg efter
fruktlösa oändliga trial-and- errorförsök, att det
var dömt att misslyckas.

Så jag ringde till företaget och de berättade,
hur
de går tillväga med tysk vetenskap och
grundlighet.

Att ställa in fokus exakt med denna lins är
ett precisions
arbete. Det handlar om 1/10 mm
vridning av linsen
i dess infattning i kamerahuset,
för att du ska hamna exakt rätt.

Alltså var jag ju mycket nyfiken på resultatet.
Som vanligt, då jag vill ut och testa kameror,
var det
disigt och dimmigt.
Alltså inte optimalt för ett
kameratest.

Men hursomhelst for jag iväg med kameran
på modellen
ner till stranden och flög ett par
vändor.

Vinden 8-10 m/sek och den var sydost, så det
var ju
garanterat turbulent i luften.

Men jag ger mig inte,  utan jag for iväg luftburen.
Flög i 40 minuter sammanlagt, sedan packa in
och promenera en rejäl sväng på stranden, då
jag ändå var där.

Det var ju lä bakom stranddynerna på grund av
den ostliga
vinden, vilket gjorde promenaden
bekväm.

Efter hemkomst förde jag över bildfilerna till mitt
fotoprogram och kollade.

Med hänsyn till förhållandena kunde jag ändå
konstatera,
att kameran tog bilder, som var lika
bra, som då den
ny !
Härligt.

Jag tog lite bilder med min GoPro och framför
allt med min
Mobius, som alltid är med.

I dag använde jag min Mobius dels som
glasögonskalmskamera,
långt ord, dels som
upptäckarkamera vid mina strövtåg.
Bilderna med gulaktig anstrykning är Mobius,
vilken har svårt att hantera dåligt ljus.

Häng med om du har lust och orkar !

 

 

 

Släpp…

Fly baby,  fly !

Ensam pilot i diset och dimman.

 

Den fyrsidiga pyramiden, som är högst av dynerna.

Landning

Åldringen med sin Glasögonskalmkamera…ett bekvämt sätt att dokumentera skeendet.

Beware of the hun in the sun…

The galloping Blue Phoenix.

Nu gäller bara att sätta modellen under full kontroll.

Detta är det verkliga Lagaoset.

 

Den ständigt irrande bäckfåran som avvattnar området mellan
strandskog och dynområde.

 

Jag antog,  att det i dag skulle finnas gott om fiskare
här, då vinden var ostlig och det var lä.
Men kanske det var den ostliga vinden, som gjorde,
att här inga fanns,  vilka prövade lyckan…

Den ostliga vinden flyttar enorma mängder sand från
dynerna till stranden.
Ett evigt fram och tillbaka som bälgen på ett dragspel.
Fast massmedia, speciellt kvällstidningsträsket kallar det
resultatet av det de benämner global uppvärmning.

 

Vad blänger han på ?

Strandens förträade hare…

Den uppnästa strandödlan gav mig ett vasst ögonkast.

Jo…det kommer en vår !

En beskrivning av en skenbar oordning och ordning i naturen.
Eller kalla det kaos eller konformitet…

Ser du hur sanden samlas i lä av stammen på grund av förhärskande ostlig vind ?

Jag får associationer till ett märkligt magert löpande djur med stora horn på väg ut i havet ?

Jag säger inte ett ord !

Det ängsliga onda ögat…

Ett vildsvin som låg i strandkanten. Dittransporterad med Lagans hjälp.
Skjutet lågt i buken. Man såg revbenen var sönderskjutna.
Inget eftersök här inte…Men nu blir kadavret mat åt vitfågel och kråkor.

En fågel vita rester. Se hur evolutionen har utvecklat skelettet med lätthål…
Det är just som lätthålen i ett modellplan. Gör som naturen, så blir det bra !

Strandinspektör av 1. klassen.

En tornfalk flög förbi lång från mig. Vackert tecknad med sin rostbrunröda färg.

Här bestämmer jag, säger råkan på parkeringen utanför Lidl…

…för jag har störst…näbb !
Känner du igen resonemanget ?

Kategorier
Termikflyg

EN GALOPP PÅ ETT INLANDSHANG

 

 

 

 

 

 

En av mina Blue Phoenixar fick sig en tur i dag.

 

 

 

 

 

 

 

Längst in i min hangar har jag haft en Blå Fenix inställd i
väntan på provflygning.

Modellen byggde jag för flera år sen som en elseglare,
men efter lite fundering beslöt jag att återställa till
ren segelmodel och nu var det dags att testflyga.

Modellen ändrades om,  då jag ville ha något enkelt
och välflygande,  så
jag kan flyga, då vinden är svag
på ett hang.

Naturligtvis är den också avsedd för termik.
Blå Fenix är
kanske den bästa 2m allroundmodellen
för segel som finns.

Den har utomordentliga egenskaper och är lättflugen.

Det som ska tänkas på,  är att man är noga med vingens
och stabbens anfallsvinkel och att man får tyngdpunkten
rätt. Alltså mycket grundläggande saker.

Men det lönar sig att lägga lite möda på detta, eftersom
du kommer att få ut mer flygglädje ur din BF, om
den är i absolut rätt trim.

Nåväl, väderläget var sålunda;
Frisk västlig vind, ökande till 12-14 m/sek.
Temperatur
ca 8-10 grader.

Ok,  tänkte jag, jag far till stranden vid Laholmsbukten.
Bara för att på
plats kunna konstatera att det var redan
kl 1000 för mycket tryck i vinden, 
för att en provflygning
skulle bli meningsfull.

I stället for jag iväg till ett litet inlandshang vid Tjärby
Kyrka, som
ligger just norr om Laholm.

Där var vinden något lugnare,  uppbromsad av sin
resa över 10 km jordbrukslandskap.

Montera, vilket tar 2 minuter, koll att allt funkar
och start.

Modellen hade höjdroder ok inställt, men min BF had
svårt att svänga
höger…

Du vet ju,  att flyga en BF på ett inlandshang i mycket
turbulent luft
och i hård vind,  det ställer krav på ett
effektiv sidoroder, för att du ska kunna
parera kasten.

Min BF klarade inte detta, utan jag fick ta mig ner
så fort det bara gick.
Landningen blev en enligt modellen backa ner.
Detta är sätt att landa,  som
som jag inte rekommenderar
på ett turbulent inlandshang.

Jag justerade sidorodret och startade om i den ökande
vinden.

Min Silva  vindmätare visade 10-12 m/sek.

Efter omtrimningen flög modellen bättre men inte bra.
Det kändes det var dynamiska krafter som påverkade
modellen så den flög orent.

Hur som helst fick jag 35 minuter i luften, sen var det
inte behagligt
i den hårda vinden och modesta temperaturen,
utan jag svängde
in och landade.

Som du kan se på videon var vinden stark då modellen
blåste över på rygg då den låg på marken.

Men mitt syfte var nått, att min Blue Phoenix varit i
luften och att
jag fått information, som gjorde det möjligt
att korrigera felen hemma.

Annars det mest spektakulära som skedde var att jag
mötte två ankommande
tranor, som landade bakom
hanget för att rasta på sin färd norrut.

Hemkommen lade jag upp vingarna på bänken och
kunde genast konstatera
att en vinge den högra hade
tappat all skränkning i spetsen.

Det fixade jag enkelt genom att spänna upp rätt
vinkel på vingspetsen och köra ett varv med
värmepistolen.

Nu är det, som jag vill ha det.

Lite bilder från min flygning. Alla bilder i luften tagna
med min Mobius
fastsatt på solglasögonens skalm.

Stilbilderna är klippta ur mobiusvideon jag tog.
Därav följer ju,  att kvaliteten inte är så bra,
som jag vill…

Övriga bilder med min vanliga kamera.

Det blev också lite rörliga bilder.

Och flyga fick jag göra… trots vädret !

 

 

 

Även björkar som inte grönskar har sitt skönhetsvärde.

Hanget där jag flugit otaliga gånger.

Min Blue Phoenix, ritad och konstruerad av Leif Eriksson.

Start ut i det okända…

Min BF galopperar på på hanget…eller rättare sagt åker berg och dalbana.

 

Start nummer 2.

Möte med tranor…

…vilka högljutt kommenterade mötet med min modell.

Här svänger jag in för att landa i något som liknar 2 x 90.

 

Symbolerna på hanget; Gravstenarna, ekarna och en Blue Phoenix…

Så här ser det ut,  Litorinavallen som möjliggör hangflygning.

En av mina favoritplatser för modellflyg.

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG VAR BARA SÅ INFERNALISKT FLYGSUGEN I DAG.

 

 

 

 

 

Bara ut för att flyga med vad som helst !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade i dag måndag en fin dag, då det gäller
modellflyg.

Det var solsken och nästan ingen vind och -2C.
Tack vare frånvaron av vind kändes inte kylan.

Eftersom jag inte varit ute och flugit på 3 veckor,
var
jag utsatt för ett envetet sug efter att få flyga.

Så jag bestämde mig för att dra iväg. Tur jag har
fina platser att flyga på, vilka ligger nära min bostad,
som passar mina ändamål både vad gäller hang
och termik.
Motorflyg ägnar jag mig inte åt.

Då jag ville prova en gammal   kamera, plockade
jag med
mig en Blue Phoenix, som alltid är flygbar
och som jag kan montera olika kameror på
och åkte till
havet för att få mig en flygtur och lite bilder.

Framkommen erfor jag,  att havet låg i stort sett som
smält bly och ett par hundra meter från stranden,
kunde jag se ganska gott om sjöfågel.

Vilket också en man sittande på en dyn gjorde, då
han hade monterat en häftig tubkikare för att kunna
studera sagda fåglar.

Min Blue Phoenix och kameran ombord monterade
jag på 5 minuter
och sen gick jag ner till dynkanten
vid havet, där den sittande
ornitologen var rädd,
jag skulle skrämma fåglarna med min modell.

Men då han såg  den nästan ljudlösa modellen,
försjönk han ner i sina
sina fågelstudier igen.

Jag fick 45 minuter i luften och jag säger igen, att det
är
fantastiskt så länge jag kan flyga med 2.5 Ah acke,
om man
inte gasar fullt och hushållar med Amperen.

Stranden tom på människor förutom fågelskådaren
och jag.

Fast det kom 2 kvinnor…med 7 lösa hundar.
Hundar är förbjudet
att ha lösa i naturskyddsområdet.
Det finns gott om skyltar, som
upplyser om det.

Men tydligt är, att vissa anser sig inte behöva
rätta sig efter bestämmelser, lagar och förordningar.

Jag brukar kunna se havsörn vid stranden, men det
blev noll observation idag.

Fågelskådaren hade sett en passerande havsörn långt
ut på havet,
en timma innan jag kom.

Så efter i stort en timma i luften gjorde jag en superfin
landning
jämte stigen på den plana ytan.

Ingen speciell flygning i dag, men det omedelbara
pockande
på flyg minskade ner i kroppen.

Jag var nöjd. Märkvärdigt att jag aldrig tröttnar på att flyga...

 

 

 

 

Jämte stigen ner till havet finns bord och bänkar, som var vita av rimfrost
trots intensivt solljus. På den plana ytan i bakgrunden landade
jag min Blue Phoenix efter avslutad flygning.

Innanför stängslet betar under den varmare årstiden ett hundratal får och ett
tiotal islandshästar.
Det är för att hålla området öppet och hindra slytillväxten.

Rimfrosten glaserar växtligheten i motljuset.

2 kvinnor och 7 lösa hundar.

Ser du så blank Laholmsbukten är…?

                                                En avslappnad pilot njuter av sin flygning.
                                               Hangkanten. Har  aldrig varit bättre !
 Här syns, om du ser efter, en modellflygare och en ornitolog. Var och en njutande av sin hobby.
                             Hangkanten är vass och hanget blir bara högre och högre.
       ”Mitt” hang. 15 km långt, 4-12 meter högt och byggt för västliga vindar, 2-8 m/sekund.
       Bakom hanget rinner en bäck som bildat små vattenytor vilket gynnar biotopen.

5 sekunder efter landningen

Du ser själv…min Blue Phoenix gnistrar som en diamant !

Den gamle på väg att hämta modellen efter dagens enda och sista landning.

Om det var  blåsigt ? Du kan kolla röken …

 

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

GLADOR…LÄTTLURADE FÅGLAR ELLER KORKADE ?

 

 

 

 

 

 

När glador piggybackar på min modell…

 

 

 

 

 

 

 

 

…lägger jag märke till en sak.

Jag är van vid, att vråkar, tornfalkar ofta kommer till samma
termikblåsa, som jag ligger i med min modell.

De visar genom sitt beteende, att de är duktiga fåglar att
flyga termik. Med det avser jag deras förmåga att centrera sig själva
i blåsan, där lyftet är bäst.  Då jag finns i en blåsa och vråkar kommer,
tar jag hjälp av fåglarnas förmåga att ligga mitt i bästa lyftet, vilket
ger mig en anvisning,
hur jag ska korrigera.

Ligger jag i samma lyft som exempelvis en ormvråk med en av mina
Avor, så har fågeln ingen chans mot min  modells förmåga att
stiga i termiken. Mina Avor har mycket bättre glidtal, vilket fäller
utslaget.

Men med glador är det annorlunda. Jag har aldrig upplevt fåglar,
som
är så benägna att ansluta sig till samma förväntade goda blåsa,
som jag flyger
i med min modell.

Häromdagen var jag ute med min Blue Phoenix i vackert
termikväder.

Det blåste 1-2 m/sek och solen sken. Det var torrtermik,
som på lägre
höjd var stark men turbulent.
Termiken är alltid starkast på våren/tidig sommar.

Då jag låg i en blåsa och steg, kom en glada vinglande.
En glada har inte den stabila
flykt som exempelvis en
ormvråk har.
Gladan förenade sig med min Blue Phoenix
i termiken,
men hon eller han mallade inte in sig speciellt noga.

Då jag kommit högre,  avbröt jag och gick på rakkurs. Vad hände ?
Jo, min kompis i form av en glada
hängde med.

Jag tänkte se vad som hände, det vill säga, jag ville se,
om gladan har bra förmåga
att känna termik eller bristen
på dylik, om jag la mig och kurvade i sjunk….

Jodå, gladan kurvade glatt med i sjunket…tills jag avbröt
och gick på rakkurs och återigen hängde min glada

med.

Jag  testade flera gånger och såg, att gladans förmåga att
piggybacka var inte välutvecklad.

Att ”piggybacka” kan man säga betyder, ” Att åka snålskjuts
på någon eller något”.

Mycket flyga blev det i alla fall denna härliga dag. 2.5 timma
i termik och förbrukat 755 mAh
ur acken i modellen på motor
och servon. Så det var en billig dag, för att  kunna få flyga i
sällskap med en röd glada.

Hoppa in och häng med.

Alla bilderna är tagna med min Mobius sittande på nosen riktad
åt vänster och lite
nedåt.

 

Den gamle med sin modell innan start.

Inlandshanget vid Tjärby kyrka.

      Min Blue Phoenix och dess drabant, en glada.

En rote med flygmaskiner…

Gladan ligger 2 m från min vingspets.

En glada flyger ryckigt i termik med mycket flax.

Ett fornminne bland de övriga…

Finalen och strax sättning.

Kategorier
Termikflyg

GLES TERMIK…

 

 

 

 

 

Småtjurigt med termikflyg i torsdags.

 

_DSC7143

Trots goda förutsättningar upplever jag,  som mycket aktiv termikflygare,
att det ibland, inte blir den utvecklingen på termiken, jag förväntat.

Det kan vara god solinstrålning, labilt skiktat och lagom vind, men ändå
är det glest mellan blåsorna….

I torsdags hade vi ett sådant väderläge vid Halmstad. Temp ca 24 grader,
vinden var på förmiddagen sydostlig ca 2-3 m/sek. Väderläget dominerades
av en högtrycksrygg, visserligen på väg att bli passerad av först en kallfront
och sen ett lågtryck, men detta påverkade inte torsdagens allmänna  väderläge.

Så bilen laddades med en HyperAva och en annan av mina favoriter en av
mina Blå Fenixar.
Platsen jag flyger på ligger ca 10 km från kusten, vilket gör,  jag blir ganska
förskonad från termikflygarens gissel, sjöbrisen.
På plats och startberedd med Fenixen var jag kl 1030. Inte ett moln i skyn
mer än höga slöjmoln i nordväst. En annalkande avisering av en nedsmygande
kallfront. Men jag räknade bergfast med att det skulle finnas torrtermik.
Det fanns det oxå, men det var svag termik i söndriga blåsor. Inget man
njuter av direkt. Men nu är det ju så att en vältrimmad och välflugen Blue
Phoenix är inom sin klass, 2-meters uppbyggda balsaseglare, ganska svår
att slå i svag termik, så jovisst, jag fick en timma i luften under flitigt
spakande och korrigerande.

Förresten min Blue Phoenix, den flög inte riktigt bra vid första starten.
Den var mycket
svår att trimma,  så den gled bra. Jag var aningen konfunderad,
då den alltid flugit
perfekt. Tyngdpunkten var ok, men den ville stalla och
var allmänt inagil.

Då jag kollade,  hade en list i framkanten,  som vingen vilar på fallit av i
hanteringen,
vilket betydde,  att vingens anfallsvinkel var helt felaktig.
Det var orsaken till, 
att dess glid var oroligt och svårtrimmat.
Jag satte dit en balsabit med CA och därefter provflög jag.
Nu var min Blue Phoenix åter i det trimmet,  som jag var van vid.

Så rätt anfallsvinkel på en segelmodell är mycket viktigt,  för man ska kunna
trimma dess glid. Fel anfallsvinkel skapar en dynamisk konflikt i modellen,
som gör,  att
den inte flyger stabilt.

Såedemede !

På min Blue Phoenix har jag monterat in telemetri för vario och höjdmätare.
Min radio är en JR, som tyvärr har en
fullständigt värdelöst teknisk lösning,
vad gäller exponeringen av telemetridata
från sändaren till piloten.

Displayen,  som visar informationen,  går inte att läsa i solljuset och  audioinformation
man får från en dålig piexohögtalare är ohörbar,  utom för den som sitter med
grejorna i en i  en djup jordkällare…

Jo, jag skrev till JR i japan,  att jag hade en av deras DMSS utrustningar,  men att
jag kände mig blåst på konfekten,  då jag köpt sensorer, vilkas data man inte kan
tillgodogöra sig.

Svaret var ett beklagande,  att det inte fungerade och att man inte tänkte göra
något åt det… Som kompensation fick jag en plastdekal… gällande ett VM,
som JR sponsrade för ett par år sen….Kan jag vrida ihop dekalen till en tratt
och sätta den i örat, så jag kan höra telemetrin ?

Vid 12-tiden hade jag monterat min trogna HyperAva, som i termik nu sen
2007 har loggat 680 timmar. Alltså enbart termikflyg.

Iväg mot en blå sky, där man kunde ana cu-bildning på gång.
Jag fick en blåsa på ca 50 m,  som var trång, ojämn i stiget, men det bar uppåt.
Till ca 300 m, sen var det finito. Ok tänkte jag,  nemas problemas,  jag letar väl lite
så löser det sig….Trodde jag. Det fanns enbart små kytt. Alltså inget att kurva runt i.

För en gångs skull körde jag ut min LiPo, som har kapaciteten 3200 mA.
Hjälpte inte, utan jag hamnade på marken efter en halvtimmas försök.

Kanske jag skulle avvakta,  tills cu-bildningen tagit sig, då det borde vara möjligt
att få anslutning. Så jag plåtade runt lite annat och bara njöt av natur och lärkornas
spel,  då de hävdade revir vid sina bon.

Molnbildningen ökade och jag slängde in en ny LiPo kokam i Avan och startade.
Vinden var just då kl 1330 absolut noll,  vilket gynnar modellsegelflygaren, eftersom jag
inte driver iväg så långt,  om jag kurvar i en blåsa.

Drog upp modellen till 125 m, stängde motorn och mallade in mig i en blåsa,  som
kändes stark och stabil. Hängde med upp igen till 400 m, jag ville inte gå högre.
Flög runt och sjönk till 200 m. Tänkte,  nu får jag snurra upp mig igen i en blåsa…

Trodde jag ja…Trots livaktig cu-bildning fanns det inget att tala om inom begreppet
termik!
Hade det hänt något ? Det första man kollar som termikflygare med närhet till havet
är vinden. Jo den hade vänt till väst, vilket sa mig,  att sjöbrisens obevekliga pump
dragit igång.

Luft, relativt kall kommande från havet, strömmade in över det varma landet och kröp
fram över marken som ett kallt våtvärmande omslag, tvingande upp den varma luften.

Så omedelbart kändes det,  som allt var kört i termikväg för dagen.
Men jag vet,  att sjöbrisen brukar på detta avståndet till kusten nå ca 200-250 m höjd,
så om jag drog på motor upp till 250 m,  skulle jag kunna få anslutning till adiabatiken.
Det var just det,  som skedde. Jag fick en blåsa på den höjden, kurvade upp mig och kunde
hålla min höjd genom att hoppa från den ena nybildningen till den andra.

Vinden vid marken var nu ca 4-5 m/sek  från väst och temperaturen hade sjunkit
3-4 grader.

Emellertid, vinden på 300 m var som förut mycket svag. Molnen låg i princip helt
stationärt, görande termikflygandet enkelt.

Kl 1500,  efter en kortare paus,  landade jag min Ava i gräset framför fötterna efter en
omväxlande dag,  som bjudit på ett skolexempel,  hur sjöbrisen påverkar termiken.

Jag kunde lägga till 2.5 timma i flygdagboken för min gamla HyperAva.

Som jag brukar säga, jag lär mig alltid något nytt och får mer erfarenhet varje
gång jag är ute med mina modeller.

Nu ska jag trötta er med lite bilder…

DSC07307

Laddat och klart med modeller och min stol på andra sidan bilen.
Det är ju detta,  jag längtat efter hela vintern och det är därför,
jag är ute och flyger så mycket,  som jag gör,  för jag är flygare !

DSC07319

Blue Phoenix, som är en mästerlig konstruktion i sin klass och prismässigt.

DCIM199GOPRO

Den gamle hangflygaren…..dock här termikflygare.

DCIM199GOPRO

Jag monterade min Gopro på taket till min bil för att få lite bilder på flygaren själv.

DCIM199GOPRO

Jag ska till att starta just då Cu-bildningen började och piloten var förväntansfull…

DCIM199GOPRO

Klart …

DCIM199GOPRO

Släpp !

DCIM199GOPRO

There she goes !

DSC07322

Ja du ser…nybildningar poppar upp…

DSC07364

Min blågula modell mot blå sky

DSC07366

Jag tog bilden med min Sony med 400 mm Zoom hållen i höger hand,
med vänster hand styrde jag modellen. Om det var lätt att plåta ? Nä…

DSC07408

Precis framför vingens framkant på sidan av kroppen, min allestädes närvarande  GoPro …

DSC07411

Nä ingen krasch, jag har monterat isär för hemfärd.

DSC07414

Så här ser det ut på platsen, där  jag idkade  modellflyg i torsdags.

DSC07419

Rapsen signalerar GULT så det nästan gör ont i ögonen.

_DSC7084

Jaha och detta måste var en….eftersom stjärten är kluven…

_DSC7099

…eller kan det rent av vara en…..som fått sig en ör(n)fil i de bakre regionerna ?

DCIM196GOPRO

Detta ser ut som vardagsrumstapet från 1933…

DCIM199GOPRO

…och är detta ett golv med list och tapet med liggande mönster…?

DCIM198GOPRO

Är detta en gammal kökstrasmatta från 1963 ?

DCIM202GOPRO

Min Ava just efter senaste landningen i låt oss säga försommargrönskan.

 

Kategorier
Hangflyg modell

EN SJÖ…PÅ LANDET…

 

 

 

 

…kan det ha med  hangflygning att göra …

 

_DSC4814

…jo det ligger en liten sjö, som i folkmun på orten
kallas  ”Bondens Sjö,” i östra utkanten av orten Veinge
i  södra Halland.

Denna sjö tjänar som ansats för vinden,  då den
kommer från ost och blåser sedan mot den
kant,
som uppstod,  då inlandsisen drog sig tillbaka och
efterlämnade åsar med morängrus.

Denna lilla kant,  ca 15 m hög,  kan vi modellflygare
utnyttja som ett hang, om man vill flyga och
vem
vill inte det ?

Jag hade aldrig varit där,  men  Pär  Lundqvist har
flugit där mycket.

Så jag hängde med för att flyga med en Blue Phoenix
med elmotor.
Pär hade en OT-modell
,   en S-2 segelmodell
nyradiofierad med en Fr-Sky Taranis dagen till ära.
Denna sändare kunde både prata och pipa.

Vidare kunde man styra sin modell med den…

Väderläget var torrtermik, solsken ca 16-17 grader
varmt med vind från öster med styrkan 4-5 m/sek.
I och med det var landvind, som ivrigt hade galopperat
över det halländska skogslandskapet för att gå i mål
vid kusten, 
var den naturligtvis mycket turbulent,
vilket trots sjöns plana yta ställde till besvär
för
hangflygarna.

Inte bara var det turbulent på grund av landskapet,
det blev  också
turbulent med växlande vindar och
riktningar,  då det bildades termikblåsor,  i nära
anslutning hanget, vilket störde den lilla laminära
strömning det fanns. Men sådant är vi aktiva
modellflygare vana att leva och handskas med.

Flyger du på ett mindre inlandshang med en lätt
modell, som inte har speciellt god förmåga
att
penetrera vinden,  är det en konst i sig.
Men det är också en mycket bra flygträning
och en bra gymnastik för 
att hålla sina reflexer
vid liv.
Så denna typ av hangflyg är en utmaning.
Men,  varför ska allt vara så lätt alltid ?

Det som är så  spännande på ett litet inlandshang,
är möjligheten att ligga på hanget
och  invänta
termikblåsor,  som släpper, vilka man försöker få
anslutning till för att
kunna hänga med upp.

Det var Pärs premiärflygning med sin nya
Taranis och den funkade utan anmärkning.
Jag råkade säga,  att han skulle behålla den
som den var, men jag fick omedelbart reda på,
att den ska byggas om till single-stick !

I början av vår flygsejour var det riktigt dåliga
förutsättningar, men hanget
och termiken bättrade sig efterhand, då solinstrålningen
ökade, 
vilket gjorde det möjligt  att ta termik
från hanget och kurva upp sig,  ledsagade av
skrattmåsar, ormvråkar
och glador.

Min Blue Phoenix flög som vanligt fint, faktiskt
lite bättre än förut, då jag adderat 25 gram vikt i
nosen,
för att bli av med aningen av en stalltendens.

Vädret gjorde,  att det var en njutning att flyga.
Det är så att termiken
är bäst vad gäller nybildningar och frekvens
just nu i april/maj.

I Juni-Juli är termiken starkare och molnbasen i
regel högre än i April,
men blåsorna släpper nu
i April med kortare intervall.

Efter 2 timmar i luften var vi av olika orsaker
tvingade att avbryta,  då annat väntade.

Så bilen packades och nosen på den vändes hemåt,
efter att vi haft  en fin flygeftermiddag, som gett
oss
goda och berikande upplevelser med
våra modeller.

Vi tog lite bilder,  då vi flög, inget sensationellt,
utan bara korta stunder av vår eftermiddag
med
våra modeller.

Vi kräver inte mer av vår modellflygeftermiddag.

Vad flög du med i det fina vädret ?

DSC04956

”Bondens Sjö” öster Veinge med det lilla hanget. Vacker utsikt,  vilket man som
icke stugsittare kan njuta av, då man ger sig ut i verkligheten med sin modell.

DSC04907

Pär monterar sin modell med den nya Taranisradion från Fr-Sky.

DSC04927

Sändare + mottagare kostar 2300 kr.

DSC04933

Radion må vara från 2016,  men modellen är 50-tal…
egentligen en friflygande modell, men nu försedd med
sidoroder och höjdroder med tillhörande servo och mottagare.

DSC05027

Servojustering

DSC05002

Javisst, modellen klädd med siden. Vad annars ?

DSC04953

Inte lättfluget i turbulent luft…men med en keps från Wasserkuppe ordnar det sig eller…

DSC04967

Jag tror den har 16 kanaler…ser ut som alla andra, exempelvis JR.
Men 1/6 av priset.

_DSC4862

Klart för take-off.

DSC04993

Så Pär kastar ut på hanget…pekande med hela handen,
vilket man hade att göra i det militära, som säger:
Dit ska du flyga !

DSC04994

Varvid modellen pitchar upp…vaffö gör den på dé vise ?

DSC05001

…det berodde på, att stötstången inte
var helt fixerad på hans höjdroder.

_DSC4821

Min trogna Blue Phoenix i luften.

_DSC4827

…och flygande rote med en svagt lysande måne.

_DSC4831

En   hangflygare.

_DSC4848

…en annan gammal hangflygare, inte till sinnet,
men med mycket erfarenhet.
Tillsammans har ovanstående 2 reliker 90 års
erfarenhet av hangflygning med modeller.

_DSC4877

Vindkraftverksparken vid Hishult.
Miljövänlig flygning.

_DSC4910

Ni ser,  att sidorodret har inte inte stora ytor…

DSC05028

En vacker modell…naturligtvis. Kolla formen på fena/sidoroder…

DSC05054

Ny start

DSC05061

Man behöver inte ta i vare sig för kungar eller
något fosterland,  för att starta sin lätta modell.

DSC05114

Kanske man skulle ha pontoner eller…?

DSC05124

Konstruerad för 65 år sedan, av en svensk modellflygare,
som hette Odenman och slutade som 2:a på VM 1952.

Så modellen kallades följaktligen: Odenmans VM 2:a.

REC_0016-001

Tre bilder  klippta ur video från en Mobius.

REC_0017-011

Hangkanten i all sin prakt…

REC_0017-024

Herr Lundqvist funderar…

DSC05164

Piloten… konstruerad och  tillverkad för lite mer än 70 år sen…tror jag.

DSC05179

Där vi har bästa lyftet just i ögonblicket.

_DSC4926

På väg att landa på kanten.

_DSC4940

Hämtning

_DSC4944

Han ser nöjd ut, tycker jag.

_DSC4949

…efter första flygningen med den nya radioapparaten.

DSC05189

Den gamle gnetar vidare i en alldeles för varm rock i 17-18 graders vårvärme.

Kategorier
Okategoriserade

BLUE PHOENIX 2 M GLIDER

 

 

 

 

Jag köpte två halvraddiga Blå Fenixar

 

 

 

…i Tarp och nu har jag fixat till den ena. Ny motor, ny nos,
sett till att vingen har rätt anfallsvinkel, satt dit större
sidoroder och fixat sega linkage så de går hel utan friktion.
Förresten om ni undrar,  varför rubriken är på engelska,
är det inte för jag är högfärdig,  utan det ingår i SEO.

Provflög egentligen redan i går med gott resultat
, men ville testa i lite hårdare vind. Modellen flög superbt.
Ingenting behöver ändras på den,  utan allt stämde.
Det enda som återstår,  är att kolla tyngdpunktens
placering med hänsyn till termikflygning.

Jag har en  Blå Fenix till, som är byggd för segel
utan motor.

Vill du ha mycket flygtid, skaffa en elseglare !

Det är bekymmersfritt.

 

 

 

Behändig att ha med i bilen och i de flesta bilar kan den tas med helt monterad.

Trefasmotor från Kina, 1750 4-cells LiPo och fällbar 9 x 5.

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

BLUE PHOENIX,

 …en modell både för nybörjaren och den rutinerade.

 

 

 

 

 

 

PICT0839

 

 

 

 

 

Den för nybörjaren bästa modellen när det gäller segel är enligt
min uppfattning Blue Phoenix.

Modellen är en svensk konstruktion som säljs över hela världen.
Den har utomordentligt goda egenskaper.  Den är lätt att bygga,
den flyger bra, den är lätt att laga och den erbjuder för den erfarne
flygaren möjligheter till finsnickerier i flygningen.

Jag rekommenderar den varmt. Priset för byggsatsen ca 600 kronor.

Var man köper den? Googla.

Ja det är en byggsats, det är ingen stor kartong som kommer där
allt är färdigt, utan man får faktiskt sätta sig ner  och bygga den själv
. Det är lärorikt, för man lär sig hur en basmodell är konstruerad för
det ska bli starkt och lätt. Man bygger den enligt instruktionen.

Modellen är ju avsedd för att dras upp med lina, men i dagens läge
sätter man i en liten elmotor och ca 1500 mA LiPo. Då kommer du
upp i termiken bekymmersfritt.

En annan sak du kan ändra, är vingfastsättningen. Den är på ritningen
opraktisk, så jag ändrade om till konventionell fastsättning med två
rundstavar och gummibanden tvärs.

Hur lång tid den tar att bygga? Du gör det på en vecka, så sätt igång
och många sköna flygningar under avslappnade förhållanden väntar dig.

Du behöver inte stå eller sitta spänd som en stålfjäder för denna modellen
flyger bra nästan av sig själv!

Här några bilder på min Blue Phoenix:

 

 

IMG_0002Här är lådan modellen kommer i. 

IMG_0012

Spryglarna modifierade jag på så sätt att jag tunnade
profilen 2 mm på högsta punkten, för att modellen
skulle penetrera bättre i motvind. Denna ändring gjorde
inte bara på modellens förmåga att gå mot vinden,
glidtalet förbättrades också avsevärt.

 

IMG_0020

Vingen byggs på vanligt sätt: Byggbräda,
ritning och Gladpack. Sen kör man på med CA-lim.

IMG_0023

V-formen på öronen sätts an med ytterspryglarna, glöm inte detta.

IMG_0027

Innerpanelerna = 87 gram, vilket är lätt.

PICT0308

Blue Phoenix just innan sättning.

PICT0006”Hmmm,  undrar om jag satte vingen rätt….
säger Rolf och begrundar sin modell.
 
PICT0307

Blue Phoenix på finalen.

PICT0283Frank på väg ut med sin modell.

PICT0263Blue Phoenix det den gör bäst, flyger.

PICT0140Motorfastsättning. Observera att motorspanten sitter snett
för att kompensera för snedanblåsning på fenan.

PICT0136Höjdroderstötstången sticker ut där bak ihop
med antennen. Lätt åtkomligt för justering.

PICT0310

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

OLIKA SEGELMODELLER …

 

 

 

…för termik och hang.

 

 

Segelmodeller behöver ju inte vara supermodeller i kevlar och kolfiber.
Det finns fortfarande modeller med uppbyggda vingar på vanligt sätt
och med kroppar byggda av balsa och förstärkta med plywood.

Fördelen med sådan modeller är, att de är lätta att laga, när det smällt.
Dessutom är de billigare och i regel lättare. Jag hävdar, att en av de
bästa segelmodellerna för allmän termikflygning, är en Blue Phoenix
utrustad med en billig elmotor från United. Den blir lätt och rät
t byggd flyger den förträffligt för nybörjaren och utomförträffligt för
den erfarne termikjägaren. En sådan modell kostar med allt ca 1200 spänn.

Här är diverse modeller ur mitt arkiv med medföljande förklaringar.

slaskbild (94)

Detta är en ”Last Down”. Fast kroppen är en egenkonstruktion.
Det visade sig att Last Downvingen passade precis på min kropp
jag redan hade.

 En modell från Staufenbiel i Tyskland. 2 m spännvidd och flyger
mycket bra. Den är lätt har en glasfiberkropp och en bom av kolfiber.
Vingen konventionell med spryglar och klädd med film. Kostade då
hos Staufenbiel ca 1000 kr.

på kullen (80)

Denna modellen tror jag jag övertog från Frank, som hade fått den
av en kusin eller nåt ditåt. Konventionellt balsabygge rätt igenom
och modellen avsedd för hangflyg som den ligger nu. Vill man flyga termik
kunde man skjuta på vingspetsar så spännvidden ökade med en halv meter.
Hur den flög termik vet jag inte men jag provflög den på hanget i Tönnersa
. Ingen jättehit, men man får inte begära för mycket med de vingarna.

 

på kullen (10)

Denna modellen heter ”Silent Dream” och kommer också från Staufenbiel.
Det är en extremt välflygande elseglare, framtagen för en tävlingsklass
man har i Tyskland. den har bra glidtal är utrustad förutom de vanliga
roderna även klaff. Jag har en sån modell byggd och fullbestyckad med
servo iordningsställd som ren segelmodell, men det är enkelt att bestycka
den med en elmotor.  

 

IMG_1730

Här slänger undertecknad iväg en enkel DLG = (DiscusLaunchGlider)
på Hovs Hallar. De finns i ett otal versioner och har i regel ca 2 m spännvidd,
de är lätta och kan vara spröda. Priset varierar från ca 1200 för ovanstående
och uppåt utan gräns. En skicklig kastare får upp modellen 70 m i ett kast.

IMG_1718

Stefan Blomgren, för det mesta kallad Blomman är en djäkel på att få iväg sin DLG.
Det syns på bilden. Denna modell har en kompis konstruerat, Kristian och den
utmärks av väldigt låg vikt och hitech material och tillverkningssätt.
Jag tror vikten ligger på ca 230 gram allt som allt….? Vingarna skurna av
styroporliknande material och sen vackade med glasfiber/kevlarlaminat förstärkt
med kolfiber.

 

IMG_1706

I väntan på vind på HH, min Arrow och en Apache, en enkel DLG.  

HovsHallarflyg (10)

Som sagt alla modeller är inte kevlar och kolfiber. det finns modeller
som man kan se att de är använda. Till exempel som Rolf Holmers
Blue Phoenix, som är lagad med maskeringstape och knappnålar.
Ja, huvudsaken är ju att man får flyga!

Men men, vad är det för en vinge Rolf har spikat på?
Det är ju ingen Blue Phoenixvinge….nåväl, skit samma, bara det flyger.