…på ett av mina vanliga flygställen…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…men någonstans måste man ju vara för att kunna
utöva sin hobby, modellflyg. Om man nu inte vill
falla i dvala framför passiviseraren nummer ett,
dumburken.

Nej, jag föredrar att säga:

Ut i naturen hangburen !

Vilket jag gjorde i fredags.

Det var västlig vind ca 3-5 m/sek och då borde det
vara goda förhållanden på Tönnersahanget vid stranden.

Alltså iväg med två modeller och lite kameror.
Parkeringen nästan tom på bilar och då jag kollade
träden, bedömde jag vinden,  såsom varande helt ok
för min Spirit. Som förresten dagen till ära fått sin
kropp nylackerad med Gekås fina och billiga akryllack.

Montering och sen bort, ca 500 m, till min pilotplats.
Tog en spaning på kanten och på stranden de första
badarna. De badade faktiskt oxå trots knappa 17 grader
i vattnet.
Det sa de i all fall, då jag träffade badarna vid parkeringen.

Nåväl, iväg med Spiriten laddad med en GoPro i
nosen och själv hade jag min Mobius på glasögonskalmen.

Alltid roligt att dokumentera sin flygning.

Jag förväntade mig vid utkastet,  att det skulle vara
a piece of cake att flyga..

Men nej, det var uruselt lyft.
Jag inser,  att min GoPro i nosen gjorde modellen
framtung och orsakade skadligt motstånd och turbulens
över stabben, men jag har flugit så många gånger förut
med samma setup utan att uppleva problem.

Hur som helst så kämpade jag på,  i det att jag tycktes
studsa framåt längs kanten…

Det blev så småningom landning och jag monterade
bort min ombordkamera.

Utkast och jag märkte att vinden ökat och att det var annan
karaktär på den.

Första flygningen skedde i vindar,  som var termiska
, medan den senare flygningen skedde i laminär havsvind.

Således var det enkelt att flyga under dessa förhållanden.

Då jag flög,  observerade jag en annan hangflygare ca 500 m
norrut, som flög, tyckte jag, dynamiskt, då modellen hade
en bana, som tydde på det och modellen gick snabbt.

Modellen var vit och piloten var skicklig.

Jag tänkte,  att det var kul med ännu en entusiast här.
Planerade att gå till honom och prata,  efter jag landat.

Att  landa på stranden är att rekommendera för att
hålla modellen hel. Men vi som flugit här i 50 år,
vi frestas att drabbas av högmod och landar just bakom
hanget av bekvämlighetsskäl.

Det kan straffa sig. Det är mycket turbulent bakom kanten
och virvlarna kastar din modell helt slumpmässigt i luften.

Jag gjorde två landningar i dag.
En som var dålig, då turbulensen virvlade runt med den
stackars Spiriten som ett löv och jag kunde med knapp
nöd komma ner i ett stycke. Ren tur var det.

Andra landningen valde jag annan inflygning och
då blev landningen kontrollerad.

Då jag skulle gå till parkeringen,  avsåg jag att besöka
den duktige hangflygaren,  som idogt höll på med sin
flygning norrut.

Det blev lite av en antiklimax,  då jag klättrat uppför
sista kullen, så jag fick fri sikt till honom.

Det var fiskmåsar som upptäckt tjusningen med
Dynamic Soaring !

Såedemede !

2 timmar i luften blev det i alla fall, så jag blev nöjd.

Alla bilder klippta ur Mobiusvideon.  Videosnuttarna
från min GoPro i nosen och min Mobius på mina
solglasögon.

Häng med om du orkar och glöm inte ticka för HD 1080 i
spelarens inställningar.

 

Pilotplatsen Tönnersa Strand, ca 500 m söder om parkeringen.
Ser du nybildningen av dynkanten framför den stora?
De som påstår att dynerna på grund av klimatförändringarna
orsakar en borterodering pratar i nattmössan.
Transporten av sand är ett Pater Noster verk.
Hur kan jag vara tvärsäker ? Jo jag har studerat sandens dynamik
här under 50 år. Därför kan jag dra slutsatserna.

Min Spirit vinglar fram.

Då den laminära vinden, återställdes det goda lyftet.

Great Planes, Spirit ELite är ett synnerligen välflygande plan.
Synd att företaget lagt av att  tillverka dessa. Trots många
påstötningar från modellflygare.

Jag och min rotetvåa…

Min Spirit utrustad med ombordcam i nosen.

Detta är mitt FYRTIONIONDE år som hangflygare på Tönnersa Strand. …

Den vackra gröna lövsalen till parkeringen.