Kategorier
Naturbilder

KAN JAG INTE FLYGA SÅ…

 

 

 

 

 

…kan jag ta en promenad ledsagad av min trogna kamera.

 

 

 

 

 

 

Modellflygbetingelserna senaste  tiden har inte varit goda.

Jag har ställt in planerade flygningar på grund av alla
väderrelaterade skäl som finns…

Vi har haft dåliga vindar för hangflyg på HH och Tönnersa.
Vinden har i stor utsträckning varit ost eller sydost.
Inget vidare då man vill vistas på hangen.

Ett par fina termikdagar har vi haft med svaga vindar och
bra adiabatik. Naturligtvis var jag ute och flög då.

Just nu ser det dystert ut med prognostiserat regn de
kommande 8 dagarna !

Bara att bida sin tid.

Vi hoppas på nästa år, då vi också kanske kan leva ut
våra
intressen utan restriktioner med hänsyn tagen
till pandemin.

Dock, häromdagen gick jag en sväng vid Laholmsbukten.

Det är ett av mina vanliga promenadstråk längs havet,
vilket påverkar mig,  så  att jag känner mig vitaliserad
både till
kropp och själ.

Eftersom vi haft kraftiga sydvästliga vindar senaste
veckan, förväntade jag mig,  att naturen hade blivit
förändrad.

Det hade den. Jag vet inget som är så föränderligt
som just Lagaoset och kuststräckan norrut mot Halmstad.

Ett resultat av vinden och vågorna men framför allt av
Lagans utrinning i Laholmsbukten, där den flyttar
stora mängder sand,  beroende på vind- och strömriktning.

Jag tillbringade två timmar där och det enda som bröt
vardagen
 , om jag kallar det så,  var en båt, som gick
på grund
vid Lagans mynning.

Jag såg inga speciella fåglar eller andra djur.

Men min kamera fann ändå några motiv.
Som kanske kan stimulera fantasin…

Så håll tillgodo med vad jag kan erbjuda.

 

 

 

Lagaoset vid Laholmsbukten

Ett nytt monster vid strandbrynet vakande på rov…

Det jag är förunnad, som bor vid havet: En fri horisont.

Inte speciellt mycket badgäster i dag…i bakgrunden Sveriges längsta hang.

Har du läst Daniel Defoes bok ”Robinson Crusoe” ?
Då minns du,  vad vad han sa,  då han upptäckte fotspåret
på stranden….”Jag stod,  som om träffad utav blixten,
eller som om jag hade sett ett spöke..”.

Ovanstående tallar har …

dött det senaste året…märkligt alla dog samtidigt…

Den gamle skiltvakten vid Lagaoset…

…han blir som vi alla,  äldre och mer medfaren.
Men han är lika stolt som förr.

En belåten strandgalt med ett leende i mjugg njuter av solen.

 

De ständigt närvarande matoppertunisterna, havstrut och storskarv.

En ung skrattmås tar ett snabbt morgondopp.

Hjälp på väg för den grundsatta båten…

Japp, två fots djup….piratflaggan borgade inte för sjömansskap.

Till slut en större båt som drog den grundstötte ut på fritt vatten.

Gulsparvar

”Var är min modell” ?

Kategorier
Naturbilder

MINA STRANDPROMENADER…

 

 

 

I stället för att flyga…

 

 

 

 

 

 

 

…låter jag mina tankar sväva iväg med mina fantasier…

 

Återigen…skitväder för modellflyg.

Jag kan skatta mig lycklig, för den fina dagen med
hangflyg jag fick på Hovs Hallar
för knappt en vecka
sedan.

Men denna dagen innebar, som vanligt, regn och
sydvästlig vind.

Vad gör jag ? Inte kan jag sitta hemma i dvala framför
en tv och vänta på något som ska hända, men som
aldrig kommer att ske.

Min tid är för  dyrbar för sådana totalt passiviserande
meningslösheter.

Vad återstår ?
Jo att ge sig ut i naturen med en kamera.

Då vädret är disigt och grått, råder det inte de bästa 
förhållandena för att fotografera, men man kan aldrig veta,
vad som kan fånga ögat under ett strövtåg med naturen.

Min kos ställdes till Östra Stranden i Halmstad, där jag inte
promenerat speciellt mycket. 

Alltså framåt marsch ! Mot Fylleåns mynning 4.5 km söderut.

Stranden var människotom,   så när som jag och en kvinnlig
energisk stavgångare.

Jag brukar i regel finna  fotomotiv längs en strand, men i dag
var det magert.

En rejäl vinterstorm från nordväst hade burit iland fynd
från havet. Men det har ju inte varit en storm sen mer än
ett år. Då jag var liten, hade vi alltid en vinterstorm…

Enda strandfyndet var ett kolfiberspö, som låg flytande
just i strandkanten. Fördelen med kolfiberspö är just,
att de flyter i vatten.

Jag tog upp det ur vattnet och satte det i sanden.
Då jag kom tillbaka efter att ha vänt, var det borta.

Hoppas det fann sin rätta plats hos en fiskande person.

Efter ett raskt marscherande kom jag fram till åns mynning,
vilket inte idag bjöd på något speciellt.

Den enda tanken som väcktes hos mig,  var att  jag
avundades den lycklige ägaren till ett av husen,
som ligger just i anslutning till havet.

Hempromenaden förlade jag till dynlandskapet för att
få lite
omväxling och utsikt in över den strandnära
naturen..

Det enda som kom att påverka  mig där,  var två
lösspringade
Rottweilerhundar, som lösa hoppade runt .

När hundarna sprang emot mig , stod jag stilla hävdande
mitt revir, då jag vet,  att unga ouppfostrade hundar
triggas
av plötsliga rörelser.

Jag bad de två hundägande damerna kalla in sina hundar.
Om hundarna löd ?

Glöm det. Hundägarna hade noll koll på sina djur.
Deras ihåliga argument då jag bad dem kalla in sina djur var:

”De är ju så unga”…

Dock, incidenten avlöpte för mig utan skador och min nu något 
mödosamma promenad i dynerna fortsatte längs en av de
oändligt många stigar, vilka badgästerna trampat upp.

Vid ankomst till bilen efter 2 timmar och 10 minuter kollade
jag hur långt jag promenerat enligt min gps. Det blev 9.4 km.

Det fick vara nog för denna dagen.

Hemkommen, eftersom jag fortfarande hade energi,  plockade jag
ihop en segelmodell för att kunna
åka till Tönnersa Strand
och få lite hangflygning,  då vinden vridit till väst.

Tyvärr,  fick jag annat emellan,  så det bidde inget. Inte ens
ett handkast….Modellen blev stående, som ett uppmanande
utropstecken i hallen,  påminnande mig,  att vi borde flyga…

Men jag tog lite bilder vid denna promenad i lätt duggregn
och tillsammans
med bilder från i förrgår, visar  det,
vad jag mötte vid Laholms
buktens stränder.

Trots att inget hände,  som avvek från det förväntade,
fick jag många intryck med mig hem att låta tanken leka med.

Därför bidrar en promenad  för din själs stimulans och ditt
eget kroppsliga välbefinnande.

Om du har lust så häng med !

Förresten, jag var och promenerade i fredags nere vid
Skummeslövs Strand.
Aldrig har jag mötts av så nedskräpat klitterlandskap.
Det var en bedrövelse att se.

Men de boende i Skummeslöv har fått en ny fin
badbrygga, som pekar som ett långfinger ut i
Laholmsbukten.

Vi får se hur den ser ut, då den första riktiga
stormen har blåst förbi…

Denna posten är inte något direkt att yvas över,
men en blogg
som inte uppdateras…det är både
en död blogg och en lika  död anka.

Tycker du,  min blogg går lite på tomgång nu, så har
du alldeles rätt.
Det beror på, att det händer inte så mycket med
flygeriet just nu …

 

 

En alstock ligger och solar på en sandbank i splendid isolation.

Det var tråkigt och grått.  Kråkan utgör en god illustration  till  sinnesstämningen.

Det är inte enkelt att vara en tall och bo vid kusten…
och ständigt behöva huka i vinden…förresten, när blir en tall en fura ?

Kommer du ihåg vad denna örten heter ?
Ser ut som en bild av Tina Turner från 1985 uppifrån…

Den tvåbenta fjantlöparen har behagfullt
sträckt ut sig i sanden med ett belåten leende…

Tja, vad tänker du på,  då du ser denna bilden ?
Bilden tog jag i dåligt ljus med för snabb bländare.
När jag ska editera genom att ljusa upp, tappar jag skärpan.

Det som gör hela promenaden värd mödan;
Den fria horisonten.
Den linjen har jag som min blicks förankringspunkt
under mina strövtåg vid stranden

Genevadsån vid havet. Just här brukade vi små frön tjuvfiska,  då vi var 15
och körde moped.
Vi passade alltid på dagarna före premiären att försöka
bärga några havsöringar.
Det var spännande att dra iland fiskarna innan
det riktiga fisket började. Det var lite utmanande och fräckt gjort.

Droppen Dripp och droppen Drapp…

Mycket fåglar längs ån i denna milda vinter.
Speciellt rikt förekommande var gulsparvar.

Vildkaprifolen har slagit ut…och lagrar vatten mellan bladen.

 

Lavarna på alarna lyser med grön glöd…
om det nu finns grön glöd…men det ser du nu,  att det gör.

Den vanvettiga långtradartrafiken dånar förbi som olikfärgade spöken…

I varje bil som  far förbi sitter i regel bara en person…
Kostnads- och miljöbesparande eller ?

Det spirar en kompassros ur jorden i januari.

Vid Lagaoset med HovsHallar längst ut på Bjärehalvön skymtande i bakgrunden

Jag försökte fånga lite av dynamiken en brytande våg...

Detta är en ståndaktig pinne…

…som håller ställningarna…

…både för brytande…

…och tillbakagående vatten.