Kategorier
Naturbilder

GÅR DET SÅ GÅR DET…

 

 

Min havererade dator.

 

 

Har du tänkt på , vilken oreda det blir i huvudet, då en funktion plötsligt slutar vara en funktion…

Min fina desktopdator,  som tjänat mig förtjänstfullt i många år, fick en svårartad infarkt för en vecka sen.

Ursprungslådan är 10 år, men jag har uppdaterat hårdvaran flera gånger och det satt bra grejor i.

Men jag har märkt konstiga symptom sista månaderna. Den har var konstig att starta mm.

Nu hände det, den ville inte starta, vad jag än gjorde. Jag följde alla råd jag hittade på nätet, jag försökte med ett start USB, men intet halp.

Efter diverse felsökning och tester kom jag fram till att moderkortet, (varför finns det inga faderskort…) hade lagt av.

Så köpa en färdig desktop..nix. jag ville bygga ihop den själv,

Jag och en kamrat åkte och bunkrade, moderkort, processorer, minnen, fläktar och allt vad som behövs inklusive en ny snygg låda, som var mindre och lättare än den gamla, vilken var stor som en kyrkorgel.

Det är inte lätt att få ihop det. Det stora problemet för oss åldringar är att läsa det finstilta på moderkortet, som anger vad anslutningen är till för. Det krävde en bra ficklampa och förstoringsglas.

Efter 7 timmar hade vi fått ihop allt och vi tryckte på startknappen.

Jo, den gick igång. Nu skulle vi installera operativsystem och jag vill ha Win 10. Jag laddade ner Win 10 i min desktop till ett USB-minne.

Stoppade in stickan i min nya desktop och installerade OS. Men jag var tvungen att köpa en ny OEM-nyckel. Legala OS-nycklar till Win 10 kostar 160 sek på nätet och de funkar 100%.

SÅ när allt detta var gjort,  har man att konfigurera sin dator, så den blir hanterbar.

Det första jag installerade var “Classical Shell” så jag får skrivbordet som jag vill.

Allt knegade på bra och jag kunde konstatera att mina bilder, 350000 styck,  fanns fortfarande på mina externa HD.

Men…då jag skulle logga in på Google sket det sig. Jag kunde inte logga in eller kolla mitt konto. Eftersom jag har ett Youtubekonto med 300 filmer, ville jag komma åt detta.

I minst 5 timmar sammanlagt höll jag på. Nästa morgon försökte jag igen. Gick inte. Men jag försökte och plötsligt gick det. Omedelbart efter jag loggat in på Googlekontot, fick jag ett meddelande från Google att man hade haft ett dataintrång, där loggin-uppgiftet hade stulits en masse.

Uppmanades att byta lösenord, vilket jag gjorde. Märkligt att inte Google gick ut med info öppet ?

Nåväl, nu rulla datamanicken på. Den är snabb eftersom jag har mycket internminne och mina HD är SSD.

Har du en dator, har du inga problem att fördriva tid.

Nu med nyinstallerad manick har jag lovat mig själv, att inte installera ett enda program, som inte är nödvändigt för den dagliga driften !

Jag vill inte göra ovanstående varje vecka…

Här kommer några bilder, inte på datorn utan från en promenad i går, som jag tog för att filtrera bort alla restfiler i hjärnan från dator arbetet.

 

Den sällsynta Boxerfågeln…spankulerade i sanden.

Dyningen från Kattegatt bryter försynt mot Lagans vatten.

Varför jag bor, där det finns en fri horisontlinje.

Trämaskens rike

Att upphäva gravitationen…

En bit trä efter lång resa i vatten.

Ett beläte plirar med sitt vita öga…

Sädesärlan är en livlig fågel. Kan inte vara still i en sekund nu.

Vacker blomma…

…som ger mig associationer till…

…Elsa Beskows sagor om Tant Brun, Tant Gredelin och Tant Grön…

De hade ju bahytter som liknade styvmorsviolernas blommor…

Blomman till höger ska väl då vara Farbror Blå…

Detta beläte spatserade omkring och bara existerade i det fina vädret.

Nu knakar det i björkarna…

Härligt med den ljusgröna grönskan.

Tja, din gissning är lika bra som min…

Familjen grågås på promenad med sin telningar.

En nykläckt gässling.

Kategorier
Okategoriserade

VAR HAR TOFSVIPORNA TAGIT VÄGEN ?

 

 

 

 

 

Har du sett flockar av tofsvipor

tumla omkring över åkrarna i år ?

 

 

 

 

 

 

För 3 veckor sen såg jag två små flockar av tofsvipor
på åkrarna närmast kusten vid Kattegatt.

Det var ca 25 individer totalt. Eftersom förra året för
mig inte hade varit ett bra år för observationer av
tofsvipor, tänkte jag, att  i år blir det bättre.

Tofsvipornas tumlande,  nervösa flygningar över
markerna skrikande med sitt intensiva läte hör till
våren
för mig.

Men senare år har jag sett färre och färre tofsvipor.

Vad det nu beror på.

Sen jag såg de små grupperna, som jag beskrev ovan,
har jag inte sett en enda tofsvipa förrän i dag.

En ensam individ gick och plockade mat på en vall
och jag tänkte, att jag får väl dokumentera den…

Kan nån tala om,  varthän tofsviporna försvunnit ?

Hade varit intressant att få veta av er,  som är kunniga.

Här är en bild på den enda? vipan i södra Halland…

 

 

 

 

Kolla den roströda undergumpen.

Kategorier
Naturbilder

DET ÄR BARA ATT HÅLLA UT…

 

 

 

 

…för du vet aldrig, vad som

 väntar längre framåt vägen..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag höll på att säga, att aldrig får man vara glad, då man kollar
yr.no:s 10 dygnsprognos för vårt väder…

Regn, sydvästliga kraftiga vindar, grått och dystert förmörkar
sinnet,  för oss som vill ut och flyga.

Men det finns så mycket annat att göra,vilket är upplyftande.
I alla fall på mig. 

Till exempel då jag varit ute och lagt vantarna på en packe bra
böcker.

Då kan jag självgott placera mig i min fåtölj, tända läslampan
och
börja min läsfrossa.

En av böckerna var en bok av en mina favoritförfattare och
illustratörer; Gunnar Brusewitz.

Titeln “Hemma vid Fågelsången”. En imponerande skildring
av naturåret.

Han skriver lika bra som Harry Martinsson. Inte ett onödigt
ord
då han lågmält och utredande beskriver sin natur.

Att han är en av våra främsta illustratörer och tecknare av vår
svenska natur, det gör inte boken sämre.

Gunnar Brusewitz dog 2004 80 år gammal.

Men min oroliga själ kan inte sitta en hel dag försjunken
i en bok.

Även om jag mycket väl skulle stå ut med det….jag måste
ut och
få lite motion, så den gamla…kroppen inte stelnar till.

För mig är det en självklarhet att ta mig till stranden för dels
motionens skull och dels för att skapa energi hos mig, genom
alla sinnesintrycken jag får under min promenad.

Min expedition startar vid parkeringen Tönnersa Strand.

Ner till strandkanten och marsch mot Lagaoset.

Motvind ca 12-14 m/sek och duggregn. Men vadå ?
Det är bara att streta på.
Belöningen får jag då jag
vänder vid Lagaoset och
går tillbaka norrut mot målet
Genevadsåns mynning
vid Laxvik.
Då har jag medvind
och kan fotografera, utan att
kameran blir alltför blöt.

Hela stranden full av skum. Som inte beror på,  att vi
har diskat med för mycket Yes, utan det beror på en alg,
som heter Phaeocystis. Algen har ett proteinhaltigt
geléhölje,
som slås sönder och piskas till vitt skum i
bränningarna. 

Jag var alldeles ensam på hela strandremsan.
Inga människor,
inga hundar. Det fanns knappt en
fågel mer än ett par trutar, 
som vinden oblygt tumlade
iväg med i turbulensen längs dynkanten.

Det känns lite,  som om vi ligger i startgroparna inför
våren
och med dess anländande flyttfåglar.

Visserligen såg jag för tre dagar sen 5 strandpipare,
som flög i sin nervösa stil längs strandkanten avbrutet
av snabba matsök.

Efter framkomsten till Genevadsån korsade jag
densamma
via den groteska bron och kunde anträda
promenaden
söderut mot parkeringen längs ån,
vilken är flankerad
av alar. Alarna är en art,  som
breder ut sig, konstigt nog,
med tanke på att
våtmarkerna minskar.

Stigen var välströsslad av ett lager alkottar. Överflödet
ska säkra
släktets fortbestånd.
Sådan är det i naturen.

Då jag promenerade längs E6,  blev jag påmind om den 
vanvettiga långtradartrafiken, som obönhörligt maler på
likt ett PaterNosterverk som skenar.

En bit framför mig hade jag en yngre man med, heter
det
gåstavar,  som arbetade med hastigheten som synålen
i en symaskin och mitt mål blev ju genast att passera honom.

Sista 5 km la jag in högsta växeln, utan stavar och passerade
mannen med god fart.

Om du promenerar och målmedvetet ökar hastighet och
steglängd, kommer du att bli överraskad av,  hur fort du
tar dig fram.

Du behöver inte springa med hörlurar från din
mobiltelefon i öronen, stegräknare på armen och
kroppsnära spandexkläder som de riktiga blodhingstarna
gör.

Jag minns en gång,  då en sådan passerade mig under
ett
av mina strövtåg. Hans passerande förebådades av
den
intensiva lukten av liniment, eller som vi brukade
säga “Racerolja”…

Lukten låg 10 m före honom…

Efter 2 timmar och lite till anlände jag ganska belåten
till min bil med lite bilder i min kamera, som fångat
några
av mina ögonblick under   9 km strövande .

Fast ljuset var visset, som  vanligt, då jag plåtar.

Men såedemede !

Häng med på turen om du har lust !

 

 

 

Alla får ge sig för vinden oavsett…

Tre meters höjd…sen är det stopp.

Länsstyrelsen har återställt dynområdet i naturreservatet.

…och allt det vita tack vare en alg…

Japp, det stämmer. Att det i huvudsak varit sydvästlig vind.

Ett hornförsett beläte i sanden…

Sommarstuga med luftig konstruktion och  grindstolpar…
Renoveringsobjekt.

Om du har behov att kontemplera, då har  en solitär bänk här.

Är det Brooklyn Bridge ?? 
Den monstruösa bron över Genevadsån…

Genevadsån flyter försiktigt framåt  som en
halländsk Ganges brunfärgad av passerade lermarker.

En djungel av alar.

…och vildkaprifolen slår ut sin håriga blad.

Kaprifolen säger till vandraren, att den är ett förebud om vår

Ja, det är grönt.

Mycket regn ger höga flöden. 
Inte jordens undergång, även om kvällspress och tv vill
övertyga oss om det.

“Klart jag längtar till våren” !

Kategorier
Naturbilder

BARA ATT FINNAS

 

 

 

 

 

Ögonblick från en söndag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inget flyg utan bara lite bilder.

Bättre än inget.

Det kommer flyg snart.

 

 

 

 

 

Uppriktigt sagt, vet jag inte varför bilden tycks “vriden” ?
Jag tog den på språng efter att ha varit nere vid en skummande
fors och då jag fått vatten på uv-filtret, torkade jag av det lite
hastigt. Så hastig avtorkning av filter och rörelse av kameran
har antagligen produdcerat ovanstående.