Ibland dyker det upp en pärla….
Wasserkuppe det tyska segelflygets högborg.
Wasserkuppe ligger i södra Tyskland med närmsta stad Fulda.
På Hökaklubbens senaste medlemsmöte fick jag en bok av Uno Andersson
, som berett mig oändlig glädje. Det är “Handbok för segelflygare”
tryckt 1944 och som är en översättning av den tyska förlagan
“Handbuch des Segelfliegens”.
Det var ju Tyskland, som under förkrigseran ledde utvecklingen
inom segelflyget både vad gäller utbildning av piloter och
förfinande av teknik och flygplan.
Boken beskriver alla områden, som berör segelflyget och är
full med unika bilder.
Längst bak i boken finns ett appendix med sådant, som berör
svenskt segelflyg. Under mitt letande i boken stötte jag på bilder,
som på ena eller andra sättet har en anknytning till Halmstad.
Dessa bilder följer här under.
Kom ihåg att bilderna är avfotograferade från en bok
, som är tryckt på dåligt papper 1944 och allts75 år gammal,
varför kvaliteten inte är superhög.
Men som jag säger, det är inte formen som är viktigast,
det är innehållet och budskapet.
Ett säreget sammanträffande hände mig för ca 15 år sedan
, som är ihopkopplat med flyg i Halmstad. Jag träffade,
när jag pratade via min amatörradiostation en man från
Schweiz som hette Walter Tschannen. Han hörde jag var
från Halmstad och talade om att han arbetat som verkmästare
och provflygare hos AB Flygindustri och att han bodde då
på Skeppargatan 38.
Jag drog iväg till adressen knckade på och talade om vad
jag fått reda på varvid jag bjöds in och fick fotograferat av
Walters rum och omgivningarna. Bilderna och en minnesbok
Schweiz.
Tillbaka kom ett lass med fotografier och en bok.
Walter hade varit trafikflygare hos SwissAir under många år
och hade 20000 flygtimmar. Han berättade att han var
speciellt intresserad av navigation och hade utarbetat
handböcker och rutiner för de kommersiella bolagen i jus
t ämnet navigation.
Så ni ser att världen är mindre än man tror!
Den danska fabriken kz producerade både motor- och segelplan under och strax efter kriget.
KZ är initialerna på de två tekniker som grundade fabriken: Kramme och Zeuthen,
Plan som på bilden var en vanlig typ för nybörjarskolning. Man satt i ett spjälstaket och flög.
Denna bild har synnerlig anknytning till Halmstad då bilden är tagen på Civila Flygfältet på Söder
och man kan se husraden längs Skeppargatan. Ägget är det skal, som omgav piloten, vilket skulle
vänja piloten vid att sitta i en sluten cockpit och flyga , innan han gick över till mera avancerade plan.
Rudolf Abelin född 8 januari 1917 död 17 november 2003, var en svensk ingenjör
, flygplanskonstruktör och pionjär inom komposittillverkning.
Abelin utbildades till flygingenjör i Tyskland och vid de Havilland i England
under 1930-talet. Åter i Sverige fick han tillsamman med Gunnar Sundblad
hösten 1937 idén att bygga segelflygplanet Hüttner H 17 vid en kanotfabrik
i Båstad. Efter att företaget flyttat till Halmstad och ombildats till AB Flygindustri (AFI)
anställdes han som kontrollchef och provflygare. Han var här med om
utvecklandet av Sveriges enda lastglidflygplan där han arbetade med
konstruktion av naturfiberarmerade plaster till flygplanet. Han var sannolikt
den enskilda person som betytt mest för svensk kompositindustri.
Under 1945 köptes företaget av Frans Henrik Kockum, som flyttade
företaget till Malmö och placerade Abelin i fabriksledningen för
Kockums flygindustri. 1952 såldes företaget till Förenade Bil och firmanamnet
ändrades till Malmö flygindustri, med Abelin som verkställande direktör
fram till sammanslagningen med Saab-koncernen 1968.
Ingenjör Edmund Sparmann, som just det, konstruerade Sparmannjagaren för det svenska flygvapnet.
P 1 eller Sparmannjagaren var ett svenskt övningsflygplan för allmän flygträning och jaktflygsträning.
Flygplanet konstruerades av Edmund Sparmann som övningsflygplan för att öva jaktpiloter utan att
behöva använda de dyra jaktflygplanen. Flygstyrelsen var först mycket avvisande till flygplanstypen
men efter flera uppvaktningar till olika myndigheter lyckades Sparmann få en beställning på tre flygplan
i oktober 1935.
Flygplanet gavs fabriksbeteckningen S 1-A och var ett litet lågvingat monoplan. Flygplanskroppen var
tillverkad i en svetsad fackverkskonstruktion av stålrör. Vingarna tillverkades runt en träbalk som
försågs med spryglar som sedan kläddes med träfanér. Roderytorna kläddes med linneduk.
Hjullandstället som var försett med stötdämpare var fast och som avlastning för bakkroppen
fanns en sporre monterad under fenan. Som motoralternativ försågs flygplanet med en luftkyld
inverterad de Havilland Gipsy Major på 130 hk.
Greve Hamilton, som hade segelflygskola på Galgberget på tidigt 20-tal
för att senare flytta ner till Båstad och därefter ner till trakten av Ystad,
närmare bestämt till Glemmingebro. Han utnyttjade hanget vid
Hammars Backar där man fortfarande kan se fundamentet till hans
startbrygga i marken. Kolla hur han sitter i glidflygplanet. Några rep och en brädbit.
När eleverna landat ute efter hangflygning på Ålleberg
användes en transportbana som med hjälp av en vinsch
drog upp planen till startbryggan igen.
SG-38 som var ett enhetsplan för nybörjarutbildningen i Sverige.
Bilden tagen på Söder, Civila Flygfältet och i bakgrunden syns
husen längs Skeppargatan och över deras tak syns tornet på
St Nikolai kyrkan vid torget. Bilden tagen omkring 1944.
SG, som inte är en förkortning av “Schulgleiter”
utan som står för “Schleicher” och “Grunau”
ett urval av de flygplan som fanns på 30- och 40-talen.
Sigurd Isacsson en mycket kreativ, kunnig och dynamisk människa,
under en tävling i Finland 1938 med sin modell Rimfaxe.
Sigurd bodde under de sista 20 åren av sitt liv i Halmstad
där han in i det sista var aktiv friflygare med OT-modeller.
Jag fann medlemsmatrikeln till flygklubbarna i Sverige 1944
och hos Halmstad Flygklubb fanns Bertil Dahlqvist med.
Det var ju Bertil som 1936 tillsammans med likasinnade
grundade Hökaklubben. Bemärkansvärt är titelsjukan på
de som ingår i styrelsen.
Kolla Bertils titel: Kandidat!
