Finns det något bättre än
TÖ !!
I dag söndag just nu kl 1242 är det 7 grader varmt och solsken. man känner hur hormonerna börjar koka……eller ?
mats
för snart kommer en lång artikel om Sten Persson och ett av hans intressen, modellmotorer.
För den som inte vet, har Sten en av världens inte bara största utan även mest högkvalitativa motorsamlingar !.
Bilden är från omslaget på “The Engine Collectors Journal”, som är den mest ansedda modellmotortidskriften i världen.
Nyttig länk:
http://www.modelenginecollecting.com/
“Meet Sten Persson” är namnet på artikeln i tidskriften. Artikeln är skriven av Sten och den beskriver hans intresse för modellflyg och modellmotorer. Jag fick artikeln av Sten och har bara kopierat den med min kamera och lägger upp den rätt upp och ner. Således översätter jag inte, därför jag är övertygad att kunskaperna i engelska bland min högt värderade läsare är så hög, att ni utan besvär läser den och har nöje därav.
Det kommer ännu en artikel/intervjuv med Sten framöver som kommer att belysa hans flygarliv.
Här är artikeln från The Engine Collectors Journal:
mats
de härliga flygningarna man hade förra sommaren under sin skärm.
För av allt jag flugit oavsett slag, så finns det inget, som kommer så nära begreppet flygning som skärmflyg.
När du flyger, känner du varje rörelse i din skärm i kroppen via selens linor, som går upp till skärmen.
Du märker, när du flyger, att du är hopkopplad med naturen, som håller dig uppe i form av vind och det under dig liggande landskapet .
Att skärmflyga är en upplevelse, som på ett sätt blir total för alla sinnen och varseblivningar.
Jag kan bara rekommendera läsarna att prova på denna härliga sysselsättning.
Dyrt ? Javisst, men vad är det, som inte kostar pengar i dag ?
Fysiskt ansträngande ? Javisst, i synnerhet under utbildningen.
Belönande ? Obegränsat !
Här har du info: Sveriges bästa skärmflygklubb: http://cps.to/
Här lär du dig flyga och här kan du prova tandemflyg: http://www.skyadventures.se/
Här några bilder:
Ovanstående aktivitet är en vanlig sysselsättning vid skärmflyg på Hovs Hallar. Kallas parawaiting och innebär att vi otåligt väntar på att sjöbrisen drar igång så vi kan svinga oss upp i skyn……
Skärmflyg på Hovs Hallars stora hang. 90 meter över havet och jättelyft. Troligtvis den vackraste platsen i Sverige att skärmflyga på med den vilda naturen vid klipporna under sig.
Är detta skärmflygare som samlats för att likt starar flytta i flock söderut ?
Nä det är starten för en skojtävling i somras vid Hammars Backar.
Stora hanget vid Hovs Hallar. Fotot taget av Daniel Johansson från hans modell.
Bilden ger en aning om hur det ser ut när man flyger skärm och tittar ner…………
Min nya fina Gradient Goldenskärm. Ny så den prasslade då. Nu är den mera som en finskjorta en söndagmorgon efter en hård festkväll……rynkig och lite skitig.
Kolla bilderna i galleriet nedan:
[nggallery id=56]
mats
tog hem segern i ModellFlygNytts Julnötter.
Inge är en av dem, som bidrar med bilder och uppslag till denna blogg.
Jag ber att få framföra mina hjärtliga gratulationer Inge till den meriterande vinsten!
För läsarna kan jag berätta, att Inge lovat förse mig med mera oldtimerrelaterat material. Vi och världen väntar med spänning Inge på dina bilder!
mats
modeller är små mästerverk.
Sten är en av landets mest framgångsrika oldtimerflygare med en hel säck full av Svenska Mästerskap som bevis på sin kunskap och skicklighet.
Det är ju också en kulturell gärning att upprätthålla den kunskap och vidmakthålla den erfarenhet som krävs för att bygga en oldtimer enligt det gamla sättet.
Att bygga en modell från en ritning och fabricera alla delar är ett oändligt småpilleri med kniv och lövsåg, för att man ska få till all delarna. Att klä sin modell med siden eller japonpapper kräver stor kunskap bara det. Det är ett genuint hantverk.
Sen ska vi inte glömma , att under flygprovningen ställs det stora krav på kunskaper i aerodynamik och flyglära, för att piloten ska kunna få sin modell att flyga, som han vill och som får modellen att prestera, det man förväntar.
Detta sättet att modellflyga och bygga är milsvitt från det i dag gängse sättet. Det vill säga köpa färdigbyggt och på sin höjd montera radion. Nackdelen med färdigbyggt är att man missar kunskapen, hur en modell är konstruerad och byggd.
Man får ingen intuitiv känsla för vad som krävs, för ens modell ska flyga bra.
Det kallas väl utveckling….
Här är två bilder av Stens modeller och bild på två modellflygare med stor erfarenhet och kunskap:
Sten tunar sin motor under Pärs överinseende….
Stens “Swallow” i närbild.
Modellen ovan heter också Swallow fast med prefixet V-Tail.
En i mina ögon mycket vacker modell.
mats
fler fina flygplan…..
J-9, Republic Seversky. Jaktplan inköpt av Nisse Söderberg i USA under början av WWII.
Läs om planet här:
http://www.sunnersberg.com/flygplan/j-9.htm
Är inte detta en F-knarr ?
Just en sådan modell byggde jag omkring 1957. Den provflögs på en skridskobana där det var fullt med åkare och när modellen for iväg längs isen och in i en skock barn uppstod full panik.
Ungarna trodde väl det var en förväxt insekt som anföll, för de började hoppa omkring och vifta med armarna ackompanjerade av propellerns tuggande mot isen.
Jo, det blev nästan totalhaveri. Jag vågar påstå, att detta var en mycket byggd modell på mitten och slutet av 50-talet.
mats
…så vi inte glömmer hur fint det var då. Som en motvikt till vårt nuvarande väder.
Francis klargör sin fina Graupnermodell.
I våras. Från vänster, Leif, Lennart, Thomas och Peter.
Peters Spitfire landar efter ett uppdrag över Engelska Kanalen i skymningen.
Urban mekar Pitts
Uno skjuter iväg sin impellermodell.
Thommy djupt koncentrerad under flygning med sin Johanna.
mats
för det finns ju inte direkt nåt annat att göra just nu. En blogg är ju bara intressant, om den ständigt uppdateras. Visserligen är min blogg inriktad på flygkultur i olika former, men när vädret sätter käppar i hjulet, får det bli lite bilder av förhoppningsvis allmänt intresse.
Det visar ju också, hur jag tycker om att plåta, för att skapa en känsla hos betraktaren.
Låter det pretentiöst ???? Ok, men det kan jag stå ut med.
Här några bilder, när jag och en god vän tog en vinterpromenad med hennes labradorer.
Lite symmetri finns det i bilden.
Kortbent labrador eller……
En kråkas landningsmärke i snön.
Ser kallt ut, det var det oxå…….minus 8 grader kl 1500.
En planterad labrador…plöjer i snön, för här luktar det ju sork!
Jolly, lämplig namn, tar ett glädjeskutt över snön.
mats
Ingen av ovanstående två herrar sköt någon varg.
Nu ska jag reta gallfeber, på de som kallar sig “jägare” och som tar alla chanser att skaffa sig ett bytesdjur, som de kan skryta med för sina jaktkompisar.
Som ni vet, har regeringen gett efter för en mäktig påtryckargrupp, de svenska jägarna och dess organ Jägarförbundet.
Jägarna påstod, att det fanns för mycket varg i Sverige och att de utgjorde en fara för folk och fä. Med fä menar jag just den gamla betydelsen av “fä”, så ni inte misstänker jag syftar på något annat.
Eftersom vi har en halv million jägare i detta land, utgör ju dessa en mäktig del i väljarkåren och det måste varje regering ta hänsyn till, oavsett om den leds av Reinfeld eller Måna.
Vi har en fjant till miljöminister, som försökte förklara och motivera jakten med att “Vi behöver nytt blod i den svenska vargstammen”.
Jo, det enda blod som kommit, det är från de skjutna vargarna.
Jag såg att varghatet var så starkt, att 13000 personer lagt in om att få delta i skyttegillet på varg.
Nu frågar jag ju mig, varför männen och kvinnorna med geväret på axeln vill skjuta varg?
Jo jag tror, det är en trofé att skryta med och sen är det det gamla pratet, att vargen tar jägarens normala bytesdjur. Jaha, med vilken rätt har jägarna att bestämma vilka och hur många, som ska ta deras rådjur?
Man hör ibland sagoberättelser från jägarna, som säger att “Vi är inte ute för att skjuta, vi är ute för att njuta i naturen”.
Måste man ha en bössa med sig, för att göra det? Jag är ofta ute i naturen, men det jag skjuter med är min kamera.
Nä, jag tror inte ett vitten på snacket om naturupplevelser från jägarnas sida. Jag har själv jagat och alla jag jägare jag träffade erkände, att det var tre orsaker till att de jagar eller fyra.
För det första, man är ute efter köttet, som är ett inte oväsentligt tillskott av stort ekonomiskt värde.
För det andra så njuter jägaren av den makt han känner, när han trycker på avtryckaren och rådjursbocken trillar. Han är härskaren över liv och död.
För det tredje så är det så på landsbygden, att avundsjukan mellan markägare och revirtänkandet är så cementerat mellan grannarna, att man vågar inte låta bli att jaga, för då finns ju risken, att grannen får den kapitala älgtjuren som går på markerna.
För det fjärde räknas det som ett mandomsprov, ett bevis på ens skicklighet om man fällt något ovanstående djur. Man intar hädanefter en ledande ställning i flocken av jägare. Man blir en “leader” inte en “follower”.
Vet ni att de flesta hundar som dör under jakt, de skjuts ihjäl av de egna jägarna. Allt enligt statistik från försäkringsbolagen.
Grannen till mina jaktmarker sköt ihjäl sin strävhåriga tax, när han jagade rådjur. Man tycker att en van jägare skulle se skillnad på ett rådjur och en liten tax………..
Med den lilla vargstam vi har i Sverige, kan jag inte förstå, att man tillåter den legala jakten, eftersom man vet, att den illegala tjuvjakten är lika stor. Nu babblar jägarna om, att det finns för mycket lodjur. Jaha, hur vet man det?
En viss förståelse för att hålla björnstammen på en viss nivå har jag.
Björn i Halland? Javisst har vi eller har haft det. Jag har sett två björnrivna hästar. Båda överlevde. Var det var? Jo det kan ni ju få gissa.
Om vi har varg i Halland ? Visst har vi det. Åk 20-30 km från Halmstad så har du en vargfamilj som valpade i år. Var nånstans?
Ja det kan du gissa.
Varför man inte talar, om var det finns dessa djur, det är ju, för jägarekompanierna inte ska kunna skjuta av de.
Ni har väl hört vad jägarna säger sins emellan:
Ser jag en varg eller lodjur , så skjuter jag den oavsett tidpunkt och gräver ner den.
Så är det. Nu är det ju bara så, att skytten han kan inte hålla tyst om sin bragd, utan han vill gärna tala om det, så han får njuta lite beundran från sina kompisar. Jakthistorier är ungefär som HIV-viruset, det sprider sig i större och större cirklar. Får ingen reda på det, då kan han ju inte njuta de beundrande blickarna och kommentarerna.
När det spridit sig tillräckligt, så åker han förhoppningsvis dit för grovt jaktbrott.
SÅ kära läsare, ser ni något av ovanstående djur, tala inte om det för nån utan håll det för dig själv!
Har ni tänkt på en sak som slår mig: Hur kommer det sig att det nästan bara är jägare som enligt de själva :
“BLEV ANFALLNA AV EN BJÖRN SÅ JAG VAR TVUNGEN ATT SKJUTA”
Ännu mer galenskap läste jag om i tidningen häromdagen. En kommunalrådsordförande i en stad i södra Norrland hade utgivit en proklamation att;
Vår kommun är vargfri!
Det är ungefär lika relevant, som om vi i Halmstad skulle utropa, att vår kommun är fri från lejon och zebror….
Som vanligt, dumheten flyttar ständigt fram sina gränsmärken.
mats
för den kommer på torsdag. Allt enligt yr.no. Ska vi hoppas att snön är helt borta den 5-8 Mars ?
Vi ser fram emot det, i alla fall vi som är modellflygare. Sen dröjer det inte länge, förrän man kan ta en fin termikkärra, sticka ner till Höka och kurva upp sig i termiken.
Ännu har vi, här där jag bor, ca 75 cm snö. 10 km öster Halmstad har man 102 cm, vilket troligtvis är ett rekord.
Om vi har 75 cm snö, så innebär det i runda slängar 75-100 mm nederbörd. Risk att det blir surt i depån på Höka.
Flygning har det varit rätt dåligt med, men jag var hos en bonde i söndags och vidofilmade och plåtade hans egendommar. Trots en och annan snöflinga bra resultat.
Vill ni få en ny dimension till er flygning rekommenderar jag en “Nyckelringskamera” från Priskungen, som jag beskrivit här på bloggen.
Den han säljer är bra. Det finns andra liknande, som inte håller hans kvalitet.
Hur som helst här kommer mina sista (?) vinterbilder:
Beverly Hills i kvällssolen.
Ser ni mönstret av tiltorna i snön ?
Här låter man odlingsmark förfalla till busk- och slymark, för att som det heter maximera utbytet av jorden. På mig verkar det, som om man tänker så här:
Här gäller det att utnyttja EU:S bidrag för avställning av jordbruksmark maximalt, så jag kan hämta EU-bidragen.
Hur mycket energi har det kostat en gång i tiden att odla upp detta med manuellt arbetete ?
Enarna vid väg 117 står med böjda nackar som åskådarna i det förlorande laget på ståplatsläktaren under en division 4 match.
Snön i höjd med grannens staket, 75 cm här på Fyllinge.
En cyklist som utmanar ödet i halkan
Endast en korkad fotograf går i lågskor i 75 cm snö för att få en bild.
Jag brukar säga, att mycket snö det innebär, att växtligheten på åkrar och vallar inte syns, vilket ovanstående är ett exempel på.
En huvudlös människa……..javisst, det måste det ju vara. om man frivilligt hoppar ut i snön med lågskor för att illustrera snödjupet 90 cm vid Tavla.
mats
Ur Inges omfångsrika samlingar kommer här ytterligare 4 modeller av varierande sort. Det blir ju mest friflyg eftersom det var så allting började. Oldtimerfriflyget har fått en renässans de sista åren med ständigt stigande siffror av aktiva flygare. Vill ni läsa om OldTimerflyg kan ni kolla deras hemsida:
Här är bilderna och det är att lägga märke till att jag klippt ut de från en redan ganska grovt upplöst bild, varför kvaliteten inte är super. Men det viktiga är att man förstår budskapet.
Avsikten med min presentation är att ge dagens modellflygare en känsla för hur det var för 50 år sedan att vara modellflygare.
Undrar vad modellen hette ? Snygg hatt på modellflygaren till vänster.
Nu vet jag vad modellen heter!
Inge ringde till mig och berättade att namnet var CON 2. Planet konstruerades och byggdes över en lördag-söndag av han själv och en flygkompis vars namn är Thore och som syns på bilden försedd med hatt.
Modellen hade en spännvidd på 160 cm. Kroppen uppbyggd av 2 styck 5 x 15 balsa och 2 5 x 5 balsalister. Kordan på vingens mittdel 18.5 cm.
En rolig detalj som Inge berättade var att nosen, som var ganska lång och ihålig fylldes med smält bly för tyngdpunktens skull. För att sen få tyngdpunkten exakt sågade man av bitar av nosen med ett bågfilsblad tills det stämde !
Inge berättar att han har fortfarande ritningarna till modellen kvar och dessa utgöres av två A4 ark. Inge planerar att bygga modellen på nytt nu.
Två Tranor bidar sin tid i vårsolen, när den sista snön smälter mot husväggen.
En S-Intkärra vilket var en särskild tävlingsklass för friflygande segelmodeller.
Här har vi en stolt Inge, när han gått igenom radiostyrningskursen på Ålleberg. Kolla radion. En ED från forntiden, men som då var hitech och mycket dyr.
mats
I går kväll och i natt kom det 35 cm snö, i alla fall här på Beverly Hills, (Fyllinge). Att få ut bilen var rent kroppsarbete. Den fick ju skottas ut.
Utsikterna de närmsta dagarna är ju inte för ljusa, men i slutet av veckan kommer våren med 2-4 grader varmt. Passa på och njut av vintervädret i dag och i morgon.
En granne som skottar ut sig från sin trädgård
Ingen sommarträngsel här inte
snö och snö
Beverly Hills
Snödjupet…? ca 60-75 cm
Tur brevlådan sitter på en stolpe
mats
Efter 9 veckors oavbruten frost, måste jag erkänna,
att min längtan efter varmare väder är överväldigande.
Tänk att kunna åka ner och flyga på vårt fina fält
utan att man behöver pälsa på sig, som om man skulle
till Nordpolen.
Att kunna flyga sin modell i de naturfagra omgivningarna
och njuta åt den intensiva fågelsången vid vårtid.
Ja, jag får sådana känslor nu.
Jag bifogar några bilder, som minner om den sommar
och vår som var förra året och som kommer igen,
vi hoppas ju fortare desto bättre !
Minns ni liljorna i dammen ?
Minns ni Peters Spitfire redo för nya uppdrag i det mjuka kvällsljuset ?
Minns Thommy, när han flög sin Johanna den där oförglömliga förmiddagen ?
Minns ovanstående gentlemen, när de satt och höll koll på flygandet i förmiddagssolskenet ?
Jag tror alla minns och längtar.
Som jag skrivit tidigare, fick jag kontakt med Inge häromkvällen och han berättade då för mig lite om sitt liv som modellflygare.
Som ett resultat av samtalet skickade Inge mig lite bilder. En av bilderna, som jag redan publicerat, var ju Julkortet som var ett kollage av bilder.
Jag har klippt ur de enskilda bilderna från kortet och kommer att lägga upp dessa efter hand, för att dagens yngre modellflygare ska få en förankring bakåt i historien och få en förståelse för hur och med vad, man flög då.
Jag hoppas jag träffar Inge nere på OldTimer-SM till sommaren så jag kan prata med honom och få reda på, hur det egentligen gick till, när vårt förbund SMFF skapades och varför.
Här kommer några bilder från Inges modellflygliv:
Inge med en inomhusmodell i dag.
Friflygande, naturligtvis, segelmodell för 60 år sen.
Ett bevis för genomgången kurs på Ålleberg, som berättigar till titeln:
Modellflyginstruktör.
Vid denna tid skedde sådan utbildning i KSAK:s regi på dess flygcentrum Ålleberg utanför Falköping i Västergötland.
Modellflyget för 60 år sen hade en militärliknande organisation, då de främsta företrädarna inom KSAK var militärer. Vidare så anlades Ålleberg av Flygvapnet som en skola för segelflygutbildning av framför allt instruktörer inom olika fack.
Vad som gör ovanstående dokument intressant, är underskriften av Nisse Söderberg. Han var flyggeneral och en framåttänkande visionär människa, som har den största förtjänsten, att vi under kriget till slut fick ett modernare flygvapen.
Information om Nils Söderberg:
http://www.ungermark.se/larm2.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_S%C3%B6derberg
Samarbetet mellan modellflyg och KSAK blev under åren allt mer ansträngt och det resulterade så småningom i bildandet av SMFF, vilket jag hoppas kunna belysa senare.
Inge med en F-Modell 1956 utrustad med en dieselmotor. Kolla Opeln i bakgrunden…är det en Olympia ?
Inge tidsenligt utrustad med skinnpaj och halsduk, typiska attribut för den tidens mc- och mopedknuttar.
Säkerligen spred skinnjackan en doft av eter, härsken ricinolja och fotogen , för det gjorde min, vilket orsakade kommentarer från min mor som:
“Vad är det som luktar i tamburen” ?
Ja, så var det på den tiden bland de hårda grabbarna!
Det kommer fler bilder med Inges plan så håll ut!
mats
Inge Ahlin skickade lite bilder på sin kära katt, som jag missat namnet på tyvärr. Missen är utomordentligt väluppfostrad och tjänstgör som butler hos Inge. Således går kissen och hämtar morgontidningen till Inge och avlevererar den vid sängen.
Sen har katten andra diverse hyss för sig som Inge berättade i telefon.
Kisen vill gärna vara med i mitt Kattotek och det få den så gärna.
Här är bilden:
mats
I dag fick jag ett telefonsamtal från en modellflygare i Sala, som heter Inge Ahlin. Han hade en fråga angående den lilla nyckelringskameran, men vårt samtal kom snabbt in på modellflyg.
Han berättade, att han modellflugit i mer än 60 år och upplevt utveckling från enkla modeller till komplicerade byggen.
60 års erfarenhet, det har respekt med sig.
Inge skickade bilder till mig, som jag fick publicera på bloggen, vilket jag gör med glädje.
Inge gjorde ett julkort, som var illustrerat med 60 års modellbyggande. Alltså ett fåtal av de modeller han byggt under årens lopp. Nu lägger jag upp bilden som helhet, men jag ska beskära, så jag kan presentera modellerna enskilt.
Inge var med, när SMFF bildades och förklarade brytningen med KSAK. Vidare är Inge gammal modellflygkompis med Sture Tingwall. Världen är liten Sture !
Jag ska försöka träffa Inge på Oldtimer-SM till sommaren, för att kunna göra en intervjuv med honom, för han måste ha mycket att berätta för yngre modellflygare, om hur det gick till under pionjäråren.
Här ett Inges julkort.
Inge ger en förklaring till en av sina modeller:
Sten ställer in kompression och bränslenål på Webran på sin modell. En dieselmotor har två inställningar som reglerar gången och det är kompressionsförhållandet och bränsle-luftblandningen. Dessa två måste överensstämma, för att motorn ska leverera den kraft man vill.
Sten skriver till bilden:
“Hi-Fli” är en amerikansk FAI-modell från 1956 av den sedermera kände R/C-konstruktören Phil Kraft. Den har en spv. på 150 cm och min modell, byggd 1998, är liksom originalet försedd med en Webra Mach I diesel. Det är en balsa-och siden-modell, som jag deltagit med i varje OT-SM sedan 1998″.
Här nedan en bild på en Webra Winner diesel. Den visar kompressionsskruven som påverkar topplocket som kan glida upp och ner i cylindern och därmed förändra kompressionen. Bränslenålen syns också tydligt.
mats
Alla har vi ju hört talas om gyro i olika former för vår hobby. De första gyrona som kom till vår hobby var verkligen riktiga klassiska gyro. Alltså man hade en massa, som roterade med hög hastighet och som var upphängd i två axlar.
Som alla vet, så har ett mekaniskt gyro den egenskapen, att det strävar efter att vara indifferent.
Det vill säga, det vill behålla det läget det har.
Om man har ett sådant snurrande gyro i ett plan och flygplanet utsätts för en störning i till exempel girplanet, kommer en kraft att påverka axeln, eftersom gyrot vill behålla sitt läge.
Denna kraften kan man mäta och förstärka och skicka vidare genom en liten dator, som är programmerad att utföra korrektioner, så modellen återföres till sitt rätta läge.
De klassiska gyrona, jag minns Futabas, var stora pjäser, som var tunga. De var känsliga för stora avvikande rörelser, ungefär som när horisontgyrot kultade omkull i en fullskalakärra .
Som all mekanik kunde de krångla och krascher tålde de inte, för då gick upphängningen sönder.
.
Eftersom tekniken går framåt, kom man på piezotekniken. Således kallade man de nya gyrona, eller vill jag säga attitydhållarna, piezogyro.
Namnet piezo kommer från den kristall som ingår i konstruktionen. Så här fungerar det enkelt uttryckt:
Man har en kristall liknande den du har dina mottagare/sändare, som är gjord av ett keramiskt material.
Nu är det så, att det märkvärdiga med en piezokristall är, att om man utsätter den för mekanisk påverkan alstras en ström.
Ni känner säkert till piezotändare till cigarettändare. När man tänder, så utsätts kristallen för en mekanisk påverkan och ut hoppar en gnista.
Omvänt fungerar det som så, att om man nu lägger en spänning på piezoelementet i gyrot, så börjar elementet att vibrera eller oscillera med viss frekvens.
Om nu din modell svänger oönskat, kommer piezoelemntet att uppfatta rörelsen som en störning i dess normala oscillerande.
När störningen uppträder, kommer spänningen vid piezoelementet att ändras och denna mikroskopiska förändring mäter man, förstärker och behandlar, så att en korrektion kommer ut i andra änden och planet återföres till ursprungsläget.
Således, ett piezoelement känner av mekanisk påverkan och detta skapar en spänningsändring, som behandlas och som senare återför planet till det rätta läget.
Denna typ av gyro finns av olika typer och det kan ni läsa om på nätet.
Men det är en enkel lösning, där man inte har någon mekanik eller nåt, som behöver snurra.
Enda nackdelen med piezogyro är, att de kan vara känsliga för temperaturförändringar. Det kompenserar man med hjälp av elektronik, så de blir temperaturokänsligare.
Ett Piezogyro har i stället för ett roterande hjul, ett vibrerande piezoelement. Både elementet och hjulet har förmågan att reagera på attitydförändringar.
Din kristall i din mottagare fungerar på samma sätt. Man lägger en spänning på den och då börjar den oscillera. Om ni tar höljet av en kristall, kan ni se den tunna keramiska skivan. Den är cirkelformad och sitter fäst på två ben. Om du hade kunnat mäta det, så hade du kunnat se en spänning, som skapades, om du kunde vibrera skivan fram och tillbaka. Omvänt, om du lägger på en spänning, så börjar skivan oscillera.
Om man vill, att kristallen ska ha en lägre frekvens, det vill säga mindre antal vibrationer per tidsenhet, så kan man göra, som vi sändareamatörer gjorde förr, vi tog en mjuk blyerts och applicerade grafit på kristallen. Då kan man rent intuitivt förstå, att den rör sig saktare på grund av den större massan.
Omvänt, om man slipade försiktigt på en kristall, så höjde man frekvensen , då massan minskade. Ungefär som höga och låga toner på ett instrument.
Ja, så funkar en piezokristall och gyro.
Ovan ser ni en piezokristall schematiskt framställd. Ett tryck F, skapar en spänning ut i trådarna. Så ser en kristall ut, i stort sett, som finns i en mottagare eller sändare.
Här har ni en kristall. Höljet är av plåt och på utsidan sticker benen ut som kvartsskivan är fäst i inne i höljet.
Ett modernt piezogyro.
mats