sa flickan, som skar sig i fingret.
Japp. så är det. Kan det krångla, så gör det så, när man minst vill.
Eftersom det idag fredag var perfekt väder för hangflyg med modell på Hovs Hallar, med utlovad vind 6-12 m/sek nordväst, plockade jag ihop min trogna gamla Arrow, nu 8 år gammal, vilket väl för mig är ett rekord med tanke på under de omständigheter, som modellen flygs.
Alltså under ibland minimala förhållanden och med mycket svåra landningar på grund av terrängens utseende. Det är väldigt svårt att komma ner med en snabb modell bland stenar och vresrosbuskar.
Under förmiddagen hade jag gjort fruktlösa försök att kolla vinden via Club Parapente Syds automatiska väderstation nere vid Norrehamn, men den är stendöd.
Jag kollade min mottagaracke genom att anslutna till laddaren och den sa fulladdat. Sändaren var full kräm i, så det var att dra iväg med grejorna inklusive kameror.
En av mina grannar ville åka med och se på och han utnämnde jag till fotograf på störten.
Vinden visade sig vara NNV 10-13 m/sek, vilket om inte annat borgade för bra lyft med det trycket mot kanten. Efter en viss tvekan från mig, gick vi ner till Segeltorpshanget. Där borde vinden ligga rakt på.
Men nu är det så , att man kan aldrig vara säker på vindens riktning. När vi kom ner till det låga hanget, var vinden mera från norr, än vad vi erfor på parkeringen.
Men skit samma, jag hivade iväg. Modellen var aningen feltrimmad, då den dök efter start. Det tar ju alltid lite tid att få tag i spaken och få modellen trimmad. Lyftet var bra, men som sagt, vinden drog mot norr.
Förutom att modellen fick trimmas på höjdrodret , märkte jag, den var för lätt i nosen, då den hade tendens till stallning på rakan. Det märktes också i svängar med mycket belastning, att modellen ville snappa. Så jag beslöt att landa och fixa felen. Under tiden jag planerade, hur jag skulle landa, flög jag löpor fram och tillbaka framför hanget lugnt och försiktigt.
Då hände det totalt oväntade, genom att modellen gick in i en sjunkande sväng och slog ner i en stor vresrosbuske. Lyckligtvis fick modellen inga skador mer än tre nylonskruvar till vingfastsättningen gick av, så vingen kunde separera från kroppen. Om jag fäst vingen med stålskruv, vill jag inte tänka mig resultatet !!
Varför gjorde min modell som den gjorde ? Jo, LiPo-acken slut eller kass.
Alltid bra när man hittar felet, så man inte behöver ha bryderier om orsakssammanhangen.
Så efter den korta flygningen, var det bara att ta modellen, radion och plastpåsen, gå till bilen, lasta och köra hem.
Men jag ska iväg dit igen till helgen eller i början på veckan med ny LiPo, för en hängiven modellflygare ger aldrig upp !!
Här är lite bilder klippta ur en videofilm.
Kolla av roder. Roder fria och fulla roderrörelser på rätt håll.
Nu ska du upp !
Här har modellen fått luft under vingarna och piloten fått luft under sulorna….
Modellen något så när trimmad för planflykt.
Mot det oundvikliga slutet. Man kan se att skevroderna är aktiverade och de stod ju samma lägge hela tiden eftersom acken lagt av.
Det känns aningen hjälplöst just i detta läget eller…
Piloten med sin modell efter busklandningen. Inga sura miner tror jag…i så fall för att vi inte fick flyga mer.
Segeltorpshanget åt söder.
De avbrutna polyamidskruvarna som har räddat många vingfastsättningar för mig !
Nu är det bara att värma en liten mejsel och göra ny spår i stumparna i kroppen och när plasten stelnat skruvar man ut resterna.
Hela det låga hanget på Hovs Hallar. Ca 30 m högt och bäst vindriktning är NordVäst.
Bilden tagen från Norrehamn där också vindmätaren sitter som…
…är stendöd. Man borde kolla batteriet, laddelektroniken och solcellernas kondition.
Sen ser det hårdvarumässigt ut som om den skulle behöva en rejöl översyn.
mats
