kommer det här synpunkter och bilder på.
Det är ju alltid så, att man åker till flyguppvisningar med en viss förväntan. Vi som är riktigt intresserade , av kanske framför allt äldre militärflyg i Sverige, tar ju alla chanser att få se de plan, som vårt land har producerat med egen kunskap och skicklighet.
Växiö Flygplats firade någon form av jubileum och hade ordnat vad, man kallade en “Flygfest”. Eftersom Växiö ligger bara 13 mil från Halmstad ,var vi en bilfull, som åkte dit. När vi kom kl 1045, var det redan köer. Väderläget var 12 grader varmt med solsken och vind ca 10 m/sek.
Tur man hade tagit på sig ordentligt. Inträdet var 150 spänn, vilket är inget att gnälla för. Men nu kommer mitt gnäll:
Det fanns inga markutställningar mer än modellflygutställning från Växiö Radioflygklubb.
Speakern, som var känd från tv5??? , stod på plattan i snålblåsten och pratade. Jovisst kunde han prata, men han visste inte om vad. Den stackarn var fullständigt okunnig om ämnet flyg . Som tur var, fanns det en representant från Flygvapnet där, som kunde korrigera speakerns grodor och fylla hans kunskapsluckor.
Fanns där inga utställningar, så fanns i alla fall på en scen uppträdande av en sorts ungdomsidol, som varit med i den så kallade Melodifestivalen där han sjöng om bananer och för er som är initierade, så vet ni , vem det är. Det var en bedrövelse att lyssna på det.
Denne idol han körde sin sk show mitt under uppvisningen ?????
Högtalarsystemet var till vissa delar odugligt oxå.
OK nu har jag gnällt färdigt.
Uppvisningens huvudintresse var ju P51 Mustang, Spitfire Mk Mk XVI, båda ägda av BilTema. Vidare J29 Tunnan, A32 Lansen, J35 Draken och AJ37 Viggen. Som huvudattraktion hade man JAS 39 Gripen från F17.
Med i uppvisningen var också SK16 Texan Harvard, konstflygplan, gyrokopter och segelplan.
Sk 16 minns jag väl från flottiljen i Halmstad just genom dess karaktärsfulla propellerljud. Dess spetsar tangerade Mach 1 och då uppstod ett typiskt ljud som hördes lång väg.
Sk16 flögs ofta av avsuttna piloter, som inte flög aktivt på divisionerna. Vidare användes planet till så kallade muckflygningar med den värnpliktiga flygplanspersonalen innan utryckningen.
SK16 var ett plan med goda flygegenskaper, men man skulle flyga det rätt, annars kunde det hända oönskade saker. Vi hade många haverier med SK 16.
J29 Tunnan flög som vanligt bra och vårdat. När han tände sin EBK, lät det som en frökenfis, jämfört med Viggens brännare.
Att Sverige kunde konstruera detta flygplan i slutet på 40-talet var ett resultat av arbetet av framstående aerodynamiker, den engelska Goblinmotorn och framför allt att Sverige på underliga vägar hade fått tillgång till Messerschmidtts mätdata på vingar och höjdstyrverk till Me 262.
Resultatet blev J29, som i alla avseende var likvärdigt eller bättre än Mig-15 eller F-86 Sabre.
Ett av de problemen som fanns med Tunnan, var att vid landning uppträdde en yaw-tendens, som piloterna i början försökte häva med skevrodret. Det orsakade ett antal haverier, innan man lärde sig, att yaw på J29 måste hävas med adekvat sidoroderansättning.
A32 Lansen flög en uppvisning, där jag tror piloten tog ut så mycket som gick, det sa han i alla fall. Han flög en stor del av uppvisningen med dykbromsar utfällda? och jag såg vid klargöringen, att man var livligt sysselsatt med dessa. Dock inte säkert, det var något fel, för då hade han inte startat.
J35 J Draken var man ju spänd på. Jag minns en uppvisning för 20 år sen på F10 Ängelholm, hur en enskild Drake gjorde en makalös uppvisning. Den flygningen vi såg i går var inte långt efter. Man kunde se flygglädjen hos piloten. Han drog nog precis så många g, som planet var tillåtet för. Men jag förstår också, att man behandlar dessa flygplan med viss försiktighet, så vi får se de flyga ännu många år.
Väldigt fin display.
AJ 37 Viggen imponerar med sin storlek och brutala utseende. Det är för närvarande den enda Viggen, som är i flygbart skick i Sverige . Man håller dock på, att färdigställa en SK37 Viggen, tvåsitsig version för att tas i bruk senare.
Viggen flög sin uppvisning enligt väl inövat mönster. Ljudet från planets EBK som studsar mot molnundersidan är imponerande milt sagt. Tur man inte betalar dess bränsle med eget Visa-kort……
Landningen gjordes på vanligt sätt med ADB , dvs utan motorreversering antagligen för att spara på materialet.
JAS 39 Gripen gjorde en uppvisning, som visade dels dess förmåga att svänga brant med liten radie och dels dess förmåga att accelerera från 180 km/tim till 900 km/tim. Mycket imponerande. Just i svängprestanda och acc ser man skillnaden på Gripen och Viggen.
Den obligatoriska förbiflygning med hög alfa blev ju extra imponerande i den kraftiga vinden. Normalt flyger man 180 km/tim vid detta tillfälle men vinden gjorde att färdhastigheten låg nedåt 140 km/timman.
Sen flög en kvinna, som heter Svetlana en rysk konstflygkärra på ett, antar jag, för allmänheten förtjänstfullt sätt.
Jag har dock sett bättre…..även om det i programmet stod, att hon var världsmästare. Hon var enligt programmet ryska, vilket kan tyckas märkligt, eftersom som hon flög ett plan registrerat i Litauen, som ju är ett oberoende land och således inte ryskt. Men så är det i stora aviatrisvärlden.
Personligen är dessa aerobatiska uppvisningar likadana och väcker inte mitt intresse. Jag uppskattar mera en De Havilland Tiger Moth, som flyger lugn aerobatik, där skickligheten vid spaken är avgörande och overpower i motorn inte är huvudsaken.
Men jag förstår, att detta kallas utveckling och att vi som uppskattar annan aerobatik är avlegade föredettingar…..
P51 Mustang och Supermarin Spitfire är ju alltid roliga att se i luften. Betänker man dessutom att planen är ca 65 år gamla är det beundransvärt att de fortfarande är luftvärdiga.
Jag har sett dessa plan i luften ofta, så ibland är man lite blasé vid deras uppvisningar. Man blir bortskämd.
En favorit är dock för mig RJ Mitchells mästerverk Supermarin Spitfire. Det vackraste planet någonsin. Man kan säga, att den amerikanske innovatören och flygplanskonstruktören hos Lockheed, Kelly Johnsons ord har här full giltighet;
“If it looks right, it flies right”!
Data om BilTemas Spitfire:
Vickers Supermarine Spitfire Mk. XVI
Detta plan konstruerades i slutet av 1930-talet och utvecklades i många olika varianter under andra världskriget. Det hade en avgörande roll i försvaret av England och blev mycket uppskattat på grund av sina goda manöveregenskaper. Varianten P.R. Mk. XIX användes i Svenska flygvapnet under beteckningen S 31. Mk XVI har en Packard Merlin 266 motor på 1580 hästkrafter.
Fakta BilTemas Spitfire:
- Motor: Packard Merlin 226
- Starteffekt: 1580 hk
- Spännvidd: 11,2 m
- Längd: 9,6 m
- Max startvikt: 3,4 ton
- Max hastighet: 660 km/h
- Tillverkat 1945
En gyrokopter, två segelkärror och lite annat förevisades oxå.
Klockan 1615 var det slut och vi åkte nöjda med flygandet genomblåsta hem.
Nästa uppvisning jag åker till blir på Malmen, Linköping den 3. juni. Kolla i min länkavdelning till vänster så kan ni läsa om det.
Här kommer några bilder och resten hittar ni i albumet nedan:
Svetlana hänger i proppen med sin su
j29 Flygande Tunnan startar
AJ 37 Viggen
P51 Mustang
J35 Draken
Pär Lundqvist i den snåla vinden….
Supemarin Spitfire Mk XVI, det vackraste planet av sin era.
Jas 39 Gripen med sin siluhett.
Ja. just det, här är vi.
Christan Eagle, amerikansk konstflygkärra.
Nosen på Mustangen
Svetlanas motivlackade Sukhoy
Drakens fighting face
SK 16 Texan Harvard
Focke-Wulf Piaggio. Tysk övningskärra från 50-talet . Mesig motor, inget att hetsa upp sig på.
Länk för er som vill veta mer: http://de.wikipedia.org/wiki/Piaggio_P.149
2 segelkärror flög rote och gjorde vad som förväntades. Det vill säga , man visade kunskap och fantasi.
Klicka på View with piclens så kommer bilderna som bildspel.
[nggallery id=76]
mats
Kurt med sin första riktigt snabba hangmodell på Hovs Hallar ca 1970-1971.
