Är nu färdigrenoverad vad gäller hårdvaran.

Det vill säga,   jag har monterat den, dragit nya servosladdar och satt in nya små fina digitalservo till höjdstyrverket.

Skevroderna har redan de bästa servo man köpa,  Volz från Tyskland. De går som en dröm. Provade först Hi>Tech skevroderservo med metallväxellåda. Om dessa var bra ? De var i alla fall dyra, men det hjälpte inte de blev glappa. De nya Volzservona har kolfiberväxellåda.

Länk: http://www.volz-servos.com/en/

De nya servona i stabben passade perfekt. Fäste servona med servotape, som finns att köpa på Clas Ohlsson i rulle och låste med CA-lim.

Modellen blev hyfsad. Man är ju inte helt nöjd,  beroende på att man har för brått, för det är så mycket annat,  man måste göra.

Nu återstår provflygning på ett hang ! Ska bli spännande. Tyngdpunkten ligger exakt där den ska vara, 60 mm från framkanten. Det är den tyngdpunkt,  jag flyger med, för att få den karaktär på modellen jag vill ha. Tror konstruktören tänkt sig CG några mm längre fram. Men jag gillar en livlig modell !

Här lite bilder tagna i inte så bra miljö, men i alla fall….

Så ser den ut….min 9 år gamla Arrow från FVK.

Enda originalfärgen är stabben.

Den är i alla fall lite blank nu….

                                                           Mina båda Arrows.

mats

…utfördes i dag måndag.

Eftersom jag är morgonpigg,  var jag uppe och slipade redan strax innan 0700. Till grannarnas fasa kanske. Eftersom jag är lat i vissa lägen, använde jag min DeWalt skruvdragare som slipmaskin. Jag hade köpt lämpliga slipcylindrar och hållare på BilTema, som underlättade slipjobbet.

Kroppen slipade jag ute på balkongen, så slipdammet skulle blåsa bort. Det är så,  att när man slipar laminerad väv,  bildas små vassa nålar av väven, som har en förmåga att fastna i huden och orsaka en seg klåda.

Med hjälp av skruvdragaren gick det fort att slipa bort det värsta. Sen fram med våtslippapper, lite diskmedel och vatten,  så fixade sig resten snabbt. Slipade med 220-400.600-papper tills kroppen var len som siden.

Därefter var det vingens tur,  som fick en omgång med våtslippapper,  tills jag var nöjd. Man ska komma ihåg,  att använda en bra slipkloss när man slipar,  där man lagat. Använder du ett löst papper, slipar du inte på topparna. Med en korkkloss tar du bort allt,  som sticker upp.

Nu var det ytbehandlingen kvar. Jag använde porfyllare på sprayburk 2 gånger. Mellan gångerna våtslipade jag och likadant efter sista sprayningen. Sen sprutade jag den röda ytfärgen, som innehåller mycket pigment, varför man kan lägga ett tunt lager. För att hålla vikten nere sprutade jag 2 tunna lager.

Resultatet blev fint….tycker jag i alla fall. En stripe på vingen i svart färg fullbordade verket. Den svarta färgen sprutades oxå väldigt tunt då det är avgasrörsfärg vilket innehåller mycket färgpigment.

Nu återstår att montera ny LiPo-mottagaracke på 6 Volt, nya digitala höjd/sidoroderservo i V-stabben samt dra nya servosladdar fram till mottagaren.

Sen är det bara att testflyga !

Här är lite bilder hur det blev:

                                                        Kroppen som hade brutits rakt av.Lagad med BilTemas väv och epoxieplast. Brottet förstärkt med 5 strips

                                                        med kolfiber. Jag lovar denna kropp är nu starkare än någonsin.

                                                         Kroppen till Arrow provisoriskt monterad. Modellen sprutad i en varm Fenixröd färg.

                                                      Vingen blev ju tillfredsställande. Hoppas den är lika snabb som innan….. Jag tycker om när skevroderna ser ut som de

                                                      gör här. Skevroder längs hela vingen tycker inte jag är estetiskt tilltalande och dessutom kan

                                                      en sådan konstruktion orsaka aerodynamiska och flygmekaniska problem.

                                                             Vingen igen. Jag ville inte montera, då färgen ska få en chans att sätta sig 24 timmar.

mats

Min äldsta F3F kärra behövde rejält underhåll nu.

Som jag tidigare skrivit, har min Arrow nummer 1,  nått den aktningsvärda åldern av 9 år. Den som vet,  hur en sådan modell flyger och vad den kräver, han förstår att det är hög ålder för en sådan modell. I all synnerhet som jag har flugit,  så mycket som jag gjort.

 Flygningar som skett på platser,  där landningen varit mycket svår. Att landa på höga hangt på Hovs Hallar är idag ingen barnlek, då marken är förbuskad av vresros. Det finns ingen möjlighet att komma in i en lång lugn plané. Här gäller det att komma ner hel !

Att landa på det låga hanget vid HH är oxå svårt, men där har man möjligheten att landa på åkern bakom hanget. Flyger man en modell,  som inte är snabb,  kan man landa på kanten.

För 5-6 år sen knäckte jag kroppen på min modell vid en misslyckad landning. Lagningen skedde med hjälp an en frigolitplugg med glasfiberväv och epoxieplast inne i kroppen. Efter härdning häller man i lite thinner för att lösa frigoliten,  så det blir hålrum igen. Det blir dock  en brottanvisning och den gick upp,  när jag landade på stranden vid Tönnersa, då modellen hakade tag i en stor gren,  som flutit iland. Modellen hjulade, kroppen gick av och vingspetsarna knäcktes.

Så det blev till att plocka isär och laga. Först ut med alla radioprylar, bort med förlängningskablar i kroppen och därefter fundera,  hur lagningen av kroppen ska gå till.

jag började med att våtslipa kroppen,  så jag skulle vara säker på,  att epoxieplasten skulle ha en ren yta att fästa på.

När kroppen var slipad,  satte jag ihop den noga och fixerade skarven med Ca-lim. För att få styrka ca-limmade jag 6 kolfiberlister, 0.3 x 5 mm parallellt med kroppen över brottet. Detta borde ge en mycket hållfast skarv.

Därefter slipning av kolfibern så kanterna blev runda på listen. BilTema har epoxieplast,  när man ska gjuta, som funkar bra.

Således tog jag och klippte till glasfiberväv, (jag hade ingen kevlar) fixerade kanten vid kroppen med ca och drog den 2 varv runt. Fixerade slutkanten med ca och baddade väven med epoxieplast,  så den var genominfiltrerad med plast. Sen runt väven virade jag 3 varv Gladpack för att innesluta plast och väv.

Runt detta virade jag eltape,  så hårt jag kunde från ena änden till den andra. Det som händer då,  är att plasten,  som är överflödig pressas mot änden och kan torkas bort. Alltså man får ett minimum av plast i skarven, vilket gör det starkt och lätt. Nu ska kroppen härda  till i morgon, så kan jag gå på den igen för slipning och spackling.

Vingspetsarna var “snyggt” knäckta. Inga splitter eller uppfläkningar. Så jag fäste spetsarna med ca kant i kant. För att stärka skarven hade jag lagt distansmaterial, divinycell, i skarven så jag fick anliggningsytor. På utsidan plastade jag fast tunn glasfiberväv med epoxieplast.

Stabben hade oxå fått sig en smäll och där fick jag förstärka infästningen med väv och plast.

Mina servo i stabben var finito, utslitna, så de ersätts med två små, 8 gram, digitala skevroderservon,  så får jag den styrka och upplösning,  jag kräver.

När allt har härdat,  blir det till att spackla med mikroballonger och sen gå på med våtslippapper. Ytbehandlar gör jag med en porfyllande grundfärg,   som våtslipas lite försiktigt och sen sprutar jag modellen,  som den var förut.

 Den blir röd med svarta stripes på vingen.

Sen kan man stå på igen förhoppningsvis !

Här är lite bilder på reparationen tagna lite i efterhand och som vanligt i brådska.

                                                               Vingspetsarna limmade, spacklade, förstärkta och våtslipat hela vingen.

                                                            Höger ……..

                                                         …och vänster spets.

                                                         V-stabbens infästning var spräckt, så den blev lagad med glasfiberväv och plast. Återstår här slipning och spackling.

                                                           Så här ser kroppen ut lindad med Gladpack och tape, där den är lagad.

                                                         Bilden visar i någon mån,  hur hårt tapen är dragen. Jag skulle vilja säga,  att 80% av epoxieplasten pressas ut och kan torkas bort.

                                                           Nosdelen fick sig en ansiktslyftning,  när jag ändå hade energi.

                                                            När allt blir klart,  hoppas jag min Arrow 1 ser lika fin ut som min andra Arrow.

                                                          En snygg och snabb modell. Inte lättflugen, icke förlåtande, men rätt behandlad och under rätt betingelser är den lika snabb,

                                                          som modeller vilka betinga 5 gånger högre pris.Jag tror,  att FVK fortfarande har de i lager. Tror den kallas Terry där ? Är ni intresserade

                                                          så ring  och tala med Jiri på FVK, så kan han säkert fixa en modell.

Det kommer mer om min reparation.

mats

….blir det nu…

…eftersom min blogg är dedikerad till begreppet “Flygkultur”.

Då vi hade fin västlig vind i torsdags åkte jag och Pär L till
hushanget vid Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.
Jag hade själva varit där i onsdags och flugit med en av
mina F3F-modeller utrustad med den nya minicamen i
nosen. Jag ska inte trötta er med mer film utan här
kommer stillbilder på en hangflygnestor, när han rastar
sin modell.

Vinden var väst med en dragning på nord ca 15 grader.
Det påverkade ju flygningen såtillvida man fick anpassa
sättet att dels svänga och dels vara noga med placeringen
av modellen på rakorna. I medvindssvängen flög man
lågt och drog bra med höjd, i motvindssvängen gick
man ut från hanget en bit på lite mer höjd och svängde
aningen försiktigare, för att modellen skulle komma ur
svängen med hög fart.

I motvinden på rakan flyger man så nära kanten man
kan eller till och med något under kanten för att dels
få bästa lyftet, dels för att möjligaste mån minska
sidvindskomposanten. I medvinden ligger man lite
högre i övre delen av kantrotorn.

Så visst, det gick bra att flyga och eftersom vinden
var 5-7 m/sek pep det på bra.

Som vanligt tog jag en hop bilder. Då jag inte flög
kunde jag koncentrera mig på plåtandet och så här
blev det:

                                                                         Detta är en bild jag tog ca 10 km från kusten, som visar det som gör hangflyg möjligt.
Bilden togs under en svampplockarsejour.
                                                                                       Laholmsbuktens fria yta, som låter en laminär  vind möta kusthanget
och skapa det fina lyft vi har vid stranden.  I bakgrunden syns Hovs Hallar 90 m högt,
som är vårt hushang nummer 2. 

                                                             Pär Lundqvist och jag på väg från parkeringen ner till hanget genom den nästan

                                                                                                  djungellika växtligheten i strandskogens skyddade fauna. 

   En modellflygare som nått toppen……..av kullen. 

   Start 1.

      Start 2.

     Start 3.   

Start4.

      Start 5. 

Start 6.                                      

        Bananan på väg.

  En bild säger mer än 1000 ord…….

Att flyga lågt är inga problem. Vinden är ju laminär, varför hanget är optimalt lyftande.

Ingen vågflygning men nästan…….. 

Bananan och i horisonten ett torrlastfaktyg som angjort Halmstad redd,
väntande på att anlöpa Halmstad Hamn för last.

En stigande sväng för att få lite fart i utgången.

  Eftermiddagssol i vingen.

     Hur många G i svängen ? Ja räknar man på det
, svängens radie och hastigheten blir detr ca 4 G.

     Här är 10 km långt kusthang !

   Efter en genomförd flygning och en svår landning bakom hanget i turbulensen
. Ja vad gör man inte för att slippa gå ner för kanten   för att hämta modellen och sen kravla sig upp igen….?

Hur räknar man ut G-belastningen i en sväng med ett modellplan ?

Jag skrev innan i posten, att planet utsattes för 4-5 G i svängen.
Detta medför ju mycket. Enkelt uttryckt belastas modellen med
4-5 gånger sin egen vikt.

Det betyder,  att modellen i en sväng med ovanstående belastning
ska producera 4-5 gånger mera lyftkraft ! Då förstår ni vikten av,
att hålla farten i en sväng.

Samtidigt med att modellen kräver mer lyftkraft, så kommer
hastigheten att bromsas upp, på grund av priset du får betala
för den ökade lyftkraften.

Priset är ett ökat  lyftkraftsmotstånd , vilket du betalar med
hastighetsminskning. Detta motståndet kallas det inducerade
motståndet.

Så att man upplever,  att modellen i en brant sväng vill klippa
in i en spin är en naturlig följd av det,  jag relaterade ovan.
Så håll farten i svängarna.

Så här räknar du ut G-kraften i en sväng och det kan gälla
vilken farkost som helst:

Hastigheten i meter per sekund upphöjt till 2, dividerat
med svängens radie i meter. Detta värde ska du dividera
med Accelerationen som ju är 9.81 meter per sekundkvadrat.

Då får du G-belastningen på din modell.

Alltså för Pärs modell:

Han flyger med 120 km/timman = 33 m/sekund. Radien på svängen 25 m.

33 x 33      = 1089       = 43.56        = 4.27 G      

 25                  25              9.81

Ja, så här går det till.

firade jag och Pär Lundqvist lite inofficiellt i dag.

1972 var jag med Pär och  några andra flygare, när de åkte ner till HH för att flyga hang med sina modeller.

Jag visste sen tidigare,  som varande mycket aktiv fullskalasegelflygare , hur ett hang funkade, men för modell, det var ett okänt kapitel.

När vi kom upp på det höga hanget vid Hovs Hallar, det är 90 meter högt, tänkte jag,  att de tänker väl inte slänga ut sina modeller där…?

Jodå, modellerna åkte ut och det blåste inte mer än 2-3 m/sekunden nordlig vind, men modellerna flög, ska vi säga, majestätiskt. De för sin tid typiska segelmodellerna var ju mest Graupners Cirrus och liknande termikkärror. Det var oerhört imponerande på mig och denna första titt på hangflygning kom att sätta djupa spår i min modellflygsjäl och prägla mitt modellflygintresse.

Under dessa 40 år har jag flugit där kontinuerligt. Hur många gånger jag varit där ? Antag jag varit där 25 gånger om året: Det blir 40 x 25 x 100 km = 10000 mil ! med bil………eftersom jag har just 100 km fram och tillbaka från Halmstad.

Men det bryr jag mig inte om, för jag har fått så många upplevelser och jag vill inte vara utan någon ! De har varit roliga med underbara flygningar, när man byggt en välflygande modell och det har varit mindre bra, när man skrotat. Men jag har aldrig tappat intresset och viljan.

En fin upplevelse var 1994 när en kaskelott passerade 500 m utanför Hovs Hallar. Det var stilla i luften, så jag kunde inte flyga, utan jag fick sitta och spana på hav och natur. Senare kunde man se bilder på valen fotograferad i danska farvatten. Det är inte helt ovanligt med val i våra vatten. Vi har ju bland annat tumlaren allmänt förekommande på Västkusten hos oss.

Jag är sådan, en doer. Jag kan inte sitta hemma och prata mig igenom ett wannabe-modellflygliv, jag måste uppleva i verkligheten.

Hur som helst, så hade vi bestämt att åka ner idag , eftersom yr.no lovat nordväst med dragning mot väst under eftermiddagen ca 3-7 m/sek.

Pär har en Banana,  som han just bara provfluget på mindre hang, så för honom var det en revival att komma ner till Segeltorpshanget,  som ligger just söder om det höga hanget på HH. Bananan är en modell med 150 cm spännvidd, ganska lätt och mycket spröd !

Jag hade tagit med min kära Arrow nummer 1, som hängt med i 9 år ! Det är oxå en modell med 150 cm spv och som har mycket bra prestanda. Jag har flugit denna modellen flera hundra timmar. Dock idag flög jag inte bra, då jag programmerat om modellen lite på känn ocj ej brytt mig om att programmera in utslagsbegränsningar.. Det visade sig att roderutslagen var alltför stor, så gången i luften blev lite utan flyt. Dessutom var den baktung på grund av ackbyte till mindre kapacitet. Men den pep ändå på bra. Kolla i kommande videosnutt.

I både Pärs och min modell hade jag satt på en minicam med HD-tagning för att kunna dokumentera flygningen. På min modell hade jag en Nyckelringskamera #16 och på Pärs modell min nya riktiga HD-cam, som är lite större än #16-kameran. Vikten är 30 gram, men den extra vikten har man igen på filmkvaliteten.

Jag videofilmade Pärs flygning ganska utförligt. Pär tog lite video på mig oxå. Jag lägger upp ett par filmer här , när jag redigerat färdigt .

Kameran jag hade satt på min Arrow  med kardborreband och jag hade satt tape som extra säkring. Enligt lagen om allts dj-lighet, så gled eltejpen upp framför objektivet,  så det var täckt till 90 %. Så den filmningen sket sig.

Vad gäller förhållandet på hanget i dag så var vinden ca 4 m/sek lite snett på från väster, vilket gjorde, att man inte kunde flyga optimalt och få ut 100% från hangets förmåga, jämfört med om vinden legat exakt på kanten. Det var oxå väldigt turbulent vilket medförde,  att landningen bakom hanget in i kantrotorn,  sållade agnarna från vetet bland flygarna.

Här kommer i alla fall ett 80-tal bilder. Dels direkt i inlägget, utan att komma i exakt ordning och dels i ett galleri undertill.

Kvaliteten i galleriet är inte över sig, men det ger er en idé,  hur hangflyg går till.

         Pärs Banana ligger i grönskan beredd…..kolla de stora skevroderna.

….liksom min Arrow 1 är oxå beredd….

      Pär Lundqvist. Hangflygnestor och personlighet. Min flygkompis sen 40 år tillbaka.

                                                          Om vi har bråkat..? Det gör vi ofta. Annars kan man inte vara vänner !

  Banana. Modellen heter så på grund av kroppens krökning.

    Horisonten blev visst lite sned…….men huvudsaken det flyger.

     Hallands Väderö som bakgrund

   En något manipulerad bild. (zoomad).

En sväng med 90 gradig bankning. En rätt anlagd sväng på hang ger en fartökning.

Vad man ska ha i åtanke är, att om man gör en sväng med 5 G lastfaktor, då ska vingen skapa 5 gånger mer  lyft !

Lyftkraft betalar man med ökat motstånd, vilket ger hastighetsminskning. Det

är därför viktigt att man drar “lagom” många G i svängen. Drar man för hårt i spaken, kommer modellen att

överstegras, då vingarna tappar förmågan att producera lyft. Resultate blir en snaproll in i en spin eller

som man oxå säger autorotation.

  Efter en sväng gäller det att malla in sig i bästa lyftet, som är i kantrotorn.

                                                             Med tanke på vad jag skrev vid förra bilden, förstår ni,  varför man ska göra en kontrollerad sväng,

                                                             så man kommer ut ur den med rätt kurs. Här är Pär ur kurs och är på väg in mot kanten igen.

          Tänk om man hade haft en sån här modell på ett SM 1980…….

Bananer i horisonten….

  Pär djupt koncentrerad, för det måste man vara vid sådan här flygning, rattande sin hembyggda

                                                           Single-Stick radio, hopplockad av diverse isärplockade sändare. Kolla hur han trär in handen bakom

                                                           radion och hur han med den handen reglerar throttel eller klaff. Skev i spaken och i toppen sitter sidoroder.

  Bilderna på mig själv har jag klippt och dragit upp från en video. Men det är ju ändå,  inte så

                                                               mycket att se på ….

             Min 9 år gamla Arrow. Klumpen i nosen på ovansidan är en liten HD-videokamera.

                                                         Sitter fast med kardborreband och orsakar turbulens på höjdstyrverket. Bilden klippt ur video.

  Från kullen eller platån under modellen brukar vi starta när vi flyger skärm. Bild klippt ur video.

  Bananan har oxå en kamera på nosen. Det är min nya suveräna MiniHD-videocam !

                                                         Om någon är intresserad av en kamera, kan ni maila mig, så ska jag skicka info och 

                                                          adressen till firman , där jag köpte den. Den kostar ca 50 Dollars                                                        

   Pär Lundqvist bild 1.

       Bild 2.

  Bild 3.

     Bild 4. Förr i tiden trodde vi Pär skulle ramla omkull, när han lutade sig då han svängde

                                                             sin modell.

          Ett skimmer runt Bananan

  Detta är modellflyg, tycker jag !

        Pär flyger rote med en trut.

Något sticker upp ur växtligheten…..

Här syns dels kameran tydligt och kroppsformen som  förlänat planet dess namn.

        På väg ner i spat eller ????

        Modellen tillhör fortfarande de högpresterande på små och medelstora hang.

                                                           Den har bara en sak, som ligger den i fatet: Det är väldigt spröd. Går lätt sönder vid ovarsamma

                                                           landningar, som tillexempel här på HH, som har synnerligen svårlandad terräng.

         Sista vändan  säger Pär och drar lite extra….

    Här har modellen hittats i spannmålen. Det är svårt att hitta en modell i sådan

                                                               vegetation vi har bakom hanget. En pipare rekommenderas i modellen.

   “Jaha, det var det “, sa Pär och tog det långabenet före det korta över de elektriska staketet.

En annan gammal man ska hiva ut sin Arrow.

      Jag krossade en ledkapsel i höger armbåge i en skärmflygolycka i Alicante för ett

                                                                år sen och har med hänsyn till den sämre kraften jag nu har i armen beslutat,  att i alla fall momentant

                                                                hålla upp med skärmflyget. Men jag blir bättre och bättre, så det lutar åt.  att jag börjar igen om

                                                               något år.  Men jag kan hiva iväg min modell i alla fulla fall !!!

                                                               Kameran på nosen……..endast filmande svart BilTematape som glidit upp över objektivet……

Den gamle, havet och hans modell.

     Varför jag har kepsen så fjantigt ? Den blåste bara av, då den satt rättvänd.

I galleriet här under finner ni alla bilder jag fixat från dagens flygning. Klicka på “PicLens” så kommer bilderna som ett bildspel !

[nggallery id=88]

Som sagt, jag ska redigera några filmer. Dels från ombordkameran i Pärs maskin och dels video från min riktiga kamera, som ganska tydligt

visar hur våra modeller och hur vi som piloter flyger.

Här är en ombordfilm från Pärs modell. Jag hade tyvärr valt lite fel inställning på kameran, så ljusa era skärmar lite, så blir det mer njutbart.

Onboardcam on a Banana slope soarer from mats strömberg on Vimeo.

Här är en lite längre video tagen från marken:

Mats och Per Hovs Hallar 1. september 2012 from mats strömberg on Vimeo.

mats