Kategorier
Old Timer flyg

SVENSKA MÄSTERSKAPET I OLDTIMERFRIFLYG……

 

avhölls torsdag-söndag på  Rinkabyfältet

 mellan Kristianstad och Åhus.

 

 

Tävlingen arrangerades av Sveriges  Modellflygares  OldtimerSällskap som vanligt.

Hörsammat kallelsen hade piloter från Sverige, Finland, Norge och Danmark gjort och mött upp. Rinkabyfältet är ett stort öppet militärt område, som har möjligheter till förläggning och med en fin matsal med alla audiovisuella hjälpmedel. Platsen är mycket välordnad och möjliggör flygning i stort sett oberoende av vindriktningen.

Väderläget karakteriserades av passerande kallfronter, som gjorde det blåsigt. Fredag, lördag ca 4-5 m/sek och söndagen upp till 8 m/sek. Inget regn, mer än på söndagmorgonen och mycket varmt fredag, lördag.

Trots vinden gick tävlingen bra att genomföra med god vilja och humor. En och annan vinge knäcktes på söndagen, men som  det heter, sånt händer.

Jag väntar,  tills jag får resultaten på papper,  så ska jag redovisa dem.

Jag tog en stor mängd bilder och jag kommer att redovisa dessa i lagom stora portioner. Förr har jag redovisat bilder dels direkt i blocken och dels i ett bibliotek som är klickbart. Nu kommer jag att redovisa allt i större storlek direkt på bloggen, därför bilderna i biblioteket är av för dålig kvalitet,  enligt mitt sätt att se det.

Bilderna kommer utandjupare  kommentarer vilka kommer att kompletteras senare.

Idén med mina bilder är att de ska skapa en känsla hos betraktaren, vad friflyg med OT-modeller är.

Här kommer det bilder från fredagen så håll tillgodo !

Bilderna är från klassen:

Klass OT-RC III. Alltså radiostyrda modeller. Regler hur modellerna ska vara beskaffade, kan ni läsa om på SMOS hemsida:

http://www.smos.info/

Inte direkt ett flygplan, men jag ville visa, att trots torka växer blommer och blader på fältet.

    Martti Bogdanoff till höger håller modellen, Vagabond,  inför motorstarten.

   Marttis klassiska maskin “Radio Queen”.

Oldtimerflygare är inte konservativa, man får använda moderna elmotorer.

    Två av vår gäster som kom från Finland. Piloten i ljusa långbyxor heter

                                                                   Boris Borotinskij och är förutom modellflygare också operasångare.

Efter provstart med den eldrivna modellen.

Martti kastar kompisens kärra.

Hur ska detta sluta”? tänker Marrti.

  “Kan bli en hård landning”……

  Men det klarade sig, modellen kom ner utan skador.

                                                                     Första tävlingsstarten. Modellnamn och och annan fakta kommer sen.

                                                               Är det en gammal OS .35 ? Som jag minns som ett oljesprutande och bränsleläckande skrammel-

                                                               verk. Denna motorn funkade ua emellertid……efter viss möda.

                                                                  Piloten, Thomas Johansson ganska fokuserad på landning eller…….

                                                            Lite för hög fart kanske, för han skulle landa på gräset…

                                                                Modellen mycket lätt och flög bra. Klädd med plastfilm…..är det som att svära i kyrkan

                                                                för en OT-flygare, eller är det en anpassning i tiden ?

                                                                     Nu gäller det att få vingarna parallellt med marken ! Kolla sidorodret !

                                                                  Jo, det går nog…

                                                                  En bra landning blev det.

                                                              Bunkring av LiPo-power.

                                                                   “Upp ska du” !

                                                                 …and finally cruising the skies !

                                                                      Nu ska radio drottningen i luften….

                                                                Marttis Radio Queen på väg.

                                                                  Martti djupt koncentrerad på sin modell.

                                                                 

                                                                    Just innan sättningen.

                                                                   Thomas  fru, Birgit, dokumenterar mannens landning.

                                                                Martti satsar så han nästan flyger ur skorna….

                                                              ….och resultatet av starten blev ju bra.

Nästa post från mig blir också från fredagen och avser A,A2 och  F-Klassisk.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JAG FATTAR INTE HUR PÄR LUNDQVIST……..

 

…..kan ha en sådan förmåga

      att hitta borttappat eller bortfluget….

För en vecka sen ungefär fick jag stopp i mitt sidoroder, när jag flög vid Tjärby. Avan gick in i en ganska brant sväng över en åker med Lucern, som var mogen att tröska.

För att få ner farten drog jag full broms och full höjd, så modellen singlade ner under kontrollerade former i åkern.

Som jag beskrivit tidigare, var det mycket besvärligt att gå i lucernen och det visade sig, när jag hämtat modellen, att jag tappat huven.

Häromdan när jag flög där, gick jag ut på den före detta lucernåkern, då den var nyskördad, för att leta efter huven. Chansen fanns ju, att jag kunde hitta den.

En halvtimma rände jag runt utan resultat.

I dag flög jag och Pär på plats och jag sa, att du som är bra på att hitta sånt som försvinner när vi flyger, ska vi gå ut och se, om vi kan hitta min huv?

Pär följde med och med rak kurs ut på fältet och efter 1 minut hade han hittat huven……..Ofattbart att han gick rätt på den och jag som sprungit runt i en halvtimma på samma plats utan att se den. Jag kan inte annat än buga mig.

Jo, det var så sant, vi flög också nåra timmar i det utomordentligt fina hang- och termikvädret.

Så här får ni stå ut med bilder:

    Pär stöttar en av stenarna på gravfältet…….eller tvärtom…..

     Pärs rc-ifierade friflygmodell

Mycket ormvråkar i luften

Hangflygning på låg höjd under tidvis turbulenta förhållanden kräver sin man !

    60 år sen modellen konstruerades.

Kolla sidorodret på modellen !

Vacker modell

      Varför det är roligt att flyga på detta hanget ? Man har modellen nära sig hela tiden !

Det gäller att hålla undan för tallarna…både jag och Pär har erfarehet av

                                                                landningar i toppen på tallarna.

     …just cruising on…

  Som sagt, mycket ormvråk. Kan hända de är på gång för flytten söderut.

                                                                  Men jag tycker den 7. augusti är för tidigt. 

Pär marscherar med taktfast steg ut i åkern där jag tappat huven.

Att ta det långa benet före det korta….

                  …för att hitta min Ava-huv !

    Denna lilla örten hittade Pär också. Blomman ca 8 mm stor.

          Den gamble hangflygaren görande det han helst vill.

                HyperAvan. Alltid lika välflygande och estetiskt tilltalande.

Man gör så gott man kan i alla fall.

Pär rattar min Ava.

45 års rc-erfarenhet, 65 års modellflyg- och byggerfarenhet.

Huven Pär hittade.

 

 

mats

Kategorier
Okategoriserade

SPÅR FRÅN ……

                                                 

……..en som inte kunde bestämma sig

 

      eller en vars hjärna gått i baklås…?

 

mats

Kategorier
Segelflyg

THE NEVERENDING THERMAL…….

 

….är det för mig i detta fina flygväder !

 

 

När jag satt i min bil på väg in till stan och min lägenhet tidigt i morse, kunde jag ju inte låta bli att kolla vädret. Det såg ut att kunna bli en fin dag för termikflygning, då vi kunde förvänta en liten kallfront under tidig förmiddag. En kallfront i det väderläget vi har nu, innebär i regel mycket labil skiktning på luften, vilket ger de bästa förutsättningarna för termik.

Men, överla jag med mig själv, jag har ju flugit massivt mycket termik i sommar………men eftersom jag alltid är flygsugen och beredd att ta det arbete som krävs för att komma ut med modellen, så beslöt jag att åka ut med min gamla Ava.

Först emellertid, tog jag en tripp till Hökafältet, där jag i ensamt majestät flög upp de två batterierna jag hade till min Sparky 400.

Det kom några modellflygare från Växiö RC-Klubb och jag informerade om fältets historia och annat de ville veta.

Växiöklubben har starkt stöd av kommunen och man kommer troligtvis att förlägga, fullskalasegelflyg, ultralätt flyg och modellflyg på samma plats. Kommunen stöttar detta projekt. Det är en bra åtgärd för att öka föreningarnas chans att överleva och stärkas.

Nåväl, efter lunch bar det iväg med Avan till segelflygfältet. När jag närmade mig såg jag att det var ca 3/8 Cu och molnbasen var hyfsat hög.

SÅ efter montering bar det iväg. En stol placerades i skuggan och med varion som pep 4 m/sek i stig kunde inte modellflyglivet vara bättre !

Efter att ha klättrat till 100 m trimmade jag min Ava eftersom jag hade bytt servo till mitt höjdroder. Det nya servot var 10 gram tyngre. Det gjorde ett hack på trimmen i planflykt. Sen flög min modell lika vältrimmad som förut. Vill du kolla din Ava om den flyger som den ska så låt den glida med relativt hög fart. Trimma stabben så modellen bibehåller glidvinkeln. Då ska, om tyngdpunkten ligger rätt, det inte uppstå någon stall utan glidet ska vara jämnt.

Vill du kolla ytterligare på ett sätt om den är i rätt trimm, är att kurva brant i termiken. Ligger den kvar, förutsatt du använder dina roder på rätt sätt, då är det ok.

Du kan kurva mycket brant med din Ava. Den har utomordentligt goda egenskaper. Men det tar tid att ta fram dem och lära sig hantera dem.

Jag skriver detta efter sammanlagt mer än 400 timmar i luften med olika Avor.

En sak till ville jag testa och det var min failsafe. Nån gång måste man våga göra det på bra höjd för att utröna om modellen gör det jag ville den skulle göra.

Så på 120 m slog jag av sändaren, när modellen var över en stor lätt överblickbar havreåker. Modellen gick i failsafe och efte ett varvs rotation hade den stabiliserat sig i en ganska tight sväng med full broms aktiverad och full höjd. Sidoroder var ca 25 %.

Modellen roterade ner perfekt och för den goda sakens skull fick den rotera ända ner till havreåkern. Jag slog på sändaren och connectade till mottagaren direkt.

Sen ut i åkern, vilket inte var långt och hämta min oskadade modell.

Känns bra att failsafen funkade !

För att göra en lång historia kort, så flög jag 2 timmar och en kvart i termiken, som blev bättre och bättre.

Klockan 1500 landade jag och plockade i sär modellen och åkte hem via Pär Lundqvist i Veinge, då jag skulle ha info om SM i OT på Rinkabyfältet till helgen.

Här kommer bilder…….

Så här såg Cumulusmolnen ut med en hätta av iskristaller.

Ännu ett moln

   Avan efter att jag hämtat den i åker

    Det är svårt att både flyga och plåta samtidigt….

   Den bästa termikmodell jag haft: Olika versioner av Avan från Wladimir Models i Ukraina.

     På väg till nästa blåsan efter FailSafetesten

 

   Kärran på marken efter sista flygningen.