Kategorier
Airshows

P-51 MUSTANG OCH SUPERMARINE SPITFIRE

För att lugna nostalgisuget kommer här lite bilder

om två ovanstående flygplan.

 

 

 

 

 

Från mitt flyguppvisningsarkiv har jag hämtat fram lite bilder på flygplan som
konstruerades för mer än 70 år sen. På flyguppvisningen i Växjö fanns BilTemas båda kärror med.

De flögs vårdat utan överdrifter, vilket måste ske med dessa värdefulla plan.
Att flyga en Mustang lär kosta i total drift ca 20000 kr per flygtimma…

Vill ni veta mer om dessa planen är det ju lätt att googla och få oändligt med fakta.

Det jag kan stå till tjänst med är bilder och här kommer de:

Här kan man se vilken enorm propeller planet har. Mycket hk kräver stor propeller.

Undrar vad som hänt om Mustangen hade haft Spitfirens vingar  ?

I de senare versionerna har ju Mustangen en frisiktshuv. Skapade dock problem om man slog runt, då piloten var ganska oskyddad.

Piloten berättade att planet har en väldig stigförmåga.

P-51 Mustang byggdes i 15586 exemplar i USA.

Ser det bra ut, brukar det flyga bra också.

Landning. Brett ställ gör flygplanet  hanterbart på dåliga fält vid start och landning.

Spitfiren lättar med tillbakaskjuten huv.

Det vackraste militärplanet med propeller nånsin.

Nu har piloten vevat fram huven.

Den typiska vingkonfigurationen med ellipsformade vingspetsar.

När piloten flyger gungor uppstår det typiska Merlinmullret från motorn.

Upp i en looping

…och en snabb förbiflygning.

Tycker ni bilderna är suddiga ? Jo det det blir så när man står väldigt långt bort och fotograferar.

Det kommer mer från uppvisningen, håll ut.

mats

Kategorier
Dagens snespark

RÖDA OM NÄSAN…

…eller saker och ting är inte alltid,  vad man tror.



Det fick ju de 75 miljöaktivisterna erfara, som hade åkt till Antarktis med det ryska fartyget
“Akademik Sjokalski, i akt

och mening för att protestera mot det aktivisterna kallar “Den globala uppvärmningen”.

Tyvärr gick det ju inte riktigt protesterarnas väg denna gången….

Som väl de flesta vet, sitter deras fartyg infruset sen  en vecka innan jul i isen….här kan
man tala om  ett kyligt uppvaknande.

Temperaturen i Antarktis har under vintern varit ovanligt låg. Det  är sommar nu på
södra halvklotet,  vilket väl  borde borgat för shortsväder….

Nu skall de som kallas forskare evakueras med helikopter. Visst,  det är miljövänligt….
Undrar vem som betalar helikoptern ?

Källa till det jag skrivit: BBC World Service m.fl.

Läs hela story här:

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2531159/Antarctic-crew-build-ice-helipad-help-rescuers.html


Kategorier
Hangflyg modell

GREAT PLANES SPIRIT ELITE

Min senaste modell

är efter ett frenetiskt arbete

klar  att testflygas.

 

 

 

Eftersom jag alltid är kroniskt flygsugen och jag efter intensivt jobb fått modellen klar,
lyckades jag mobilisera Pär Lundqvist att hänga med till Tjärbyhanget för en provflygning.

Pär åkte med som fotograf, så det skulle finnas nån bild på modellen om utifall att…..

Vädret var molnigt med byig vind 3-8 m/sek och vinden låg ganska snett. Ca 25 grader från syd.
Rätt vind är väst med lite dragning på nord. Nåväl jag monterade min modell i väntan på Pär.

Enligt  lagen om allts dj—ighet så var det trubbel med strömsladden från acke till mottagare.
Hur mycket jag än tryckte och drog funkade det inte

. Men….då får man improvisera. Bort med kontakterna, skala kablarna, tvinna ihop kardelerna
och tejpa ihop och isolera med Pärs tape. Nu funkade allt.

Med allt,  menar jag sidoroder, höjdroder, skev och klaff.

Så ut för att starta i den byiga vinden. Modellen är lätt och har 2 m spv. Profilen är  ganska hyfsad,
så modellen står inte som en drake i motvinden. Jag ser modellen som en ren segelmodell.
Jag tror inte,  jag kommer att elektrifiera den. Spiriten blir perfekt på Tjärby, Tönnersa eller HH, 
om vinden där är svag.

Efter utkast märkte jag ju omedelbart,  att lyftet var inte bra. Den kyttiga och sneda vinden gjorde
att hanget inte fungerade på något sätt optimalt. Men, har jag kört ut för att flyga, då gör jag det.

Planet flög helt utan,  att jag behövde röra trimmarna. Modellen hade jag hängt upp och vägt
av hemma och jag tyckte CG  var bra. Pär ansåg,  den skulle ha mer bly i nosen, men det är svårt
att döma, när förhållandena är, som de är.

Jag flög i en kvart och testade olika saker. Modellen är mycket vändbar i luften, vilket är bra, 
om man kurvar termik i trånga blåsor. Vad gäller aerodynamiska bromsar,  har jag kråkbroms
med skev och klaff. Sidoroder har jag mixat med skevroder, Funkade mycket bra.

Efter första flygningen, som skedde med min Mobiuskamera på nosen som filmade video,
startade jag igen. Förhållandena var ännu sämre nu, så efter 10 minuter landade jag.

Som ni ser på bilderna,  är inte ytorna just vid kanten så där super att landa på.
Där finns stenar och träd.

Men jag var envis, ställde modellen mot vinden just vid kanten, drog full broms och tänkte jag
skulle balansera ner mig med hjälp av bromsarna. Allt såg ut att gå bra,  tills jag var en halv
meter över marken, då modellen togs av en vindby, trycktes bakåt mot ett träd, varvid jag
var tvungen att göra en skarp undanmanöver. Vid denna branta sväng fick vinden tag under
ena vingen och modellen hjulade på marken.

Såg inte bra ut, Pär sa ju klart genast: “Man ska aldrig göra sista flygningen”…..
men efter besiktning var det inte så farligt. Ena vingspetsen, alltså de yttersta 5 cm bröts av och fenan lossade.

Tråkigt på en ny modell, men allt går att laga, vilket jag gjorde omedelbart, då jag kommit hem.

Nu är fenan tillbaka och dess fäste förstärkt. Vingspetsen är lagad och restaurerad, så den är
finare nu än förut. Vad som återstår är att klä spetsen med röd Flitecote, som jag ska fixa.

Hursomhelst är jag efter 25 minuter i luften mycket nöjd med modellen. Den kommer at
t bereda mycket flygglädje,  det är jag säker på.

Fast jag funderar på en modifiering. Att öka spännvidden från 2oo cm till 280 cm med et
t par nybyggda vingar, det tro jag modellen hade tjänat på. Likaså att jag skulle taperera
vingarna mer

Efter flygningen åkte vi ner till havet för en liten fotosejour.  Vi såg då,  att ska man provflyga
en hangmodell i sydvästlig vind, då ska man göra det omedelbart norr om Lagans mynning.
Där hade det varit perfekt i dag för min  Spirit.

Men mer om det senare.

Här kommer bilder och alla bilder på planet i luften har Pär tagit.

Min Spirit innan flygningen. Om ni kolla vänster vingspets, så var det där skeven slutar som det bröts av.

Pär – Spirit – Mobius actioncam på nosen

Klart Pär är så här glad, när han får hålla en fin modell…

Här sätter den gamble hangflygaren fart…

..för att få ut modellen med bra energi.

Här svävar  Spiriten buren på turbulent  och sned vind.

Om det finns träd…….sure !

Under de omständigheter vi flög idag, var det inte lätt, det kan jag lova !

Man ser att denna konstruktionen är modernare i linjerna, om man jämför med till exempel en Blue Phoenix

En av orsakerna till dess goda egenskaper är stora roderytor, stor stabbe och rejäl fena med sidoroder.

Full klaff ner nästan 90 grader, som jag använder som termikbroms är det tänkt. Kniper det kan jag fälla ut full kråkbroms också.

Planering för landning….

…alltid ett äventyr under rådande omständigheter…

…men med fulla roderutslag och full klaff gick det bra….denna gången.

mats

Kategorier
Okategoriserade

ÄR DET SLUT FÖR HÖKAFÄLTET…….

…kan ju vara det, om man tar del av den information,

 

som finns på föreningens hemsida.

 

 

Enligt informationen från Hökaklubbens hemsida:

 

“Som många redan uppmärksammat på FB måste vi flytta från vårt flygfält.

Anledningen till detta är att det finns långtgående planer på att bygga industrier på vårt fält.

Från Teknik och Fritid har vi fått informationen att inom två år är vi tvungna att flytta, det finns
ett förslag på nytt fält i Kårarp utanför Kärleken. Länk. Fältet och läget är väldigt bra,
det som kommunen inte har tänkt på är att det går en 130kV kraftledning rakt genom flygområdet.

På styrelsemötet den 19 december togs beslutet att detta fält inte är en rimlig plats för oss att vara på,
såvida inte de vill flytta på kraftledningen (inte troligt).

Vi har letat själva efter allternativa platser och det finns ett fint fält som ligger ca 600m från vår
nyvarande fält i riktning NV och på andra sidan järnvägen. Länk

Christer P har kontakten med Teknik och Fritid, han har informerat dem om vad vi tycker.

Så fort vi vet mer kommer det komma in på denna sida. ”

Alltså inom två år ska vi vara väck från nuvarande plats, där vi varit i sen mars 1976.
Jag tror inte vi kan påverka detta beslutet,  utan vi har att agera utifrån det reella läget.

Att kommunen lägger några som helst moraliska aspekter på vägran att förnya arrendeavtalet,
tror jag inte   en sekund på. Sen undrar ju jag personligen, vad för industri som ska byggas just där.
Med tanke på att grundvattnet står en halv meter under markytan, kommer det att kräva mycket
markberedning och ballast för att kunna bära byggnader.

Det föreslagna området på andra sidan järnvägen känner jag väl till efter att ha sprungit där
mycket under åren och letat bortflugna modeller. Här är om möjligt ännu surare än på vårt
nuvarande område.

Är jag inte felunderrättad…arrenderas dessa markerna av bröderna Sandberg.
Om det är så, måste ju deras arrende sägas upp av kommunen, för vi ska få överta det på föreslagen yta.

Ska man ha ett fält där, får det ju läggas ut mot E6/Fylleån för att dels undvika det suraste
stället och dels kunna få en hyfsat fri inflygning från sydväst. Problemet är också att det finns ingen väg där.

Att anlägga en bärande bomberad grusväg…kostar kulor i  dag. Transportsträckan till denna
platsen är 3130 m längre, om man mäter från avfarten vid Pilkington till dungen. Man måste ju
köra via Trönninge och den lilla vägen längs järnvägen.

Fältet kommer att ligga nära E6 och Fylleån och vi blir granne med fågelskyddsområdet.

Om vi skulle få arrendet på denna markbit,  så är min åsikt,  att det enda vi behöver ta med är
containern med gräsklipparen.  Behåll traktor och betesputs när vi lagt så mycket pengar på
grejerna, försök hitta en uppställningplats för den, där den kan stå,  då den inte används.

Vad gäller fältet som sådant, så får man se på vilka resurser vi har, både vad gäller pengar
och viljan att arbeta med en nystart.

Jag tror inte  på asfalterade banor här, för det skulle kosta en förmögenhet. Vad det kan bli ?

30 x 100 m gräsbana.

Fixa en enkel parkering. Inga speciella depåer, taxibanor och annat som drar resurser och
måste skötas. Det måste bli enkelt både att sköta och flyga.

Ja,  det är bara lite funderingar,  från en som varit medlem sen 1972 i Hökaklubben .

Jag tycker,  vi ska flytta så fort som möjligt.

Naturligtvis ska styrelsen förhandla med kommunen för att försöka utverka hjälp vid
flytten och kanske få hjälp med  markarbetena.

Men jag tror inte vi får det.

Kommunen äger mycket mark längre in, på andra sidan Pilkington. Man kanske skulle kolla där ?

En annan fråga är om 130 kV ledningen vid Kårarp, är det omöjligt att få den flyttad ?
Jag menar har någon talat med kraftbolaget ?

Det finns ju nåt som heter FaceBook, som jag inte kan läsa, för jag är i den lyckliga situation
att inte vara reggad där. Därför är det, som det sägs, viktigt  att all ny reell information till
föreningen läggs ut på hemsidan,  så medlemmarna kan vara orienterade.

Jag hittade lite flygbilder i mitt arki, v som visar platsen på andra sidan järnvägen.

Den förlängda vägen till ett nytt fält. Den blå linjen är 3130 m lång.

Här har arrendatorn just kört första vallskörden.

En överblick.

Här får man en uppfattning hur ett eventuellt fält skulle ligga i förhållande till E6 och Fylleån, samt hur ganska nära dungen ligger.

ENligt min personliga uppfattning den enda möjliga platsen för ett flygfält, med hänsyn tagen till  grundvattenproblemet.

 

 

 

.

Dungen och det finns ingen väg ut på åkern.

En överblick.

mats

Kategorier
Okategoriserade

JAG MELLANLANDADE VID…

…Ålleberg Modellflygklubbs fält idag.

 

 

 

Jag hade ett ärende till Västgötastaden och passade på att besöka fältet, som föreningen stolt kan säga
att det är helägt av föreningen. Ingen risk för uppsägningar och annat, utan man vet vad man har.

Det gör ju att en förening kan planera på lång sikt med säkerhet utan ovisshet.

Fältet har varit i drift ett par år och mycket återstår att göra, men det kommer.
Eftersom jag körde förbi och hade en modell i bilen flög jag en sväng och tog lite bilder.

Nu ska ni veta att det var dimmigt och väldigt mörkt när jag fotograferade.
Därför kan man ju inte säga att bilderna gnistrar….det blev som det var möjligt.

Efter fältet körde jag en runda om  Ålleberg,  där berget var pudrat ett tunt snötäcke.
Temperaturen vid foten av berget var 1 C. När jag kom till Halmstad var temperaturen 4 C.

Hemresan skapade inte mycket dramatik mer än att jag hade sällskap med en ung älgtjur 200 m.
Jag tog fram min kamera och bara tryckte och det blev några bilder. naturligtvis hann jag inte
justera slutartiden, så bilder blev oskarpa. Men ni ser det är en pinnatjur med horn som cykelstyre.

Som vanligt tänker jag trötta ut er med bilder så håll tag…

Delar av Ållebergsklubbens ägda fält. Nu efter regnet surt, men dikningsarbete pågår.

Klubbhuset och en förrådscontainer. Enkelt och det räcker för flygverksamheten. Inga taxibanor och specialdepåer.

Allt är gjort lättillgängligt för medlemmarna.

 

 

Inga kraftledningar eller höga träd runt omkring.

 

Längst bort i horisonten ser ni Ållebergs profil.

Jo det finns några  mekbänkar…

…där min kamerautrustade Sparky står beredd. Synd det var så dåligt ljus. Det medför att GoPron har svårt att fokusera.

Kan flygfoto bli enklare ?

En liten klubbstuga med det innehållet man kan förvänta.

Mot norr

Öst-Västbanan

Vägen mot Ålleberg till vänster. Jag åkte inte upp för toppen var dimmig.

Ni ser snön har pudrat berget lite. Här var en grad varmt.

På väg hem,  när jag skulle ta en paus vid en plats där varit med och rastat en hunddam som heter PimPim…..så dök denna unga tjuren upp….

Min Sony låg jämte mig i framsätet, så jag bara körde ner rutan och höll inne avtryckaren….

…i hopp om att jag skulle få nån bild. Jag hann ju inte justera tiden, så det blev lite suddigt. Men det var mitt enda möjliga val….

…för hela händelsen tog ca 8 sekunder. Men det är en ung älgtjur med pinnahorn, eller som det säges,  med cykelstyre på huvudet.

 

 

Kategorier
Naturbilder

EN TOM STRAND…

…ser ju ganska ödslig ut om man betraktar den ytligt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kände mig förslöad efter julmat och dålig fysisk aktivitet de sista dagarna ,
så jag  begav mig  till stranden för en långpromenad och för att få lite bilder och intryck.

När jag kom fram fanns det konstigt nog inte en människa där.
De kanske såg på tv…eller knappade på datorn….eller fipplade på mobiltelefonen….jag vet inte.

En strand, som normalt sett inte har någon växtlighet, skapar om det inte finns människor där en
formidabel tomhet, speciellt en sådan dag som idag, då havet låg blankt.
Det blev  bara en stor jämn, tom yta.

För min del spelade det ingen roll. Att promenera på denna stranden är synnerligen givande på alla sätt.
Jag ser hela tiden nya saker, eller ska vi kalla det objekt.

När jag gått nästan hela rundan och var på väg tillbaka, hade det kommit ett par människor med sina hundar.
Naturligtvis hade man släppt sina hundar lösa, vilket enligt flera anslag är förbjudet i  naturskyddsområdet.
Det var inga små mopsar, utan det var en nu populär ras som emanerar från  Afrika. Mer behöver inte sägas.

En del människor anser sig kunna sätta sig över regler, lagar och förordningar som samhället dragit upp.
Säger man till får man till svar: Ja, men vi trodde det inte hade nån betydelse. Eller så säger man att man inte visste….

Det är så att det är hundägaren som är ansvarig.

Ok nog gnällt om detta. Jag vet man kan inte föra ett enmanskrig mot de hundägare som inte sköter sig.

Utan här kommer några bilder, som jag hoppas speglar mina intryck av stranden

Tomt…..men inte innehållslöst.


Havet låg stilla så när som en svag dyning,  som kollapsade mot det utflytande åvattnet.


Att detta är ett alträd det ser jag, men vad ska vi likna det vid…?

En björn som kört huvudet i sanden ?

Efter stormar och högvatten reser alarna på semester via det
vattendraget de växt vid till en av vårt lands bästa stränder.


Denna långnästa varelsen ser i alla fall glad ut


Bara en al…..och jag har gjort stammen mörk med avsikt. Varför ? Jo för att skapa kontrast.


Fast han ligger lite obscent tycker jag eller  ?

Den enda vågen i Laholmsbukten.

Inte var man besvärad av solen, men ibland syntes en blek skiva i skyn.

Mycket snäckskal på stranden. Mycket annat också. När jag var liten plockade jag snäckskal åt
min morfar, så han kunde ge sina höns det för de skulle få fina skal till sina ägg.
Det är det nog ingen som gör i dag i hönsfabrikerna. Har ni sett vad det står på en
del äggkartonger?  “Ägg från frigående höns i bur”. Är inte detta en paradox,
så vet inte jag. Men allt för att blåsa konsumenten. Mina morföräldrars höns släpptes
ut ur hönsgården var dag och kunde spankulera fritt över ägorna. Om de var gladare än
dagens höns ?  Ingen aning, men de värpte jättefina och goda ägg.


I dynbrinken dyker det upp stockar som legat insedimenterade.

Stranden har ju ändrat sig efter hårda vindar och högvatten.
men det är ju inget ovanligt, det har pågått i tusentals år.

En suddig bild på den enda fågeln på stranden.


En fot med världens största liktå…


Frosten låg kvar strax innan 1200

En som sätter näsan i vädret.

Vaedeom…?

Två huvud är bättre än ett eller…

Vet ej vad detta kan vara…

Hundar på stranden

Anslag nummer 1.


Anslag nummer 2.

En ensam ormvråk satt och filosoferade…


Där han satt var ju ganska vackert och rofyllt.

Bilderna har jag tagit med en Panasonic Lumix utrustad med normalobjektiv med lite zoom.

Kategorier
Airshows

NU BLIR DET REAKTIONSPLAN, ELLER REAPLAN…

…som det hette förr i tiden,  innan någon bestämde,

  att det skulle kallas jetflygplan..

 

 

 

Här är nästa block med bilder på plan i luften. Som förut fotograferat vid uppvisningen i Växjö.
I brist på andra modellflygbilder så blir det bilder på stora plåtmaskiner..

Väderläget just nu inspirerar inte till modellflyg. Visst hopp kan vi här vid västkusten ha för
torsdag/fredag, då man i alla fall lovat 2-3 m/sek i vind. Bara det inte regnar….

Men tillbaka till sommaren, för  här kommer många  bilder !

Vill ni veta mera om flygplanen så Googla. Svensk Flyghistorisk Förening har mycket
fakta och likaså Swedish Air Force Historical Flight.

.

Rotate ! Här startar en J 29 med Burner fully lit, som det heter, där motorn konstruerades.

Stället på väg in. Kolla vingarna med sitt “hack”. Vingarna blev modifierade på de senare versionerna.

Klaffen fortfarande ute…när man landade med klaff kunde rollstörningar uppstå och en antal haverier med dödlig utgång inträffade innan man lärde sig hantera problemet.

Man ser det är mest motor…..

Lampan är tänd där bak. Efterbrännkammaren konstruerades i Sverige och gav ett välkommet kraft- och fartökningstillskott.

I luften blir J 29 mycket gracilare.

J 29 har stora likheter med Mig-15 och F-86 Sabre. De byggde ju på samma ide och tyska forskning.

Belastar man planet kondenserar luften på grund av det lägre trycket och ritar streck i skyn

Här landar “Tunnan” och gör en ADB (AeroDynamiskBromsning) med hög nos.

Jag tror många piloter avundas denna pilot som har förmånen att flyga en J 29 !

Lansen startar

Eftersom planet är märkt med F1, bör det ju vara en Lansen Sport, det vill säga J32 Lansen av någon version eller…

Full fart i kaminen..

Dykbromsar ute.

J 35 J Draken ursprungligen tilldelad F 10 i Ängelholm

Lättning och utflygning.

Jag minns när jag i slutet på 50-talet såg en draken för första gången. Omtumlande !

Vackert i luften

Draken hade tre akilleshälar:

Vid överljudsflygning på hög höjd skuggade stötvågorna roderna så man inte kunde belasta mer än ca 3 g.

Svängde man brant, alltså med hög belastning på låg höjd, kunde det inträffa att hydraulsystemet inte orkade manövrera roderna.

Man kunde få planet i Superstall vilket var ett stabilt överstegrat läge. En dubbeldelta hade egenskapen att tryckcentrum flyttade på sig längre sträckor, vilket inducerade superstallen.

Denna är en vy som jag tycker Draken gör sig bra på !

Dubbeldelta… javisst !

Inverterat med fullt ös

Sväng med hög lastfaktor

Här går det några liter bränsle…..

Piloten har med sig reservdunkar med soppa……två stycken under kroppen.

Jag såg en bild på en 35:a där piloten inte fällt ut stället eller fått felfunktion på det och han landade sitt plan på tankarna utan större skador

Här drar piloten några extra g, vilket du kan se på kondensationen av luftens fuktighet på ovansidan av vingarna. Vid belastningen ökar strömningen och då sjunker trycket varvid det blir vattenånga.

Heter för den som vill veta Bernouillis Lag.

Jag hade stavat hans namn fel, men fördelen med internet är,  att vi har språkkunniga människor, som med argusögon övervakar min språkliga behandling…

Här syns oxå kondenseringen.

Här ser ni var på vingen vi har lägst tryck.

Mycket bilder på J35, men jag gillar planet !

Landning med hög nos för att få ner farten under utrullningen..

Som sagt, mer kommer !

mats

Kategorier
Airshows

ÄNNU MERA FLYGPLAN

…fast nu blir det flygande sådana.

 

 

 

 

 

 

Här kommer första delen av bilderna på själva flyguppvisningen. Jag har delat upp det i block 
som innehåller en typ av plan åt gången.

Så här kommer första bunten.

Som jag skrivit förut, har jag tagit bilderna med lös kamera utrustad med ett 375 mm zoomobjektiv.
Det kan betyda att skärpan inte är 100%, men det får duga.

 

Här kommer kärran i en dykning  med smattrande propellerspetsar,
som är nära mach 1. För oss som är äldre och som växt upp med en flygflottilj
där Sk16 fanns, är detta propellerljud välbeka
nt.

Många svenska värnpliktiga som gjorde lumpen på en flygflottilj
har fått sin muckflygning i en Sk16.
Kanske en omtumlande upplevelse beroende på pilotens humör just den dagen.

En tunnelroll, som skiljer sig från en vanlig roll genom att man flyger hela tiden med positiva G.

Rejäla hjul och ställ. Det kan behövas på en trainer…innan eleven fått till landningarna ordentligt.

Rejäl motor hade kärran.

En Pratt & Whitney R-1340-AN-1 på ca 600 hk,  9 -cylindrig stjärnmotor
byggd i 35000 exemplar för olika plan..Maxhastighet nästan 300 km/tim
och max höjd 7500 m

Detta var den standardfärg,  man hade på undersidan,
när planet flögs under slutet av sin tjänstgöring.

Ungefär samma färg som tyskarna hade på sina kärror
under kriget på undersidan.

Sporrhjulet var inte indragbart som synes.

Här taxar kärran in efter väl förrättat värv antar jag…

Focke – Wulftrainern taxar ut.

Jag tyckte planet såg lite “slött” ut i luften. Planet borde haft en 6 cylindrig motor på 250-275 hk
så hade det kommit mer till sin rätt med tanke på sin konfiguration.

…men det ser prydligt ut i alla fall.

File:Erco F-1 Ercoupe CF-NLX 02.JPG

Om man bortser från stabben så tycker jag att Focke Wulfen liknar denna ErCoupe.
ErCoupe var ett märkligt plan då skev- och sidoroder var hopkopplade,
vilket skulle göra det lättfluget. Ungefär som att köra bil.

Läs om det här:


http://en.wikipedia.org/wiki/ERCO_Ercoupe

….och ryka det kan det.

Rollning förbi

De obligatoriska segelkärrorna var ju med…

…och genomförde en lite aerobatisk uppvisning…

…som jag tyckte höll bra klass.

Här starta den rödhåriga ryskan med sin Sukhoi.

“Titta jag kan flyga upp och ner”…

…å jag kan göra en stigande roll oxå..

Hon kör så det ryker…

Flygplanet registrerat i Lettland där det ägs av en lett.

Kniveggsflygning. Med en överstark motor behöver man inte hålla upp nosen speciellt mycket med sidorodret. Som synes.

Sen blev det av misstag med avståndsinställningen en bild på en nordisk kvinna i stället för ett taxande plan.

 

 

Kategorier
Flyghistoria

MERA FLYGPLAN

här kommer flygplanbilder tagna vid flygshowen i Växjö.

 

 

 

 

 

 

 

J 29 “Flygande Tunnan “

Ett rätt bra namn tycker jag.

Planet bygger aerodynamiskt (vingarna) på beräkningar och tester från konstruktionen
av bland annat Me 262, Me P1101 och Ta 183  i Tyskland. Utan denna informationen skulle Saab aldrig
kunnat fått till en fungerande vingkonfiguration. Det andra som planet drog fördel av var
DeHavilland Ghost motorn, konstruerad i  England och licenstillverkad i Sverige..

Det som gjorde J 29 till ett bra plan var helheten. Saab tillverkade ca 661 stycken.
Av dessa havererade 242 stycken…….och 99 piloter miste livet.
Helt häpnadsväckande siffror…men det var ny teknik och utbildning och
urval hade inte kommit ifatt den utvecklingen. I början hade man flera
haverier vid landning, då piloten glömde styra med sidorodret.
Vid landning med klaff kunde man få en girstörning och man försökte
korrigera detta med skevroderansättning, varvid planet klippte och gick i backen.
Lösningen var att lära piloterna att använda sidoroder för att kompensera yaw.
Sen försvann problemet. På vingarna ett hjälpmedel (stallfena)
för att behålla strömningen där man vill ha den under vissa omständigheter.
Ett plan som var likt Tunnan var Mig-15. De hade likvärdiga prestanda
i stort , men Mig-15 hade i hög fart en instabilitet, som gjorde det till en
dålig vapenplattform.

Var tror ni jaktradarn satt…?
Nä ,just det, den hade ingen, utan piloten fick lita på sina ögon eller
radarjaktledarens anvisningar.

4  x 20 mm akan M/47 .

Tre generationers plan.

J 29 är ju inte särdeles stort.

Om man skulle landa….i ödemarken fanns det nödproviant med.

Här ser det nästan ut som piloten gjort en kort  mellanlandning
för att köpa en hamburgare och sen sticka igen. Hjälmen har han hängt på stegen.
Hans fordon är ju en AJ-37 Viggen.

Planet har varit hemmahörande på F 7 Såtenäs vid Lidköping i Västergötland.
På modernare jaktplan har man relativt stor nos, vad gäller diametern,

detta för att få plats med så stor radarantenn som möjligt.

Observera spalten mellan luftintag till motorn och kroppen.

Här syns vapenbalkarna under vingen och utsläppet för motorn med sin spalt.

Här kan man se två saker:

Spalten som används vid reversering av motorn och att planet
är civilregistrerat med beteckningen SE-DXN

En J 29, Gul Rudolf,  från Skånska Flygflottiljen F 10 i Ängelholm.
Som lades ner ca 2002 i december.

Viggen är imponerande. Säkert var stormakterna imponerade av vad
lilla landet Sverige kunde åstadkomma vad gäller flygteknik.

Saablineup

A 32 Lansen.

Ett plan anpassat till svenska förhållanden. Lansen med sjömålsrobot 04 hade kunnat
effektivt stoppa fientliga marinstridskrafters inträngande på svenskt vatten.

Eftersom Lansen var ett  attackplan behövdes dykbromsar i vissa anfallslägen
så det inte gick för fort. Här syns de utfällda.

Överdelen av pilotens raketstol i Lansen. Observera extrahuven navigatören har som skydd.

Vapenbalk och stall-fena på vingen. Det sistnämnda medverkar att hålla kvar strömningen
över vingen under höga belastningar och låga farter. Det minskar alltså risken för avlösning på vingen.

Stabilisatorn där man märkt ut anfallsvinklarna ? Många undrade varför inte
Lansen hade en all moving tail eller stabilator. Svaret från Saab var att den konstruktion som fanns
av konventionell typ fungerade utan anmärkning.Man provade endast en stabbe med mera
V-form men det var endast på ett plan.

 

Kategorier
Airshows

TÄNKA TILLBAKA PÅ SOMMAREN….

…är nåt jag gör när, jag  försöker återuppleva,

vad som gjorde stora intryck…

…som flyguppvisningar.

 

 

 

 

Med denna bild vill jag visa propelleromställningen på en Saab Safir, SK 50.
Safiren har  en constant-speed propeller  och här kan ni läsa,  hur det fungerar.

Info från Wikipedia:

Constant speed propeller är en omställbar flygplanspropeller försedd med en varvtalsregulator
, även kallad propellerregulator.

Principen med en omställbar propeller kan jämföras med växellådan i en bil. Vid låg fart har propellerbladen
en liten vinkel för att kunna hålla ett högt varvtal och ge full effekt på motorn.

Detta motsvarar ettans växel i en bil som kör i låg fart upp för en backe. Vid flygning rakt fram med
normala marschvärden har propellerbladen en större vinkel för att ge bästa effekt från motorn.
Detta motsvarar en högre växel i bilen.

Om ett flygplan ändrar fart i stigning eller plané kommer belastningen på propeller att ändras och
därmed varvtalet och effekten på motorn. För att förenkla arbetssituationen för piloten och även
göra flygningen mer ekonomisk är flygplan med omställbar propeller ofta, men inte alltid, försedd
med en regulator som anpassar bladvinkeln efter motorns belastning så att varvtalet och därmed
effektuttaget hålls konstant.

Det av propellerregulatorn reglerade varvtalet kan ökas eller minskas med propellerspaken som
oftast sitter bredvid gasreglaget i cockpit. Om propellerspaken i ett enmotorigt flygplan ställs i
ändläge för lågt varv kopplas automatiken helt ur. Vid motsvarande manöver i ett flermotorigt
flygplan flöjlas propellern för att ge minsta möjliga luftmotstånd efter ett motorbortfall
.De verkande krafterna för att ändra bladvinkeln i omställningsmekanismen kan variera lite.
En vanlig kombination är att liten bladvinkel ställs in med hydraultryck från motorns olja,
medan stor bladvinkel erhålls med centrifugalkraft från motvikter som sitter på propellerbladen
intill propellernavet. Detta syns på bilden av Safirens propeller.

En De Havilland Tiger Moth är ju alltid värd att se. De börjar bli gamla nu.

Bilden visar två kontraster vad gäller propeller och motor kan man väl säga…

En Christen Eagle aerobatkärra, som nu har ganska många år på nacken
sen den byggdes första gången på slutet av 70-talet.
200- 300 hk motor och toppfart ca 300 km/tim.
Max tillåten belastning +6 g, -4 g
i grundutförande.

Det gäller ju att stabbe och fena sitter ordentligt om man flyger med omväxlande positiv och negativ belastning.

Piloten äntrar sin Focke Wulf FWP-149D. En trainer som flög bra,
men i mitt tycke underpowered.

Den nya generationens flygmotorer, Rotax. En motor som i sina olika
utförande är dominerande på småflygmarknaden.

Tomas från HAB i Ljungby var där med sin turbinmodell.

P-51 Mustang, ägd av BilTema

Läs här:

http://biltema-airshow.se/index.php/sv/flygplanen

Supermarine Spitfire Mk. XVI

Läs här om det:

http://biltema-airshow.se/index.php/sv/flygplanen

En Sk16 Texan T-6.

Ett flygplan som dånar mycket, beroende på propellerns spetshastighet ligger när mach 1.

Även känt bland duktiga piloter,  för att var ett plan, som man inte skojade med.

Läs här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/North_American_T-6_Texan

Jag blir nostalgisk och faller in i en drömtanke , tänk om det var sådana här plan vi hade på våra flottiljer i dag…?

En av mina favoriter. J-35 Draken. Här med två tankar för bränsle under buken.

Jag tycker detta plan ser ut som en satt boxare beredd att ta sig an vilken angripare som helst.

Främre delen med passiv IR-sökare undertill. Jag tycker färgen är för blank på planet…
Jag tror versionen av planet är en J-35F2 Jag tycker…att sikten bakåt måste ha varit ett problem eller …?

Piloterna kanske köpte en cykelbackspegel och satte med en sugkopp på utsidan…

Det är svårt att tänka sig att detta är en produkt av 50-talet.

Den “lilla” fenan framför den vanliga fenan är en VHF-antenn.

Mitt livs bästa uppvisning, där piloten inte iakttog gällande höjd- och avståndsminima,
det var med en J-35 Draken på F14 Halmstad tidigt 80-tal.
Den uppvisningen var svettig. Jag tror flygsäkoff på F10 hade ett
samtal med piloten sedan.

När man ser planet från sidan slår det mig att fenan sitter långt fram….
men konstruktören hade sina skäl varför den sitter där den är.

Det vackraste planet nånsin enligt mitt sätt att se det. Reginald Mitchells Supermarine Spitfire…

Om Spitfire är det vackraste planet så var denna Focker 50 det absolut fulaste. Kolla nosen……..eller fena och stabbe….

Varför måste funktionellt vara fult ?


Del av  den Sukhoi Su-26M som Svetlana Kapanina flög. Hade hon flugit lika bra,
som hennes hår var långt,  hade det varit perfekt
Men denna gången flög hon hellre än bra.

P-51 Mustangs framdel med sin stora propeller. På grund av flygplansmotorernas styrka var
man tvungen att använda stora och mångbladiga propellrar för att kunna omsätta hk till dragkraft.

Dessa  Hamilton Standard blad är frästa ur ett block av duraluminium. Vilket är en metall,
som skapades 1903 av en tysk och som innehöll förutom aluminium även magnesium,
angan och koppar. Dessa beståndsdelar gav metallen egenskape,  som stärkte hållfastheten
och denna egenskap uppstod vid lagring av materialet i rumstemperatur under en längre tid.

Begreppet Duraluminium kommer väl av orden Dur = Durable = Uthållig och Aluminium.

Mustangen taxar ut i den dallrande sommarluften

Bilderna tagna med en Sonykamera och ett 375 mm zoomobjektiv.
Bilderna brister i teknik,  men de visar det jag vill, vilket gör mig nöjd !

Kategorier
Okategoriserade

I STÄLLET FÖR ATT SKICKA…

100 meningslösa E-mail inför julen…


som nästan ingen orkar läsa, så önskar jag alla läsare en trevlig helg

och jag hoppas ni får ett 2014 fullt av positiva upplevelser.


Livet är kort…..gör något av det !

…och för att få betraktaren att dra på munnen,

 

så är här ett skolfoto från min klass 2 i folkskolan 1953.

Så såg vi ut då…vi hade inga Iphånar, men vi klarade oss bra i alla fall.

Om ingen ser det, så sitter jag längst ner till vänster.


mats

Kategorier
Naturbilder

PACKADE SIDENSVANSAR

Ibland blir det lite för mycket bara av det goda…

 

 

 

 

 

 

 

 

bild från wikipedia

 

 

… även för sidensvansar.

När jag gick från garaget,  såg jag sidensvansar,  som betedde sig märkligt.
De flög konstigt och …de föll nästan ner från träden.

Jag tänkte,  om det kunde vara någon sjukdom, men verkligheten
stod snart klar för mig, fåglarna var aningen fulla.

Fulla av jästa rönnbär som var fermenterade och hade omvandlat stärkelsen
till socker. Bären hade jäst och producerat alkohol.

Därför gjorde sidensvansarna som de gjorde. Detta trots att sidensvansarna
har en oproportionellt stor lever
, som kan bryta ner mycket alkohol.
Normalt sett blir inte en sidensvans full, men då har ni inte sett sidensvansarna
på Vallås !

Naturligtvis var vädret grått och mörkt med regn, vilket gjorde de
t nästan omöjligt att fotografera.

Men jag ville visa företeelsen med sidensvansar-rönnbär.

Min kamera hade normaloptik,   vilket just då var det ljusstarkaste,
jag hade till hands.

Sidensvansar i rönnbärsträden är ju en syn man ser just vid denna
tiden på året och där jag bor f.n, 
finns  gott om rönnbär.
Sidensvansarna har ju ett sisande ljud,  som är lätt att höra och känna igen.

Här kan du läsa om sidensvansar:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sidensvans

Bilder och jag kan inte säga vilket fågel som var mest påverkade,
men på mig verkade de flesta på
grund av sitt vårdslösa flygande
allihopa  lite småfulla…

 

 

 

mats

Kategorier
Naturbilder

NATURLIG NATURFOTOGRAF

En fotograf som dokumenterar händelser i naturen…

 

 

 



kom jag i kontakt med häromdan. Hans namn är Göran Ekström boende i Östersund.
Jag blev kontaktad i ett kameraärende och under diskussionen gav det ena det andra och
det slutade med, att han skickade mig ett prov på sina bilder.

Naturligtvis har hans bilder skyhögt högre teknisk skicklighet i sig jämfört med mina,
som i järmförelse ser ut som Instamaticbilder från 1970….

Visst Göran han väldigt fin utrustning, men man måste ha känsla,  för det man gör också.
Jag har kollat bilderna på hans hemsida och där är avgjort natur/djurbilderna bäst.

Med Görans tillåtelse fick jag lov att publicera bilderna han skickat och här kommer de.
Tänk på att de publicerade bilderna är i litet format. I storformat är de oändligt bättre.

En vanlig räv. Det gäller att vänta och ta bilden i exakt bästa ögonblicket.

En lappuggla kommer med koncentration i blicken

Strax landning för lappugglan

Kungsörn med sitt byte

Kungsörn

Kungsörnar

Kommentarerna under bilderna har jag lagt till.

Här är adressen till Görans hemsida:

http://ekstromnaturfoto.picturo.se/

mats



Kategorier
Okategoriserade

PICCO BELLO….

…..vad var det nu det uttrycket  kom från ?

 

 

 

Jag skrev i min förra post om ett uttryck, Picco Bello, som förekom ofta i en viss bok.

Picco Bello är italienska och jag tror det betyder,  om man översätter rätt av “vacker Topp”, 
men i överförd betydelse har det betydelsen,  att något är “väldigt bra”

Det finns säkert ett oräkneligt antal matställen av olika slag,  som heter just “Picco Bello”

Det som jag tänker på med detta uttryck,  är den kanske bästa krigsskildring om u-båtskriget, 
som är skriven och det är Wolfgang Otts  “Hajar och småfisk”.

Eller som den heter på originalspråket, “Haie und kleine Fische”.

Detta är en mycket spännande, rolig och allvarlig skildring av en trålarbesättnings
förvandling till u-båtsbesättning under andra världskriget i Tyskland.

Börjar man läsa,  är det svårt att lägga ifrån sig boken.

I denna skildringen använder  just en av matroserna flitigt detta uttryck, Picco Bello,
som han lyckas plocka in i alla meningar, där han ska ge ett omdöme om något, som är bra.

Vill ni läsa om författaren så googla.

Boken finns nog…..på bibliotek,  annars går den troligtvis att köpa på E-bay.

Jag hade letat upp en sida,  där uttrycket PiccoBello förekom,
men naturligtvis bläddrade boken själv bort min uppslagna sida,
utan att jag såg det.Så kan det gå ibland…

Denna antikrigsskildring är väl värd att läsa !

Min bok är läst flera gånger, både av mig och kompisar.
Det finns en långfilm, som grundar sig på boken. Filmen spelades in 1954 i Tyskland.

Är man sugen på den, skulle jag tro man kan tanka ner den här till exempel:

http://bitreactor.to/

Kategorier
Naturbilder

DET SKULLE BLIVIT FLYGBILDER EGENTLIGEN…

…men när jag kom fram, visade det sig….

 

 

 

att propellern på min Sparky var skadad.

En cm var avslagen och det hade tydligen skett när jag plåtade vid handikappbadet.
Jag hörde nåt som small till när jag landade så troligtvis var det en sten som slog av snurran.

Jag hade kunnat laga propeller så tillvida,  att jag kunde ha lindat eltape runt det bladet,
  där det fattades för att få mekanisk balans. Men jag orkade inte klabba. Besviken blev jag,

där jag stod i sanden med en modell,  jag inte ska flyga.

Så det blev att gå runt med kameran i stället. Träd hade vält över vägen, så man fick sig
en rejäl promenad ner till stranden. Men vad gör det ? Härligt att komma ut i det fina vädret.

Jag körde först till Tönnersa och sen till Lagaoset.

Detta upplevde jag efter stormen:

Vinden har gjort ett hårt jobb. Kalblåst i lovart och byggt upp i lä.

Detta är ju den vanliga nergången till stranden. Nu är det en meter från
marken och upp. Det betyder 1.5-2 meter av dynen är borta.

Mycket är bortspolat. Hanget bättre om man ska var cynisk.

Utsikten åt söder mot Mellbystrand.

…och utsikten mot Halmstad.

Stranden slät som ett dansgolv.

Denna trätrall ger er en uppfattning,  hur mycket som blivit ändrat.
Dessa trallarna låg från parkeringen ner till stranden.
Så ni förstår att mycket försvunnit eftersom trallen dyker upp 6 m över stranden.

Lagoset. Jo det ligger kvar. Men också där ser man spåren av en storm.

Detta djuret blev tydligen uppskrämt av stormen.  Han har rett sig ett rejält bo.
Jag kan inte arten, men han har ganska klena främre extremiteter…
.å andra sidan har han en rejäl näsa…

Adrenalinet fick ju som vanligt sitt vid min promenad…

…för jag har aldrig sett så mycket plastemballage. Detta käre betraktare ,
är ett resultat av utveckling och avveckling av mänsklig moral !

Snön hänger lågt över Kattegatt.

Kanadagässen, inkräktarna i den svenska faunan, kom sträckande.

De är talrika nu…gässen från ursprungligen Kanada.
I oförstånd inplanterade i Småland av en amatördarwinist.

Kommer ni håg att jag  hade ett par bilder från hamnen i Norrebro ? Det var där bodarna blåste i sjön.

Jag undrar,   om inte resterna av denna vakare kommer från en som fiskar där ?

Det står ju N-Bro…för det kan ju inte vara Nybro.

Så vi slår fast,  att fiskaren nog heter Gunnar Gösta Gert Frost och kommer från Norrebro,
m ju har den lilla inofficiella  hamnen.


Roligt du kollade mina bilder !

 

Kategorier
Väder och vind

DET HAR BLÅST LITE RUNT ÖRONEN…

… i går och i dag.

 

 

 

 

 

Ett stormlågtryck kom i går och gjorde  livet glatt för alla kvällstidningar, för då kunde skribenterna
dra på ordentligt med överdrifter. SMHI gick som vanligt ut med varningar, som de fick dra tillbaka
och i tv stod reportrar med rufs i håret och rapporterade,  att minsann ett träd blåst omkull inte så
långt från platsen,  där reportern stod.

Skämt åsido, visst blåste det. Men inte var det orkan. Kanske i någon by att vinden nådde orkanstyrka,
men ingen allmän orkan. Lite träd har blåst omkull. Jag tror,  många av de nu omkullblåsta träden
hade fått en rejäl smäll redan vid förra stormen.

Det som jag ser som större samhälleligt hot,  är det kraftiga högvatten,  som drabbar södra Kattegatt
på fredagkväll i samband med flod. I Halmstad går vattnet över kajkanterna och låga områden söde
r om staden är redan översvämmade. Ni vet vad  ebb……och flod är..eller hur ? Floden här hos oss nu
, ca 25-35 cm högre än normalvatten.

Förhoppningsvis har vattnet dragit sig tillbaka på efternatten och när nordvästvinden minskar.
Vidare så är trycket lågt just nu. När trycket stiger,  kommet vattnet att pressas norr ut i Kattegat
t och därmed sänks vattenytan.

Som sagt,  var jag ut på fotosafari för att få bilder av natur och vindens påverkan.

Här kommer en drös !

Den här bilden tog jag ute i hamnen och den visar nederbördsområdet,
som kommer från väst med snö och hagel. Bilden tog jag ca 0900.

Först tänkte jag åka till Lagaoset, men det var bara skrinlägga. Ved på vägen.

Jag tänker på den tyske husbilscamparen,  som står vid parkeringen nere vid dynerna
……har han med sig motorsågen ?

Detta är nedgången till stranden vid Tönnersa.
Jag kan lova, att det var tryck på vinden i vecket…

Som synes går ju sjön ända upp till dynerna…

Det syns att havet äter på sanden. Som sagt, undrar hur här ser ut om 10 år ?

Här ser ni,  jämfört med i förrgår, ett mycket bättre hang.
Det är rakare och högre.Synd man inte hade en hangkärra i bilen eller…?

Vågorna rullar in från nordväst.

När du ser denna bilden, förstår du vilken kraft det ligger bakom havets arbete.
Det bara maler på med oförminskad styrka. Klart att dynerna får ge sig !

Nere i Båstad på vägen nedanför Norrvikens Trädgårdar var det kraftiga vågor.
Vilket måsar och trutar utnyttjade för dynamisk flygning och för att snappa åt sig godbitar.

På sträckan Båstad-kattvik är det relativt djupt och det gör att vågorna blir högre.

Vågorna är en cirkulär rörelse i vattnet. När den cirkulära rörelsen stöter på botten, då faller vågen samman, den bryter.

2 sekunder efter jag tagit bilden,  var jag blöt från låren och ner….jaja, man får skylla sig själv

Nu skulle surfarna varit ute. Ja jag skojar inte.
Det brukar finnas surfare här då, det blåser riktigt hårt.

Vågorna bryter mot kusten. I bakgrunden finns Båstad.

Hur många hästkrafter utvecklas ?

Här blir man nästan anfallen eller..

Denna stranden brukas skattas på stenar av människor som ska ha den dekorativa stenen i sin trädgård.
Jo, det är förbjudet. Nu har stormen laddat upp med mer sten till snattarna.

…om det blåste…?

Det blåste här ca 20 m/sek

Kvällstidningarna med Excessen i spetsen hade lovat 20-40 cm snö. Inte vet jag,
vad den tidningen har för tumstock, men detta är,  vad det blev mitt uppe på Hallandsås…

Norrebrohamn söder om Hovs Hallar fick ta hela kraften av vågor och vind.

Inte mycket som syns av vågbrytaren.

Mycket tång som kastats upp och inte bara det,
även bodarna är slängda lite här och där…

Här flyter medlemmarnas bodar/sommarstugor omkring i hamnen,
efter att ha blåst av sina plintar eller blivit omkullvräkta av brytande sjö.

Så det blir till att fixa en lastmaskin med kranarm för att
fiska upp byggnationerna och återställa dem  på sina plintar.

När jag körde hem observerade jag detta. Tog en stund innan jag kom på vad det var.

Det måste ha varit spöken som flugit runt i stormen och som flugit lite lågt så
deras klädsel fastnat i träden…tror jag i alla fall.

På campingen vid Östra Stranden kan man ha regattor där husvagnarna bruka stå
. Jag var där en gång till ett par timmar senare, då var vattnet avsevärt högre.

Som ni ser har en kombination av nordvästlig vind och lågt tryck släppt upp ytan
i Nissan så den är på väg över kajkanten. Undrar hur det går med källaren på husen ?
Jag förutsätter de har skydd.

Här ser ni vattnet är på väg över.

Ett av de stora lagertälten i Conteinerterminalen….

..som såvitt jag förstår….

…är uthyrt till Hanson & Möhring, eftersom de nu är husvilla efter branden.

…blåste i bitar ordentligt. Detta kommer att kosta att reparera.

Då jag arbetade vid hamnen försökte jag alltid tala om för de ansvariga hur man
skulle agera vid hård vind. Det är ju samma aerodynimik vid ett tält som över en vinge.
Det handlar om tryckskillnader. Man hade en rutin att öppna dörrar MOT vinden och stänga
andra gaveln samt säkra gaveln med ett par 40 fots burkar. Jag sa då att de skulle göra tvärtom,
men ingen lyssnade.

Mitt förslag var för det första att störa den laminära strömningen över tältet genom att
stacka 2 stycken  40-fots burkar framför tältet i lovart. Två containers på lämplig plats framför
skapar en synnerligen turbulent strömning över tältet.

Därmed sjunker hastigheten på den förbipasserande luften och trycket stiger. För det är detta
som är problemet. Att trycket sjunker då hastigheten över tältet ökar. Det kommer att suga upp tältduken.

Men med lägre hastighet på den passerande luften blir inte det problemet så stort.
Allt enlig Bernouilles Lag, som säger, att om man ökar hastigheten på en gas eller vätska,
då sjunker trycket. Tror ni mig inte så lägg ett A-4 papper på bordet och blås över papperet .
Det kommer att lyfta sig.

Det andra problemet är att sänka trycket inne i byggnaden. Det gör man genom att
öppna en av portarna i lä. Då kan det aldrig bli ett övertryck inne som pressar på duken,
snarare blir det ett undertryck.

såedemede !


 

Kategorier
Naturbilder

IBLAND ÄR JU VÄDRET BARA……..

…så avkopplande och lugnt..eller ?

Nu när massmediahysterin runt lågtrycket, i Sverige döpt till “Sven”, men  som i övriga Europa
kallas “Xaver” låter som värst, har väl en del ställt in sig på jordens omedelbara undergång……..
då kan det ju vara lite rogivande med lugna höstbilder,  som låter betraktaren hitta sig själv och verkligheten igen.

Förresten,  vill ni veta,  vad det verkligen blåser och har blåst i dag vid kusten, Hovs Hallar, så kolla länken:

http://vind.minimum.se/desktop/

Vill ni veta vädret på en oljeborrplattform i Nordsjön  så kan ni klicka här:

http://www.ndbc.noaa.gov/station_page.php?station=62144

Bilderna tog jag i slutet av September.

 

Kategorier
Kuriösa modellflyghistorier

EN VÄLLAGRAD NOS…

…till min en gång bortflugna 3-metersAva.

 

 

 

Så här såg det ut efter 24 månader i skogen !

Så här såg nos med vidhängande spinner och propeller ut, efter att ha legat i skogen uppe i Hylte.
Min modell hade drabbats av ett mekaniskt fel,  då jag skulle bromsa bort höjd och gjorde en
kraftig pitchup, som medförde att den nylonbult (5 mm),  som höll nosen brast, vilket  i sin tur gjorde, 
att nos med hela biddevitten inklusive acke for i väg ner i skogen.

Modellen hittades av några barn, men jag tänkte,  att nosen, den är förlorad för evigt.

Men det var den inte. Efter 2 år kom Daniel med den. Antagligen hade skogsarbetare hittat
nosen och lagt den synlig på en stubbe tror jag Daniel sa.

Det var ju spännande att kolla,  vad som var helt. Acken var borta och hade troligen trillat
ur i luften. Tur det inte blev brand vid nerslaget,,,,Reglaget såg ut som en ädelost på kretskortet,
men jag gjorde rent och skickade det till Tjeckien, där jag fick det reparerat. Det kostade inget.

Motorn tog jag isär, för jag tänkte,  den är värd att rädda, då det är en Megamotor av bra kvalitet.
Den snurrade runt efter ett dygns blötläggning i tunn olja. Men lagerna var rostiga.
Jag tog isär och köpte nya lager från en firma i Skåne. Det är avgjort billigare där än att köpa
originallager. Dessutom får man SKF-lager, vilket borde borga för kvalitet.

Nu går motorn perfekt. Ja spinnern ser ni hur den ser ut, men det var det enda,  som var sönder
. Så jag plockade fram en ny kåpa till den rengjorda proppen med dess mekanik och sen
funkade det också.

Detta var historien om den borttappade nosen, som nästan lika mirakulöst som min
bortflugna Arrow på Hovs Hallar återvände till  min verkstad.

Man får aldrig ge upp !

Kategorier
Okategoriserade

J 35 DRAKEN

Unos EDF-modell i luften.

 

 

 

 

Ett minne sen sommaren 2011

Uno, medlem i Hökaklubben, har ju visat sin förkärlek för turbinmodeller av olika slag.
säger turbin…Det var ungefär,  som när flygvapnet döpte om “reaflygplan”  till “jetflygplan”.

Dessa anordningar har blivit mycket effektiva, vilket manifesterade sig med en film jag såg

på YouTube med en gigantisk Antonov med den sovjetiska rymdfärjan piggybackad.

Den flög realistiskt och det fanns kraft !

Denna modellen jag har bilder på här,  är en J35 Draken,  Uno hade byggt. Jag var nere

och både såg och filmade provflygningen. Den flög bra och hade till och med  fullskalakärrans

aerodynamiska  egenskaper.

Bilder sprider väl lite glädje och lite tankar till sommaren,  när man ser de,  så här kommer några.

Och förresten, filmen ligger redan på bloggen,  om ni vill kolla. Så då blir det till att leta….

J 35 J, tror jag det ska vara, men jag är inte helt säker…

Här drar piloten i svängen,   så planet inte hinner med…

En flyby under provflygningen. Alla bilder tagna med normalobjektiv.

Innan provflygning.

Så här ser den ut, Unos J 35 Draken.

mats

Kategorier
Okategoriserade

FLYTTFÅGLAR

…lite sent kanske….

 

 

Här har fågeln slagit sig ner. Det är en Hangus Trinity på väg söderut.

Trinity har den egenhetens att den vilar sig i samma ställning som en fladdermus….upp och ner…

…och här går dess skötare och ägare och lockar på fågeln…Karl-Henrik Thorsell.

Glada Ållebergare på Västhanget på Ålleberg. Det gäller att vara påpälsad. Men flyga är livet !

Rolf-Erik har just dragit en rolig historia..? Glad är han i alla fall.

Bilderna från Ålleberg Modellflygklubbs flygning på Ålleberg 1. Advent 2013.

Länk till Ålleberg Modellflygklubbs hemsida:

http://www.rcflyg.com/

mats