som rör flygandet.
Man kan få se både fina, konstiga, stora och små modeller och man kan se modeller, somman inte trodde fanns. Jag kommer ihåg , det mest bisarra flygande föremål, jag nånsin skådat.
Det såg ut som en stor herrparaply och i paraplyn var monterat en vass .60 motor, som gjorde att det som liknade ett svart paraply flaxade runt i luften med en ylande Rossimotor och under ett förfärligt rasslande och frasande av tyget i vingarna eller det som tjänstgjorde som vingar.
Det var ju en ornitokopter, som flaxade runt på ett något skrämmande sätt.
Denna gången i Tarp var det en blandning mellan en Rogallovinge och jag vet inte vad och allt försett med en elmotor som drog det framåt. Piloten sa, han hade satt ihop allt på måfå och tänkte flyger det , så flyger det.
Jo det flög. Mycket sakta. Man kunde i stort sett gå jämte tygsjoken. Roligt att se på.
vad tror ni det är ?
En man som är för något av en omslagsfigur för MFC Tarp, är ju Hans-Hermann Lundh. En 70-årig pilot boende i närheten av fältet.
Han hade för 10 år sen (tror jag) byggt en jättestor Fieseler Storch. Ramen svetsad av rör och allt utrustat med en tvåcylindrig, tror jag 100 kubiks motor. Modellen var klädd med Oracover. Undrar hur många kvadratmeter det gick åt ?
Men oturen var framme och Hans-Hermans garage gick upp i rök i en eldsvåda. Det enda han kunde rädda, var vingen till Storken.
Han byggde en ny kropp, som såg ut som en blandning mellan en kanot och barnvagn för att kunna flyga med storkvingen. Hela ekipaget döptes till “Banty” och som sedan invigde Flugtagen i många år.
Flygplanet hade makalösa flygegenskaper, som gjorde att det kunde flyga ofattbart sakta tack vare klaff, slats och att skevroderna kunde fällas ner och också tjänstgöra som klaff.
Fieseler Storch byggd av Hans-Hermann Lundh och flugen av hans broder Gerd.
In för årets uppvisning hade Hans-Herman byggt en ny Storkkropp, vilket gjorde att planet såg mera riktigt ut. N
är han kommer till fältet med sin osannolika släpvagn kopplad till sin cykel är det säkert många som spärrar upp ögonen. Men hans kärra fungerar perfekt.
På denna uppvisningen flög brodern Gerd modellen och visade dess lågfartsegenskaper och manöverförmåga. Till den experten på Svenskt Modellflyg, som skrev att “Sidoroder använder man inte på modeller” han skulle sett när Storken flögs, så hade han fått en lektion!
Nåväl här kommer de:
HH monterar sin ögonsten
HH drar alltid åt sig åskådarnas intresse.
Rundragning av motor
…fast jag tycker hjulen ser lite vesna ut….?
De yngre medlemmarna lär sig lite…
Det viktiga på bilden här är hans träsläpvagn för modellen som dras efter hans cykel
Sista inställningarna innan brodern ska ta upp den
Pådrag och sväng modellen genom att bromsa vingen
Sporren har lättat och planet balanseras på höjdrodret
Takeoff
Klarar han majsfältet ?
Precis !
Ser snyggt ut i luften
I nosen satt på fullskalakärran en 7-cylindig Siemens-Halske stjärnmotor. Storken hade ett flertal olika motorer.
Nerfälld klaff…….
………………och nerfällda skevroder för att öka lyftkraften
Här flyger Gerd framför publiken i sidvinden. Observa att han flyger med korsade roder för att kompensera för avdriften
Mycket stora roderytor ger piloten stor handlingsfrihet inom gränserna
I denna märkning användes planet inom sjukvården som synes
Landningsplané
Som blev en förbiflygning
Start som visar den extremt korta sträcka som behövs för att komma upp.
Brant sväng. Mer än 60 graders bankning = avancerad flygning
Solen reflekteras sent på eftermiddagen i kroppen
Får man loopa med en Stork ?
Eftermiddagsstart
Hans-Hermann Lundh
Läs här om Fieseler Storch:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fieseler_Fi_156
Vad kallar man detta ?
Här ser man i alla fall en elmotor
Vad är fram och vad är bak ?
Möte i luften…
Kvällsflygare
Detta var lite om företeelsen HH Lundh och tygplanet.