……..blev det efter flygningen i dag.
När vi för en gångs skull hade fint väder, stack jag ner till Lagaoset med min Blue Phoenix utrustad med den nya GoPro-kameran.
Det går utmärkt att köra dit via Snapparpsmotet och sen ut mot havet. Det var nästan ingen vind och en blek sol förgyllde tilvaron. Flygningen gick bra, så efter ett par vågade lågflygningsrepor över vattnet, packade jag ihop och körde till parkeringen vid Tönnersa Strand.
Detta är ju den runda, jag helst går. Det är cirka 8 km och går man sakta och plåtar lite , tar det 1 timma och en kvart. Efter de hårda vindar vi haft , har dynkanten eroderat och rätats ut.
Bra för oss hangflygare, som nu har ett hang , vilket är minst en halv mil långt, men sämre för naturen då skyddet för havets påverkan på området närmast stranden har minskat.
Men, jag gick min runda och här är lite, vad jag såg. Tyvärr inga flygbilder, men de kommer sen.
Ingen vind, så vågorna bröt med ett trött och försynt plumsande mot strandkanten.
Inget dåligt hang ! 4-10 m högt och minst 5 km långt.
Ser ut som spåren av en vindrutetorkare från 50-talet , när torkarna drevs av undertrycket i insugningsröret.
Vinden och sanden…ja, de följer fysikens lagar.
Strandråg och annat gräs bevarar en liten sandrundel intakt, trots vinden eroderat runt om.
Nåt från Jurrasic park……
Undrar om man blir täppt i en sån tränäsa……
En analfabet har kört bil i naturreservatet. Han måste vara blind också ,för det finns bilder,
som klart säger nej till motorfordonstrafik i naturreservatet.
Gröna åkrar den 30 december 2011.
Man längtar efter våren…..
mats