behöver ju inte vara dåligt……..

men redan nu är jag trött på dis, dimma,

regn och sydostliga  vindar!

 

Antagligen är det åldersrelaterat, att man tycker gråväder och mörker är trist. Ingen större lust att modellflyga i diset. Man får göra nåt annat. Exempelvis fotografera verkligheten sett från min kamera.

Verkligheten är i dag Tönnersa  Strand. Inte direkt upplyftande, men utmärkt för att gå och filosofera och iakttaga naturen.

Naturen ändrar sig hela tiden. Både mikro- som i makrokosmos. Vad man ser vid stranden,  är vad hårdare vindar gör med dynerna. Erosionen tar hårt. Dock icke så hårt som katastrofväderprofeterna säger.

Med anledning av att folk går med hundar lösa i naturvårdsområdet , var jag nere och plåtade för Länsstyrelsen i Halland, så de skulle få lite underlag för nya skyltar.

Ja här lite bilder. Tagna med en kompaktkamera, Panasonic Lumix i Autoläge. Det är enklast för den late.

                                                            Tönnersa Strand den 20. November 2012. Jag gjorde bilden i svartvitt så det skulle bli riktigt dystert….

                                                                Märkte han inte att han håller på att tappa sin toupé ?  Fast han ser sammanbiten och långnäst ut.

                                                                  Betongklumpar i strandkanten. Jag vet precis varifrån dessa härstammar. 1965 byggde man

                                                                   betongvärn längs våra kuster och placerade gamla stridsvagnskanoner där för försvar av

                                                                   landet. På 90-talet kom man på att det var onödigt, varför värnen revs. Lite av byggmaterialet

                                                                   hamnade i strandkanten som en artefakt från svenskt kallakrigetförsvar.

                                                                   Detta är en märklig fossil från en aluminiumplattfisk.

                                                                     Just när han drog sin sista suck hostade han upp en sten……tror jag.

                                                               Hur havet och vinden eroderar  dynkanten.

                                                              Stora sjok faller ner. Vinden och havet arbetar utan att tröttas. De har tiden på sin sida.

                                                                   För 30 år sen fanns här sanddyner. Nu är de beväxta. Biotoperna för olika fåglar är förstörda.

                                                                   Speciellt för fältpiplärkan, som häckar i sanddynerna. Länsstyrelsen ska återställa dynerna

                                                                    och har fått pengar från EU för att rehabilitera områden från Mellbystrand och norrut.

                                                                      Jag undra ibland om människor är tänkande varelser. Om det är så borde man förstå,

                                                                      att om man slänger en korkad plastflaska i havet så sjunker den inte, den driver till

                                                                       närmsta strand, där vinden blåser upp den över dynkanten och vidare in mot skogen.

                                                                      Hur lång tid tar det för solen att bryta ner en dansk plastflaska med matolja ?

                                                                     Mellan dynerna och skogen finns våtmarker. Vattnet rinner vidare ner mot havet genom att det

                                                                     infiltreras under dynerna och rinner upp just i strandkanten.

                                                                   Våtmarker, viktigt för djurlivet.

                                                                    De enda som var på vingarna idag var kajor och kråkor.

    mats