Ett av andra världskrigets bästa jaktplan
Warbirds drar alltid uppmärksamhet på MFC Tarps meeting. Det som tilldrog sig mesta uppmärksamheten, var en scratchbyggd Fw 190/A6.
Alltså en Fw 190 med en BMW dubbelstjärna.
Vill ni läsa om fullskalakärran, hittar ni allt ni vill veta, om ni klickar på länken:
http://www.lexikon-der-wehrmacht.de/Waffen/Fw190-R.htm
Fw 190 byggdes i ett otal versioner för olika insatser. Inte bara för jaktinsats utan även som JaBo= JaktBomb eller attackplan.
Konstruktören var ett geni som hette Kurt Tank, som konstruerade ett flertal plan under kriget. Hans bästa, som inte blev operativt i större antal var Ta 152. Detta var överlägset allt allierat propellflyg.
Under kriget ingick det i propagandan, att framhäva att det egna flygplanet hade mer hästkrafter än fiendens. Det var inte riktigt rent spel, då engelsmännen angav hk utan hjälpaggregat av de olika slag som stal power. Tyskarna angav netpower från vevaxeln med alla generatorer, pumpar, kompressor inkopplade.
Här en bra länk om Kurt Tank:
http://www.fmsc-dingolfing.de/focke_history/Focke_History.htm
Modellen var detaljrik och realistisk, så man blev stum. Den såg verkligen ut som ett riktig plan, som slitit hårt.
Motorn var en radialmotor med okänd cylindervolym. Spännvidd ca 3 meter.
Piloten flög modellen med suverän kontroll och utan minsta tvekan. Han tog ut det mesta han kunde, då han flög och visade modellens fina egenskaper. Flygmönstret var mycket likt fullskalaplanet.
Inte bara var mönstret likt, ljudet från motorn var också skalenligt.
Jag vill utnämna denna Fw 190 till meetingets finaste modell rent subjektivt.
Här kommer bilder:
Kolla landställsbenens vinkel. Klaffen var en elektriskt opererad klyvklaff.
Här ligger hans två fälltankar, också skalenliga.
Här skymtar vingbalken. Kolla alla nitar.
Propellern är sliten i framkanten, vilket påverkade prestandan. Man försökte skydda
propellerframkanten med olika plastmaterial. Propellern fräst ur massiv aluminiumlegering.
Närbild på fälltanken som rymde 300 liter flygbränsle.
Klart rulla ut och ställa upp för start.
Piloten på väg att sitta upp.
De vita cylindrarna runt höger stövel är signalraketer, som användes för friendandfoe
identifiering och i nödläge.
Närbild avgasrör och kylluftutsläpp.
Klaff och ställ.
Ser ni bromsledningen till hjulbromsen…? Däcken ? Jo det är Continental.
“This is a mean machine” !
Koll av motor innan start. Motorn gick som en dröm. ..och ljudet..!
Förbiflygning
Bland trädtopparna.
Landning. Brett stabilt ställ. Gjorde planet lätthanterligt vid start och landning.
Förbiflygning
De allierade kallade planet “ButcherBird” vilket man kan förstå.
Vackert plan i all sin otäckhet.
Det var inget frökenflyg, det kan jag tala om.
190:an smyger över skogskanten.
Just efter insängningen på finalen.
Planet i rätt läge på finalen.
Fast piloten har faktiskt gömt sig eller…?
Huvudställ och sporrhjul utfällda.
Efter passage av bantröskel höjer piloten nosen…
…nä, han ska inte landa…
…kanske det blir…
…en Touch-And-Go….
Sakta förbiflygning med klaff ute.
Har piloten hoppat ?
Cyklisten fick väl hjärtklappning…?
Tänk att se detta i backspegeln om man flög en Spitfire…
Final
Han är lägre än du tror !
I bantrösklen vid majsfältet.
Flyt ut !
…och sättning. Man kanske skulle tycka att det borde vara en trepunktslandning, men Fw190
landades i regel så här på huvudstället.
Inbromsning
“Let´s call it a day”, säger piloten.
mats