Modellflygare som jag är bar det i väg till två platser i dag.

 

 

 

 

Vädermannen hade lovat västlig vind med lite dragning på syd i dag och med styrkan 4-8 m/sek,
vilket lät som musik för en hangflygare.

Det betydde att jag kunde flyga på Tönnersa Strand, där ju hanget aldrig varit så bra som nu efter
diverse stormar. Så in med kärran och grejorna i bilen och dessutom min nya Mobius actioncam,
som skulle sitta i nosen på min kärra. Det kunde vara intressant att se hur kameran funkade på en hangkärra.

Nere på Tönnersa var det perfekt väder. 4-8 m/sek rakt på. När man flyger ensam med en krävande
modell är ju alltid starten en risk. Mn måste snabbt få ner händerna till spakarna på radion och få
kontroll på modellen då allt sker snabbt. Jag slog på kameran och kastade iväg så hårt jag kunde.
Naturligtvis var där ett kytt och modellen dök ner mot marken. Men jag fick håll på den och upp
den till lyftet, men jag tyckte den flög degigt. Det visade sig att då jag kastade ut, hade jag kommit
åt klaffspaken till kråkbromsen och aktiverat denna. Så det blev att snabbt fälla in och sen flöt det på.

Efter 45 minuter i luften och koncentrerad flygning landade jag. Eftersom jag i möjligaste mån är
rädd om min modell, det är därför den är 8 år gammal nu,  landade jag nere på stranden.

Jag kan bara konstatera att man flyger lika fort på detta hanget som vilket annat högre hang som
helst. Detta på grund av dess mycket gynnsamma utformning, som låter piloten ligga med modellen
just i kantrotorns kraftiga lyft.

Efter landningen vid Tönnersa.

Ni ser att stranden är jämn och som gjord att landa på. Så varför chansa och landa där uppe ????

Här sitter Mobiusen med kardborreband och gummiband. kameran var riktad lite för mycket nedåt.

Efter flygningen när började köra hemåt tänkte jag att, jag sticker till Ålabodarna oxå.
Så jag tog till höger i stället för vänster, för jag skulle köra inom Pär och höra om han
var sugen. Tyvärr satt han begravd i sin dator efter en uppgradering och dessutom var
han förkyld. Så jag körde ensam.

Det var bara ett problem märkte jg när jag var framme och på väg till hanget.
Marken bestod av lerjord och till slut hade jag 5 cm tjocka extrasulor under skorna….

Men skit samma, jag slog på radion, startade kameran och kastade ut. Det var första
modellflygstarten här men det gick ok. Hanget lyfter bra utan konstigheter. Dock ska man
ligga en bit ut från hanget för att få bästa lyftet. Att ligga just vid kanten var inte bra.
Det enda som gjorde mig nervös var stora mängder vitfågel som flög på hanget.
Flera gånger var jag mycket nära att kollidera, i alla fall vad jag själv tyckte.

Ålabodarna och man kan se att vinden kom ca 15 grader snett från höger, som jag tror var väldigt negativt för lyftet.

Efter 45 minuter i luften beslöt jag mig för att landa, vilket inte mötte några hinder. Bakom hanget finns en betåker,
som nu skördades, där man lätt  kommer ner. Med lätt menar jag att kommer att möta kraftig turbulens, så det gäller
att vara vaken, annars kan det bli en hjulning på vingspetsarna.

När jag gått och hämtat modellen var jag lerig upp till knäna…