Här kommer ett litet urval av bilder från fullskalasegelplanens utveckling,
som jag hämtat från museets samlingar.
Jag har ju redan för två år sen redovisat en del bilder från mitt första besök
på Wasserkuppe.
Om ni går till sökrutan till vänster i marginalen och skriver in som
sökord “Wasserkuppe”, kommer det upp olika alternativ.
Men är jag på plats, vill jag försöka hitta andra infallsvinklar, som beskriver
utvecklingen av segelflyget i Tyskland.
Man kan utan överdrift säga, att utvecklingen styrdes just från Tyskland
under segelflygets pionjärtid 1910-1940.
Jag vill kalla det pionjärtiden, fram till dess man förstod, att man kunde
flyga dynamiskt i termik.
Att utvecklingen i stort kom från Wasserkuppe, berodde på handlingskraftiga
och kunniga personligheter.
Den främste var Oskar Ursinus, även kallad “Der RöhnVater”.
Personer som Ursinus och det faktum att man varje år hade tävlingar
på Wasserkuppe, drev segelflyget framåt.
I Tyskland fanns det vid flera universitet grupper av flygintresserade,
som experimenterade med olika utvecklingstendenser och ideer för
segelplan vid denna tiden.
Ni kan googla på det, så kommer ni att se.
Under pionjärtiden flög man hang, vilket man till fullo förstod.
Ibland kunde man flyga kortare sträckor, om man utnyttjade uppvindarna
vid en åskfront.
Men det var först vid slutet av 20-talet och början av 30-talet, som man
förstod, att termik gav segelflyget i stort sett obegränsade möjligheter.
En bidragande orsak att man lyckades, var att man i Frankrike
konstruerade den första fungerande variometern.
Tack vare detta instrumentet, som mäter förändringen i det statiska
trycket, kunde piloten malla in sig i centrum av blåsan.
Sen känner vi alla utvecklingen.
Kanske en av topparna var, när Hans-Werner Grosse flög från
Luebeck till Biarriz i Spanien.
Sträckan var 1460 km och han flög med sin ASW 12. Tidpunkten
var 25 april 1972.
Grosse är född 1922 och flyger än….92 år gammal.
Ok, nog pratat här kommer bilder med mina kommentarer
där jag har nåt att säga.
Håll tillgodo !
Detta är det första du ser vid ingången till segelflygmuseet.
Detta flygetyg flög man…styrning skedde med de två träspakarna. Kolla sitsen…..
Jag ska lägga upp originalbilder från flygningen i en senare post.
Hastighetsmätare i form av en propeller.
Lite groteskt namn eller…?
Profilen…? Mycket lyft…..och motstånd.
Vad som gör bilden intressant…hjulen.
Ser ut som ombyggda fotbollar.
Även vingspetsarna hade något som såg ut som klyvda bollar.
En replika av originalet
Den blå musen…ett märkligt plan.
Detta är en exakt replika. Det finns en filmsnutt på YouTube då originalet flyger.
Kollar ni på den så håll ögonen på höjdrodrets rörelser!
Som en fin möbel.
En Canard som flög.
Klart vingen är stark. Torsionsnäsa, huvudbalk och bakkantbalk.
Man får väl säga att roderytorna är rejält tilltagna.
Sidoroder på vingspetsarna. Undrar hur effektivt det var egentligen ?
Det oranga planet är ett försöksplan för höjdflyg.
Miljöpartiets VIP-plan…
Kolla höjdroderlinan. Kan det vara så att höjdrodret är uppspänt med fjäder
och att man bara använder en draglina ?
I bakgrunden en Schulgleiter 38. Lådan framför är en inklädnad av förarplatsen,
för att piloten skulle få en mjuk övergång till exempelvis Grunau Baby.
SG 38
Ett ultralätt plan….gjort för hangflyg.
Östtyskt skolplan.
Pilformade vingar….bra om man flyger överljudshastighet…
Skolflygplan med sitsarna sidebyside.
Grunau Baby
Bergfalke II/55
Flygande vinge
Ett av de viktigaste verktyget vid segelflygning förr på hang.
Ett gummirep.
6 man sträckte repet så hårt det gick genom att springa framåt och då spänningen var
maximal, drog startern i repet, som släppte planet och det sköts ut på hanget.
Fungerade utmärkt. Det var också billigt.
Man använde i regel en startbrygga, som till exempel på Ållebergs hang.
Här en hangkärra som var ett hembygge och det som var märkligt var…
…att hastighetsmätaren, som tycktes fått en nolla för mycket…?
Detta är en tidstypisk sprygelprofil.
Ett sätt att bygga upp spryglarna i plywood.
Torsionsnäsan och balken bildar en enhet som
gör vingen stark och styv.
Så här fäster man ihop vinghalvorna i kroppens fäste.
Det sker med två stora bultar, som låses och säkras med Fockernålar.
jämte sitter skevroderhävarmar och bromshävarmar med beslag.
Kranich, Tranan, som var det förhärskande skolplanet från 1937 tills ungefär
1960 i alla fall i Sverige.
Det var då, man genom att en Weihe föll sönder i moln, kom på att det lim
som använts, vilket var ett tvåkomponentslim, hade åldrats och
krackelerade.
Så detta haveriet i Sverige medförde att vår segelplansflotta
i ett penndrag förnyades, vilket möjliggjorde att Bergfalken
introducerades.
En typ av bogserkoppling
Det vackraste segelplanet “MINIMOA”
Om ni är intresserade av något speciellt plan,
kan ni googla på registreringen på planet och få fram fakta om det.
Dessa bilderna är bara snapshots av en rundtur.
Denna kärra hade finish som en rokokomöbel
Detta var planet som var avsett att användas vid de olympiska spelen i Helsingfors 1940
Lite bombplansstuk över kabinen…
Skulle jag vågat flyga denna canard med raketer i aktern…? Njae…
Så här låser man en skevroderwire
Reiher en state of the art modell från slutet av 30-talet.
Välpolerat som en hallmöbel.
Olympian var alltså det enhetsplanet alla skulle tävla med i OS.
Men det blev ju inget efter Sovjetunionens anfallskrig på vårt broderlandet Finland.
En typisk fena/sidoroder från tiden runt 1930-1950
Höghöjdsexperimentplanet
Efter rekordflygningen 1972
Vägen Hans Werner Grosse flög…utan motor.