…segelflygandet på Wasserkuppe.
Jag har besökt Wasserkuppe två gånger och försökt dokumentera
så mycket som möjligt, när jag varit där.
Det är inte helt lätt att fotografera beroende på dels dåligt ljus
och dels på att det är svårt att avskärma objektet från annat.
Gamla dokumentära bilder fick jag genom att plåta av monitorer, som
visade gamla filmer från 20-talet och framåt.
Det vet ni det kan vara svårt. Så man undviker de svarta linjerna över
rutan.
Jag samlade ihop bilderna från tiden för 70-90 år sen för att kunna
ge er en överblick hur det var på Wasserkuppe vid denna tiden.
Segelflygets vagga stod i Tyskland redan före Första Världskriget.
Efter krigsslutet utvecklades aktiviteten dels på grund av att
Wasserkuppe var en utmärkt plats att flyga på, på grund av terrängen.
Det var öppna ytor och det fanns hang.
Dels hade man hos allmänheten fått ett nyvaket intresse för begreppet flyg.
Men det viktigaste var att man hade entusiastiska ledargestalter som till exempel
Oscar Ursinus, en ingenjör från Muenchen, som var den samlande kraften bakom
verksamheten på Wasserkuppe.
Inte att förglömma var ju pionjärkänslan de upplevde, de som byggde och flög
sina skapelser här.
I de större tyska universitetsstäderna bildades på lärdomssätena grupper som
konstruerade, byggde och flög sina egna plan. Flera av dagens företag i Tyskland
som producerar segelplan är reminiscenser av dessa grupper.
Man startade sina flygplan med hjälp av gummirep och sköts ut på hanget.
Hangflygning var ju fram till 1929 i stort sett det enda man kände till om
sättet att kunna hålla sig uppe med ett motorlöst plan.
Gummirep var ett enkelt och billigt sätt att kunna komma i luften.
Gummirep kompletterades efter hand med vinschar av de mest fantasirika konstruktioner.
Undrar hur många som satte livet till på grund av linbrott eller strukturella sammanbrott?
Efter hand som segelflyget utvecklades började man med flygbogsering.
Flygbogsering underlättade för möjligheten att få anslutning till termiken.
Det stora språnget framåt inom tyskt segelflyg kom omkring 1930, då man hade klart för
sig den dynamiska segelflygningen, eller termikflygningens. egenskaper och möjligheter.
Det var revolutionerande att slippa vara bunden av ett hang, utan att kunna ge sig iväg
och kunna nå mycket högre höjder än vad man kunde på hangflygeriet.
Flygplanen utvecklades och instrumenten. En sån enkel sak, som vi tycker, variometern
fick en avgörande betydelse vid en av de större tävlingarna. Variometern mäter hur
mycket du sjunker eller stiger i meter per sekund.
Förut fick man lita på hastighetsmätare och höjdmätare, men nu fick man en direkt
information om planets vertikala rörelser omedelbart.
Efter denna tävling ingick variometern som standardutrustning i segelflygplanen.
Vad som också förde segelflyget framåt vid Wasserkuppe var maktövertagandet i
Tyskland då nazisterna bildade regering och införde diktatur.
Mycket resurser tillfördes segelflyget, dels som pengar, men också som flygplan,
utbildningar och kurser.
Detta var ju av olika skäl. Göring som var chef för det tyska flyget såg ju en chans att
på ett billigt och enkelt sätt få delvis utbildade piloter till sitt växande Luftwaffe.
Dels tryckte nazisterna hårt på tanken om en “Folkgemenskap” alltså att man
gör saker gemensamt i de nazistiska organisationerna.
Det fanns ett otal sådan exempelvis Hitlerjugend, BDM=Bund Deutsche Mädel och för
flyget hade man NSFK, vilket betyder: Nationalsozialistisches Fliegerkorps.
Dessa förbund eller sammanslutningar hade en rent militär organisation.
NSFK hade en egen uniform, naturligtvis, som det stod noga angivet i en uniforms-
stadga hur den skulle bäras. Jag har läst det och man tycker som modern människa,
att det inte var någon gräns för preusseriet. Men så var det då.
Ja, detta var en kort inledning, nu kommer bilder, som jag tog vid Wasserkuppes
museum. Kvaliteten är vad den är, men det visar väl i någon mån utveckling och
vilka människor, som var delaktiga i verksamheten.
Vad tekniken åstadkom i slutet av 30-talet.
Ja, vad säger man om, det man flög med på 20-talet ??
Här ser man dels ett flygplan, dels en man
som plötsligt börjar göra armhävningar eller…
En Rheinland byggd av FFG Aachen
Oscar Ursinus, der Rhönvater.
1921 såg det ut så här vid tävlingar på Wasserkuppe.
Planet i förgrunden är “Die Blaue Maus”.
På Wasserkuppes museum finns en nybyggd replika av planet.
Utsikt mot “Fliegerdenkmal” och ni ser att tävlingarna på 20-talet drog åskådare.
Kolla vingkonfigurationen på planen…
Som bilden säger en “Hök” på finalen ca 1938
Hanna Reitsch flyger sin specialtillverkade “Sperber Junior”
En “Kranich” som var ett standardskolflygplan med dk,
vilket användes över hela världen.På Ålleberg finns en luftvärdig Kranich.
Passa på och åk dit på Veteranflygets Dag och se på den.
Inför en tävling på Wasserkuppe slutet av 30-talet.
Så här såg det ut…
Peter Riedel var en känd tysk pilot.
Tidigt aktiv segelflygare, som flög sin första konstruktion vid Röhn redan
som 14-åring.Deltog i WWII som jaktpilot med flera utmärkelser.
Han var flygattaché vid den tyska ambassaden i Stockholm under senare
delen av kriget. Flyttade tll USA och var en respekterad flygarprofil och
affärsman. Googla på namnet så kan ni läsa om en sympatisk människa.
Denna konstruktion, kan man hitta en film på på YouTube.
Om ni kollar filmen…kolla höjdrodret !
Man tager vad man haver…redan 1930 insåg segelflygarna behovet av sponsring.
Intressant på denna bilden är texten på hangaren: “Herman Göring Halle”.
Den finns kvar men inte namnet…
En Reiher, som betyder häger.
Wasserkuppe 30-talet.
Byggnaderna står fortfarande som på bilden med lite kompletteringar.
Jo, det fanns modellflyg redan 1910
Den gula hunden…
Undrar hur stabil denna modell var under sin flykt…
Hanna Reitsch 1975. Hon flög hela sitt liv.
Hon föddes 1912 och avled 1979.
Hon var den enda kvinna som tilldelades E.K I.
Das eiserne Kreuz erste Klasse.
Här flyger hon Focke Achgelis helikopter,
vilket var den första helikoptern, som verkligen fungerade.
I cockpit på sin egen Sperber Junior
Hanna Reitsch tillbringade mycket tid vid Wasserkuppe.
Hon anses, för att ha varit kanske den bästa
provflygaren/piloten, som nånsin har funnits.
Det finns ganska gott om filmer med henne på YouTube.
Märklig vingkonfiguration…undra hur den vek sig egentligen…
Start från startbrygga med gummirep.
En då, 1980 ca modern glasfiberkärra 30 m spv.
Kolla utrustningen….kängor och benlindor… men hur styr han ?
Man kan hoppas, han för säkerhets skull producerat det antal barn
han och hans fru vill ha, med hänsyn till faktumet att han flyger
en konstruktion, som vid en smäll kommer att ha en avgörande
inverkan på fortplantningsorganen.
Jag ser ju inga fastbindningsremmar…
Hastighetsmätaren upp till höger…
Hans Werner Grosse flög 1972 från Luebeck till Biarriz, 1460.8 km !
Han är född 1922 och segelflyger fortfarande som 92-åring !
Det är ju en bit…
Klart man är cool, om man flyger en “Vampyr”…
Denna pilot kallades “GewitterMaxe” (Åskväder Max) efter att ha flugit längs en åskfront i 56 km.
Ståtligt namn på planet, “Westpreussen”.
Han hette Max Kegel.
Denne självplågare har suttit och kanat på ett hang i 55 timmar….
ja, han måste ha lärt sig känna igen hanget i alla fall…
…men kunde han läsa sin dagstidning, då han flög ?
Världsrekord…..840 m på 112 sekunder.
Det blir en medelhastighet på 27 km/timman…
Bilder från Ålleberg på sent 40-tal med startbryggan
och en startande Baby längst ner.
Fler Ållebergsbilder från ca 1945
Vad man skrev i “FlugSport” om den svenska segelkärran Fi-1.
Fi, står väl för “Flygindustri”…den byggdes i Halmstad i alla fall
Och var godkänd för avancerad flygning.
Det finns en på Ållebergs museum.
På flygfältet i Halmstad. Bogserkärran en Buecker 108B Student.
Inköptes 1938 och totalhavererade 1950.
Segelplanet en Fi-1
En Horten IV och en D-30 Cirrus.
Cirrus glidtal 1:37
Horten IV glidtal 1:40
D-30 Cirrus.
Konstruerat och byggt av en grupp från universitetet i Darmstadt.
Ett innovativt plan med bland annat balk i aluminium. Planets spännvidd 33 m.
Planet överlevde inte kriget.
