…kanske någon undrar,

vad är det för mening med det ?

 

 

Den frågan ställer jag mig varje vecka.

Mitt bloggande började för 4 år sen på uppmaning av
Daniel Johansson, som hjälpte mig komma igång.

Jag använder WordPress och One.com webbhotell och
det fungerar bra.

Om man ska lyckas med en blogg,  måste man vara en “Doer”,
man kan inte vara en “Follower”.

Alltså, man kan inte sitta jämte skeendet och passivt se på,
utan man måste aktiv delta.

När jag skulle börja blogga, satte jag mig ner för att fundera,
vad jag skulle kunna bidra med…

Har jag något, som kan intressera någon annan än mig själv ?

Eftersom mina intressen bland annat är flyg i alla dess former,
får det ju bli mycket sådant.

Jag beslöt, att bloggen skulle handla om “Flygkultur”.

Alltså om det jag sysslar med, modellflyg och skärmflyg
och i någon mån natur och foto.

Dessutom ville jag lyfta fram nostalgiflyg på bloggen.
Detta gjorde, att nischen jag skulle ligga på var ganska liten,
vad gäller antalet presumtiva besökare.

Men jag tror, det är viktigt man vet, var man ska lägga sin
tonvikt på bloggen. Detta för att besökare ska kunna känna
igen sig och veta, vad de kan finna på min blogg.

Vidare ville jag ha den enkel i sin uppbyggnad. Inga grafiska
konstigheter och uppdykande objekt, utan bara en presentation
av bilder och text.

Bilder är viktiga och kan man knyta ihop bilderna med texten,
får man en bra komposition.

Jag är ju intresserad av foto. Den nya tekniken har ju gjort allt
så enkelt, för att presentera bilder och behandla de.

Min förmåga att fotografera är tekniskt sett miserabel.

Mina tekniska kunskaper är mycket dåliga och jag bryr mig inte
om, att fördjupa mina kunskaper i alla inställningar, man kan
göra på en modern systemkamera.

Vad jag påstår, är jag har är en liten känsla för motiv.

Alltså, då min hjärna säger till mig, att nu ska du fotografera
objektet på detta sättet.

Eller enkelt uttryckt: Hur, var och när jag ska plåta, för att bilden
ska ge betraktaren, det jag vill.

Mina bilder vill jag ska förmedla en känsla till betraktaren eller
sätta lite fart på hans fantasi.

Detta speciellt då jag till exempel  fotograferar ilandflutet nere vid stränderna,
där jag ser olika djur i nästan varje pinne eller gren.

Efter 4 års bloggande har jag nog förankrat min ideologiska grund
för bloggen. Med det menar jag, att jag har funnit de ämnen, som jag
ska behandla och skriva om.

Varför jag kan påstå det, beror på den kontakt, jag har med mina
besökare via mejl.

Man kan få mejl från de mest fantastiska människor, som har kunskaper,
som tycks vara gränslösa inom sina specialämnen.

Jag har lärt mig, att det finns alltid människor, som kan mer,
än vad du kan oavsett ämne.

Det är ungefär, som när du kör bil på en motorväg.
Oavsett hur fort någon kör i vänsterfilen, så blir fortkörande bilister
ändå så småningom med 100% säkerhet själva omkörda.

Kontakten med läsarna är mycket givande, för kunskap är inte tungt att bära.

Den första tiden var jag glad om jag hade 10 besök om dagen.

Efter hand lärde jag mig, hur jag skulle agera för att få fler besök.
Det gäller att göra bloggen känd på olika sätt.

Det kallas SEO eller Search Engine Optimization. På svenska blir
det Sökmotoroptimering.

Jag lägger till taggar vid varje post, jag skriver, så att sökmotorerna,
läs Google, ska kunna hitta det vid sökning, på just den taggen jag
skrivit.

Efter hand steg besöksantalet, så jag efter ett år hade 100-200 besök
om dagen. Det gjorde, att kände ett ansvar att kunna prestera nya
inlägg, för det finns inget så tråkigt, som en inte uppdaterad blogg.

Det har jag lyckats med, tycker jag. På 4 år har jag skrivit 1557 inlägg.

Det hade blivit en mycket tjock bok, om man slog ihop det.

En del inlägg har varit bra, en del har varit mindre bra. Men så
blir det.

Vad jag är noga med på min blogg, är att svenskan jag skriver ska vara
bra. Jag vill, att den ska vara grammatiskt korrekt och det jag skriver ska
ha en bra form.

Vad jag är riktigt noga med, är kommateringen. Det är bara, för jag är så
gammal. Under min skoltid i gamla realskolan och gymnasiet, då kunde
man sin svenska grammatik och språklära.

Idag…tja läs i tidningarna,  får ni se, hur det ser ut.

Det värsta man kunde göra under uppsatsskrivning var att åstadkomma
meningsbyggnadsfel. Sådana är inte svåra att finna i dagens press.

Så är det med grammatiken i alla fall.

Vad siktar jag på, då det gäller besöksfrekvensen ?

Jag vet inte. Only the sky is the limit !

Nu har jag 300-500 unika besök om dagen.

Det högsta antalet besökare på ett dygn jag har haft är 1226 .

Självklart kan jag inte konkurrera med bloggdamerna, BlondinBella
eller liknande.

Men det beror väl på, att de har större bröst, än vad jag besitter,
har sprutat mer Botox mot rynkor  och collagen i sina läppar….och sen har jag ju inga tatueringar.

Så ni förstår ju…jag får hålla mig på marken med min blogg…trots den handlar om flygkultur.

Att ha en blogg är roligt. Det är så roligt, så jag ska dra igång en till.

Vad den kommer att handla om, ska jag presentera, då den är sjösatt.

Jag tror jag kommit på ett intressant koncept för att använda en
sliten klyscha.

Flera har talat om, att jag ska vara med på Facebook och Twitter, för
att där kunna göra reklam för bloggen hangflygning.se.

Jo jag var med Facebook i en månad innan jag raderade mitt konto.
Twitter är något för de, som inte får uppmärksamhet i sitt dagliga
umgängesliv, utan har ett makebelieve liv .

Därför,  får det bli som det blir.

Men,  att veta om att 500 personer varje dag klickar in på min blogg,
det ger mig ett visst självförtroende.

Dessutom ger det mig energi och inspiration att fortsätta och försöka
presentera artiklar och bilder, som blir bättre och bättre.

Har man en blogg, så betyder det, man sticker ut näsan lite långt ibland.

Då kan den bli blå…

Det blev min.

Jag glömmer aldrig, när jag döpte ormvråkar till havsörnar.

Jag skyller inte ifrån mig, men jag kontaktade en fågel-
skådare i min bekantskapskrets och han sa, det var tveksamt, men
han sa:

“Skriv det är havsörnar, det ger uppmärksamhet”.

Det kändes inte helt smärtfritt att gå ut och beriktiga mitt fel,
men sådant får man räkna med i bloggvärlden.

Jag skrev förut, att man får kontakt med olika människor.
En dag kom ett mejl från en man, som arbetade i en processindustri
och som arbetade natt. Han hade dator på sitt arbete och hans jobb
gav honom möjlighet att surfa.

Han berättade att ha halkade in på min blogg av misstag, men sa att
han brukar läsa på den varje nattskift.

Varför han gjorde det ? Han tyckte min blogg gav honom något.

Jag frågade, om han ville, jag skulle ta upp nåt speciellt?

“Nä” sa han,” Fortsätt som du gör” !

Sådant blir jag glad för och man känner ett ansvar för sina besökare,
vilket kräver, att man är på alerten och presenterar sådant de vill läsa.

Ja, detta var lite om och varför jag bloggar. Hoppas det ger en
viss förståelse för mitt sätt att skriva och vilka bevekelsegrunder
jag använder för att välja ämnen.

Fast det kanske viktigaste om man har en blogg: Jag skriver precis vad jag vill !

Hade jag kunnat önska något, skulle det vara bilder på OldTimermodeller,
som jag kunde presentera på bloggen.

Jag vet, vilket stort intresse det är för sådant.

Du är alltid välkommen till min blogg.

Letar du efter något speciellt, så skriv in det i sökrutan till vänster
för att hitta det på bloggen.

hejsvejs

mats