…då vatten faller…

 

 

 

Större vattenfall, eller då man släpper på vatten vid ett kraftverk,
har alltid lockat mig i alla fall.

Det är med en viss ilning, man står vid kanten och ser vattenmassorna
flyga förbi med hög fart.

Det ser farligt ut på något sätt och man tänker kanske,  att bara man
inte faller ner i forsen…

Ändå kan man inte låta bli att stå längst ut på kanten, trots det står
varningsskyltar,  att kanten är brant.

Man vill stå nära urkraften för att kittla nerverna lite.

För några dagar sen hade jag en post om Laholm och här kommer
en till om kraftverket. Kraftverket ägs av Statkraft, vilket är ett
norskt bolag.

(Just idag hade man släppt på vatten antagligen för laxfiskarna,
som stod längs södra stranden av Lagan och försökte locka
någon fisk att hugga.)

Nä, det var inte för fritidsfiskarna man släppte vatten, även
om en sa det till mig , utan det var av  nedanstående skäl,
som jag efter flitigt googlande hittade på nätet.

Det var mycket vatten,  som kom vid förbisläppet från dammen
och vad jag märkte en bit uppströms Lagan, det var, att vattenståndet
i de sjöar som hör till Lagans vattenområde, var inte speciellt välfyllda.

Jag hade en liten kompaktkamera med mig och det blev
några bilder.

 

 

Regleringen vid kraftverksdammen. Har fungerat som synes sen 1932 = 83 år.

Den gamla bron över Lagan.
Redan romarna kunde bygga sådana broar, som kunde bära mycket belastning.

Brotypen kallas valvbro och har byggts i tusentals år.

Man ser att byggnaderna är resta för att stå längre än ett Eurostop…

Vägen vindlar uppför backen genom  Lilla Tjärby.

 

Efter den brutala forsen lugnar sig andhämtningen på vattnet och
det återgår till ett  stilla filosofiskt förbiflytande.