Skulle ner till Höka

 

för att öva med Francis, men både han och hans Blue Phoenix hade försvunnit i vinden….

Man når inget övningsändamål med en nybörjare med en lätt modell, då det blåser 5-7 m/sek på lite höjd. Det ger inget.

Jag gick runt en sväng och kollade och klämde några bilder av mina intryck.

Finns det inga modellplan, då får det bli våra kråkor, bland annat, som får stå för det aerodynamiska.

Strandskatan dra bort efter kontrovers med trutar ängsligt ropande under flykten.

Mor kråka vevar igång motorerna efter tankning av  maskar annat godis.

Kolla vad evolutionen gjort med hennes vingspetsar. En form som effektiviserar vingen genom att minska det inducerade motståndet. Naturen är smart.

En lite sketen ört borrar lätt ett hål i vår bana. Här behövs inga anabola piller eller gym.

Rådjuret sätter sina spår i vår leriga matjord.

Vår förskräckliga aledunge har bland annat genom Peter Gårdös försorg blivit underkvistad så det ser ut som en sal. Det ger en annan känsla nu att se genom dungen, än då man såg in i en djungel för 2 månader sen. Nya växter har fått chansen i ljuset.

Fenan till flpl 37 står som en betande elefant i savanngräset. Det börjar bli långt nu, därför hoppas vi slaghacken kan monteras ihop för att kunna koppla den till Universalen för slagning av fältet.

mats