En alltför vanlig syn…usla landningar !

 

 

 

 

 

 

Man ser ofta landningar ske på ett sådant sätt, 
att modellen FLYGS ner i marken med hög
hastighet. Den höga hastigheten ofta beroende
på för hög tomgång på motorn.

Naturligtvis händer det otrevliga saker då,
för var ska överskottsenergin ta vägen ?

Det blir studsar och kapotteringar.

Det rätta sättet att landa är att gradvis öka
anfallsvinkeln så att hastigheten
sjunker och planet sätter sig lugnt.

Glöm sagoberättelserna ni hört om
“man flyger tills planet tills det  överstegrar sig och
sätter sig”…
Det gör det INTE vid en riktig landning.

I och med att hastigheten minskar, så minskar
också lyftkraften och planet kommer att landa.

Vingarna kan alltså inte producera tillräckligt med lyft
så modellen kan fortsätta FLYGA.

Men vingen är under varje moment av utflytningen
inte överstegrad, så strömningen fungerar tills
modellen står stilla på marken.

Därav följer, att det blir inga snaprollar just innan sättning…

 

Så är det med det.