TARP FLUGTAG 2010

 

Den bästa Flygdagen i Tarp vi sett hittills.

 

Stefan Blomgren och jag kvistade ner till Tarp för att vara med på deras årliga stora meeting. 

Resan gick via Öresundsbron, Stora Bältsbron, Lilla Bältsbron och vidare raka spåret förbi Flensburg till Tarp. Flygfältet ligger inte i Tarp utan i Jerrishoe ca 1 mil utanför Tarp. Total resväg inklusive kringelkrokar för inköp 490 km.

Vid vår ankomst med vårsynnerligen  fullpackade bil, var campingen i stort setthelt belagd.

Det innebär ca 250 husvagnar och oräknat antal tält och husbilar. Campingen är en tillfällig sådan, men det finns på klubbens område riktiga toaletter, vatten, mat och dryck. Ström finns utdraget till campingen och det är GRATIS att bo där.

Inte bara är det gratis att bo där, om du har med modeller,  kommer du in gratis på flygdagen också.

MFC  Tarp finansierar hela sina budget i stort sett med denna flygdag.

Vi kom på fredageftermiddagen och eftersom vi varit djärva nog att köpa varsitt tält,  monterade vi efter vissa besvär upp dessa.

Ligga i tält är ingen hit, jag lovar. Det som skiljer tälten från hur jag minns tält såg ut,  är att dagens tält är gjorda för maskar. Små öppningar och ingen plats inuti. Framför allt ingen ståhöjd. Ändå köpte jag ett 3-mannatält för en person.

 De gamla ABC-tälten från 60-0ch 70-talen var mycket bättre. Risto som besökte oss hade ett sånt. Är det till salu Risto ?

Nä nästa gång asar jag dit min husvagn. Det får svida i lädret,  när man ska över broarna. Fördelarna med en husvagn överväger.

Redan på fredagen var det full fart på flygandet med allt,  som kan flyga. Från det minsta till det största. Dånade mest gjorde pulsjetmodellerna, som man hade 4 stycken. De flög med mellan 300-400 km/timmen. Så det rörde på sig.

Jörg Keil, ordföranden för MFC Tarp är specialist på pulsjetmotorer. Han startar sin flygplansflotta i ett nafs.

Middagen intar man på fältet i Imbissen där eller så åker man in till Tarp. Det finns en restaurant där med mycket god mat. Man blir positivt överraskad. Å en av servitriserna har mustasch………….

Lördagen bjöd på lika bra väder som fredagen. Solsken nästan ingen vind och braktermik. Detta innebar ju att Stefan och jag monterade våra elseglare. Som vanligt inga problem att komma högt. Problemet är att komma ner. Allt gick dock bra och efter en god timma i termiken landade jag för att inta lämplig dryck. Den EPP-baserade örnen som det finns bild på flög bra och var nästan omöjlig att skilja från en riktig fågel. Han som flög var norrman och han hade fått den i present på sin födelsedag och hade trott att den var oduglig i luften, men han som alla blev överraskad.

Jetmodellerna fungerade bara så bra man kan tänka sig. Tryck på en knapp på sändaren och motorn startar. Effekten på turbinenerna har ökat kraftigt och det ger möjlighet att välja modell lite lättare. Jag talade med en dansk som hade en stor modell med stor turbin. Han hade varit på Höka med sina kompisar för 5-7 år sen. Jag berättade att jag var ute för att köpa en modell och turbin och fick goda råd och adresser, som skulle spara felinvesteringar för mig. Han sa att bästa köpet var en Graupner Cangaroo Mini till att börja med.

Att flyga en turbinmodell kräver först och främst pengar. Man måste, enligt vår danske vän, köpa kvalitetsgrejor. Jag pep fram med att i Kina finns det ju…….Ja hvis du vil ha problemer så handle  i Kina, sa min danske informatör. Det finns inga genvägar. Man behöver ju inte bara modell och motor, det kommer till mycket extra. Hans modell var en skalamodell av Aermacchi MB-339-A/PAN och han flög den naturligtvis med full kontroll. Radion var 35 mHz. Han litade inte fullt ut på 2.4 gHz utrustning. Priset på hans modell inklusive allt ca 75000 SEK……..Kostar att ligga på topp.

Det fanns inga begagnade jetmodeller till salu på loppmarknaden. När man ser banan på Tarp, vilket ni kan konstatera på bilderna, så är den inte lång. Vi har längre på Höka och dessutom är vår banor som parkettgolv jämfört med Tarps kullriga gräs. Men det spelade ingen roll för piloterna, man startade med allt som kunde flyga utan problem. Så att en jetkärra behöver jättelång bana, det stämmer inte.

De förhärskande modellerna var stora skalamodeller av framför allt plan från perioden 1915-1950. Jetmodellerna var nyare naturligtvis. Stora segelmodeller var allmänt förekommande och det gängse sättet att komma upp var med flygbogsering.

På uppvisningen fanns det en helikopter som visade sina färdigheter. En ung pilot flög en jättelik aerobatkärra med 400 kubiks motor. Modellen var utrustad med ett otal servon. Till exempel på de två höjdroderna satt det 4 maffiga servon. På sidorodret satt 2 servon, på varje skevroder satt 2 servon. Det enda stället med enkelt servo var throtteln. En 4-cylindrig boxermotor. Undra vad en sån motor kostar ?

Men som sagt 90 % var äldre skalamodeller.

Utvalet av modeller var helt annorlunda,  mot vad man är van vid. I Sverige är det mest depron och sen aerobatmodell som gäller. Här var det mera konventionella gammaldags modeller byggda från ritning eller byggsats.

Så man ser modellflygkulturen är annorlunda i andra länder. Det är ju alltid nyttigt med nya impulser.

Naturligtvis har man i Tyskland aerobattävlingar i olika klasser. Han som flög uppvisningens aerobatmodell sa,  att de som ligger i toppskiktet har modeller som ligger på 150-250 000 spänn….ofattbart. Men det krävs kanske på internationell nivå.

Vidare berättade han,  att topppiloterna bygger sina eller låter bygga sina modeller med stor betoning på lätt material. Det måste man för att kunna ligga på topp.

Det är klart,  att när inte små kinesdamer sitter och limmar i långa rader blir det dyrt,  när en europeisk hantverkare ska ha ihop det.

Det fanns 5 -7 stycken 2- eller 4-motoriga plan som flög. De bara inte flög, de flög väldigt bra.

Flygskicklighet var  hög. Speciellt en av piloterna som flög en Christen Eagle var skicklig. Han hade inte mycket att lära kvar.

Piloten som flög en stor PT-17 Stearman, han var från Danmark, flög sin modell utomordentligt skalenligt. Motorn en 5-cylindrig Moki. Vad den kostade ? Vågar jag inte tänka på…..

Small det mycket ? 

 Jo det gjorde det vid invigningen på söndagen. Av fyrverkeriet.

 Haverier av modeller såg vi ett. Det var en stackars dansk som glömde dra ut sin antenn vid starten och planterade sin stora P-51 Mustang i majsfälte. Han hittade den inte,  men jag flygfilmade från min HyperAva och hittade med Stefans fototolkningshjälp modellen. Mustangen var dock omvandlad till brasved.

Småsmällar med frigolitplan fanns det,  men det räknas väl inte. Små jetkärror med impeller fanns det gott om och de flög bra.

I dag tillverkas verkligt små turbinmotorer,  vilket syntes på en Su,  som inte var större till måtten än Unos J34 Hawker Hunter. Flög superfint. Piloten sköt iväg modellen med en gummibandskatapult. Enkelt och säkert.

På lördagkvällen var det fest vid en stor brasa. Jo det var hög stämning och baren stängde aldrig….det flögs hela tiden med lysdiodkedjor som påpassligt såldes och som monterades på modellerna.

. Såg elegant och vackert ut.

Söndagen inleds traditionsenligt med en loppmarknad. Här gäller det att pruta kraftigt, för man begär fantasipriser. Stefan gjorde ett fynd. Han köpte en Sagitta segelmodell av klassisk typ, som var nog den bäst byggda modell jag någonsin sett. Den var ett mästerverk. Säljaren begärde 180 Euro utan radioutrustning. Stefan den hårdingen pressade av den av köparen för 150 Euro med nya Spektrumprylar och digitala servon. Jag blev avundsjuk…….för jag spekulerade först att köpa den. Nåväl, eftertankens kranka blekhet.

Söndagsvädret inleddes lite skakigt med svagt regn då och då, men det klarnade upp och blev perfekt väder. Ca 3500 åskådare hade kört ut till fältet och vi från campingen var väl ca 500 personer. Inträdet 50 spänn sen är det bara att räkna vad det blir av det. Jag kan tänka mig att de som sålde mat och dryck fick betala en bra slant för att stå där. Deras affär gick lysande.

Vilket de ocskå gjorde,  för han som sålde eltillbehör av alla de slag. Han hade sånt,  som nästan är omöjligt att få tag i för hyfsat pris här. Till exempel servokabel som är flätad och med isolering av silikon. Jag laddade upp med prylar.

Naturligtvis kan priserna inte konkurrera med HobbyKing i Hongkong. Men jämfört med svenska priser,  är det billigare här. Och det man har,  det har man tillgängligt, så man får det med hem.

Som ni kan se på bilderna,  var omgivande fält fulla av snart mogen majs. Detta är ju normalt inget problem, då majsen är slagen vid deras meeting, men för att inte kollidera med ett annat stort meeting,  hade Tarpklubben flyttat sitt.

Att vara omgiven av majs när man modellflyger,  kan vara ett problem,  om man landar i grödan. Tarpklubben hade löst det så, att flygledaren såg ungefär,  var modellen slog ner och sen dirigerade han hämtningspersonal utrustad med en lång pinne med en flagga på till platsen via radio.  Det fungerade bra och man fick tillbaka alla modellerna.

Efter uppvisningen plockade klubben ihop allt som var ute för flygdagen och man kan säga att klockan 2000,  hade fältet återgått till det normala.

Så nu kunde vi flyga igen. Pilotplats var längs en lång kritad linje. Enda kravet var klämma och att man sa till,  om man gick ut för att hämta en modell. Egentligen är det nu den roliga flygningen börjar, då man flyger mer avslappnat och kanske tar lite större risker.

Jörg Keil ordföranden sa till mig , att man har försökt skapa ett meeting och en uppvisning som håller en avslappnad och gemytlig stil. Alltså inget pekande med hela handen och evighetslånga listor med vad man inte får göra. Det har man lyckats med för alla jag pratade med hade samma uppfattning som jag och Blomman,  att det var synnerligen trevligt.

Det enda som saknades,  var flygningen med Banty, ägare Hans Herman Lundh. Den var ersatt med ett nytt plan av Pipermodell. Vad som hänt med Banty,  vet jag ej. Jag glömde fråga Hans-Herman,  när jag pratade med honom. Man hade ju bespetsat sig på att se hans fantastiska cykel med den stora kärran,  där modellen fanns.

Stefan och jag kuskade hem på måndagen,  mätta på erfarenheter, fattigare på pengar, med några modeller extra i bagaget  och med möra kroppar efter att tältat 3 nätter.

 Jag säger bara aldrig mera tält, men tillbaka till Tarp nästa år…..absolut !

Nästa år firar man 40-årsjubileum och då är det lovat en tillställning som heter duga !

Vi ses i Tarp

Här kommer bilder med kommentarer där det behövs.

Klubbhusets gavel

Välkomstbanderoll 1.

Välkomstbanderoll 2.

Herr Jörg Keil, ordföranden i MFC Tarp. I handen en radarpistol, som han använder för att mäta hastigheten på sina pulsjetmodeller. Den fick han låna av polisen som satt i sin bil och såg på. Tror ni det skulle gå i Sverige ?

En fransk 50-tals jet. Mystere. Flög bra fastän något motorsvag. Jag tror modellen var av aluminium…..annars var det ett fantastiskt målningsjobb.

Instrumentbrädan i en Pitts SA. Mätaren i mitten en G-mätare som mäter belastning. Skvallernålen står på 6.3 g positiv belastning och 3 g negativ belastning. Överskrider man det flyttar skvallernålen säg och man blir avslöjad. Fråga gamla flygvapenpiloter som flög J-29 om de nån gång önskade att kunna resetta skvallernålen utan att mekanikerna märkte det……..

En turbindriven SAR-helikopter. Stadig som en klippa i hovringen. Vad den kostar ? Å en bagatell……85000 SEK.

En typisk modellrepresentant på meetinget i Tarp. Sopwith Pup. länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Sopwith_Pup

Mysteren accellererar längs banan. Mystere IV A

Jag kan säga att det var inte många centimeter mellam modell och majs vid starten. Man kan nästan se hur piloten vill lyfta modellen med telepati….men det gick vägen. Fyre impellrar. Kan tänka mig om man byggt en sån modell för 15 år sen och haft till exempel 4 stycken Os .10 motorer. Det hade varit lite att ställa in……

En impellermodell. Flög väldigt bra och utvecklingen av motorer och fläktar går ju framåt hela tiden. Fast utkastet var lite vågat. Han sa han slant vid utkastet. BilTemas antihalktejp är bra vid sådana här tillfällen när man ska ha glidfritt tag.

En Gee-Bee med härlig motorljud från sina 5 cylindrar. Samma ägare som PT-17 och den fina Futabaradion. Han kanske hade vunnit på lotto……

En bild med kontrast. En Volksjäger, som var en enkel jetkärra i Luftwaffe i slutat av kriget. Här en pulsjetdriven sådan och oskulden symboliserad av två barn, om man nu säger så alltså….

En 5-cylindrig Moki tillverkad i Ungern. Gick som en dröm med makalös tomgång. Antagligen ett makalöst pris också. Hela modellen otroligt välbyggd från scratch. Flög verklighetstroget. PT-17 var ett långsamt plan och det var modellen också.

Minns ni Futaba årgång 1974 ???? Det har hänt lite eller…… 1974 köpte du en Futaba med den nya servoförstärkaren i servona, som revolutionerade flygandet, inklusive allt sändare, laddare, 4 servon för 995 spänn!

Vad kostar en utbyggd apparat enligt ovan ?

Japp, så här ser den ut där bak…Observera att klaffarna är av typen klyvklaff. Fanns också på till exempel Spitfire och Me 109.

Detta var de sista 4 sekunderna i denna Mustangs liv. Den small ner i majsen 5 meter från banan. Hade piloten haft lika lång sändarantenn som majsen är lång hade allt gått bra, men han hade glömt att dra ut sin sändarantenn. Tyvärr….men han var lika glad för det när han stoppade de oljiga resterna i en 120 liters sopsäck. Han skulle elda  upp den, men jag tror han lagar.

Denna pilot var den mest noggranna pilot jag sett. Nog med kommentarer. Nä han flög inte, tiden tog slut….

En SU-24 Fencer ?, som drevs av en miniturbin. Modellen i storlek som Unos J34 Hawker Hunter. Snabb som en bålgeting. Startade med ett knapptryck och lite gasol i en liten sprayflaska.

En kärra som bombade publiken med godis. Godiset hade sponsrats av tandläkarna i Schleswig-Holstein……. väldigt populärt bland publiken.

Tidigt på söndagen och folk börjar dyka upp. Skyddet man måste ha enligt tyska lagar är ett kraftigt nät mellan flygfält och publik. Ingen flygning mot publiken eller över publiken. Dessa bestämmelser hölls benhårt på och jag såg ingen som bröt reglerna.

En mäktig Transall som flög utomordentligt fint. Dess flygmönster var likt fullskalakärrans.

En Gee-Bee som ställt sig på sin trubbiga nos. Modellen flög mycket bra. Inte alls som man kan tro instabilt eller hoppigt.

Originalet flögs av sedermera generalen Dolittle i  hastighetstävlingar i USA. Han var en av de få som kunde det. Dolittle berömd som den ansvarige för raiden mot Toky från hangarfartyget Hornet med ett antal B-25 lätta bombplan. Dessutom var han den som introducerade bombning av krigsfartyg så de sjönk, vilket flottans män inte trodde. Dolittle gav de en lektion och båtarna sjönk med ett popp eller glurp.

En jetmodell gjord lite efter Northrops FreedomFighter. Kan inte säga annat utan att den flög som den skulle.

Ännu en jettrainer landar. 35 mHz radio, kolla antennen. Modellen målad i Frecce Triccoloris färger.

En Fox, som är en aerobatisk segelkärra. Här en modell utrustad med en turbin ! Tja, vad säger man…..

Titta, jag kan balansera på min vingspets….Jag kan inte säkert säga vad det är för ett plan. Vid snabb betraktelse ser det ut som en ombyggd Boeing B-17 Flygande Fästning, men jag är inte säker.

En P-47 Thunderbolt. Flög som namnet med auktoritet.

Piloten är en 65-åring, som var den skickligaste flygaren.Inte ett misstag eller fel under hans talrika flygningar med sin Christen Eagle.

Stearman under en bypass i något som ska likna kniveggsläge. Modellen flög i denna attyd i ofattbar låg fart. Stearmannen var ingen snabb kärra, bara för den var stor.

Depån med en Duo Discus.

 

Denna modell var ganska märkligt dekorerad. Focker D-7 tror jag det är. Rätta mig om jag har fel.

Flögs av en äldre farbror som visste hur man gjorde. Om det är en D-7 så kom den i tjänst 1918.

 

 

Varför inte en radiostyrd frigolitörn? Flög nästan lika bra som dess levande förebilder i termiken. I stället för en mus i näbbet har den en borstlös kinesmotor.

Det krävs lite manskap att hantera en stor modell. Ägaren, piloten till höger.

En jettrainer under landning på fredagkvällen.

Detta är ingen F-117 utan en pulsjetdriven delta som klämmer 360 km/timmen lät som en plätt. Den var mycket svår att plåta, för den var snabb!

Karamellbombaren stukade foten.

Den snyggaste jetkärran på meetinget. Ingen skalamodell utan lite hopkok och målad med amerikanska flygvapnets uppvisningsgrupps färger, Thunderbirds.

En dansk löste en röd rökfackla i depån av misstag. Dessa danskar håller alltid till i ena kanten och de är glada gossar.

Övningsjetmodell. Snygg. Den kunde man bygga med skjutande propeller och så sätta in en av mina Rossi 61:or med bakblås och specialpipa. Det hade gått fort kan jag lova. Men man får nöja sig med att drömma.

Startattiraljer för en pulsjet. Släde, räls, gasol och tryckluft. Samt eldsläckare,

En trevlig och glad dansk, som besökt oss på Höka. Han gav goda råd och visade hur komplicerad en jetmotor är egentligen…

Tidigt på söndagen, när det småduggade. Kolla skyddsnätet. Främst sitter alla som har stol. De bästa platserna markerade redan klockan 0700 !

Loppmarknaden i tältet. Här fanns både fina prylar och skräp. Den gyllene regeln pruta ner priset med hälften och ha is i magen tills tiden rinner ut för marknaden. Då ger man ett skambud.

Man behövde varken svälta eller törsta. På morgonen kom bagarbilen med färskt bröd ! Prova Currywursten. Om inte för smaken så för att se maskinen jobba som skivar din korv i ätbara småbitar. Den ser ruskig ut för man gör ju omedvetet vissa associationer….

En 5-cylindrig stjärna av fabrikat, tror jag, Seidel. Den sitter i en Bearcat. Hur mycket tror ni kolfiberpropellern kostar….

Mekaniken till stället på en Bearcat.

Hur lång tid tar det att göra denna ställmekaniken ? Kolla nitar och svetsningar. Hydraulledningar och stötdämpare fungerar som de riktiga naturligtvis.

Blomman flyger i skymningen med sin Swift elseglare.

En märklig modell från 20-talet. Focke-Wulf A19 “Ente” Ente betyder anka. Den flög riktigt bra.

Flögs  bra, men det var väl tack vare kepsen….

Uträknad Tiger Moth. Ett vanligt läge för en De Havilland Tiger Moth. Hände i regel inget särskilt med fullskalaplanet vid en halvkapottering. Men det kräver en urmontering och uppmätning av vevaxeln för att kolla så den inte blivit skev.

Hawker Seafury. Ett snabbt plan. Jag har sett det flyga i verkligheten på Farnborough. Det gick undan. Mannen som flög Hwkern i England var 67 år och flög i en gammal nylonskjorta, som en gång varit vit och gråa flanellbyxor. På huvudet en gammal reklamkeps med papperskärm. Alltså en antiflygareimage jämfört med de andra med superlätta glasfiberhjälmer och snajdiga overaller fulla med badges.

Fast å andra sidan kunde han flyga.

Denna modellen kan balansera på propellerspetsen !

Till slut gick solen ner över MFC Tarps flygfält och oss.

Efter artikeln kommer att ligga ett album med hundratals bilder.  Det finns dubletter av bilderna ovan, men jag orkade inte sortera en gång till…….

Använd programmet som finns vid galleriet: PicLens för att kolla bilderna, det är enklast.

[nggallery id=62]

mats

mats

Lämna ett svar

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

  

  

  

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.