Kategorier
Flyghistoria

HÖRT TALAS OM CHARLES LINDBERG…

 

 

 

 

…ok, det har antagligen alla flygintresserade…

 

 

 

 

Fullskärmsinfångning 2015-12-30 091147

 

…och de vet,  att han flög sin Ryan döpt till  “Spirit of Saint Louis”  ensam över Atlanten
och landade i Paris.

Men vem var Maynard Hill,  som flög med sin TAM 5 över Atlanten ?

TAM 5 = Trans Atlantic Model 5,

så hette en modell, konstruerad och byggd av Maynard L. Hill  1999 – 2003
och hans team.
Men den hade namnet The Spirit of Butts Farm skrivet på kroppssidan
vid
överflygningen.

Han ville bli den förste att kunna flyga en radiostyrd modell över Atlanten.
Hans team,  som förutom han
själv, bestod av Barret Foster och David Brown var de
som genomförde projektet.

Modellen var ett konventionellt bygge av balsa och hårdträ, klädd med mylar.
Motor var en
noggrant kontrollerad och modifierad OS 60. FS.

Kroppen var i princip en flygande bränsletank som rymde ca 2.5 liter bränsle,
vilket skulle räcka
att flyga 3000 km. Förbrukningen av bränsle låg på 70 cc i timman.

Modellen var 188 cm lång och hade en spännvidd på 183 cm. För att spara vikt
var den försedd
med skevroder på bara ena vingen och sidoroder saknades.
Man hade en träpropeller vilken
var klädd med glasfiberväv och epoxyharts
med storlek 14 x 12.

För den skulle klara FAI bestämmelser om vikt fick den väga maximalt 5 kg.
Maynard Hill
sa,  att viktkravet var det,  som var svårast att uppnå.

Modellen hade en marschhastighet av ca 80 km/tim och en programmerad
flyghöjd av 
900 fot. (Cirka 300 meter).

Planet startades den 9. Augusti 2003 klockan 0600 i närheten av Cape Spear,
vilket ligger
på New Foundland Kanada.

Planet flög efter manuell start,  på sin autopilot som fick GPS-data från satellit.
Starten av flygningen var drabbad av motvind,  men efter hand stabiliserade
sig färdhastigheten
till omkring 70 km/tim.
Under hela flygningen sände modellen data via satellit till markteamen,
så man konstant (i huvudsak) hade kontroll på modellen. 

Elektroniken inkluderade, 3 servo, piezogyro, GPS-mottagare, en speciellt byggd
autopilot, två sändare som sände GPS-data dels till marken och till satelliten och
naturligtvis acke och rx.
Fantastiskt att motorn fungerade perfekt under
så lång tid, vilket delvis var
resultatet av en mycket speciell smörjolja. vilken inte skapade avlagringar i motorn.

På Irland fanns en i teamet, Dave Brown på plats vid den inprogrammerade
mål- och landningsplatsen. Platsen var, Mannin Beach , Irland. 

Planet dök upp,  exakt där det skulle och Dave kunde genom ett kommando
från sin sändare, initiera
mottagaren,  så han manuellt kunde landa modellen
efter dess makalösa resa !

Planet hade då flugit 3030 km under en tid av 38.5 timmar. Det blir en
genomsnittshastighet
på 78 km/tim.

I tanken återstod  55 cc bränsle, alltså lite mer än en 0.5 dl.

Modellen styrdes via autopilot under 99 % av färden och all kommunikation
med
modellen fungerade utan problem. Det fanns som alla förstår mycket
elektronik
i modellen.

Ni kan läsa via länken mera om flygningen.

Bilden från Wikipedia.

Det fanns ett annat plan, som kan kallas modell, vilket flugit över Atlanten
autonomnt.
Men det vägde mycket mer än 5 kg och kan därför inte platsa
inom FAI-bestämmelsernas maxviktsgräns.