var högt inom klubben.
På den tiden fanns inget ARF, utan det var att köpa en kartong med småpinnar och bygga.
Tillfredsställelsen, när modellen flög var ju nästan oändlig. Många i klubben konstruerade och skalade ner fullskalaplan till modeller.
Jag tror aldrig, att Kurt, Pär nånsin köpte en byggsats eller Johnny från Laholm. De utforskade okända domäner med sina inte alltför lättkonstruerade eller lättflugna modeller.
De är värda all respekt.
Kunskapen att bygga ,påstår jag är på väg att snabbt förtvina i dag, därför allt ska vara färdigbyggt.
Det blir mycken erfarenhet, som försvinner och som tar lång tid att få tillbaka. Tänk efter:
Hur många vingar har du klätt med siden ?? Nä, jag kan tänka det.
Om man bygger sina modeller själv, får man en kunskap, som används, då man till exempel ska reparera en smälld kärra. De flesta vet inte, hur man gör, när man laskar en balk eller vinge. Det är ju viktigt att kunna om reparationen ska bli bra.
Har man inte någon byggbakgrund, är man ute på tunn is ,om man ska laga.
Man får, om man bygger själv, en känsla för modellen som underlättar flygning, trimmning och eventuell lagning.
Många av de modeller man köper som ARF i dag är aerodynamiska anakronismer och flygmekaniska tankekullerbyttor.
Det är då svårt för nybörjaren, som lärt sig flyga med ett frigolitplan i en inomhushall och köper en färdigbyggd Cub och som till sin förskräckelse finner, att när han skevar vänster, svänger planet till höger….tack vare att han inte vet vad skevroderbroms är, men framför allt att monterings- jag skriver inte bygginstruktionen, negligerar problemet, antagligen för att tillverkaren inte har en susning och han bryr sig inte.
Det enda han vill, är att vi köper skräpet!
Såärdetmeddet!
Nu kommer lite bilder från forntiden i all fall!
Johnny från Laholm med sin egenbyggda MFI 15. Den modellen flög bra och hade samma egenskaper som originalet i stort sett, då det var en SKALA MODELL med originalprofiler och mått.
Tyvärr drabbades Johnnys MFI av samma öde som en av mina modeller, om nu inte minnet sviker mig, den imiterade en fågel inte bara med sin flykt, utan den landade i trädet innaför depåstaketet, som kostat mig en vinge!
Gott om folk vid staketet. Tiden bör var 1982-1983. På mekbänken Mats karlssons Das Boxfly. En av många i klubben. Undrar om han har kvar den ?
Kaffepaus i hörnet där man alltid flög bäst…Från vänster undertecknad, Sven Persson och Kurt.
Helge Nilsson har varit och bunkrat grillkol. Helge syns då och då på sin cykel försedd med vit keps. Han bör vara upp mot 90 år nu. Helge jobbade sitt yrkesverksamma liv på Origo-verken där han svetsade domkrafter.
Han tillverkade också, till de som ville ha, vattenspridare av modell burk med hål i toppen. Enkla och funktionella spridare som aldrig krånglade och höll i 100 år.
Kurts vackra dubbelbommade pusher.
Egenkonstruerad med vackra linjer. Modellen försedd med indragbart ställ av naturligtvis egen konstruktion. Motorn var en Enya .20 XTV, som var en vass drivkälla.
Jag tror inte Kurt flög så mycket med den, men när jag såg Kurt flyga med modellen, blev jag alltid avundsjuk.
Ser man på modellen från sidan, förstår man, hur Kurt har försökt få nos/huvens linjer att harmoniera med fenans linjer med ett lyckat resultat, som jag ser det.
Hade denna modell funnits i byggsats i dag, skulle jag köpt en sån ögonaböj!