…för sitt eget modellflygande

…är ett beslut, som alla genuina

modellflygare finner svårt !

 

 

 

 

 

Det finns något, vilket  ingen kan springa ifrån och det är tidens gång.
Jag vill säga,  att ett faktum som gäller alla,  är att vi har ett ändligt
liv.
Det måste ju vara  demokratiskt, eftersom alla har samma villkor.

Är man modellflygare,  kommer ju en dag, då man märker att kroppen
inte längre klarar,  att hantera modellerna, man med möda byggt och
vårdat.

Att behöva sluta med det man helst vill syssla med,  är ett avgörande
beslut i livet. Men alla modellflygare måste ta det.

“Det är bara att lägga av”, säger de som inte blivit ställda för valet.

Men det är det inte. Jag har träffat flera äldre modellflygare, som säger
att en stor del av deras liv fattas nu, då de inte kan flyga sina modeller.

Nere i Tarp träffade jag en 80  år gammal man, som varit varit modell-
flygare och byggare i 72 år.

Skälet till att jag började prata med honom, där han satt i sin stol,
var att han hade riktigt gamla modeller på marken uppställda och
att de var de sista,  han hade till salu.

Mannen berättade en ganska sorglig historia för mig,  att hans
hälsa inte tillåter, att han kan utöva sin hobby.
Han hade börjat radioflyga 1954.

Han berättade,  att han fått ersätta sitt tidigare flygande med att
ständigt renovera och underhålla sina modeller,  som aldrig flögs .

Det blev en lindring för själen, då han gick ner i källaren och pysslade
med sin kära plan, som han aldrig skulle få se flyga styrda av han själv.
Då kunde ju tankarna flyga tillbaka till den tid, när han stod på fältet och flög.

Jag försökte säga,  att han kunde ju börja med modellbåtar, men
svaret blev:

“Ich bin in meinem Herzen ein Flieger” !

Jag översätter inte, för ni förstår.

Här satt han på sin stol,  med sina modeller från 60- och 70-talet
utlagda framför sig,  som en slutredovisning av det som varit 
en stor del av hans liv.

Nu skulle det sista väck.

Han begärde inte mycket för sina modeller,  som var ytterligt
välbyggda, men vem köper en Kestrel från 1971 för 40 Euro,
när man i dag köper en super duper modell, färdigbyggd med allt i
för 1000 Euro….därav följde,  att hans kommers gick dåligt.

Jag hoppas,  han fick sålt sina modeller och att någon åtar sig
att använda modellerna och håller de i det skick, som byggaren önskade.

Denna erfarne modellflygaren var verkligen ledsen och
jag tycker hans ansikte,  säger det ganska väl.

Ärligt, det var en sorglig stund !

Tänk på det unga modellflygare …ni hamnar också
i samma läge. För tiden står aldrig stilla.

Detta var,  vad jag såg.

Vad tror ni tankarna under Elbsegler-mössan handlar om ?

Planet som drog mitt intresse till sig…

Namnet har jag glömt, men det går att googla. Tillverkades av OK i Japan
och introducerades av Valter Johansson i Sverige 1973-1974 samtidigt
som Futaba skrällde med sin nya servoförstärkare, som  sopade
banan med de andra märkena. Här kan hitta vad ni söker:
Ok Model company

Byggt i tunn plast som var omöjligt  att laga… nästan.

 

 

Mycket nostalgivibbar här, när man kollar detaljer.

Modellen aldrig flugen

En av modellerna i serien heter “Skywagon”.
Som väl skulle föreställa en Cessna Skywagon.

Längst fram,  är det en OS .35 eller .30.

En motor från OS som hade en mycket hög skakfaktor.
Minns de gula propparna Valter sålde…som om man varvade upp
mot 15000 varv med Rossi .61:an tänjde ut sig som deg av
centrifugalkraften, innan de flög i bitar…

Plattan servona sitter i,  ser ut som det är taget från botten av en  gammal skrivbordslåda…

Segelkärran 40 år gammal delvis modifierad för eldrift.

Jag hoppas,  han fick sålt sina prylar.

Tänk på då ju själv sitter så….