En av pionjärerna

 

 

 

 

Här ovan är fundamentet till Hamilton och Pelzners
startbrygga vid Stora Starten på Hammar.
Det är nu 90 år sen det byggdes…

 

 

Ett flygarliv i tidigt 1900-tal med en människa, som
försökte realisera sina drömmar och som nästan
lyckades.

Men jag tror ändå,  Douglas Hamilton upplevde
mycket roligt.

Dock undrar jag, om han tog sig själv och världen
alltid på allvar ?

Jag har försökt finna en bra fotografisk bild av Hamilton,
men medger jag skändligen misslyckats.
Vill man veta, hur han såg ut, så var han mycket lik sin
son Ulph , som är lätt att finna.

Vad som gör honom intressant, är ju att han har
anknytning både till Ystad och till Halmstad.

Tidigt 1900-tal, under  1925-1926  bedrev han flygskola
i Halmstad.
Det skulle jag viljat  sett !

Så vitt jag kunnat utröna i arkiv,  så hade han sin bas
i en del av en snickerifabrik (Östra Snickerifabriken)
vilket han fick utnyttja kostnadsfritt i Halmstad.
Fabriken låg som namnet säger i den östra delen
av Halmstad.

Hans flygövningar tilldrog sig vid Östra Stranden söder
om Halmstad,  där det fanns en dynkant, som kunde
producera hangvind i någon mån.

Att han hade aktiviteter på Galgberget,  har jag inte
funnit belagt någonstans.

Galgberget var ju vid denna tid inte skogsbevuxet nästan
alls, så med god vilja och oändligt mod kunde väl eleverna
kastas ut,  på det som var ett hang.

Men den mesta utbildningen var säkert balansering,
när det blåste och små skutt efter bil. Det skulle vara
intressant att veta, var på Galgberget han höll till?
Nån som har info om den påstådda aktiviteten ?

Nere vid Hammars Backar finns fortfarande efter 90 år
det grevliga fundamentet till hans startbrygga kvar. 

Hammars Backar är alltså en klassisk plats för flyg, både fullskala-,
modell och skärmflyg.

Nedanstående fakta har jag skramlat ihop ur olika öppna  källor
och eget efterforskande.

Greve Douglas Hamilton, född James Douglas Hamilton 8 juni
1892 på Lyckås gods norr om Husqvarna, död 5 december 1943,
var en svensk militär och flygpionjär och man av äventyren.

Hamilton tog studenten 1912 och blev sedan officer först i
kavalleriet, senare vid trängens reserv, där han så småningom
blev kapten.

Hamilton var ovanligt vital, spänstig och idérik. Han deltog
i svenska gymnastiktrupper vid två olympiska spel, han var
en skicklig boxare och ryttare.

Han började sin flygutbildning 1917 vid Enoch Thulins
Flygskola och erhöll sitt aviatördiplom med nr 94 samma år.

Efter flygutbildningen sökte han sig till militärflyget, men
när hans ansökan inte beviljades sökte han sig till Finland
och deltog i inbördeskriget 1918.

 Han gifte sig 1919 med den danska miljonärsdottern Erna
Simonsen och flyttade flyttade tillfälligt till Köpenhamn.

Redan året därpå separerade paret och Hamilton flyttade
åter till Sverige utan fru, men med hennes förmögenhet…

Han återvände till Danmark en mörk natt för att försöka
kidnappa sin son Ulph och med motorbåt föra honom till
Sverige.

1923 for Hamilton till Wasserkuppe i Tyskland att genomgå
segelflygutbildning  Hans syfte med utbildningen var att lära
sig segelflyga för att kunna deltaga i den danska tidningen
Politikens tävling om den första segelflygningen över Öresund.

Tidningen hade nämligen utlyst en rejäl dusör,  för den som
först segelflög över Öresund.

På Wasserkuppe träffade han Willy Messerschmitt,
en föregångsman inom tyskt flyg och köpte av honom sitt
första segelflygplan, ett Messerschmitt S-12.

Den första flygturen efter inköpet resulterade i ett haveri
där flygkroppen och en vinge bröts sönder. Hamilton gav
inte upp, utan köpte i stället  en Espenlaub 4 för den planerade
Öresundsflygningen.

Den 25 augusti 1923 skulle den planerade flygningen genomföras.
Med på färden skulle Hamilton medföra post. För detta ändamål
stämplade Postverket breven med stämpeln

“MED MOTORLÖST AEROPLAN, HÄLSINGBORG 25. 8 23”.

Tyvärr kunde inte flygningen genomföras, utan den sköts upp
ett par veckor, och posten fick korsa sundet med båt. Även det
andra försöket den 13 september 1923 från Laröd fick inställas.

Jag kan inte förstå, hur han kunde tro, att det kunde vara möjligt
korsa Öresund efter att ha startat på Larödshanget ?

Jag har skärmflugit där och du kan  garanterat inte få höjd,
så du kommer ens en femtedel av sträckan…
Han gjorde flera försök och hamnade i vattnet ett flertal gånger
innan han slutligen gav upp 1932.

(Edmund Sparmann korsade Öresund den långa sträckan mellan
Köpenhamn och Malmö med en tur och returflygning samma dag
den 12 augusti 1933 i en Grunau ESG-31 ).

Edmund Sparmann konstruerade ett övningsjaktplan för svenska
flygvapnet, som kom att kallas “Sparmann-jagaren”.

En av mina goda vänner, nu framlidne  Arne Olveng, byggde 1982
en skalamodell av Sparmannjagaren försedd med en 40 fyrtaktsmotor.

Undertecknad hade nöjet att flyga den på en flyguppvisning på F14
och den flög som man kunde förvänta. Hela tiden passa den,
använda sidoroder i svängen för att balansera nosen i horisonten.
Annars inga märkvärdigheter.
Bengt-Olof Jönsson fick sedermera den fina modellen och har inget
hänt hänger den väl fortfarande i hans tak.

 

 

 Edmund Sparmann

Sparmannjagaren

 

Motor: DH Gipsy Major (120-130 hk) Samma motor som satt i DH Tiger Moth
En   4-cylindrig    inverterad radmotor som  byggdes i 10000-tals exemplar.
Besättning: 1
Längd: 6,18 m
Spännvidd: 8,00 m
Höjd: 2,00 m
Max startvikt: 625 kg
Toppfart: 250 km/h
Beväpning: –
Antal i tjänst: 10
Reg. nr: 811-820
Förband: F 1, F 2, F 3, F 5, F 8, F 12, F 13

Grunau ESG-31 som Edmund Sparmann flög tur och retur Malmö-Köpenhamn med 1933.

 

1925 startade Hamilton tillsammans med Willy Pelzner en civil
flygskola i Halmstad men inför vintern ville man flytta verksamheten
till Göteborg.

Hösten 1926 flyttade man slutligen till Hammars Backar
öster om Ystad, där man kunde organisera verksamheten samt
bygga hangar och en verkstadslokal, där man kunde nyproducera
och reparera flygplan.

1934 köpte han segelflygplanet Grüne Post och med hjälp av
Antonius Raab genomförde han en flygbogsering från Riga till
Jönköping,  med mellanlandningar i Reval, Helsingfors och
Stockholm. Vid bogseringen användes en 100 meter lång lina
samt en telefonledning mellan Raab och Hamilton.

På etappen mellan Stockholm och Helsingfors drabbades
man av dimma och dålig sikt över Ålands Hav och Hamilton
tvingades att koppla loss sitt flygplan och landa i en havreåker
på Ljusterö medan Raab fortsatte till Barkaby. Någon dag
senare fortsatte bogseringen till Jönköping.
Efter hemkomsten köpte han även bogserflygplanet ett
BFW U 12 Flamingo som fick den civila registreringen SE-ADY.

Efter en arvstvist 1933 efter fadern James Hamiltons död
förklarades Hamilton omyndig och som förmyndare utsågs
hans farbror Adolf Hamilton. Trots att han fick ett arv på
600 000 kronor levde han ständigt på ruinens brant.

För att komma ifrån arvsbråket reste han till  Spanien för
att deltaga i det Spanska Inbördeskriget på Francos sida.
Han arbetade under en period som icke ackrediterad konsul
Sevilla innan han återvände till Sverige via Tyskland,
där han deltog som frivillig på östfronten.

Vid hemkomsten hade han svåra sårskador i ryggen och på
väg mellan Malmö och Karolinska sjukhuset i Stockholm i
en järnlunga för sina skador,  avled han den 5 december 1943.

Douglas Hamilton hade en son,  som hette Ulph, som också
deltog i andra världskriget på Tysklands sida som frivillig.
Denne Ulph hade en son,  som förekom i ett tv program för
nåt år sen, där Ulphs son hävdade just,  att att han var Ulphs
son och därmed berättigad till vissa saker. Det handlade
inte om pengar,  utan om att han ville ha visshet om sin fader.
Jag tror programmet finns på SVT Play.

Willy Pelzner , Hamiltons kompanjon var född 1 juni 1900
i Nürnberg död 23 juli 1977 och var en tysk flygplanskonstruktör
och flygpionjär.

Under tonåren byggde och konstruerade Pelzner modellflygplan
med sådan framgång,  att han fick leverera flygplan till en
lokal sportaffär i hemstaden. Han slog världsrekord för
modellflygplan och var instruktör i den lokala flygskolan.

1918 tvingades han att avlägga nödexamen för att kunna
kallas ut i Första Världskriget.

När freden kom,  studerade han fysik, kemi och matematik
vid Erlangens universitet. Med bidrag från Nordbayersche
Luftsportverbund kunde han bygga en dubbeldäckad
hängglidare i full skala.

Ett av Pelzners glidflygplan, som han flög med på Wasserkuppe
och vann två viktiga tävlingar.

 

I taket på muséet i Wasserkuppe, ligger vid Fulda i södra Tyskland,
där hänger en av Pelzners hängglidare .

 

 1920 ställde ha upp i flygtävlingar vid Wasserkuppe med sin
glidare och vann Fokkerpriset och Rumplerpriset.

Pelzner lärde känna Douglas Hamilton sommaren 1923
och de båda flygarna fann varandra. De utarbetade planer
för Hamiltons Öresundsflygning senare under året, och
Pelzner följde med till Helsingborg för att preparera flygplanet.
Bland annat tätade han flygplanskroppen så att det skulle
tåla en vattenlandning.

På försommaren 1925 återvände Pelzner till Sverige med
sin egenkonstruerade flygande vinge samt en Pelzner
Simplex Sitzgleiter, som skulle bli skolflygplan i Pelzner
och Hamiltons civila flygskola.

Skolan startades i Halmstad och för de första flygningarna
byggdes lokalt en Pelzner P 1, som var en dubbeldäckad
hängglidare med variabel vingyta på 12-16 m². Senare kom
den att ersättas av en Pelzner P 2 sittglidare.  Utöver P 1 och
P 2 användes även Hamiltons Espenlaub II  samt ett
midgevingat Monosegelplan Pelzner P 4 som byggts i
Halmstad under året.

Skolan flyttade 1926 från Halmstad till Glemmingebro
en bit från Ystad.

Flygutbildningen skedde vid Hammars Backar strax
öster om Ystad, där Pelzner var förste flyglärare.

De hade sin bas i byn Glemmingebro, där jag under mina
vistelser vid Ystad för att flyga hang med skärm eller modell
har bott under ett 20-tal år på Österlens Gästhärbärge.

Naturligtvis nyfiken på var Pelnzer och Hamilton höll till
frågade jag runt bland de boende, om de visste var de
hade hållt till. Jag fick inga säkra svar, men jag tror det var,
märkligt nog i en fastighet, som ligger granne med mitt
boende.

Jag ska undersöka närmare och då,om jag är säker,
dokumentera med bilder.

 

 

Detta är en nytagen bild av mig våren 2019  av den möjliga platsen i Glemmingebro
för Hamilston och Pelzners verksamhet för snart 100 år sedan.

Att deras verksamhet förekom här,  var för mig en komplett
överraskning. Vetskap om det,  fick jag från en liten  notis i en
sedan länge avsomnad flygtidning från 1943.

Här konstruerade och byggde han sitt första motorflygplan
Pelzner P 70. Flygplanet var högvingat och vingen kunde vid
marktransport vridas 90 grader för att underlätta transporter
efter bil på vanliga vägar. Spännvidden var 10,4 meter och
flygplanet var utrustat med en 2-cylindrig motorcykelmotor
på 16 hkr.

24 januari 1928 kommer Nils Söderberg för att utföra
luftfartsverkets flygprov.

Eftersom frigången mellan vingen och sittbrunnen var
mycket begränsad kunde inte Söderberg komma in i
flygplanet utan att vingen först monterades bort,
vid ett eventuellt haveri skulle han ha suttit fast.

Den tekniska besiktningen och godkännandet gjordes 27
februari 1928 av Henry Kellsson.

Under 1929 konstruerade Pelzner och Hamilton flygplanet
P 158 H II som står för Pelzner 158 och Hamilton 2.

Flygplanet var ett monoplan med vingen monterad på en
kort gondol som var fäst på flygkroppens ovansida.

Som motor valdes en Douglas  motorcykelmotor på 16 hkr,
spännvidden var 9,5 meter, vingytan 14 m² och med en
tomvikt på 110 kg.

Under 1930 beslutade sig Pelzner och Hamilton att gå
skilda vägar, och Pelzner drev skolan vidare ensam.
Han konstruerade och byggde flygplanet Göken,
som var ett högvingat motorflygplan med en öppen
svetsad rörkonstruktion som flygkropp.

Han inleder även ett samarbete med Lennart Hemminger
och de bildar tillsammans Flygtekniska Försöksinstitutet Aeolus
där de skulle konstruera och utprova nya flygplan inför
flygutställningen ILIS i Stockholm 1931.

 Första konstruktionen blev TP 171 en liten dubbeldäckare
försedd med en tvåtakts Hirth-motor på 24 hkr.
Vingarna byggdes av faner på träbalkar medan flygkroppen
bestod av en svetsad stålrörskonstruktion.

Fram till 1935 hade han hunnit konstruera 227 glid- och
segelflygplan och tre motorflygplan.

1935 sålde Pelzner sina tillgångar i Sverige till Hamilton och
återvände till Tyskland, där han tillfälligt arbetade som
flygbesiktningsman.

Han sökte in till den Flygtekniska anstalten  i Adlershof och
fick efter studierna arbete som teknisk chef vid en flygfabrik
i Neubieberg.

1938 blev han inkallad i Luftwaffe som Flieger-Hauptingeniör
och blev teknisk chef för Luftwaffes Luftflotte 3 i München.

Han förflyttades 1939 till samma tjänst i Wiesbaden och från
1940 i Norge som teknisk rådgivare till chefen för de tyska
luftstridskrafterna i Nordnorge och Nordfinland.
1942 placerades han som stabsingenjör och referent till
chefen för truppteknik i Berlin.

Efter krigsslutet  arbetade han tillsammans med Wolf Hirth  i
Nabern-Teck för att lösa problematiken med den flygande
vingen Efter pensionen 1962 bedrev han forskning och
konstruktionsarbete med muskeldrivna flygplan.

Då jag besökte Wasserkuppe och flög min modell,
så heter platsen där vi flög “Pelzner Hang”, vilket visar
hans erkännande som en flygpionjär.

Jag kommer tillbaka med kompletterande fakta, vad rör
Hamiltons aktivitet i Halmstad. Ska se om jag kan finna
något i arkiv hos lokaltidning och andra källor.

Douglas Hamilton var inte en ledsen man. Han var en
idéernas, hugskottens och äventyrens man, vilket man kan
förstå, då man läser nedanstående tidningsnotiser…fast
kanske den gode greven balanserande  på en lagens knivsegg…

 

 

 

Ebon Strandin, dåtidens kändis.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   Du ser han var en mångfacetterad individ.

När jag åker ner till vår hangträff i maj 2020,  ska jag gräva mera
i Hamiltons och Pelzners aktiviteter i Glemmingebro.
Det finns antagligen någon hembygdsförening eller liknande,
som kan sitta på fakta och berättelser. Jag återkommer i
ärendet, när jag har något att redovisa och det presenteras
här som en uppdatering.