En människa jag beundrar
är Francis Ford. En 80-årig modellflygare född i England och som arbetat inom flygindustrin i USA och Canada i många år. Han bor sen ett 20-tal år i Sverige och är sen 4-5 år modellflygare och medlem i Hökaklubben.
Jag har haft nöjet att undervisa Francis i flygandets svåra konst och jag kan erkänna, det är inte alltid så lätt att bibringa kunskapen dit jag vill ha den. Är man i mogen ålder som Francis är, har man inte en 16-årings reaktioner och perceptionsförmåga. Men Francis har aldrig givit upp och för det har han min uppriktiga beundran. Som man kan se ibland, har han problem med balansen, vilket gör det nödvändigt för honom att sitta ner när han flyger.
Trots otaliga misslyckanden i en eller annan form har alltid Francis kommit tillbaka med sina nylagade kärror. Aldrig på dåligt humör och alltid vänlig. En människa som är tacksam, för den hjälp han kan få. En person som jag högaktar.
I dag kom Francis ner till Höka med sin Blue Phoenix, när jag höll på att klippa gräs och vi beslöt att köra några pass.
Hur det gick ? Bättre och bättre.
Francis möter samma problem som många andra äldre, som ska lära sig att flyga och det är, att det blir för långt mellan lektionerna.
I morgon förmiddag ska vi köra några LiPo-celler igen.
Här ett par bilder på vår senior:
Francis, en bänk och ett bord.
Blicken i skyn, naturligtvis.
Francis Ford sr pilot.
Ett lustigt format cumulusmoln. Ser ut som Pilkingtons blåst upp det….
mats