…så jag gav mig ut med modell och tillbehör.

 

 

 

 

Väderutsikterna för närmaste dagarna är för hangflygare på västkusten
inte alltför ljusa, med förhärskande ostliga vindar.

Fredagens förmiddag ståtade med solsken och svag ostlig vind.

Kan jag inte flyga hang, då kan jag flyga termik…väl?

Så in med grejor i bilen och ner till termikstället.
Absolut noll vind.

Drog upp på 150 m och kollade vädret. Inte ett kytt i luften.

Nästan i alla fall. Jag märkte, att vid södra delen av åsen, fanns det lite
termik. Så jag flög dit, la modellen i en svag flat sväng och lät den i princip
bara glida själv.

Det visade sig, att jag steg med kanske en dm i sekunden. Men det räcker ju,
för att hålla sig flytande.

Jag lät Avan i stort sköta sig själv, perfekt trimmad som den är. Hon flög sina
långsamma rundor och steg lite, lite grann varje varv.

Man behöver inte alltid ha 5 m/sek i stig. Det går fint med en dm i sekunden oxå.

Huvudsaken man kan sitta i sin stol och njuta av sin modell och flygandet.

Därför , när jag är ute och flyger, får jag både flyg- och naturupplevelse !

Jag fick sammanlagt 2.5 timma i luften och sen var jag nöjd. Det kom också in en moln-
skärm, som utestängde instrålningen och ströp konvektionen.

Lite bilder från marken blev det och som sagt, att flyga samtidigt som man plåtar
är inte jätteenkelt.

Lite dramatisk bild, när molnskärmen drar in.

Modellen ser lite övergiven ut nästan…

Men min trogna Ava maler på…

..i sällskap med en stare.

Nu ska modellen snart få ny Oralight på vingarna.

Nä, jag tröttnar aldrig på att flyga !

Lite divina ljusstrålar på Avan.

På väg att förbereda förbiflyg och landning.

Sällan har väl någon av mina modeller givit mig så mycket flygglädje
som just min(a) Avor.

Jag tycker den är vacker i luften…

…fast fena och sidoroder kunde varit bättre utformade.

De borde haft ett större sidoförhållande, för att få aerodynamiska fördelar.

Här sjunger flygningen på sista versen…

…och här ligger hon nylandad.

Så här ser det ut riktning mot syd, varifrån jag flyger.

När jag är ute och flyger, så är det ju inte alltid, man lyckas.

Det kanske inte blir den termik man hoppas på, eller att
man glömt nåt hemma.

Men förmågan att misslyckas är en förutsättning,
för att man ska lyckas.

De som aldrig vågar misslyckas…det är samma människor,
som heller aldrig lyckas.

Så mitt val är enkelt. Jag tar chansen att lyckas.

Även om jag döper ormvråkar till havsörnar. 😳