Pionjärtiden inom flyget kan man väl säga
karaktäriserades av mera entusiasm än vetenskap.
Men det är väl så, att det är det okonventionella och entusiastiska, som föder innovationerna inom alla vetenskaper. Alltså förmågan att tänka utanför de vanliga spåren.
När man ser på konstruktionerna från denna pionjärtid, tänker i alla fall jag: Hur vågade pilotern ge sig upp i detta ?
Modellflyget spelade ju en stor roll för att ge erfarenheter för fullskalaflyget. På bilden nedan ser ni en modell, som en av chefskonstruktörerna vid Avrofabriken i England byggde och som utgjorde grunden för ett av deras första fullsizeplan 1909.
När det gälller flygande vingar, hittade jag en fransk konstruktion, som i alla fall jag aldrig skulle vågat flyga…….
Jag har lagt en länk till en väldigt bra flygsida, som handlar om ett brett spektrum av begreppet flyg. En sida som är enkelt uppbyggd utan en massa tjafs.
Här är länken också:
http://www.century-of-flight.net/index.htm
Besök den och kolla, ni blir inte besvikna.
Hans Richter, som jag skrivit om tidigare, konstruerade denna hängglidare. Läs texten. Det verkar som om man spikade ihop på en förmiddag och var skicklig flygare innan kvällen. Entusiasm på sent 20-tal ! Klippet från en engelsk tidning ca 1923.
En fransk flygande vinge……skulle ni vågat åka med ? Jag skulle hållt mig på marken. Undrar om vingprofilen var tryckcentrumstabil??? Var den inte det kan jag garantera det hände otrevligheter om man inte hade computerstyrt flybywiresystem……som klarar en instabil konstruktion.
En modell som var förlaga hos Avro i England ca 1909. Mannen på bilden en av chefskonstruktörerna.
Som texten säger, Planophore, den första friflygande modellen byggd av Alphonse Pénaud 1871.
Från Encyklopedia Brittanica:
Model aircraft designed, built, and first flown by the French aeronautical pioneer Alphonse Pénaud in 1871.
Pénaud flew the small hand-launched model airplane, or planophore, as he preferred to call it, on Aug. 18, 1871, before a large group of invited witnesses at the Jardin des Tuileries in Paris. The model was a small monoplane with a wingspan of 45 cm (18 inches), a length of 50 cm (20 inches), and a weight of 15 grams (0.53 ounce). Fitted with a fixed vertical rudder and a horizontal stabilizer, the aircraft was powered by twisted rubber strands driving a two-bladed propeller. The little craft climbed through two circles and then glided back down to a landing near its takeoff point, having traveled approximately 40 metres (130 feet) in 11 seconds. It was the first successful public flight of a stable model airplane.
The model served as the first demonstration of inherent stability in the air. Lateral stability was achieved by sweeping the wings up at the tips. Providing dihedral wings in this manner increased the amount of lift on a wingtip that had begun to drop, automatically balancing the craft. A simple vertical stabilizer tended to keep the model moving in a straight line. One of Pénaud’s most noteworthy discoveries was that a degree of inherent stability in pitch could be obtained by setting the horizontal stabilizer at a slight negative angle. In addition to providing a practical demonstration of automatic stability that would shape the thinking of most subsequent experimenters, he also provided a useful mathematical discussion of the subject. The little planophore exercised an extraordinary influence on the generation of experimenters who would take the final steps toward the invention of the airplane. See also flight, history of.
mats