GREAT PLANES SPIRIT ELITE

Min senaste modell

är efter ett frenetiskt arbete

klar att testflygas.

Eftersom jag alltid är kroniskt flygsugen och jag efter intensivt jobb fått modellen klar,
lyckades jag mobilisera Pär Lundqvist att hänga med till Tjärbyhanget för en provflygning.

Pär åkte med som fotograf, så det skulle finnas nån bild på modellen om utifall att…..

Vädret var molnigt med byig vind 3-8 m/sek och vinden låg ganska snett. Ca 25 grader från syd.
Rätt vind är väst med lite dragning på nord. Nåväl jag monterade min modell i väntan på Pär.

Enligt lagen om allts dj—ighet så var det trubbel med strömsladden från acke till mottagare.
Hur mycket jag än tryckte och drog funkade det inte

. Men….då får man improvisera. Bort med kontakterna, skala kablarna, tvinna ihop kardelerna
och tejpa ihop och isolera med Pärs tape. Nu funkade allt.

Med allt, menar jag sidoroder, höjdroder, skev och klaff.

Så ut för att starta i den byiga vinden. Modellen är lätt och har 2 m spv. Profilen är ganska hyfsad,
så modellen står inte som en drake i motvinden. Jag ser modellen som en ren segelmodell.
Jag tror inte, jag kommer att elektrifiera den. Spiriten blir perfekt på Tjärby, Tönnersa eller HH,
om vinden där är svag.

Efter utkast märkte jag ju omedelbart, att lyftet var inte bra. Den kyttiga och sneda vinden gjorde
att hanget inte fungerade på något sätt optimalt. Men, har jag kört ut för att flyga, då gör jag det.

Planet flög helt utan, att jag behövde röra trimmarna. Modellen hade jag hängt upp och vägt
av hemma och jag tyckte CG var bra. Pär ansåg, den skulle ha mer bly i nosen, men det är svårt
att döma, när förhållandena är, som de är.

Jag flög i en kvart och testade olika saker. Modellen är mycket vändbar i luften, vilket är bra,
om man kurvar termik i trånga blåsor. Vad gäller aerodynamiska bromsar, har jag kråkbroms
med skev och klaff. Sidoroder har jag mixat med skevroder, Funkade mycket bra.

Efter första flygningen, som skedde med min Mobiuskamera på nosen som filmade video,
startade jag igen. Förhållandena var ännu sämre nu, så efter 10 minuter landade jag.

Som ni ser på bilderna, är inte ytorna just vid kanten så där super att landa på.
Där finns stenar och träd.

Men jag var envis, ställde modellen mot vinden just vid kanten, drog full broms och tänkte jag
skulle balansera ner mig med hjälp av bromsarna. Allt såg ut att gå bra, tills jag var en halv
meter över marken, då modellen togs av en vindby, trycktes bakåt mot ett träd, varvid jag
var tvungen att göra en skarp undanmanöver. Vid denna branta sväng fick vinden tag under
ena vingen och modellen hjulade på marken.

Såg inte bra ut, Pär sa ju klart genast: “Man ska aldrig göra sista flygningen”…..
men efter besiktning var det inte så farligt. Ena vingspetsen, alltså de yttersta 5 cm bröts av och fenan lossade.

Tråkigt på en ny modell, men allt går att laga, vilket jag gjorde omedelbart, då jag kommit hem.

Nu är fenan tillbaka och dess fäste förstärkt. Vingspetsen är lagad och restaurerad, så den är
finare nu än förut. Vad som återstår är att klä spetsen med röd Flitecote, som jag ska fixa.

Hursomhelst är jag efter 25 minuter i luften mycket nöjd med modellen. Den kommer at
t bereda mycket flygglädje, det är jag säker på.

Fast jag funderar på en modifiering. Att öka spännvidden från 2oo cm till 280 cm med et
t par nybyggda vingar, det tro jag modellen hade tjänat på. Likaså att jag skulle taperera
vingarna mer

Efter flygningen åkte vi ner till havet för en liten fotosejour. Vi såg då, att ska man provflyga
en hangmodell i sydvästlig vind, då ska man göra det omedelbart norr om Lagans mynning.
Där hade det varit perfekt i dag för min Spirit.

Men mer om det senare.

Här kommer bilder och alla bilder på planet i luften har Pär tagit.