HANGFLYGNING PÅ HOVS HALLAR ELLER….

…..hur man utforskar och besegrar undervegetation

vid letandet efter en modell.

Jag och Pär var som vanligt flygsugna på hang och vinden låg på NV ca 5-7 m/sek, varför en tripp till Hovs Hallar ansågs nödvändig.

Pärs Lunak var jag sugen på att se i luften under stabila förhållanden och själv ville jag dra lite repor med min Arrow.

Vinden visade sig vid Segeltorpshanget ligga snett ca 15 grader från V. Men det stoppar ju inte hängivna modellflygare , så Pär monterade och kastade ut. Hans flygning filmade jag och filmen kommer upp i morgon.

Flygningen gick bra, men synpunkter får man ha och det hade jag. Modellen hade behövt 30 gram bly till i nosen och eftersom Lunak är ett fullt aerobatiskt plan, tror jag modellen hade tjänat på att ha en tunnare profil. Det ger mera flyt i flygningen genom att farten ökar. Exempelvis en MH 30 eller en RG 14. Vi får se vad Pär fixar till. Dessutom skulle jag vilja haft möjlighet att kunna applicera negativ klaff för att förändra polarkurvan.

Problemet vid flygning på Segeltorp är landningen. Pär landade sin modell där vi slagit fast det var bäst att landa och hans landning blev perfekt.

Min landning blev av något annat slag, vilket redovisas på bilderna.

Min Arrow, den gamla trotjänaren, kastades ut av Pär och vi märkte att vinden vridit ännu mer, vilket gjorde att man fick flyga med fantasi och förutseende, så inget otrevligt inträffade……

Det var emellertid, precis vad som hände mig. Efter en sväng till höger hamnade jag i ett vill jag säga “svart hål” där inget lyft fanns. Eftersom jag låg i en sväng och modellen belastades, vilket kräver mer lyftkraft och som sänker farten, för ökad lyftkraft kostar hastighet, klippte min Arrow blixtsnabbt och gick i en spin med djup nos.

Inget att göra nåt åt, mer än att hoppas på försynen.

Vi slog fast var modellen slagit ner ungefär och gick runt kullen för att komma ner på stranden.

Här spanade vi upp i växtligheten och hoppades få syn på modellen. Men inget syntes. Vi gick upp på några stenar vid högra kanten och jag trodde jag hörde servona…….Pär stod och spanade och påstod han såg modellen och jag vet, han är en fena på att hitta modeller i naturen.

Så det var för mig att ge mig ut i slyet, riset och taggiga buskar utrustad med shorts och sandaler…….

Pär dirigerade mig och det var fysiskt väldigt ansträngande att ta sig fram i den mycket täta och rivande vegetationen.

Efter mycket svett och tyst svärande hittade jag min modell. Den stod rakt upp och ner i en buske helt oskadd.

Jag hade trott jag hört sevona…..men det hade jag inte, för när modellen passerade ner genom grenverket, stängde grenarna av strömbrytaren. Så det första jag gjorde då jag kom hem var att vända strömbrytaren. Jag ska också montera en piezotuta, vilket gör det lättare att hitta bortfluget.

Efter en jobbig utklättring från denna djungel av taggiga buskar, så kom jag, som det står i böckerna upp på kanten igen, “med uppbjudande av mina sista krafter”……

Det var jobbigt. beroende på mina hjärtproblem. Men det vill jag säga , att aldrig skulle jag sumpa en modell i buskarna, hur dålig jag än är !

Det gäller bara att ha viljan !

Här kommer stillbilder på våra äventyr med förklaringar och kommentarer. Närmsta dagarna kommer också film.