HÄR FLÖG VI HANG FÖRR I TIDEN….

Att återse ett hang, som man flög på för 30 år sen, skapar nostalgi….’

…..dock märkte man i den barska verkligheten att allt är inte som förr. Naturen ändrar sig snabbt. Antingen genom dess egen försorg eller med hjälp av människan.

Hanget jag besökte är egentligen resterna av en Litorinavall, vilket ni kan googla på, så får ni reda på vad det är, vilken vi använde, när vi flög med våra termik/hangmodeller på 70-, och 80-talet. Vi hade inte så stora krav då, utan det viktigaste var att flyga till varje pris.

Hanget var som alla inlandshang turbulent och ett bra ställe att ligga och avvakta termikblåsorna på. Man gick från hanget in i blåsan, kurvade med upp och sen kunde man, om man ville, flyga hela dan.

När vi var här då, fanns det vall/gräs mellan de nu två ”öarna” av gräs. Platsen är ju en fornminnesplats med gravhögar från järnåldern och heter ”Haga”.
Den stora gräsytan möjliggjorde att landa på ett enkelt sätt och hanget var tillgängligt med bil. Nu har jordbrukaren plöjt och sått mellan fornminnena, så man kan säga, att hanget är i sig ett minne….

Jag körde dit för att kolla hur det var och tog lite bilder.

Det är ju så, när man är flygsugen, att jag måste bara ut och och flyga. För min personliga del klarar jag inte att hänga framför dator eller tv och se på meningslösheter. Även om flygomständigheterna inte är bra, så skiter jag i det, bara jag får se någon av mina modeller i luften.

Kan man sen kombinera flygning med lite foto och video, så når man ett mål till. Man dokumenterar och då kan jag sitta hemma och återuppleva flygningen.

Så här kommer lite bilder, som visar det sydhalländska kustlandskapet och hur nära kusten skogslandskapet går. Kanske man skulle skriva hedlandskapet i stället för skogslandskapet, då skogen planterades på 1800-talets slut till stora delar.

Vassego, här är bilder: