…vilket fick mig ut två gånger med olika modeller.
Om betraktaren undrar, om undertecknad är galen, så kan jag väl hålla med, men det är så, att jag är modellflygare och jag tar alla chanser att komma ut med mina modeller. Jag klarar inte att sitta och prata om att flyga, jag måste ut !
I dag tisdag var det 15-16 grader varmt och en föraning om indiansommar. Eftersom jag hade modifierat nosstället på min Liberty, ville jag prova, hur det fungerade i verkligheten. Det fungerade perfekt. Stället tog upp alla ojämnheter från marken och man slipper se, det hemska hoppandet från en model, som har det vanliga nosstället, vilket oftast är av en helt vanvettig konstruktion för att hålla nere kostnaden för modellen.
Hur jag vet, att stället fungerade ? Jo, jag hade en liten videokamera under modellen, som filmade ställets aktion, när jag hanterade planet på marken.
Jag har i tidigare inlägg beskrivit, hur ett fjädrande nosställ fungerar. Men här kommer några bilder för säkerhets skull:
Så här ser ett icke fungerande noshjul ut. Om man landar hårt viker sig stället bakåt, fjädern spänns och sen snäpper det tillbaka och kastar upp nosen.
Planet börjar att galoppera således.
Jag åkte till Pär, för han har bra skruvstycke att kröka 4 mm pianotråd i.
Sen när man ska löda på en bricka, borrar man hål i en brädbit med diameter som pianotråden. Därefter kör man genom pianotråden och trär på brickan så den ligger mot trävirket. Då ligger den absolut plant och det är lätt att löda. Lödkolv är på 100 Watt. Inte bra att silverlöda, då man löper ur härdningen från pianotråden, så den blir spröd.
Här ser ni den lödda brickan på axeln. Axeln ska kunna röra sig upp och ner genom det svarta fästet i brandskottet.
Under fästet kommer spiralfjädern att sitta och spänna mot brickan. Det är det som ger fjädringen.
Den tunna pianotråden som syns är den gamla stötstången till styrningen.
Här fäster Pär oket som ska styra noshjulet. Det ska monteras med ca 40 graders vinkel utåt
från brandskottet för att kunna röra sig åt både höger och vänster.
Här ser ni den kala axeln från fästet och till brickan.
Det är där fjädern ska skruvas runt så det fjädrar.
Här är den gamla stötstången till styrningen ersatt med en ny i 1 mm pianotråd.
Den går från servot, genom motorspantet, vinklar 90 grader upp och går upp igenom
plywooden ovanför motorn. Genom denna pianotråden ska oket glida upp och
ner under fjädringsrörelsen. Att det är fast monterat på översidan,
det påverkar inte funktionen.
Här ser ni pianotråden från servot som vinklats upp och går igenom plywooden.
Pianotråden vinklas så den låser NEDÅT. För i och med att noshjulet rör sig upp
och ner då det fjädrar, måste oket kunnna, när det rör sig upp och ner kunna röra
pianotråden upp och ner en aning. Låter det konstigt ? Det är det inte.
Här kan ni se hur det ser ut på utsidan. Jag använder två fjädrar. En klenare på hela längden
och en grövre som är kortare. Avsikten är att den grövre ska ta upp energin om det blir
en hårdare landning eller kraftigare rörelse. Normalt räcker det med den klena fjädern.
BilTema säljer ett billigt drag- och tryckfjädersortiment.
Här är stället nästan helt ihoptryckt. Fjädringsrörelsen är cirka 60 mm, vilket gör att modellen går mjukt över ojämna ytor.
Inget struttande med ett styvt nosställ här inte. En sak till: Jag ändrade huvudstället så det sitter nästan i tyngdpunkten,
vilket gör att modellen lätt ändrar sin anfallsvinkel, vilket är viktigt vid start och landning. Att se en modell med nosställ,
som lutar framåt fara iväg längs startbanan ovillig att lätta, vilket ju inte är konstigt om huvudstället sitter för långt bak,
för att sedan se, hur det med plötslig pitchup lättar brant, därför piloten kört med fullt höjdroder är en styggelse.
En sådan konstruktion gör ju bara allt så svårt. Tror ni mig inte, så om ni har möjlighet tryck på bakkroppen på en fullskala
Cessna 172, så kommer ni att märka hur lätt den balanserar. Kolla när en fullskalakärra med noshjul startarmotorn vad
som händer med stötdämparen vid noshjulet…
Den går ihop därför flygplanet är så välbalanserat, så det vill luta bakåt utan motorgång.
Men i alla fall var både jag och Pär nöjda och då är man så glad som på bilden.