En framstående modellbyggare- och flygare har gått bort.
En av mina äldsta modellflygkompisar har avlidit 87 år gammal.
Hans sambo sen många år, numera fru, Ann-Marie ringde mig och
gav mig det sorgliga beskedet.
Kurt Lennå var den förste radioflygare jag mötte, när jag blev aktiv 1972.
Kurt var en relativt känd person i Halmstad just för sitt modellflygande
och byggande.
Men redan 1968-1969 träffade jag Kurt, när jag flög i Halmstad flygklubb
och Kurt var där med sina segelmodeller.
Han var utbildad maskinbyggare och operatör, vilket gjorde, att han
behärskade svarv, fräs, slip och alla de verktygsmaskiner man använder.
Men det viktigaste var, att han var sin hobby hängiven.
Hade Kurt bestämt sig för ett projekt, så genomförde han det,
hur stort det än var.
Jag förstod aldrig, hur han orkade hålla på så länge och så intensivt.
Men det är väl det, som skiljer ett proffs från oss amatörer.
Kurt var en innovativ man, som sökte utmaningar i olika tekniska lösningar,
olika material och olika arbetssätt.
Han byggde redan på 40-talet egna dieselmotorer att ha i sina friflygande modeller.
Kurt cirka 1945 med en av sina F-modeller. Kallades även F-Knarr.
När Rc kom, fick Kurt verkligen möjlighet, att förverkliga sina idéer.
Några modeller jag minns, är hans F3F-modell Mantan, som var långt före
i utvecklingen, jämfört med vad det flögs med för övrigt.
Den var klädd på vingar och stabbe med hemtillverkat glasfiberlaminat och
vingen hade en profil, som kunde förändras under flygning.
Planet kallade Kurt Mantan, just för det såg ut som en sådan.
Mycket pilformade vingar och V-stabbe.
Profilen var en Eppler-182. V-stabben manövrerades genom att
en axel på stabbens rot gick ner i en slid i kroppen.
Sliden var sned, vilket medförde att stabben vreds, då sliden åkte
fram eller tillbaka.
Kurts Manta hade ännu i dag, nästan 40 år efter sin konstruktion,
med lite modifiering av skevroder, fortfarande varit en konkurrent
att räkna med på en F3F-tävling.
Han byggde termikmodeller med vridbara vingar i stället för med skevroder.
Hans MFI- 9 hade två hopbyggda motorer som via en växel vred propellern.
Han var den förste i klubben som flög tvåmotorigt med sin Britain Norman Islander.
Hans Sk12 var ett mästerverk i skala 1.4.
Den bäst flygande modellen var hans skalamodell av en Handley Page bombkärra.
Kurt byggde också en stadsmodell av Halmstad under medeltid.
Den var ett mästerverk.
Husen byggdes i keramik, vilket gav Kurt möjlighet att återge verkligheten exakt,
genom att han kunde gravera keramikytan från bilder, så det blev verklighetstroget
efter bränning.
Det sist fullföljda projektet, var troligtvis hans Spad, som var utrustad med
en 6-cylindrig radmotor, som Kurt byggt själv.
Verktygen han använde, var en enkel supportersvarv, en enkel fräs och en slipstillsats
till sin pelarborrmaskin.
Kurt var en trogen medlem i sin lokala flygklubb Hökaklubben.
Han ställde upp på arbetsdagar och aktiviteter utan knot.
Kurts tävlingsverksamhet omfattade F3F, hangflyg och F4C skala.
Minns jag inte fel, blev han nordisk mästare i F3F 1971. I skalaflyg tävlade han i F4C
vid VM i Ottawa i Canada i början av 80-talet.
Vi som flög ihop med Kurt kommer alltid att minnas honom, som en
mycket kreativ föregångsman och en allt igenom skicklig byggare.
Jag har några bilder på Curt tagna av olika fotografer, som jag fått bekräftat
jag får använda.
Fotograferna är: Pär Lundqvist, Sture Tingwall och någon okänd.
Kurt till höger och Bengt Johansson till vänster,
slår ner stolpar för Hovs Hallartävlingen 1975
Ann-Marie och Kurt ungefär 1982
Bilden ser lite konstig ut, men det är Kurt med sin Handley Page ca 1995
Curt med sin första hangkärra 1972.
En ung Kurt kör sin hembyggda dieselmotor omkring 1945
Hos den lokala flygklubben. Kurt med kepsen och sin F3A-modell.
Det var inte så vanligt med tvåmotorigt i slutet av 70-talet.
Från vänster: Per-Olof Malis, Hasse Bengtsson, de två yngre
är Michael Christensson och hans kompis, längst till höger Freddy Storn.
Kurt med kepsen startar sina motorer.
Kurt med sin MFI-9 junior.
Utrustade med 2 .20 Super Tigremotorer som drev en
gemensam växel till propellern.
Stadsmodellen Kurt byggde.
Kurt och en kommunal pamp ca 1968
Kanske den sista kompletta modellen.
En Spad med hembyggd 6-cylindrig radmotor.
Kurts Sk-12 startar.
Jag ska försöka, när allt lagt sig lite, att få tillgång till
bilder som Kurt förmodligen hade kvar. Så jag ska kontakta
hans fru Ann-Marie och prata med henne.
Bilderna är ju ett kulturarv.
Framför allt kommer det att visa Kurts skicklighet och kreativitet.