Blåmes

 

 

Det enda som har med flyg att göra för mig idag,  var när blåmesen intog sin frukost ur min talgboll på balkongen.

Jag tog bilden genom dubbla skitiga rutor, därför är skärpan dålig. Men det syns det är en fågel.

Flygväderutsikten kommande 10 dagar något bättre. Kan bli skärmflyg på Hovs Hallar någon dag i slutet av veckan.

Eftersom man inte har lust att flyga när vädret  är alltför jobbigt, ska jag ta en promenad längs Tönnersastranden till Lagaoset och tillbaka för att plåta lite.

Som sagt,  några suddiga bilder och jag ska putsa mina fönster till nästa fotosession.

Latinskt namn:	Parus caeruleus – vilket betyder, himmelsblå mes.
Typiska kännetecken:	12 cm. Huvudet är ljusblått och ansiktet till största delen vitt omgärdat av svarta band och streck. Vingarna och stjärten är mörkblå och undersidan gul, ibland med en antydan till mörk mittstrimma. Ryggen är mörkt grön. Båda könen mycket lika, men hanen har dock genomgående mörkare och klarare blå färg. Ungfåglarna har under sommaren gula kinder och ej så klara färger.
Finnes:	I löv- och blandskog, trädgårdar och parker. Förekommer allmänt i de södra och mellersta delarna av landet och i viss mån även i de norra delarna av landet.
Äter:	Insekter, larver och puppor. Besöker gärna fågelbord under vintern där den hackar på talg, äter oljerika frön och bröd. Vinterfödan består även av frön från björk och rönnbär m.m.
Läte:	Blåmesens läten är mycket varierande. Varnar ofta för katt eller Sparvhök. Sången består av två, tre fina och utdragna toner följda av en klar drill.
Häckar:	Gärna i fågelholkar, men uppsöker även lediga håligheter i träd och bergssprickor. Boet består av ull, hår och enstaka fjädrar på ett underlag av mossa och byggs endast av honan, ledsagad av hanen.

Ovanstående hämtat från Sveriges Ornitologiska Förenings hemsida.

Undrar hur många gram talgboll det behövs för att hålla igång ett sådant litet maskineri om vintern ?

”Tack för frukosten” !

 

mats