Jag vill bara visa hur deras fält ser ut.
MFC-Tarp är enligt min och andras åsikt en modellflygares dröm. Det är fria ytor utan hinder, inga konstigheter med speciella depåer, taxibanor, cirklar till det eller det där. Det är bara en stor fyrkantig gräsyta.
Under icke uppvisning, alltså när fältet är ett vanligt klubbfält, finns det uppsatt en klen kätting på ca 60 cm höga stolpar längs hela långsida. Där backar man till sin bil, så man enkelt kan lasta ur och ha prylarna vid sin modell. Inget bärande eller kånkande med tunga meklådor.
Fältet är ca 200 m + långt och ca 100 m +brett. Ytan är välklippt gräs. Jag frågade om man inte har tänkt på asfalt, men man sa, att inget ville ha det. Det har aldrig varit problem, att få upp eller landa modeller där. Klubben har en imponerande dieseldriven gräsklipperimaskin, som håller gräset kort.
Förut fanns det vid bortre långsidan en trädridå, som jag har sett kräva sina offer bland modellerna. Den var nu borta. Ordföranden sa, att det var lätt att få bort den. Man inbjöd de som eldade med ved att få gratis sådant till deras kaminer, om de själva tog ner träden. Träden försvann i en blinkning. Ved i norra Tyskland är nästan 3 gånger så dyr som i Sverige. Det kostar där 900-1100 kr kubikmetern.
Reglerna för flygning inskränkte sig till en tavla med frekvensklämmor för 35 och 40 mHz. Naturligtvis inga klämmor för 2.4 gHz.
I övrigt så rådde vanligt sunt förnuft.
Man kan på vanlig enkel svenska säga, att man gjort det enkelt och lätt, för de som är flygare.
Det är väl det som är meningen med ett modellflygfält…
En styrelsemedlem sa, man är tvungen att anpassa sig efter verkligheten, om man ska få en positiv utveckling i klubben.
Så här ser det ut en tidig fredagmorgon:
Ser inbjudande ut.
Uppkritningen av fältet är endast inför flygdagen, då man måste ha struktur på verksamheten.
Det var i bakgrunden det förut fanns en trädridå.
I banändorna fanns majsfält som vaktade. Landade man i majsen, blev det i regel inga skador.
Men att hitta sin modell…det kunde vara svårt.
mats