Jag vill bara visa hur deras fält ser ut.

MFC-Tarp är enligt min och andras åsikt  en modellflygares dröm. Det är fria ytor utan hinder, inga konstigheter med speciella depåer, taxibanor, cirklar till det eller det där. Det är bara en stor fyrkantig gräsyta.

Under icke uppvisning, alltså när fältet är ett vanligt klubbfält, finns det uppsatt en klen kätting på ca 60 cm höga stolpar längs hela långsida. Där backar man till sin bil, så man enkelt kan lasta ur och ha prylarna vid sin modell. Inget bärande eller kånkande med tunga meklådor.

Fältet är ca 200 m + långt och ca 100 m +brett. Ytan är välklippt gräs. Jag frågade om man inte har tänkt på asfalt, men man sa,  att inget ville ha det. Det har aldrig varit problem,  att få upp eller landa modeller där. Klubben har en imponerande dieseldriven gräsklipperimaskin, som håller gräset kort.

Förut fanns  det vid bortre långsidan en trädridå, som jag har sett kräva sina offer bland modellerna. Den var nu borta. Ordföranden sa,  att det var lätt att få bort den. Man inbjöd de som eldade med ved att få gratis sådant till deras kaminer,  om de själva tog ner träden. Träden försvann i en blinkning. Ved i norra Tyskland är nästan 3 gånger så dyr som i Sverige. Det kostar där 900-1100 kr kubikmetern.

Reglerna för flygning inskränkte sig till en tavla med frekvensklämmor för 35 och 40 mHz. Naturligtvis inga klämmor för 2.4 gHz.

I övrigt så rådde vanligt sunt förnuft.

Man kan på vanlig enkel svenska säga, att man gjort det enkelt och lätt,  för de som är flygare.

Det är väl det som är meningen med ett modellflygfält…

En styrelsemedlem sa, man är tvungen att anpassa sig efter verkligheten,  om man ska få en positiv utveckling i klubben.

Så här ser det ut en tidig fredagmorgon:

                                                                    Ser inbjudande ut.

                                                                     Uppkritningen av fältet är endast inför flygdagen, då man måste ha struktur på verksamheten.

                                                                 Det var i bakgrunden det förut fanns en trädridå.

                                                                   I banändorna fanns majsfält som vaktade. Landade man i majsen, blev det i regel inga skador.

                                                                   Men att hitta sin modell…det kunde vara svårt.

mats

På MFC-Tarps Flugtag kan man få se i stort sett vad som helst i luften.

                                                               Kan denna ha inspirerat ?

Det som gör det roligt att åka till just Tarp,  är möjligheterna att få se ovanliga flygetyg i luften. De som har möjliga och omöjliga modeller tar med dessa och visar upp modellens egenheter och förmåga.

Jag har sett de mest fantastiska flygande apparater där. Det hittills mest spektakulära var en gäng svenskar,  som hade med en maskin med fladdrande vingar som flög som en fågel. Om jag ska beskriva den , var det en korsning mellan en paraply och en Rossi.61 motor. Den flög och med sitt flaxande och frasande från bärytorn kombinerat med Rossinmotorn höga varv skapande det en nästan skrämmande uppenbarelse i luften.

Läs om ornitokoptrar här:

http://www.ornithopter.org/

I år fanns det ju förutom diverse flygande ”objekt” såsom gräsklippare, barnvagnar och öltunnor också en stor segelmodell i form av en urtidsfågel.

Den hade nästan 4 m spännvidd och flög lika bra som vilken segelkärra som helst. Modellen var försedd med elmotor,  så man lätt kom upp. Modellen var mycket manövrerbar och såg väldigt realistisk ut i luften.

Undrar vad de riktiga fåglarna tänkte, när denna uppenbarelse visade sig…?

Då modellen flögs vred fågeln sitt huvud och tjänade därmed som ett långt föröver placerat sidoroder.

Modellen var snyggt och noggrant byggd. Jag vet inte om det var en byggsats, men jag tror det.

Ett ord kan karakterisera dess uppträdande i lufthavet: Majestätiskt !

Olyckligtvis var jag ej närvarande med kamera, när han flög, men ni får använda fantasin…

                                                               Elmotorn i stjärten. Sidoroder i ”Simfötterna” och i huvudet. Skevroder och höjdroder på vingarna.

                                                               Så i princip var det enflygande vinge.

                                                                  Tjusig kille eller …?

                                                                   Dollyn som användes för att underlätta starten.

                                                                    Bygg en fågel som denna och ni blir garanterat medelpunkten på fältet !

mats

Skalamodell av en replikamodell??

En Waco märkt med registreringsbeteckningen VH-YOW väckte mitt intresse i Tarp.
Dels därför modellen var fint byggd och flög bra, dels för att Wacon alltid har lockat mitt öga.

Waco bygger nyproduktion av klassiska flygplan. Här kan du läsa om företaget:

http://www.wacoaircraft.com/

Här lite om flygplanet:

http://www.abpic.co.uk/photo/1036983/

Modellen flögs behärskat och väl av piloten, som framhöll,  att man måste flyga planet med
sidoroder och skev. Vilket ju är typiskt för ett plan med den konfigurationen. Tänk på
De Havilland Tiger Moth. Att flyga den utan att använda sidoroder vore en styggelse.

Motorn i modellen var en Seidel radialmotor och den lät bra. Men piloten sa,  att en motor
som är bättre är en Moki stjärna och dessutom låter den bättre.. Jag har lagt in en video på
en modell med en Moki radialmotor. Lyssna på ljudet.

Här i Tarp videofilmade jag inte modellen, utan det blev bara stillpics.

Modellen såg fin ut, men den var lite för ”fin” i sitt utseende. Jag kom att tänka på en glaserad
bakelse, när jag såg på modellen. Lite wear and tear kunde det varit på finishen.

     Motor en Seidel  ST 726, vilket kanske betyder 7 cylindrar och 260 cc.

    Läs om motorn: http://www.flickr.com/photos/15794235@N06/8133650846/

        Spännvidd och vikt ? Tja, ca 300 cm och 25 kilo…

Modellen enligt vad som sades en modifierad byggsats.

   Piloten landar sin modell iförd en hatt från Allgäu.

Här två videofilmer på en Waco :

mats

Kanske det inte är lika intressant längre

med turbinmodeller…

Vid varje FlugTag i Tarp brukar det finnas gott om turbinmodeller. Speciellt våra danska vänner brukar dyka upp. I år såg jag endast 5 turbinkärror.

Modellerna som sådana ser finare ut för varje år och de flyger bra. Vad jag också märker, är hur komplexiteten ökar. Det krävs mycket underhåll,  för att de olika systemen i modellen ska fungera.

Vad jag menar med system är tillexempel: Rc-utrustningen, strömförsörjningen av bassystem, tryckluftssystem, bränslepumpar, motorövervakning, telemetri, rökanläggning och ”datorenhet”.

Det tog mycket tid och krävde noggrannhet för att komma till flite-line med modellen. En del kom aldrig dit. En modell som betedde sig bra i luften var resultatet av samarbetet i Europa,  som producerade Eurofighter, eller som den heter,  när den nu är på förband , ”Typhoon”.

Kanske, om jag ska vara stygg, kan man säga att modellen var mer operativ än fullsizeflygplanet, som ännu inte är helt operativt i alla sina uppgifter. I motsats till lilla Sveriges 39 Gripen.

Svagheten på Typhoonen var stället. Vid start vek sig noshjulet, kanske beroende på starten i gräs. Fast de andra hade ju inga besvär. Som sagt,  i luften flög den bra. Nosvingen var, tror jag, var kopplad till höjdrodret, Kan kan inte tänka nosvingen var styrd av en omborddator…

Men hursomhelst, här kommer bilder:

                                                      Northrope F-5 Tiger i iranska kulörer.

                                                              I förgrunden en trainer för jet.

                                                                 Det är mycket att hålla koll på…

                                                                 Denna piloten hade svårigheter att få in tillräckligt tryck i lufttanken för ställmanövrering.

                                                               …det är enklare med el…

                                                                  På väg ut med   Typhoonen.

                                                                 Modellen var snygg och såg realistisk ut, men noshjulet…?

                                                                På väg att ställa upp. Turbinen mynnar mellan dummyutsläppen.

                                                                    Ja, då drar vi väl på då…

                                                              Här syns hur noshjulet niger på grund av rullmotståndet..

                                                                  Här syns hur nosstället böjer sig och hur fjädringen komprimeras.

                                                              När planet ökat farten, lyfter nosvingen till att få upp stället från marken.

                                                              Nästan…

                                                                    Utflygning och ställ in.

                                                             Här visar Typhoonen sin undersida. Jag antar att det ska sitta luckor över det infällda stället…

                                                                  Passering i hi-speed.

                                                               Det ser mer realistiskt ut med en pilot i cockpit.

                                                              Förbiflygning i låg fart.

                                                                   Han belastade så det skrek i däcken i svängarna.

                                                                 Typhoone i tysk märkning.

                                                                 Framifrån är den snygg, fast ska jag hacka på nåt så blir det luftintagen till motorn..

                                                                 men jag fattar mycket väl varför dessa krävs, så motorn kan få lämplig mängd

                                                                luft vid alla hastigheter utan att storkna.

                                                                 Finalen med stället ute.

                                                                     Ser ju ok ut, kanske lite för mycket alfa…

                                                                        Ställproblem

                                                                     Det blev en studs…

                                                                 …och sen vek han frambenet. Inga skador.

mats

…Har du inget för dig på lördag så…

…kan du åka till Borås Airshow eller till F7 för Flottiljens Dag.

Väderutsikt kollar du här för helgen: 

http://www.yr.no/sted/Sverige/Västra_Götaland/Borås_Kommun/

Här är länken till Borås Airshow:

http://www.borasairshow.se/

Är ni sugna att åka till F7, så är länken här:

http://www.forsvarsmakten.se/f7

Väderprognos för Såtenäs vid Lidköping:

http://www.yr.no/sted/Sverige/Västra_Götaland/Såtenäs/

Mikoyan-Gurevitjs radikala konstruktion Mig-25.

Konstruktionsbyrån runt den geniale konstruktören Mikoyan och Gurevitj konstruerade Mig-25
för att kunna ingrip mot anfallande högtflygande bombplan.

Resultatet blev Mig-25, ett plan av radikal design. Byggt i mestadels ett stålderivat, utrustad med 2
kraftfulla motorer och enkel avionik så blev planet ett verktyg för Sovjetmakten att hävda sitt lands gränser.

När en sovjetisk pilot stack til Japan med sin Mig-25, var det ju som om en ängel kom med en säck guld till
de västliga underrättelsetjänsterna. Nu fick man chansen att undersöka planet in i minsta skruv och testa dess system.

Ryssarna var naturligtvis galna och skar tänder, men vad skulle de göra ? Undersökningen bekräftade mycket som
var känt, men en del överraskningar kom fram.

Till exempel att elektroniken var baserad inte på solid statekomponenter utan mest på elektronrör… alltså 50-talsteknik.
Amerikanarna drog på munnen åt detta, tills de fick resultatet av EMC-test som visade att de västliga planens
avionik var mycket känsligare för EMC än Mig-25 med sina rör, som var i stort sett okänslig.

När jag talat med svenska piloter i Flygvapnet berättade de, att Mig-25 behövde halva Österjsön för att svänga…
dock Mig-25 är fortfarande operativ som spaningskärra och som flygplan med speciella forskningsuppgifter.

Läs är om planet om du vill veta mer:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mikojan-Gurevitj_MiG-25

I Tarp har vi sett en turbinmodell utrustad med en Colibri mikroturbin flyga de sista 3 åren. Även i år var han
här med dels en Mig-25 och dels med sin nya Tu-95 Bear.

Denna pilot gör att allt ser enkelt ut, när han flyger. Han har inte en hel verkstad med sig utan ett fåtal prylar.
Det beror på , att allt fungerar på hans modeller och att han är väl influgen på planen.

Hans Mig-25 är utan ställ och handkastas. Den flyger utomordentligt fint och tycker jag realistiskt. Modellen
förser han med raketer och smällare som avfyras i luften och skrämmer slag på åskådaren nästan…

Bilderna tog jag i dåligt ljus med normalobjektiv, vilket medför att skärpan är lite skakig. Men det var enda alternativet.

Så här ser det ut, hans plan och hans flygning:

                                                                  Runt utsläppen från motorerna har han monterat lysdioder som simulerar EBK-användning.

                                                                  Mikroturbinen mynnar emellan dessa. Grejen som sticker ut där bak är en smällare han släpper.

  Closeup

   En tysk mops kom struttande förbi ganska målmedvetet.

                                                            En pilot med sin radio och sin modell med turbinen på tomgång.

                                                                 Ser ni han kör 100% EBK ?

                                                                   Här gäller det att satsa…

                                                                  Modell och pilot lättar.

                                                                Man ser att det är maffiga motorer.

                                                               Utflytning med ADB

                                                                   Han landade med avslagen motor.

En synnerligen attraktiv modell i Tarp var en Tupolev Bear.

                                                         Tupolev-95

Ett plan som omedelbart väckte min uppmärksamhet, var en Tupolev TU-95, med Natonamnet ”Bear”.

Flygplanet konstruerades i början av 50-talet av Konstruktionsbyrån Tupolev, som hade namnet efter
sin duktige grundare Andrej Tupolev.

Här kan ni läsa om företaget:  http://en.wikipedia.org/wiki/Tupolev

Planet är ett bombplan från början, men finns nu i ett otal versioner. Ska man jämföra det med något,
är det den amerikanska B-52,  var det gäller servicetid, utveckloingsmöjligheter och mångsidighet.

Planet har en markerad pilform på vingarna, precis som B-52, för att förbättra girstabilititet och
anpassning av tyngdpunkt. Det som skiljer Tupolev-95 från B-52 är,  att det drivs av 4 turbopropmotorer,
producerande 50000 hk,   som driver motroterande propellrar.

Det är världens snabbaste propellerdrivna plan med en toppfart på 910 km/timmen.

Lite fakta:

Läs här om planet:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tupolev_Tu-95

Planet är känt för att vara oerhört bullrigt,  beroende på de kontraroterande propellrarna, 
vars spetsar går med i stort sett Mach 1.

Modellen var byggt med mycket omsorg och hade ca 160 cm spännvidd. Således inte stor.
Byggaren hade byggt det från originalritningar ? och inget var ändrat på ytor eller profiler.

Han berättade , att han försett planet med motroterande propellrar, men kommit på att det
blev för dålig verkningsgrad, så han flög modellen med enkla propellrar.

Planet flög utomordentligt med sina elmotorerer. Precis lagom motoriserat för det skulle bli en realistisk flygning.

Piloten är samma pilot,  som flugit sin Mig-25 under flera år, som utrustad den med en Colibri mikroturbin.
Jag fick ingen film av Tupoleven utan bara stillbilder, men jag hoppas bilderna förmedlar en känsla av,
 hur planet flög. Det blir ganska många pics.

Han flög modellen utomordentligt säkert utan att förhäva sig. En pilot som visste vad han gjorde och inte
hade behov att hävda sig.

                                                                  Modellen i Tarp

                                                            32 propellerblad.

                                                              Piloten sa till mig att jag var den förste som kunde läsa vad det stod på sidan av kroppen.

                                                               Det är ju kyrilliska bokstäver och det står ”Arkangelsk” med svensk stavnng.

                                                               10 hjul och häftiga bränsletankar under vingarna.

                                                              Piloten klargör sitt plan. Han hade mycket lite prylar med sig när han flög.

                                                              I princip en skruvmejsel och en tub gasol för starten av sin turbin.

                                                                   För att skapa en kalla krigetkänsla gjorde jag bilden svartvit.

                                                                  Ut till start med många förväntansfulla ögon på sig.

                                                                 Dåligt ljus att plåt i, så skärpan sket sig lite.

                                                                  ”Rotate” !

                                                                   Som sagt, han flög med stort självförtroende.

                                                                 Man kan nästan tänka sig planet över Östersjön plåtat av den svenska beredskapsroten.

                                                                   Långt och smalt eller…

                                                               I nosen röret för lufttankning.

                                                                 Vackert plan. Om det ser bra ut, brukar det flyga bra också.

                                                                    På finalen med tänt landningsljus.

                                                                 Perfekt kontroll.

                                                            Sista delen av planén, upp med nosen och få bort farten.

                                                                   Ni ser piloten har fortfarande motorpådrag, för att försäkra sig om full kontroll.

                                                                 Snyggt

                                                                   Done deal !

                                                            Tu-95 och Mig-25.

Här en video på fullskalakärran:

…kan ju vara knepigt med en elkärra.

Men nu finns lösningen här. En firma i Tyskland hade med sig sin nya rökgenerator avsedd för eldrivna modeller till förevisning.

Enkelt uttyckt handlar det om,  att förånga en vätska,  som vid processen generar mycket rök. Allt är mycket hi-tech, men såvitt jag såg,  funkade det utmärkt.

 Man kan åstadkomma ca 1 minuts rök med den modell,  man hade med. Allt hänger ju på tankstorlek för rökvätskan och ackkapaciteten.

Röken slås lätt av eller på med en brytare på sändaren. I modellen finns en elektronisk styrenhet , pump, tank med rökvätska och diverse slangar. Själva aggregaten satt här i vingspetsarna och det är inget,  man la märke till,  när modellen var i luften.

Här är en länk till firmans hemsida, där ni kan läsa  om rökgeneratorn, som är såld i många exemplar:

http://www.smoke-el.de/home.html

Tyvärr fick jag inga bilder i luften, men de kan ni hitta på firmans hemsida. Det blev emellertid markbilder, som kan ge en uppfattning,  om hur det verkar.

                                                                    Så här ser det ut på en ganska lite aerobatkärra. När man initierar röken till standbyläge

                                                                     pyser det lite rök ur rören. Det är när pumpen kör fram vätska till värmekammaren,

                                                                      så allt är klart för att lägga rök.

                                                                  Här sitter rökrören i spetsarna. Då de används blir de varma, vilket ställer krav på montering.

                                                                 Närbild och de är professionellt byggda.

                                                                   Sitter med två buntband.

                                                            Den elektroniska styrenheten.

                                                                   Pumpen med matarledning och utgående vätska till respektive vingspets.

                                                                När man flyger skapar ju det inducerade motståndet en vortex i spetsen, som gör

                                                                att röken formar sig snyggt.

                                                            Under en minut kan man slå av eller på och få en omedelbar verkan. Alltså rök upphör

                                                            eller rök på. En minuts rök räcker väl till under ett flygpass med ovanstående modell.

Om ni vill veta mer, gå till producentens hemsida för info.

http://www.smoke-el.de/home.html

mats

Två modeller som definitivt drog till sig mest

uppmärksamhet i Tarp var….

…två ”Skyburner” och två  Heinkel He-162 ”Salamander”.

                                                                   Här flyger en ”Skyburner” så färgen lossnar..

Varför det frågar vän av ordning ? Jo för dessa fyra modeller var drivna av pulsjetmotorer. En pulsjet är spektakulär på grund av kraften i motorn och ljudet ,som uppstår. Man känner ljudet förutom i öronen även fysiskt i kroppen.

Vad  en pulsjet är,  kan ni googla, men  man kan enkelt uttrycka det som så,  att det är en motor bestående av ett rör, en flatterventil, ett tändstift och bränsletillförsel. Bränslet sprutas in i ena änden av röret och då man blåser tryckluft in  i motorn byggs trycket upp, tills det blir så stort , att ventilen släpper igenom luftgasblandningen. Denna gas antänds av ett tändstift och eftersom ventilen släpper igenom från insugningsänden av röret, men däremot stänger från andra hållet så skjuts den antända gasen ut baktill. Detta sker kanske 30-60 gånger i sekunden.

Den absolut värsta pulsjet jag sett var i Neustadt-Glewe vid Ludvigslust på ett meeting. Man hade där en delta med två motorer. Toppfart ca 600 km/timen…….

Dessa modeller, vilka flög i Tarp,  som heter Skyburner tillverkas i Tyskland och vill ni veta mer så klicka på länken.  Modellerna var mycket professionellt byggda. Teamet som flög de två Skyburners var också väldigt duktiga och metodiska. Inget får ju gå fel.

Modellerna startas på en startramp och dras iväg av gummirep. Fungerade 100%. Motorerna startade nästan direkt och man flög ett mönster,  som var säkert. Det betyder att man flög gungor fram och tillbaka. Gungor ? Man flyger rakkurs, stiger och tar höjd och gör en stigande och sedan sjunkande brant sväng och kommer tillbaka förbi publiken.

Vidare flög man högfartspasseringar, steg och gjorde en Immelmann, kom tillbaka med hög fart. Man flög aldrig på något sätt mot publiken utan hade goda marginaler.

Flygningarna varade ca 6-8 minuter tills motorn tystnade. Modellerna hade ett bra glidtal, men det gällde , att hålla farten uppe.

Hur fort man flög ? Jo det vet vi. Man hade pitotrör monterat och telemetri, som berättade,  att det gick i 460 km/timman.

Det räcker för mig…..i alla fall.

Hela deras uppvisning präglades av säkerhet och planmässighet.

Här är länken där ni kan läsa om Skyburner:

http://www.pulsorohr.de/skyburner.html

De andra två pulsjetmodellerna som flög var gamla bekanta. Det var MFC Tarps He 162 Salamander.

Läs här vad Salamander är:

http://en.wikipedia.org/wiki/Heinkel_He_162

De två piloterna som flyger dessa är mycket erfarna. Piloterna sa,  att modellerna är mycket lättflugna………

Hastigheten på He162 modellerna var lägre än på Skyburnern. Uppskattningsvis ca 300 km/timman.

Men dessa flögs i rote ! Mycket imponerande.

Jag frågade ordföranden för MFC Tarp,  om det varit tal om förbud för pulsjet. Han sa,  att det har aldrig varit ett problem i Tyskland. Frågan hade aldrig väckts.

 I Sverige sägs det,  att pulsjet inte får flygas………..visa mig lagtexten där det står, så tror jag på det. Men inte innan.

Problemet med pulsjet är inte hastigheten utan den höga ljudnivån.

Men roligt att se på, det är det.

En pulsjet som flyger med 460 km/timman är ju svår att fotografera, speciellt som man flög i skymningen. Jag gjorde så gott jag kunde med ett normalobjektiv. Ett zoomobjektiv var inte att tänka på, då man inte kunde följa objektet i sökaren.

Så här kommer bilder och nån video.

                                                                 Skyburner-teamets utrustning.

                                                            Vad säger ni ? Uttrycker fart och kraft , om jag ska ha en åsikt.

                                                                  Tryckluft, brandsläckare, bensin och en tändspole som alstrar kontinuerlig gnista

                                                                   så motorn startar, det är vad som krävs.

                                                                  En Skyburners fighting face. Ni ser bränsleinsprutningen i nosen på motorn och kabeln till

                                                                  tändstiftet. Innanför skymtar flatterventilen eller Reed-ventilen.

                                                              Snygg modell som förmedlar en känsla av hastighet och kanske lite farlighet..

                                                                     Här ser ni pitoröret som mäter det dynamiska trycket och därmed hastigheten.

                                                                  Avfyringsanordningen, om man vill kalla det så sitter där bak och var genomtänkt byggd.

                                                              Elevonsen var rejäla don som var upphängda med rejäla gångjärn.

                                                                 Ännu en bild på fenorna med pitotröret.

                                                                 Modellen helt byggt i kevlar kolfiber och bakad i ugn.

                                                               Man drar inte pråmar, utan man spänner gummirepen som kastar iväg modellerna.

                                                               Modellen har just lämnat startrampen och den skjut iväg med stor kraft av gummirepen.

                                                                    Kolla roderna !

                                                                Ja, här kommer flygbilderna

                                                                  Detta är ingen landning utan en passering i 400 km/timman !

                                                                  I majsfältet växte det en och annan SkyBurner…