….hänger det ihop eller ….?

Jo,  om man är modellflygare,  kan det göra det.

Det var återigen super för modellflyg i dag onsdag. Åkte ner till Höka och träffade Göran,  som hade med sitt biplan, var det en Ultimate…? eller en Skybolt…? Ni får ursäkta,  men jag är dålig på modellernas namn.

Jag tog lite bilder på Görans modell,  när han flög.

Efter fotosejouren körde jag ner till platsen,  där vi brukar flyga termik/hang. Det är vid TJärby Kyrka,  där en Litorinavall utgör hanget. Inte högt men trivsamt och utmanande att flyga på under tveksamma omständigheter.

I dag låg vinden på nästan rakt in och eftersom jag var där först , åkte kärran ut med en gång. Termiken tog jag på 50 m och jag for upp till 350 m. Termiken var stark och släppte med jämna mellanrum. När det bildas termik framför hanget lyfter det dåligt, så man måste starta i rätt ögonblick.

Pär flög sin lätta balsamodell,  som han lyckades landa i toppen på en buske. Men med hjälp av fantasi och företagsamhet fick han ner sin modell utan skador.

Jag flög 2.5 timma termik. En landning gjorde jag mitt i, då ett gäng tyska turister kom och ville se min modell.

Som avslutning, ännu  en kanonfin flygdag . Det man drömt om hela vintern. Så det gäller att passa på !

Här en drös bilder:

                                                                  Göran klar för start bana 27

                                                                     Upp ska det !

                                                                    Motorerna är starka nuförtiden !

                                                               Utflygning

                                                                   Jaha, stiga var det ja…

                                                      Passering

                                                                  Ett känt numera icke rykande landmärke

                                                              Cruising around

                                                                 Plané

                                                                  Hur går detta ?

                                                                   En enpunktslandning på sporrhjulet.

                                                                  Så vardetmeddet,  säger Göran

….och här kommer ombordbilder från min termikflygning.

 Kameran var inställd på att ta en stillbild varannan sekund…..

trodde jag

Men den var inställd på video, så bilderna är klippta ur videon

och då blir ju inte kvaliteten så bra, men det får duga.

                                                               Vy mot Genevad.

                                                                  Utsikt åt söder

                                                               Samhället Tjärby med kyrkan.

                                                                  Mot Laholm med Glänninge sjö.

                                                                    Hangkanten/Litorinavallen.

                                                                  Två sanna modellflygare med Pärs modell under min.

                                                                  Pärs rc-fierade friflygande modell i luften.

Bilderna tagna från en video, som togs av en GoPro Hero 2. Bilderna klippta ur videon.

Om ni tycker horisonten är svängd, så beror det på att i vissa vinklar märks verkan av fisheyeobjektivet mer än annars.

mats

…….när det är som bäst……

?

har vi haft lyckan att uppleva de sista 4-5 dagarna.

Med ett stabilt väderläge med ost/nordostlig vind har det för oss vid västkusten skapats goda förutsättningar för bestående termik under hela dagen.

Själv utnyttjade jag det maximalt, för det är ju det som är meningen, om man är modellflygare. Var dag har jag varit på Höka och varit i luften redan innan 0900 för att utnyttja den karaktär man har på termiken, innan instrålningen blivit stark.

Det är då mindre och svagare blåsor. När solen står högre blir termikmotorn kraftigare och med lägre frekvens. Med de högpresterande modeller vi flyger i dag,  är oftast inte problemet att komma upp, utan att komma ner.

För att kunna dokumentera mina flygningar har jag oftast en GoProkamera i modellen enkelt fastsatt framför vingen ovanpå huven med kardborreband och säkrad med gummiband och en bit persiennlina. Givande att komma hem och kolla filmen, för att se hur modellen och piloten sköter sig.

Viktmässigt är det inga problem med en GoPro, då jag använder så liten motor som möjligt och så liten acke jag kan ha. Det är ju en termikmodell jag flyger och då finns det ingen som helst anledning att offra vikt och flygegenskaper,  bara för att kunna ha en motor, som drar modellen rakt upp. I så fall,  hade jag flugit en annan typ av modell.

Peter från klubben kom ner med en elseglare, som väl hade något äldre konfiguration. Ingen Kevalr/Kolfiberkonstruktion, utan en klassisk modell med uppbyggda vingar.

Peter fick uppleva en riktigt fin flygdag med kraftig termik.

I lördags skulle jag flyga på Höka, men var tvungen att ge mig av efter 2 minuter i luften. I stället åkte jag en bit in i landet då jag skulle vara behjälplig med en annan sak.

Vädret var ju perfekt, om än aningen varmt, så efter att ha gjort det jag skulle,  satte jag ihop min Ava och startade mot en himmel, som var 5/8 Cu med hög molnbas. På 50 m höjd fick jag en blåsa som tog mig till 600 m på mycket kort tid.

Trots jag drog full aerodynamisk broms,  steg Avan i planflykt kraftigt. Genom att gå på en enveten rakkurs kom jag ur termiken och sjönk. Om jag lägger min modell i störtspiral,  sjunker det också snabbt utan att överskrida maxfart. På samma sätt,  med samma inställningar, alltså full höjd, lite sidorode och full broms, har jag som failsafeläge. Då kommer modellen ner lite som en friflygande modell som fusar. En roterande rörelse med modellen i horisontellt läge kraftigt sjunkande på ett kontrollerat sätt.

Efter en timma i luften landade jag i hästhagen ganska välstekt efter att ha suttit i solen. Det märktes senare……..

Här blev det lite bilder.

  Vår nyrenoverande dragare står parkerad med hissad flagga.

                                                                Lennart berättade att det var problem med matarpumpen, men att den skulle bytas

                                                                 till en elektrisk sådan.

Är det så här det ser ut när asfalten blommar….?

    Ser nästan ut som om kärran och skyffeln väntar på någon arbetsvillig….

  En av föreningens hyregäster har bråda dagar nu.

De enda åskådarna jag hade när jag flög, var dessa två ganska uttråkade mekborden…

  Peter monterar sin elseglare, som jag tror är resultatet av en obyggnad av en äldre

                                                              termikmodell, så man lätt ska ta sig upp i termiken.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

 Peter med sin modell i termiken. Bilden tagen med en vanlig kamera utan zoom.

En flygare som njuter….vilket är väl meningen med hobbyn eller …?

……ska jag nu vara lite snällare……

och skriva om modellflyg och den bästa tiden.

“Vår bästa tid är nu”, heter det i visan och det är sanning. Vi lever bara en gång på denna jorden och det gäller att utnyttja tiden, för att i mitt tycke få upplevelser,  som är positiva, vilka man kan tänka på, då det är regn och plus 2 grader.

I dag, var det en försommardag med 24 grader och ingen vind. Alltså ner till Höka med en välflygande Ava, som efter 400 timmar i luften är väl influgen och i perfekt trim, vilket gör den till en njutning att flyga.

Eftersom vinden var svag OSO,  var det goda möjligheter för termik, då sjöbrisen har svårt att komma in. Vi hade 5/8 Cumulus och det var labilt skiktat, vilket man kunde se på den snabba nybildningen.

Således ihop med grejorna, kärra, telemetrimottagare, min gamla GoPro 2,  checklista och sen iväg.

Termiken var mycket stark och jag fick omedelbart en kraftig, blåsa , där  jag steg med 4 m/sek redan på 100 m höjd enligt telemetrin,  som jag hängde med till 450 meter.

Lite förvånansvärt var, att termikblåsan var ganska trång. Efter urgång ur termiken gick jag mot vinden för att få lite lovartläge för att kunna kurva upp mig igen. Det visade sig,  att modellen sjönk som en sten ! Trodde först jag aktiverat de aerodynamiska bromsarna, men nej, de var inne. Det var en lång molngata som kom och jag flög i framkanten av den, vilket var förklaringen på nedsvepet. Man kan kalla det,  jag flög i  en miniburst.

Men ny blåsa hittades och igen upp till 450 meter. Denna höjd är bekväm att flyga på, då man ser modellen bra och man vidta åtgärder snabbt,  om man behöver komma ner. Avans bromsar fullt aktiverade tillsammans med full höjd och lämpligt sidoroder ,gör att den mycket fort kommer ner, utan att man utsätter modellen för strukturella påfrestningar.

Så efter 1.5 timma i luften landade jag belåten. Landningen var initierad av data jag fick från mottagaren, som talade om att vid motorkörning sjönk spänningen till rx mycket snabbt. Det visade sig att min LiPo 3 S 2400 mA, var på kneken.

Den är bytt nu, så nu är det bara att köra igen.

Jag gick en runda med min kamera i den skira grönskan och tog några bilder. Det är mycket vackert nu ! Jag blir på gott humör när jag ser naturen just i sin första blom.

Här kommer bilder.

                                                                 Klart för takeoff den 27 Maj 2013

                                                                     Modellen en HyperAva, mottagaren till vänster för telemetri, kameran min gamla GoPro.

                                                                Vy mot Halmstad från 256 meter. Hur jag vet höjden ? Jag kollade precis höjdmätaren.

                                                                     Här syns hur sjöbrisen håller på att glida in från havet. Eftersom sjöbrisen är kall luft

                                                                    skjuter den in under fastlandsluften, vilket medför att möjligheterna för termik försvinner.

                                                                    Den kalla sjöbrisen lägger sig som ett lock över marken.

                                                               Solens energi håller min modell i luften, vindkraftverken står stilla just nu då sjöbrisen försöker

                                                              få övertaget.

                                                                Här syns i någon mån molngatorna med Cu-moln.

                                                                      400 meter

                                                                  På finalen med full bromsklaff aktiverad.

                                                                30 % klaff inför landning.

                                                                 Ruffen putsas av en ………puts. Traktorn fungerar nu efter en stor motorrenovering av Christer

                                                                Persson och Lennart Persson perfekt. Medlemmarna ska vara tacksam för eldsjälarna,

                                                                som möjliggör att vårt fält hålls i fint skick.

                                                                    Höka…..synd det  inte är fler som besöker detta  fina fält. Kanske inte modellflyg i klassisk

                                                                    bemärkelse lockar längre ?

                                                                   Nu kanske bara tv, dator och Iphone är det viktiga ?

                                                                   Banvallen vid industrispåret. Det bästa stället för smultronplockning.

                                                                   Ni kan ju se att smultronen blommar och de brukar vara plockfärdiga just innan midsommartid.

                                                                   Lupinerna längst upp planterades av Ann-Marie, Kurt Lennås sambo på tidigt 80-tal . De är nu

                                                                  spridda över banvallen.

                                                                  Kurt Lennå , för er som inte vet vem det är, är nu ca 83 år gammal och var en av de duktigaste

                                                                   modellbyggarna i  Sverige på sin tid.

                                                                  Han är dessutom klubbens hedersmedlem.

                                                                  Det är vackert !

                                                                   En insekt kravlar runt på sin Sisyfosfärd, som väl för insekten tycks vara oändlig,

                                                                   på maskrosens blomma.

                                                                Kan man inte flyga modeller kan man skicka upp varmluftsballonger.

                                                                Lägger man i mer bränsle flyger de långt och högt.

                                                                 Två hundar i 4 meter sprintlopp………mot lockande godis…….

                                                                 Som avslutning en bild på en friflygande modell konstruerad för nästan 70 år sen.

mats