SKA DET VARA ETT ELLER TVÅ VINGPAR ?

det trätte man om redan under Första Världskriget.

I Tarp där träter man inte, utan man flyger, det man tycker är roligt.

På Tarps Modellflugtag har det alltid förekommit stora flygplan av olika sorter. Förbänningsmotorer har varit allenarådande, men de är obönhörligen på väg ut. Varför? Jo tekniken förbättras snabbt , både vad gäller strömlagring och förfining av reglage, till elmotorer.

Men de modeller jag visar här, är modeller av fyra moderna flygplan och de är utrustade med flercylindriga motorer. Den modell som hade bäst aerobatiska egenskaper var Christen Eaglemodellen. EN ursprungligen aerobatisk fullsizekärra från USA, som har bra egenskaper. Modellen jag visar är scratchbyggd och piloten var en glad pensionär som visste hur man gjorde.

Han flög modellen lugnt och med vårdade rörelser. Alltså riktiga rollar stöttade av sidoroder och höjdroder. Inga tunnelrollar om det inte var meningen. Planet hade utmärkta lågfartsegenskaper och landningarna var en dröm att se. Precis som den riktiga kärran var det trepunktslandningar. Inget galopperande eller hyvlande.

Jag såg denna modellen redan förra året och var lika imponerad då. Piloten kom in inverterat över banan riktigt sakta och med full kontroll. Ingen konst säger depåexperterna, jo säger jag, flyger man sakta inverterat en halv m över marken, då måste man ha vissa kunskaper och färdigheter. En imponerande uppvisning.

Den andra modellerna olika Cessna varianter och en OMF100-160 var också imponerande med sin skalenliga flygning. De flög som den riktiga förlagan.

Alltså rörelsemönster och karaktär stämde överens. Man presterade inga rollar eller annat och när jag pratade med den ena piloten, sa han att originalet var inte godkänt för avancerad flygning……Men starta och landa, så det gick sus genom publiken , det kunde han.

Här är bilder på kärrorna med och utan kommentarer: