…kvällstidningarna hade förutsett jordens undergång

på måndag kväll…

 

 

 

 

 

eftersom journalisterna i kvällstidningsträsket hade utlovat: ”Monsterstorm”, ”Monsterväder”,
”Stormkaos”, ”Sverige lamslaget”, ”Stormoväder”, ”monsteroväder” osv osv.

Det finns inga måttligheter mer. I kvällstidningsträsket är det svart eller vitt. Inte både och.
Vårt odugliga SMHI hakar naturligtvis på,  genom att en dam som heter Frost, utlovar en ”Klass 3 varning”.

Man skapade alltså en förväntan,  att domedagen skulle komma i form av en ”Monsterorkan”.
Jag mailade SMHI angående damens uttalande och då visste man inte,  vilken fot man skulle stå
på och man skyllde på kvällstidningarna. Man drog sen tillbaka varningen.

Hur klarade vi oss förr, när vi varken hade 1, 2 eller 3-klass varningar ????? När en storm var en
storm och inte ”Monsterstorm” ?

Är det konstigt,  att de som svenska folket anser har lägst trovärdighet, är kvällstidningsjournalister ?

Nåväl, vi som tillhör populasen borde väl ha isolerat oss i källaren och knutit fast oss med rejäla rep,
för att ha en möjlighet att komma igenom ”Monsterovädret, ” som Exessen och Aftonbluddret hade lovat.

Vad bidde det? Jo,  det blev hastigt ökande vind, som snabbt kulminerade kl 2030. Vindbyarna var
av stormstyrka,  men medelvinden var storm under bara en knapp halvtimma.

Den kraftigaste vinden drabbade kuststräckan mellan Hovs Hallar och strax norr om Halmstad.

I kvällstidningarna i dag råder eftertankens kranka blekhet. Glömt är ”Monsterstorm” och att
landet är ”lamslaget”.

Att det blåser ute på hösten…..det behöver man inte vara journalist att förstå !

Men hur som helst, en sydvästligt vind av hög styrka är av intresse för oss hangflygare, för de
innebär att kustlinjen bland annat vid Tönnersa Strand eroderas och påverkas, så hanget blir bättre  och bättre.

Så även nu. Jag körde först till Lagaoset, men mötte en holländsk turist,  som sa,  att vägen var
blockerad av en tall. Så jag åkte till Tönnersa, parkerade bilen och gick min vanliga 16 km promenad med kameran.

Vinden var ca 12 m/sek från sydväst och den snabbt passerande stormen hade förbättrat vårt hushang betydligt.

Det blev en massa bilder,  som jag redovisar nedan.

På eftermiddagen vid 1700-tiden ökade vinden, dock ej stormstyrka.

Stigen från parkeringen vid Tönnersa Strand. Dessa björkar, jag undrar hur gamla de är ?
De har stått där och sett likadana ut,  så länge jag har flugit på hanget och det började jag med 1972.

Hanget är nu mellan 8-12 m högt.

Detta är troligtvis….det längsta kusthanget som är sammanhängande i Sverige.

Här kan du se att sjön har gått ända upp till hangkantens nedre del.
Stranden är alldeles jämn efter vågornas jobb.

I dag flög bara trutarna över havet.

Här är kanten igen. För varje hårdvindsdag blir hanget bättre och bättre.
Det stora ”lyftet” blev efter stormen ”Gudrun”…var det 2005 ?
Just här är där vi brukar flyga. Så sikta på stolpen från parkeringen. Alltså gå söderut mot Båstad.

Trutar och måsar är skickliga flygare i turbulenta förhållanden.

Dessa förkrympta björkarna kommer snart att skatta åt förgängelsen.

Perfekt lutning på hanget.

Hård vind eroderar kanten. Sanden faller ner och transporteras upp
igen av vinden när den torkat. Ett Pater Nosterverk.

Detta är ett sällsynt exemplar av Tönnersatuppfjäten,  som lockar
på sin hona med sitt karakteristiska hoande med halsen i vädret.

Ett styck alstock.

Stranguleringslöparen   har kraftig underkäke och rejäla framfötter.
Fast jag tycker ögat ger mig associationer till ett valöga..
. Djuret var väldigt snällt. Men skenet bedrar kanske…

Den sydhalländska skrymtödlan,
just sväljande sitt bytesdjur…

Den enda indianen som är på krigsstigen på
Tönnersastranden. Dock lite underbettad.

Detta är en anfallande kråka !

…fast den lugnade sig sen.

Erosionen skördar sina offer längs kanten.

Här hittade jag ett i våra dagar ganska lättfunnet djur: Glurpknarren,
som tillhör familjen Ordbajsare.
Det enda som rör sig på honom är som synes käften.

När vinden samlas i en sådan spricka,  drar den med sig sand i stora mängder.
Det gör den,  för att vindhastigheten ökar, då den trängs ihop. I och med att hastigheten ökar,  så sjunker trycket,
vilket är ytterligare ett incitament att ta med sig sand upp.

Här ligger ett hang och väntar på dig. Du flyger, om du kan,
lika fort här som på Hammars Backar !

Ytan bakom hanget är gräsbeväxt med inslag av tall och björk.

Ser ni björkbeståndet ? Vinden har skurit en absolut
rät linje bland grenarna. Anpassning kallar jag det.

Vi har två pyramider på stranden.
Vad de rymmer vet jag inte….

Ett vildnypon. Fullt med socker.

Gräs-Vass-Björk- Tall, sådan är ordningen.

På de gräsfria ytorna bakom kanten häckar fältpiplärkorna.

Terrängen mellan skog och dynkant är blöt. De små våtmarker som bildats
avvattnas med underjordiska vattendrag som mynnar i havet. Det kan man se,
om man flygfotograferar.

Halmstad skymtar i fjärran.

…och på en kort sträcka vid kusten, där nog vinden var hårdast i Sverige, hade som vanligt tallarna åkt.

Att tallarna läggs, beror på deras rotsystem och att man planterar bara tall. Hade man satt lövträd eller lärk i kanterna som skydd hade tallarna klarat sig.

Här hjälper inga planterade lövträd, vilket den lettiske chauffören till denna trailerdragaren erfor
, när hans ekipage exponerades från vinden vid de fria vidderna norr om Fladje.

Här visar Volvon helt skamlöst sitt underrede…