Här lite bilder från fredag eftermiddag i Rinkaby.
På eftermiddagen avhölls klasserna: A, A2 och F-Klassisk.
Vädret var solsken, varmt och vind från S-SV ca 3-5 m/sek och eftersom starten låg i lä av en skogsridå ,var vinden närmast marken turbulent, vilket kunde ställa till problem för starten och bedömningen, när en blåsa egentligen släpper, så man kan starta i en optimal situation.
Längre upp var vinden relativt laminär och det var bra termik.
Som i förra inlägget kommer det en bunta bilder utan speciella kommentarer från mig. Om nån läsare kan hjälpa mig att identifiera modeller och piloter, vore jag tacksam. Min E-postadress är: flyhigh(och så ett konstigt a)telia.com.
Inlägget är skrivet utan ingående kunskaper om OT-friflyg, men det äv väl bilderna , som räknas ?
Lite info om bilderna:
Alla bilder tagna med ett 18-55 objektiv, så inga gigantiska teleobjektiv här inte. Det medför att bilder som är kraftigt uppdragna kan tyckas vara lite oskarpa. Men det är priset du får betala .
Här lite bilder upplagda i hast:
Briefing fredag kl 1300 Rinkaby.
En liten del av de tävlande har anlänt till tävlingsplatsen.
Rubberpower !
Bara för man flyger OT, behöver man inte vara främmande för modern teknik.
Skruvdragare drar upp snodden. Fast har man känslan kvar för gummits kondition…..
Här går Markku Tähkäpää från Finland, ett byggeni och med 70 års modellflygerfarenhet.
Jag har personligen aldrig sett så vackra modeller nånsin, som Markku bygger !
Pojat Suomessa !
Hur många timmar ligger det bakom bygget av denna modells vingar tror ni ?????
En imponerande estetisk upplevelse att se modellen !
Fast just denna starten visade att modellen inte var rätt trimmad.
Planterad i den skånska jorden. Nä, det blev inga skador.
Att en bit gummiband kan dra upp en modell så högt…………
Här blir det en icke avsedd landning……..inga skador, för modellen är ju så lätt,
vilket innebär att den kinetiska energin är relativt låg.
Jag kan nästan inte se mig mätt på Markkus modell.
Jaha, här har vi 1 ccm bränsle intrakombustiärt ? i en gammal diesel.
Inställning av timern……..hur gammal motorn är ? Jag tror 60 år…..
Oavsett ålder, flyger, det gör modellerna !
Markku släpper kompisens Raitka.
Urkoppling
Ser ut som lite Flower-Powerklädsel….
Här blev det en kort landning !
Men inga skador på grund av modellens konstruktion och välbyggnad.
Kolla kroppen som den kröker sig vid kontakten med Terra Firma !
Reach for the sky !
Stabbe och kurvrodermekaniken.
Att bygga denna stabben…..tar väl lika lång tid som att sätta ihop 5 färdigbyggda kineskärror.
Göran kör en provstart.
Den som säger friflyg inte är vackert, han kan börja virka grytlappar i stället !
Tänk när man ser dessa bilder, då det är +2 grader, ösregn och blåser kuling från ost……
Martti provar sin gummimotor.
Per Nilsson, tillika ordförande för SMOS, kontemplerar och lyssnar på
Johan Sebastian Bach. Är det sådant som kallas själens frihet……..
”Gode Gud”, säger Göran, ”jag glömde slå på mottagaren”…………
En modell som har givit sig och lagt sig med buken upp inför sin betvingare.
Kurvroder som aktiveras, då man kopplat från linan.
Pär beredd dra upp sin modell.
En modell med vacker konfiguration.
Det gäller att bunkra energi, om man ska orka säger Pär Lundqvist och Sten Persson.
…..så därför tar vi en bit till !
Andrea Hartstein startar en av sina många välflygande modeller.
”Let go the moorings” !
Inte Pas-De-Deux, utan vi får väl kalla det Pas-De-Trois
2
3
Är detta Rinkaby eller Serengettistäppen ……….
Stabben på Markkus modell.
Jag säger bara: Bygg dessa vingar om ni kan. Jag kan inte.
Släppet
Nu gäller det av få ut säkerhet och prestanda ur motorn för den korta tid
motorn ska gå innan den stängs av.
Ett team. Till vänster tidtagare utrustad med tersur och kikare. Kikare för att kunna
följa modellen i luften och slå fast var den landat efter att den fusat ner. Att starta en diesel
kan ju som synes på pilotens fingrar kräva sin tribut.
Det är inte alltid lätt att se sin modell om den är en km bort.
Jag tror inte någon modell flög väck under tävlingsdagarna.
En del var sega att hitta, men alla kom tillbaka. Man använder ibland en pejlsändare
i planet så man kan pejla dess läge med en mottagare. Sändarna väger 2.75 gram.
Linkrok, timer och fusesystem är ett komplicerat mekaniskt bygge, som måste funka.
Kolla profilen på stabben. Så var det då.
1
2
Nu gäller det om all trimflygning och träning ska ge resultat !
Ser fint u i alla fall. Modellen flög väldigt fint.
En modell som känner sig avkopplad och fågelfri.