Här följer den tredje delen av min reseberättelse från museet.
Bara för denna “Maagen 3” är så fint byggd, även om det är en nybyggd replika, så får den översta platsen.
Om jag inte sagt det så är detta ett danskkonstruerat flygplan. Maagen, stavas på modern danska
Mågen och det betyder “Fiskmåsen”.
Denna delen visar objekten som är något
nyare än de jag hittills visat upp.
Jag har varit på många museum, både
i Sverige och i Europa och USA.
Helsingörmuseet är inte det som innehåller
flest objekt eller har finast lokal, men det
finns en dansk trivsel och gemyt som man
upplever, då man går runt och upptäcker.
Alltså det är väl värt att besöka.
I caféet kan ni köpa väldigt god äppelkaka
om suget efter kaffe och kaka blir starkt.
Personalen är mycket hjälpsam.
Nåväl, nog pratat för nu blir det bilder !
En helikopter från tidigt 50-tal Sikorsky S-55C
Ser ni den stora kolvmotorn i nosen ?
En Pratt & Whitney 550 hk R-1340-40.
En av världens mest byggda motorer, som
i olika versioner satt i otaliga flygplan,
bland annat DC-3.
Man kan förstå vilket tekniskt framsteg det var,
när man började använda turbiner i stället.
Då blev det dubbel effekt och halva vikten.
Inte bara det, man kunde införa autothrottle,
så piloten slapp sitta och vrida på gashandtaget.
En Fairchild PT-26B Cornell 179
Ett övningsplan för jaktpiloter.
Beteckning PT betyder Pursuite Trainer.
Fairchilds egen motorkonstruktion drog planet
genom luften.
Ranger L-440 hette den och den producerade
200 hk från sina 6 i rad hängande cylindrar.
En produkt av 40-talet.
Om jag läst rätt har detta planet tillhört det Norska Flygvapnet.
Ett robust plan med kraftigt ställ för att tåla
elevernas dåliga landningar.
Ett klassiskt plan. En Gloster Meteor
Direkt när jag ser detta plan, slår mig tanken
hur långt före inom aerodynamiken tyskarna
låg med sin Me-262.
Detta ser ut som något från 30-talet, medan Me-262 ser ut som nåt från 60-talet.
Så stor tycker jag skillnaden är.
Meteoren var det första operationella jetplanet som
de allierade hade.
Det användes bland annat till att skjuta ner V-1
när de kom flygande mot England.
För många år sen arbetade jag på en plats norr om Gotland och
jag flög ofta från F13 G till fastlandet i tjänsten.
På flygplatsen kom då och då en Meteor, som
tankade och som flög som dragare av pilmål för
luftvärnet, då de sköt.
Det märkliga var att piloten, som var en äldre herre,
hade en flygutrustning; som slog det mesta.
Han hade garbardinbyxor och en gammal urtvättad
nylonskjorta, som nästan var gul och på fötterna
sandaler…
På huvudet hade han ingen hjälm utan en
en gång gul reklamkeps, som det stod
“Agrol Smörjoljor” på, på framsidan.
När han taxade in fällde han alltid huven,
så han kunde taxa som i en cabriolet.
4 x 20 mm automatkanoner och plats för kamera.
Motorerna i Meteoren var två stycken Rolls Royce
turbojetmotorer, som vardera hade en statisk
dragkraft på ca 800 kp för var motor.
Ovanstående är en sådan motor.
Om ni ser noga efter, ser ni att detta är en radialmotor,
där man ser hur vevstakarna är kopplade till
vevaxeln.
Alltså en huvudvevstake där hjälpvevstakarna är fästa.
Detta kräver robusta doningar, vilket ni ser
på denna bilden.
Bilden visar hur stötstängerna är försedda med
ett hjul, som löper fjäderbelastat i kamaxelspåret.
Enkelt och bra på en radialmotor.
Här en närbild av mekaniken.
Nu blir det lite knepigare.
Detta är propelleromställningen på en radialmotor.
Varför har man omställning ? Jo, man vill kunna
utnytja motorns kraft optimalt under alla
delar av flygningen.
När man startar har man lite stigning och när
nått marschhöjden eller tidigare, ställer man
om till stor stigning.
Man kan enkelt säga att liten stigning
ger bra acceleration,
medan stor stigning ger hög toppfart.
En av världens bästa motorkonstruktioner.
En de Havilland Gipsy Major I.
En inverterad 4-cylindrig radmotor som
ger ca 100-130 hk beroende på ålder.
Det finns sådana motorer tllverkade
1935 som fortfarande flyger !
Man byggde ca 16000 motorer…
Inte dåligt nästan 80 år…
En Jodel D-112.
Ofta hembyggda och försedda med motor från 65-90 hk.
En B-17 tillverkad av SAAB.
Danmark hade under kriget bestämt
sig för att köpa ett antal B-17 från Sverige.
Men det blev inte av, tack vare bindningen
till de allierade och sedan till Nato.
Vill ni vet mer om B-17 så rekommendera
jag att ni googlar på B-17.
Detta speciella planet hade ägts av Svensk Flygtjänst
som använde det för målbogsering vid luftvärns-
övningar.
Planet var då gulmålat. Senare målades planet om då det skänktes
till detta museum.
Det ser verkligen robust ut och fyllde en viktig
uppgift i det svenska neutralitetsförsvaret.
Motor en Pratt & Whitney Twin Wasp
på 1065 hk
Avgasrör och bombluckan
Ser ut som motocrosshjul..
..men man opererade ofta från gräsfält
och då behövdes rejäla don.
Bombluckan
Man fick inte in mycket.
Landställsmekanismen
Jag hörde en gammal pilot berätta att han skulle landa på F8 Säve
då ena stället inte gick ut.
Han ville inte landa på ett hjul, med tanke på risken för groundloop,
utan han flög lågt över Radarkullen på Säve först en gång för att kolla
och sen andra gången flög han på kullen och slog av det landställsben,
som som hade fällts ut och som han inte kunde fälla in. Sen kunde
han buklanda.
Om ni har varit på Säve, så vet ni hur radarkullen
ligger och som gjorde ställkapningen möjlig.
En närbild på mekanismen.
SAAB 17 var ett bra plan, men tyvärr var det nästan omodernt
redan då det kom på förband, för runt hörnet
väntade jetrevolutionen.
En svensk registrerad KZ_III.
Här kan ni läsa allt ni behöver om planet:
http://www.veteranflyklubben.dk/da/kz-veteran-fly/kz-flyregister.aspx
Kz IV
http://en.wikipedia.org/wiki/SAI_KZ_IV
Framkantklaff
Balansmassa för skevroder.
Kolla skevroderlinkaget och hur rodret rör sig.
När rodret går upp, fälls framkanten av skevrodret
ner och kommer att verka som en broms.
Varför?
Jo, för då motverkar man skevroderbromsen från
den andra sidans nedfällda roder.
Smidigt.
Motorerna på KZ IV var två stycken
Gipsy Major på 145 hk vardera.
Flygplanet användes som flygambulans.
Pär Lundkvist byggde en skalamodell av detta plan.
Tyvärr har jag aldrig sett det i luften.
En de Havilland Tiger Moth.
Vingen till KZ II var i stort en kopia från Fieseler Storchs vinge.
Det vill säga STOL-egenskaper.
Detta relativt stora plan med 2 x 145 hk….?
I dag hade man satt i tv 6-cylindriga Continentalmotorer
på var 300 hk skulle jag tro. Eller två små turbopropmotorer.
En danskmärkt SAAB 17, som aldrig
flugit i Danska Flygvapnet.
Den typiska vingen på en KZ III.
Med klaff och skevroder och framkantsklaff.
Allt detta för att skapa lyftkraft under svåra
start- och landningsomständigheter.
En rejäl ljuddämpare som dämpade ljudet från
en Blackburn Cirrus Minor II, som gav 100 hk.
Här är en film från 1946, där KZ III finns med i slutet.
Just den KZ som finns här på muséet.
En Polliwagen som är en hembyggd kärra och
konstruerad av Joseph Alvarez.
Planet är ett tvåsitsigt plan och motorn är en
turboladdad VW-motor som ger 78 hk.
Maxfart 322 km/timman och räckvidd 1600 km.