…var för mig personligen
en bekräftelse på att …
…bilracing var roligare förr, då man lättare kunde skapa sig ett
personligt förhållande till de bilar, som det tävlades med.
Jag minns i mitten av 70-talet hur en tävling på exempelvis
Ring Knutstorp kunde vara komponerad.
Man körde Volvo-Cupen, vilket var en bil som majoriteten
av Sveriges bilister körde. Volvo-Cupen hade restriktioner
i klassen, för det inte skulle kosta en förmögenhet att delta.
Det var inte en omöjlighet för en initiativrik bilist, att över
vissa helger bli en racerförare.
Det kördes Camaro-klassen, där deltagande var stora amerikanska
bilar med mycket kraftiga V-8 motorer, som hördes !
Inte bara kördes Camaro, som uttalas så här, om jag skriver det
på ett fonetiskt sätt: (kåmärro), utan det deltog överhuvudtaget
amerikanska muskelbilar. Mercury Cougar, TransAm, Sting Ray,
Mustanger, Dodge och andra fabrikat.
Tillsammans skapade farten, ljudet och färgerna och de
hårda kubbningarna en illusion av en de sista hjältarnas
uppgörelse på banan.
Det var show. Ljudet av en V-8 där föraren växlade till 5:an
på flygrakan i Anderstorp, det glömmer jag aldrig.
Formel 3 vid denna tid, tidigt 70-tal, innebar den tid, då vi i
landet hade hög klass på förare och bilar. F3 var alltid spännande.
Man kunde hitta gamla rallyförare som Stig Blomqvist där i en
Brabham BT 38 och när Stig överförde sin erfarenhet från skogsvägar
till racing med monopostos, var det en vitalisering av sporten.
Klassen trimmade standardvagnar upp till 2000 cc höll också
hög klass. Flera av de förare som körde vid denna tid är fortfarande
aktiva inom Classic Racing.
Jag tänker på Erik Berger som är en ungdom på 90 år…och som
deltog med sin Escort här i Falkenberg.
Som Erik sa: “jag och lillpojken..65 år tävlar här i dag”!
Alltså, man såg bilar, som var en del av medelsvenssons verklighet.
Inte konstig en vanlig tävling drog mer än 20000 åskådare.
Kom ihåg Tv-sportens attityd gentemot motorsporten vid denna tid.
Vad racingintresserade kunde räkna med, var 60 sekunder i Sportspegeln
på söndagskvällen.
Om Bengt Grive var reporter, visste man, det skulle bli ett skitreportage,
eftersom han offentligt flera gånger deklarerat att: “Formel I, II och F III
är tre av mina hatsporter”…
Tursamt nog, kunde vi i södra Sverige se på dansk tv, som sände F I loppen,
vilket gjorde, vi kunde undgå det svenska monopolets diskriminering av
motorsport.
Hade man ett inslag på svensk tv, handlade det för det mesta om olyckor i
samband med motorsport, med den sedvanliga inställningen: “Vad var det vi sa”…
På en classic tävling blandar man olika typer av bilar, som kör samtidigt,
vilket skapar grund för spännande och händelserika enviger.
För mig var detta med classic racing något nytt. Jag hade sett glimtar
av det på tv, men nu fick jag för första gången se det i verkligheten.
Att jag blev fångad av det…Jovisst, så jag kommer tillbaka.
Ett annat trivselmoment var, att man kunde spankulera i depån
och prata med de gamla proffsen. Vi blev mycket vänligt bemötta
och deltagarna var mycket måna om att sprida information till oss
okunniga och visa upp en positiv attityd.
Jag kommenterar inte bilderna i större utsträckning, för jag vet
mina besökare säkert har större kunskap, långt bredare och djupare
än vad jag har.
Vill ni veta piloternas namn kolla bilens tävlingsnummer,
så kan ni följa länken till anmälningslistan i Falkenberg,
där finner ni den data ni vill ha.
Häng med längs asfalten !
Tänk om…ja, jag brukar ofta ha den tanken, tänk om man kommit med denna bil
till en tävling i kontinentala Europa 1949….
Längst bak under bilen en diffusor, vars avsikt är, att luften under bilen ska passera med
hög hastighet, vilken enligt Bernoullis Lag sänker trycket och ökar nedtryckningen av
bilen mot vägbanan.
Vingen sitter långt bak…hmmm, tvåarmad hävstång innebär…?
Kevlar och kolfiber…kan man ta den på avbetalning 36 månader ?
Dodge Viper V-10 motor
Nisse sponsrar tydligen denna blanka bil med ett för sponsorn lämpligt tävlingsnummer…
Så här ska ett kylargaller se ut.
En mycket vacker bil. En Chevrolet av årsmodell 1953, alltså 62 år gammal.
I väntan på att rulla in. Ni ser det var många deltagare i varje klass.
Man körde med ljuddämpare i alla klasser. En eftergift för närmiljön.
Fast det lät bättre förr…
Ni ser följande bilarna är vägreggade…
Chevrolet Corvett
Alfa Romeo. Denna gick väldigt bra, eller ska man säga föraren var duktig…
BMW = Bayrische Motoren Werke München
Ibland så tar vägen slut lite plötsligt…
En något frontärrad MGB
Royale MP 29
Efter avåkning upp med bilen på ett flak på gafflarna på världens bästa lastmaskin, Volvo.
Start och målrakan Falkenbergs Motorbana.
Dessa bilarna är bakifrån ganska lika den gula Lola-Ford T 280 DFV,
med som suffixet säger en 3000 cc motor, med vilken svensken
Joakim Bonnier körde ihjäl sig på Le Mans mot ett träd 11. Juni 1972,
när han fick göra en undanmanöver för en privatanmäld Ferrari.
Bonniers bil katapulterades snurrande runt sin egen tväraxel
in i skogen mot ett träd och Bonnier avled omedelbart.
En P 1800 före en Porsche…naturligtvis.
Mycket engelskt här i oljeröken.
Två replikor av Ford GT 40.
Motor naturligtvis ca 5000 cc V-8. Fast de gick alldeles för tyst !
Jag tänker mig mera Mercedes av detta utseendet som en taxibil…
En stor Mercedes med V-8.