Kategorier
Flyghistoria

BYHOLMA

 

 

 

En före detta flygbas, numera virkesupplag.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Mellan Halmstad och Ljungby ligger Byholmafältet, som var ett
krigsflygfält fram till 1999.

I samband med nedläggningen av det svenska försvaret, lades
basen ner,
för ingenting fick ju kosta nåt då.

En flygbas är ingen liten anläggning. Det är en bana 2331 m
lång, taxibanor,
klargörningsplatser, uppställningsplatser,
bränsleförråd, ammunitionsförråd,
kommunikationer och
basförsvar.

Vad det kostade att anlägga ? Minst 75 miljoner då på 60-talet.
Vad det skulle kosta idag…
sannolikt det tiodubbla.

Skogsbolaget Vida köpte området av staten för att kunna
utnyttja anläggningen  att
lagra stormfällt virke efter stormen
”Gudrun” 2005.

Virket låg i fem rader på banan och det handlade om otroliga
mängder.

Nu har man skeppat det mesta, varför det börjar bli tomt.

Eftersom vi på mitt jobb har lastat ut stora mängder av stormfälld
skog, har jag
varit sugen på att åka dit och kolla, för att se hur
det ser ut i dag, nästan 10 år efter.

Så iväg med kameran.

Problem nummer 1. Hur kommer jag in? Jag körde in vid
infarten och det fanns
inga grindar. Emellertid träffade jag
en man som hade hyrt ett lager och han sa,
att det är bara
att köra in.

Sagt och gjort. Efter visst tråcklande, för det finns mycket
vägar, kom jag ut på
banan.

Inte var det mycket virke kvar. Jag stannade vid den
nordvästra banänden, då det
fanns 300 m fri bana, vilket
torde räcka för att starta min lilla Sparky……..

Vädret var grått med dåligt ljus, men tack och lov ingen vind.

En rejäl hög bilder tog jag, innan jag flyttade mig till den
södra banänden.

I den sydostliga banänden var det ca 500 m fri bana utan
virke.

Det var den före detta chefen för Vidas upplag på basen
och han var en trevlig man,
som berättade lite om hanteringen.

Jag förklarade, vad jag gjorde, vilket var enkelt, då hans
son var modellflygare…

Han sa att det va ok att flyga här, bara jag inte störde
lastbilarna, som lastar och lossar.

Skulle jag provflyga eller flyga turbin, så är ju detta,
platsen jag skulle vara på,
helt säkert. Kan inte bli bättre.
Jätteytor både vad gäller banor och flygområde.

Samt ingen bebyggelse.

Ja, det blev lite bilder, som jag vill redovisa, vilka jag
hoppas med sina kommentarer
ger en bild av Byholma
av idag.

Som sagt ljuset var inte det bästa, men det får man
leva med som fotograf.

Förresten, varför ska allt vara så lätt ?

Flygbild: (C) skygraph

 

SONY DSC

Småländsk natur

SONY DSC

Inte mycket som återstår nu. Av virket.

SONY DSC

Vi som blev över…

SONY DSC

Undrar om banan räcker för min Sparky …?

SONY DSC

Denna stubben står som en stympad torso och håller vakt vid banan.

SONY DSC

Stormfällt

Googlebild

Googlebild

                    Hur många piloter har kommit på final här med bultande hjärta…

101030-F10-KC-Byholma

 

Kommandocentralen Byholma som jag fotograferade på F10 museum i somras.

Historik från Wikipedia, som man får ta för vad det är: 

Basen började planeras under 1950-talet och var färdigbyggd 1962
enligt det så kallade Bas 60-systemet.

Byholmabasen tillhörde F 17 fram till 1976, då den kom att överföras till F 10.
Under 1980- och 1990-talen byggdes basen ut till Bas 90-standard,
vilket innefattade bland annat två
kortbanor och ännu fler
uppställningsplatser för flygplan.
Ytterligare en kortbana var projekterad men blev aldrig byggd.

En incident som gjorde Byholma känt i rikspressen inträffade vid en av dessa kortbanor 1994:

Kortbanorna består i regel av en breddad bit av en vanlig landsväg
och så är fallet vid de båda kortbanor
som finns vid Byholmabasen.
Under en övning skulle två JA 37 Viggen från F 16 landa på
basens huvudbana.
En av piloterna missbedömde dock banans placering och landade av
misstag på en av kortbanorna
– en landsväg som ej var avspärrad.
Här mötte planet bland annat en personbil.
När piloten insåg sitt misstag vände han planet och startade igen
för att sedan landa på rätt bana…

Byholmabasen var under senare delen av 1990-talet en av
Flygvapnets modernaste baser och
betraktades som strategiskt viktig
i södra Sverige, inte minst på grund av det stora antalet tillhörande

sidobaser: Halmstad, Ängelholm, Uråsa, Växjö, Eneryda samt
en reservvägbas utanför Falkenberg.