Vi flög hang på Wasserkuppe

 

 

 

 

Vårt huvudmål med besöket på Wasserkuppe var ju att bese de olika
samlingarna av flyghistoriska föremål.
Det gäller både modeller och fullskala.

Men eftersom vi hade tagit med oss lite modeller, ville vi också flyga
på denna historiska plats.

                                            Vill ni läsa om Wasserkuppes historia så googla.

Som jag tidigare redogjort för i en post, var det på vippen, att vi inte fick
flyga överhuvudtaget.

Ska ni åka dit för att flyga, så se till ni har ett intyg, att ni är försäkrade
och att ni också har med villkoren för försäkringen.

Det är ett absolut MÅSTE att man är försäkrad, för annars kan man inte erlägga
flygavgiften och därmed blir man bara åskådare.

Vi lyckades, genom att vädja till flygledaren, få ett tillfälligt tillstånd.

Jag kan inte nog framhålla hjälpen vi fick av Willi Roth, som just dessa
dagarna var ansvarig flygledare.

Nåväl, vi kom till hanget, parkerade på den avgiftsfria parkeringen nedanför
och gick stigen upp till flygstället.

Vi förstod genast, då vi stod i vinden, att vi hade för lite kläder, för det
var kyligt. Hanget ligger på ca 950 m höjd.

Vinden var frisk, ca 5-8 m/sek,vilket borde skapa bra förutsättningar
för lyft.

Två man stod redan och flög och eftersom man är i Tyskland, hälsade
vi och presenterade oss, som kommande från Sverige.

Först ut av oss var Rolf med sin Aspire.

Vad kan vi säga om hanget och förhållandena ?

När man startar, går man fram till kanten och kastar iväg.
Man ska vara beredd på att det är mycket turbulent, då det är ett inlands-
hang.

Efter utkast går man dit, där övriga piloter står och flyger.

Framför hanget finns många mindre hinder, som skapar störningar för
hangvinden.

Det gäller att gå framåt och plocka höjd. Har du nått höjd, är vinden relativt
laminär och turbulensen mindre.

Eftersom solen skapar kraftig termik, blir vinden som kommer ofta termisk.
Blåsorna släpper hela tiden och de är starka.

Lite ovant för oss som är vana att flyga i stort utan höjdrestriktioner,
var det faktum,  att högsta tillåtna höjd var 50 meter.

Detta berodde på, att fullskalaflygarna skolade och hade sin medvindslinje
just över hanget på 150-200 m höjd.

För att minimera riskerna för kollision, hade man denna separationen i höjd.

Om man överskred höjden,  talade flygledaren, som hela tiden befann sig på hanget
om det via sin högtalare.

Lite ovant var också mängden av flygplan i luften. 12-20 plan samtidigt.
Dock inga kollisioner.

Var det duktiga flygare där ? Både och. Det fanns nybörjare,  som flög enkla
modeller och det fanns supermodeller, som i flera fall flögs av rutinerade
flygare.

De lätta modellerna typ delta/zagi hade svårt i vinden och efter att jag och Rolf
blivit påflugna två gånger, ingrep flygledaren och förbjöd tillfälligt flygning med
sådana modeller, som penetrerade vinden dåligt.

Då man startade,  anmälde man “Start” och vid landning sa man till om det.

Landningen skedde uppe på toppen, där det fanns stora gräsytor.
Ett varningens ord: Gå inte för långt bak!

Men för oss som är vana att landa på små ytor, var det problemlöst.

Då vi flög kom en ungdomsgrupp på 20 unga modellflygare under utbildning
med sin ledare och flög. Mycket roligt att se, att återväxten är stark.

De olika modellerna som man flög med visade hela spektrat. Från de enklaste
till de mest komplicerade. Från supersmå modeller till storseglare.

Alla sorter fanns.

Ska ni tillbringa en dag på hanget så ta med, varma kläder, stol och framför allt
dryck och nåt att äta.

På hanget finns anslaget flygregler vid vindstruten.

Här kommer bilder på när Roffe och Pär flög med sina modeller.

Det blev många, men jag ville inte avstå någon. Det finns oxå
lite flygbilder från min GoPro, som satt i Rolfs kärra.

 

 

Varifrån vinden blåste mot kanten.

 

 

Vy mot radomen

 

Parkeringen som är gratis här. men inte uppe vid centrum !

 

 

Här är lite av reglerna igen.

 

Wasserkuppes centrala delar.

 

Skolningen i full gång med fullskalakärror.

 

 

Svenska modellflygare på väg upp till hanget.

Roffe anländer fullastad.

 

 

 

Från vänster: Roffe, Willi flygledare, Pär och två tyska modellflygare.

 

 

Rolf Maier, dynamisk ordförande i Ålleberg Modellflygklubb och mycket aktiv byggare och flygare.

Kärror på hanget.

det gäller att hålla koll på trafiken.

De flesta hade elmotor i sina seglare.

…för att försäkra sig om det kniper med höjden.

Något fångade vårt intresse.

Nyanlända tyska flygare.

En ungdomsledare i DMFV hjälper en elev

“Los”!

…och det gick ok.

Alla flygställena är likadant utrustade med vindstrut och reglerna anslagna.

Fortfarande flygs det med 35 mHz

 

ganska snygg modell av EPP.

…fast jag tycker det är spalter mellan roderna…

 

 

Då man startade sina modeller, tog man verkligen i.
Det var ju turbulent på låg höjd.

 

 

 

Pelzner Hang augusti 2014

 

Här kommer ungdomsgänget…

Klockan 1100

Roffe på väg att starta

 

 

Nu ska vi visa de svenska färgerna !

Rolf tar i under starten.

Aspiren ihop med andra modeller

Segelflyg är en i högsta grad estetisk upplevelse.

Aspiren i en strimma av ljus från solen.

Tänk om man kommit till en tävling med en sådan modell 1975…

En mycket liten…

 

…flygande vinge.

 

Roffe mekar.

 

En tysk startar sin snabba modell…

…men han var inte helt vuxen kärran.

 

Dessa modeller var små och lätta. Utrustade med de minsta servo och mottagare jag sett.

 

Kostar nog några Euro….

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En Ållebergare på Wasserkuppe.

Fram mot sen eftermiddag.

Inflygning för landning för Rolf

Det är turbulent vid landningen. Så det gäller att hålla hastigheten och inte gå för långt bak.

Här marscherar ungdomsgänget hem.

I förgrunden till höger Pärs Lunak.

 

 

Pär ska starta efter förberedelser.

Det gäller att ha ett rejält tag om kroppen i den friska vinden.

Satsning framåt.

…och sen få grepp om spaken snabbt.

…för det är hoppigt…

…ser bra ut nu…

…men så blir det turbulent och planet kastas omkull 90 grader…

 

 

…och det gäller då att reagera med rätt motroder…

…så man kommer ur den svåra situationen…

…men som synes så …

…ordnar det sig slutligen.

Lunak över Wasserkuppe.

 

 

Roffe bogserar tillbaka Pär till pilotplatsen.

 

 

 

Besvärligt tyckte Pär om turbulensen…

 

Någon på väg att landa…

Roffe tar igen sig mellan varven.

Mycket termik och 6/8 Cu.

En typisk representant för modellerna som det flögs med, vilka var av lite kvalitet.

landning ?

Jo det blir det.

 

En av skolkärrorna för fullskala.

 

 

Till höger med keps, Willi Roth som samtalar med en kompis med anknytning till Wasserkuppe.

 

 

 

 

 

V-stabbe kan var snyggt.

Roffe, med BilTemahandskar förbereder. Jo det var kallt i blåsten.

En svensk viking på hangkanten.

 

 

Landning igen…

…som gick bra….trots att vinden vände upp modellen då den stannat,
så den balanserade 90 grader på ena vingspetsen.

Tyvärr missade jag att plåta det, men det såg helt galet ut.

Det syns det var kyligt.

En flygare som just nu inte flyger hang…

Men denna flyger hang utan besvär

Bogsering

Efter en dags flygning.

En version av Jeti…

…och en annan. Jag är sugen…

 

Det börjar tunna ut sent på eftermiddagen.

 

 

 

Klart man är glad om man får flyga.

 

Flygbild längs vägen mot Gersfeld/Fulda

Så här ser det ut.

Ett typiskt exempel på landskapet i södra Hessen

 

 

 

 

Segelflygcentrum Wasserkuppe.

Ni ser att gräset klipps och vårdas.

Flygplan och parkering. Där parkeringen slutar = FuldaQuelle.

Man förstår att detta är en bra plats för segelflyg, både hang och dynamiskt.

 

Rolf på väg att landa med klaff ansatt.

 

 

Det är detta det handlar om.