Jag har skjutit på det länge men…

…nu då vädret inte direkt inbjöd till modellflygning, beslöt jag att
gå till verket.

Avans vinge är ju i mångt och mycket en kolfiber/kevlarkonstruktion,
vilket kanske skulle göra det svårare att klä.

Vad jag tänkte på, var att Oralighten hade satt sig hårt på de kolfiber-
klädda spryglarna och annat, så det skulle bli svårt att få bort.

Men jag satte mig med vingen och beväpnad med nya modellknivsblad,
skred jag till verket.

Problemet var inte att klädseln satt fast hårt. Problemet för mig, var att
jag säkrat Oralighten på torsionsnäsan med tape.

Det skulle bli svårt att få bort tape och det klister som sitter på tapen.

Det gick med mycket energi och aceton.

Att få bort klädseln på spryglarna var bara mekaniskt arbete.
Jag fick skrapa bort klädseln med kniven. Detta får ju ske med försiktighet
då Avan, för att vara lätt, är uppbyggd med lätt och spröd balsa.

Efter 4 timmars arbete var vingen ren från klädsel och tape.

Nu kunde jag kolla upp noga, om det fanns skador på konstruktionen.
Det fanns där. Två spryglar var spräckta och skadade. Två andra spryglar
hade delaminerat mellan balsa och kolfiberstripsen.

De spräckta spryglarna lagade jag med små utklippta bitar av 0.4 mm ply.
Dessa limmade jag på sidan av sprygeln, vilket inte gjorde något på vikten,
men däremot blev det starkt.

Där kolfiberstrippen lossat, limmade jag dit den igen med Ca. Det blev
perfekt.

Ett annat problem var de aerodynamiska bromsarna. Jag kom ihåg, att de var fästa
på ett märkligt sätt i vridpunkten. När jag kollade, såg jag att bromsarna var fästa
med en silikonsträng i framkanten.

Ganska smart, men ett problem för oss som inte har tillgång till det speciella silikon
som Wladimir använder vid bygget.

Ok, vingen liger avklädd på bordet och nu kommer fråga 1. Vilken färg ska jag ha
på Oracovern ?

Jag hade beslutat att klä med Oracover i stället för Oralight, för dels hade jag ett stort
lager Oracover och dels kunde jag bortse från den lilla viktökning, som blev.

Att jag klädde med Oracover var också orsakat av, att jag ville ha icke genomskinlig klädsel
på mittdelen av vingen.

Jag vill ha det, för den skulle bli lättare att se, då man flyger på längre avstånd eller högt.

Färgerna fick bli gul undersida och vit ovansida. Kanske inte vackert, men det är
funktionaliteten jag är ute efter inte formen.

Min avsikt var först att klä hela vingen i ett stycke, men jag såg att bakkanten av vingen
inte var rak utan en aning tapererad. Så beslutet blev att klä först undersidan och sen ovansidan.
Till undersidan skar jag till gul klädsel efter noggrann måttagning.

Vingen hade jag gjort ren med aceton, så klädseln skulle fästa bra. Mitt speciella “strykjärn”
för plastfilm fick sig en slipning, så inget skulle repas. Detta lilla strykjärn är oumbärligt,
då man klär med moderna material, man kommer åt överallt med det.

Klädseln fixerade jag på torsionsnäsan och så kollade jag, att det stämde i bakkanten.
I bakkanten ville jag, att klädseln skulle gå runt ca 5 mm upp på ovansidan.

Sen strök jag fast klädseln vid framkanten, gavlarna och sist bakkanten, då jag såg
till att hålla klädseln sträckt.

Jag väntade med att stryka fast vid spryglarna eller spänna mellan spryglarna.
Man kan aldrig veta, om man måste justera.

Ovansidan kläddes på samma sätt, fast jag klädde i två delar. Det berodde på, att
min vita klädsel inte räckte till hela vingen.

Ovansidans klädsel gick till bakkanten på vingen. När klädseln var fixerad, kunde
jag ta kniven och skära bort överflödigt material vid bakkanten.

Jag hade klätt över uttagen för bromsarna. Jag såg till att fästa klädseln
noga runt bromsfacket, så det skulle bli bra för funktionen och se snyggt ut.

Nu kunde jag stryka fast klädseln på spryglar och annat.

Avslutningsvis spände jag hela ytan på ovan- och undersida.

Återstod att fixa bromsarna. Jo, jag försökte med silikon, men jag har inte
tillgång till det silikon, som Wladimir har då han bygger sina kärror, så
för mig blev det att komma på en annan lösning.

Jag funderade på flera olika lösningar, men beslöt efter att jag hittat
vanlig tape här i stan, som var mycket stark, att köra med tapemetoden.

Bromsarna manövreras av ett servo, vars arm påverkar bromsen, så den reser
sig i det läget, den ska.

När jag drar in bromsen, har jag en tunn pianotråd monterad som en torsionsfjäder,
vilken drar in bromsen.

Således monterade jag bromsarna, efter att ha torkat rent med aceton på de ytor
tapen skulle sitta.

Det funkade bra. I alla fall nu på bänken. Skulle det inte fungera, har jag en annan
lite besvärligare lösning, som kommer att funka 100 %, men nu kör jag med detta.

Sen var det klart och resultatet blev bra, så nu är min Ava beredd för nästa
600 timmar i luften innan service förhoppningsvis.

När det gäller sådant här pillrigt jobb är det bara att ta det lugn och inse att detta tar tid,
om det ska bli ett bra resultat.

Några bilder. Jag tog inga bilder då jag strippade vingen, det såg för djäkligt ut
runtomkring där jag satt…bland klädselbitarna.

Förresten, då jag väl fått upp ångan, klädde jag om stabben också.
Där var ett hål i klädseln, som har irriterat mig i ett år…