Kör ni  förbi Hannover på A7 och ni är intresserade av äldre plan,

besök museet vid Laatzen

 

 

 

 

Hannover ligger ca 150 km söder om Hamburg  jämte motorvägen,
som går nord/syd genom Tyskland och heter A7 (bland annat).

I sydöstra delen av Hannover ligger Laatzen, mest känt för sitt jättelika
mässområde.

På detta området finns ett museum, som väl inte är då så där välkänt för gemene
man, men som har ett gott rykte hos flygentusiasterna.

Det heter: Luftfahrtmuseum Hannover – Laatzen.

Första frågan och kanske det viktigaste: Hur hittar jag dit ?

Jag vill bara säga, att du ska använda din navigator och slå in adressen:

Ulmer Strasse 2, 30880 Laatzen.

Lita sen på din navigator och kör enligt dess anvisningar.
Då kommer du rätt. Försöker du köra på känn…..
slutar det  troligtvis på en åker.

Museet ligger inne på mässområdet och man få se upp med skyltningen,
då det ligger lite inklämt.

Men som sagt, med navigator är det enkelt.

Anläggningen är ganska ny, knappt 20 år och är väl mest känd för sina
två flygplan i originalskick efter renovering. En Me-109 och en Fw-190 A-8.

Där finns mycket mer att se, så man lägger lätt 3 timmar där.

Tänk på att man håller stängt måndagar. Kolla deras hemsida:

www.luftfahrtmuseum-hannover.de

Det är inte bara flygplan utan också ting som är relaterade till WWII.

Lite hastiga bilder knäppte jag så ni kanske kan få en känsla för hur
det ser ut.

 En replika på Otto Lilienthals hängglidare

 Meccano, men vem  har inte byggt med det…?

 Här syns hur fjädringen är ordnat på stället.

 

 Grade Eindecker.
Var ett av de första riktiga slowflyers på rc-marknaden.
Flög bra med en liten outrunner och effektiv snurra.

 Det gick åt mycket pianotråd till de första monoplanen.

 En av Det Stora krigets hjältar.

 

 

 

 

 En av Hugu Junkers konstruktioner i korrugerad plåt från Dessau.

 Ett flygplan av sin tid, Klemm.

 Ser ni kylarlocket…

 

 

Mera Meccano av en Dornier X-flygbåt.

 

 Polskreggad Focke Wulf Stieglitz

En av förkrigstidens bästa aerobatiska flyplan, Buecker Jungman

 Det som liknar en Moth hängande i taket är en Stampe.
Stampen skiljer sig bland annat från Mothen genom
att den har skevroder på både under- och övervingen.

 PA-18

 

 

 88 mm lvkan M/36
I förgrunden avståndsmätaren som är kopplad till centralinstrumentet.

 Instrument som visar uppsättningen. Data skickades automatiskt till
pjäsen från pjäsdatorn. Info från avståndsmätare och radar.
Dessutom temperades granaterna i en maskin innan avfyrning.
Tempering innebär att man ställer in den beräknade flygtiden
på granaten innan den ska detonera. Det gjorde man på de granater,
som inte hade zonrör.

Här syns mekanismen. Det är en horisontal kilmekanism,
som stänger automatiskt då patronen skjutits in i patronläget.
Efter avfyrning slänger utkastararmarna ut hylsan efter att
kanonen rekylerat och åter går till bords.

En radialmotor med sin huvudvevstake och därpå anbringade hjälpvevstakar.

 BMW A-8 14 cylindrig radialmotor. I första hand byggd för Fw-190,
men användes även i Blohm Voss asymmetriska attackplan.

 Kolla muttrarna som håller cylindrarna. Just precis.
Precis samma som högklassiga motorer använder i dag 70 år senare.
Jag vet inte vad det heter, men det vet säkert ni.

 Avgasmanifolden svetsade med gas och pinne.
Skylten där tillverkarens namns står bortslipad delvis.
Kan det ha stått Arado ?

Man förstår, hur många mantimmar som krävdes att
bygga denna motor. Man byggde ca 25000 styck !

 Baktill på motorn alla hjälpaggregat.

 Propellerförställning, kylfläkt

En förklaring vad som finns i motorn.

Denna motor, en 2 x 7 cylinder radialmotor, som presterade
1600-2100 bhp anses av många vara kronan av radialmotorerna.
Inte bara var grundkonstruktionen lyckad, den gav mycket
hästkrafter och vridmoment. Tyskarna redovisade DIN hästkrafter,
alltså motor med alla hjälpaggregat, medan de allierade använde
SAE-hästkrafter. Det som gjorde motorn bra och framför allt
enkel för piloten att hantera var att man hade en inbyggd mekanisk
“Dator” som automatiskt skötte propellomställning, ingastryck, mixture,
och throttel. Det avlastade piloten som kunde koncentrera sig på att
hålla koll på fienden. Om denna mekaniska dator slutade fungera, kunde piloten
ändå manuellt ställa in allt. Det finns minst en FW-190 med A-8 motor i original,
som flyger i Tyskland. Ljudet från motorn är oslagbart. FW-190 var med
en bra pilot vid spakarna i stort sett oslagbar i en duell upp till 6000 meter.

 

 

 

 

Ju färre instrument ju bättre.

Cockpit Me- 109

 Detta är en renoverad originalmotor.

 En Junkers dieselmotor för kanske Ju 86 eller som den hette hos oss B-3.

En Daimler-Benz V-12 flygmotor. Försedd med mekanisk bränsleinsprutning och delbar vevaxel.

 

 

 

 

 

 Detta flygplan byggdes för att kunna flaxa fram med mänsklig muskelkraft…..

 

 

 

 

 

 En sovjetisk trainer.

 AN-12 välkänt flygplan som tillverkades i nästan 60 år.

 

 Kolla glidtalet !

Som sägs ett av huvudställets hjul till en ME-262

Vingspets på en MIG-15. Inget finsnickeri, men det fungerade.

                                                                                    Cockpitinteriör Mig-15

 Till vänster trotteln

Basala instrument. Dock ingen radar

 Inget snitseri här inte.

 

 An-12 har en rejäl motor. En rysk kopia på en Twin Wasp.

 

 Luftintaget Mig-15 Landningsstrålkastaren mitt i nosen

 2 x  23 mm akan och en 37 mm kanon. En träff från den senare och det var goodbye.
Problemet var att Mig-15 saknade radar, vilket den amerikanska F-86 Sabre hade.
Det gjorde att amerikanarna kunde skjuta med mycket större deflektion
och ändå träffa. Förhållandet mellan  USA/Nordkorea i nedskjutna plan
i luftstrider var 1 amerikanskt flygplan mot 7-8 nordkoreanska/kinesiska/sovjetiska.

Huvudställ Mig-15 är rejäla doningar.

 Reginald Mitchells mästerverk Supermarine Spitfire.

 

 

 F-104G Starfighter. Ett sorgebarn hos efterkrigsluftwaffe. Innan man lärde sig flyga den.

 Me-109 Kanske det bästa allroundjaktplanet hos tyskarna.

 Bärgades ur Medelhavet och är restaurerat in i minsta detalj.

Detaljer

 

 Fw-190 A-8

Av de allierade kallad “ButcherBird”.

 

 Fw-Langnase den bästa versionen. Tillverkad i få exemplar.
Man har hittat en i ett träsk i östra Tyskland. Ska bärgas och renoveras.

 Huvudställ med schakt. Man hade lärt sig av 109 att man ska ha brett ställ
eftersom 35% av haverierna var landnings- och starthaverier på grund av
det smala stället. Fw-190 hade en annan balkkonstruktion i vingen,
som tillät ett brett ställ.

akan genom vingbalken

 

 

 

 Hjul och landställsben byggda för att klara påfrestningar.

Snyggt renoverat.

 Den elektriskt manövrerade klyvklaffen.

 

Fw-190 ansågs av de flesta ha den bäst utformade
instrumentbrädan, som var ergonomiskt riktig.

 Werk 170393

Man byggde 20000 Fw-190

 Roderfastsättning

 Ett smart sätt att kolla belastningen på stället.

 Denna Fw-190 besöktes för 10 år sen av just den pilot som flög den under kriget.
Vad han sa? Jag vill starta !

 Tillsatstank

 

precis som DB motorn hade sin stjärna i fronten har BMW sin logo med.

 Me-163 Komet raketplan.  Ansågs av den mest kände engelske provflygaren,
Eric “Winkle” Brown, för att vara det bästa plan han nånsin flugit.

 Dornier Pfeil. Ett plan där allt drivits till sin spets.

 Detta är modeller

 

 

 

 

 Märklig flygplan ?

Jag fick ett mail av Sten Persson, med bra information om planet.

Här är en kopia på brevet:

Hej igen Mats!

Jag har just tittat på dina foton från flygmuseet, som ni besökte och förundrats
över skicket på många av planen, även om jag förstår att en del är modeller och replikabyggen.

Vad som fick mig att studsa till är den blå maskinen med reg. D-INJR, som hänger i taket
och som du satt ett ? för.

Det är en Me-209, som byggdes enbart för rekordflygning just före kriget för att i propagandasyfte
framhäva W. Messerschmitts namn och konstruktioner framför Ernst Heinkel,
som då hade slagit hastighetsrekordet med en vässad version av He-100.

Me 209 uppnådde 755 km/t, ett rekord som stod sig till 1969!

I dåtidens propaganda uppgavs planet vara en trimmad version av standardjaktplanet Me-109,
men var i verkligheten ett specialbyggt racerplan med en speciell DB 601A,
som kunde ge 2300 hk under 60 sekunder innan den blev skrotfärdig.

Den kyldes (duschades!) med vatten från en 500-literstank,
som bidrog till en enormt hög vingbelastning.

För utprovning byggdes 4 exemplar, varav just INJR var nr 1 och den maskin, som slog rekord.

Den hörde till de flygplan, som man lyckades evakuera från Berlins tekniska museum innan
det bombades och som många år senare återfanns i Krakow i bedrövligt skick.

Om man Googlar på det så får man väl reda på om maskinen på ditt foto är
en replika eller om det är originalmaskinen, som man fått loss från Polen och restaurerat!

Kan till Me-209-historien tillägga att Ernst Heinkel också ville göra en lika extrem modifiering av
en He-100 för att ta tillbaka det absoluta hastighetsrekordet.

Eftersom man förstod att det nog skulle lyckas så förbjöds han av höga vederbörande att göra det
– det var Messerschmitt, som skulle framhävas och inte Heinkel (som väl dessutom var av judisk börd?)!
Hälsningar,
Sten

 Två av de kanske mest kända hjulfordonen. En Jeep och en Kuebelwagen.

 Me-109 under bärgning för museet.

 Delar av kroppen. Att det kunde bli så fint som det blev….

 

 

 

 Ju 52 3M. även kallad Tante Ju

 En lastseglare från Willy Messerschmitts ritbord

 Byggdes sen om med 6 motorer. Gjorde god tjänst, men var en sittande fågel för fientligt jaktflyg.